Anders Hillborg: Sax Quartet

Sax Quartet är en bearbetning av Brass Quintet som beställdes av Stockholm Chamber Brass 1998. Denna version för saxofonkvartett är tillägnad Stockholms Saxofonkvartett som uruppförde stycket i denna version i Ljubljana i Slovenien hösten 2022.

Verket vilar på en stadig, energisk puls som ligger närmare jazz- och rockmusiken än den klassiska. Verket börjar med att musikerna liksom kastar korta motiv mellan sig på ett hoquetus-liknande sätt, vilket ger musiken en lekfull, vaggande känsla. Rytmiskt drivna partier varvas med mer svävande klangtexturer, inklusive avsnitt då musiken tycks spelas baklänges. Mot slutet av verket återkommer hoquetus-musiken från inledningen och verket tonar slutligen ut i en lyrisk koral.

Text: Anders Hillborg
Översatt till svenska av David Saulesco

Aftab Darvishi: Hidden Dream

Det här verket är resultatet av ett minnesvärt samarbete med Stockholms Saxofonkvartett som jag träffade för första gången 2016 i Teheran. Jag fick möjligheten att arbeta tätt ihop med kvartetten under en veckolång residens i Stockholm, då jag komponerade ett nytt verk på beställning av saxofonkvartetten med stöd från Kulturrådet.

I Hidden Dream utforskar jag den blandning av färger och texturer som saxofonkvartetten bjuder. Det är en unik instrumentbesättning som jag tycker har en perfekt klang för att berätta historier. I detta verk är det historier om kvinnliga konstnärer i Iran som berättar om deras erfarenheter av att skapa och dela med sig av sin konst.

Text: Aftab Darvishi
Översatt till svenska av David Saulesco

Thomas Lindahl: ur Mina drömmars okända stationer

Eeva Kilpi är en finsk-karelsk författare och poet uppvuxen på Karelska näset. Hon räknas bland Nordens främsta författare och hennes texter är ständigt aktuella. Människans plats i naturen, döden och kärlekslängtan är tre ofta förekommande teman. Hon betecknar sig själv som pacifist, vegetarian och humanekolog.

I Mina drömmars okända stationer ingår texter från Kilpis verk Om kärleken och döden, Animalia samt Sånger om kärlek. I texterna skildras kvinnors sexualitet, samt motsättningar mellan könen, mellan kropp och intellekt, och mellan stad och land. I Thomas Lindahls tonsättning bildar de en dramatisk linje, gestaltat av sångaren som både sjunger, reciterar och agerar tillsammans med saxofonkvartettens klanger. Poesins kraft bevaras och får vara just poetisk och självutlämnande, i stället för att följa en given handling. Verket uruppfördes på Ängby slott i november 2021 av Stockholms Saxofonkvartett och Linnéa Andreassen.

Marsel Nichan: The Order in the Chaos and the Chaos in the Order

The Order in the Chaos and the Chaos in the Order är det första av de två verk som Marsel Nichan komponerat för hela ensemblen Kwartludium. Det kan i flera avseenden betraktas som ett syskon till det andra verket, Fractals, både vad gäller idémässig inspiration – som här är kaosteori – och den allmänna klangbilden, samt instrumentens respektive roller.

I detta verk rör sig slagverket och pianot i de lägre regionerna och ger ifrån sig kraftfulla kluster, maniskt repetitiva fraser och aggressiva utbrott, medan den mer rogivande violinstämman tillsammans med klarinetten bildar en egen grupp. Denna uppdelning löper genom hela stycket, även om det vartefter blir mer uppbrutet och fragmenterat, och stämmornas respektive karaktärer smälter samman.

Precis som man förstår av titeln blir till sist vad som är ”ordning” och vad som är ”kaos” aldrig riktigt utrett, särskilt inte efter att pianostämman övergår i snabba sextondelslöpningar som alltmer hamnar i förgrunden.

Text: Andreas Engström

Martyna Kosecka: monolith|transparence

Två motsatta sociala ordningar ges metaforiska liknelser i denna musikaliska gestaltning: Det traditionella, beständiga sedan många århundraden tillbaka, förkroppsligas av monoliten; det flyktiga, instabila och föränderliga av transparens. Dessa fenomen hjälper oss att förstå de sociala processer som uppstår mellan människor när en del samlas i homogena grupper – monoliter. Å andra sidan står transparens för klarhet, begriplighet, tydlig kommunikation och informationsöverföring mellan samhällsgrupper.

Verket monolith|transparence är tillägnat Kwartludium och inspirerat av iranska kvinnors ödeskamp under den i skrivande stund pågående revolutionen i Iran, som inleddes den 16 september 2022 och som har sitt ursprung i kampen för kvinnors grundläggande rättigheter under devisen ”kvinna, liv, frihet”. (”Woman. Life. Freedom.”)

Text: Martyna Kosecka
Översatt till svenska av David Saulesco 

Henrik Denerin: collide

Verket collide är sammansatt av fyra separata delar, var och en med olika kombinationer av instrument: lectio brevis (”en kort lektion”); ἀντί – Ἀνταῖος (”antí – Antaíos”); querschnitt (”tvärsnitt”); ciemna materia (”mörk materia”).

Delarna spelas dock inte sekventiellt utan är uppbrutna och fördelade över hela verkets speltid. Det musikaliska materialet och dess interna utveckling/icke-utveckling i de fyra stämmorna omfattar en dialektisk (enligt Hegels definition) omtolkning av Bachs variation i Partita nr 1 för violin, via detaljnoterad musik med snabba och ofta extremt korta variationer i uttryck, till fritt improviserad musik enligt korta instruktioner.

Titeln på verket beskriver, så klart, krocken mellan de väsentligt olika musikaliska materialen i de olika delarna. Det är en färgskiftande väv med skimrande trådar, och i min mening finns det något djupare, något poetiskt i den här sortens krockar, kanske rentav ”misslyckanden”. Namnen på delarna är alla hämtade från den fragmentariska romanen Bieguni av den polska författaren Olga Tokarczuk, som var min ständiga ständig följeslagare medan jag komponerade det här verket.

Text: Henrik Denerin
Översatt till svenska av David Saulesco

Marsel Nichan: Fractals

Strukturen i Fractals, det andra av de två syskonverk som Marsel Nichan komponerat för Kwartludium, liknar den i det första verket. Violinen intar här en singulär roll och uttryck, om än den inte står i centrum.

Om de ibland nästintill frijazziga pianoklangerna, de mullrande och rytmiskt drivna pukorna och cymbalerna, och den lite avvaktande, figurativa basklarinetten liksom träder fram ur djupet, så vilar violinstämman i en lång och sångbar, ibland nästan tonal linje, för att på så vis kontrasteras mot övriga instrument. Det är som att följa en fjäril som förvirrat sig in i en mörk grotta, i vars diffusa grumlighet man trots allt kan skönja nyanser i form av ytor, dofter, luftrörelser och fuktighet.

I stycket har Nichan hämtat inspiration från konst- och litteraturgenren magisk realism, vilken också är en möjlig referens vid lyssnandet. I vilket fall som helst tar Nichan tillfället i akt att i både Fractals och syskonverket The Order in the Chaos and the Chaos in the Order måla associativa ljudbilder.

Text: Andreas Engström

Alex Shapiro: Archipelago

Jag bor i en vacker skärgårdsmiljö där varje ö har en egen karaktär. Några är mer lika varandra, medan andra får mig att undra vilka geologiska och meteorologiska krafter kan ha fått dem att bli så olika. Det här verket är lite i samma anda, då det rör sig genom en serie av sammanhängande men varierade segment, vart och ett utsatt för krafterna i min egen känslomässiga geologi.

På ett liknande sätt är en ensemble i sig en slags skärgård, med härligt kontrasterande individer som, när de upplevs tillsammans, bildar en förenad grupp. Liksom under en färd genom kanaler och sund, mellan öar eller inuti ens psyke, tar Archipelago med lyssnaren på en resa genom ett landskap som var och en kommer att uppleva på sitt eget sätt.

Text: Alex Shapiro
Översatt till svenska av David Saulesco

Sarah Bassingthwaighte: Let There Be Sparrows, Then

Som inspiration till mitt verk valde jag Passacaglia i d-moll av tonsättaren Dieterich Buxtehude. Hans födelsestad, Helsingborg, var en del av Danmark när han föddes 1637 men övergick till Sverige 1658. Buxtehudes verk har legat till grund för variationer av en rad olika tonsättare, varav den mest kända är Johann Sebastian Bach.

Passacaglia-temat hörs flera gånger i Let There Be Sparrows, Then; i vibrafonens första insats, senare i stråket och mässingsblåset. Jag har också använt fragment ur de kontrapunktiska stämmorna som förekommer i Buxtehudes Passacaglia, däribland upprepade oktaver och små sekunder. Mitt verk skiljer sig i användandet av utökade speltekniker såsom ”bends” i vibrafonen, odefinierade tonhöjder och rytmer vid höjdpunkter, och diverse klangeffekter.

Eftersom jag komponerade verket på vintern, för att det sedan skulle uruppföras under vintern, hämtade jag inspiration från dikten At the Solstice av Sean O’Brien. Verkets titel kommer från dikten.

Text: Sarah Bassingthwaighte
Översatt till svenska av David Saulesco

Ryan Hare: Giga, sats 3 ur Chamber Concerto

Chamber Concerto komponerades till Affinity Chamber Players, som beställde och uruppförde hela det tresatsiga verket i Seattle 2010. Som titeln antyder bygger verket på formen för ett konsertverk för orkester, men i kortare speltid och instrumenterat för att passa en ensemble om elva spelare. Alla instrument i ensemblen framträder i olika solistiska kombinationer som träder fram ur helheten; det för tankarna till barockens concerto grosso-form, men med en ständigt föränderlig solistgrupp.

Verkets tredje sats är döpt efter den italienska dansen giga, som var en typisk avslutande sats i en danssvit under barocken. Jag har behållet gigans traditionella karaktär som en snabb dans i tredelad taktart, men klätt den i modern harmonik och rytmik.

Text: Ryan Hare
Översatt till svenska av David Saulesco

Marie Samuelsson: The Sound Over the Sea

Musiken är inspirerad av immigration och emigration. När människor flyttas färdas musik till möten och impulser på nya platser. I The Sound Over the Sea utforskas ett samtida musikspråk som samtidigt återspeglas i en gammal blues och en folklåt från Dalarna. Bluesens blå toner och den naturligt stämda tersen i en svensk folklåt har gemensamma, men även skilda klanger, när de möter kontemporära musikaliserade ljud över havet.

Text: Marie Samuelsson

Ivo Nilsson: Rapidità

Rapidità är andra satsen i en svit för kammarensemble med undertiteln ”6 proposte per il prossimo millennio”, sex punkter inför nästa årtusende, vilken hämtat sin inspiration från en serie föreläsningar av Italo Calvino. De övriga delarna bär titlarna Leggerezza, lätthet; Esattezza, exakhet; Visibilità, synlighet; Molteplicità, flertydlighet; och Coerenza, enighet. Min utgångspunkt var att undersöka om dessa har någon relevans för mig, och vilket inflytande de eventuellt kan ha på min musik.

Snabbhet – rapidità – kan vara en tveksam egenskap hos musik, som lätt kan associeras med tomt virtuoseri. Men som jag tolkar det så avser Calvino snarare tankens rörlighet från ett tillstånd till ett annat. I min komposition undersöker jag olika aspekter på hastighet, från fysisk rörelse till uppbruten form. Rapidità komponerades på beställning av Birmingham New Music Group, vilka uruppförde verket 2015.

Text: Ivo Nilsson

Anders Hultqvist: Among Travelling Angels – composition no. 3

Among Travelling Angels är den tredje i en serie av sex kompositioner som baserar sig på det strukturella innehållet i den danska poeten Inger Christensens poem Alfabet. Hennes egen inläsning av delar ur den 1 304 rader långa dikten har också givit material till den harmoniska dräkten. Mer information finns att läsa i tidskriften Aiolos temanummer 64–65 som tillägnats Inger Christensen och hennes poetiska värld.

Text: Anders Hultqvist

Rei Munakata: Satto

Ett finger landar på ett trumskinn och studsar tillbaka i luften innan det ens uppstår ett ljud.

När det brittisk-franska överljudsflygplanet Concorde, i drift fram till 2003, färdades snabbare än ljudets hastighet pressades luften samman i tryckvågor och studsade tillbaka med enorma mängder kraft likt en explosion, ett fenomen som på engelska kallas ”sonic boom”.

Människor som upplever livshotande händelser, till exempel en bilolycka, beskriver ofta att de upplever att tiden saktar ner. Plötsligt uppträder detalj i olycksögonblicket kristallklart och händelsen sträcks ut som om man tittar på en film i slow-motion.

Satto för cello och slagverk kan framföras som ett självständigt verk eller som en del av det halvsceniska verket Speed.

Text: Rei Munakata
Översatt till svenska av David Saulesco

Ricardo Eizirik: re/wind/re/write (fast-forward version)

Svensk-brasilianske Ricardo Eizirik fokuserar i sitt skapande på teman som banalitet, mekanisering av samhället och biprodukter av vardagslivet såsom skräp, buller, och så vidare. Re/wind/re/write tar sin utgångspunkt i 1980-talets kassettkultur. Verket kretsar kring de fyra huvudsakliga funktionerna i en bandspelare: spela in och spela upp, samt snabbspolning framåt och bakåt.

Cellon fungerar som en kassett och dess gester manipuleras ständigt i astighet och riktning för att skapa en effekt av ett elastiskt magnetband. Slagverket – bestående av virveltrumma, koskällor, träblock, hi-hat, kastanjetter och vibrafon – styr denna imaginära bandspelare, och förstärker klangerna och biljuden som härstammar från denna process. Hemgjorda pedaler surrande i plåtburkar och glas imiterar ljudet av fram- och tillbakaspolning.

Text: Ricardo Eizirik

Madeleine Isaksson: Fält

Fält, komponerat för cellisten Karolina Öhman, är mitt andra solostycke för ett stråkinstrument efter violinsolot Tjälen går ur jorden komponerat 2020. Båda verken har det horisontella, det utsträckta, för ögonen – fält.

Violinsolot tänjer sina fraser mycket långt, och långsamt – utöver uppkomna sprickor av utbrott och snabb nervositet – ständigt sökande framåt inom en enda del. Cellosolot är organiserat i fyra olika ”fält” där vart och ett begränsas av en viss tessitura, ett huvudtempo och en centralton. Musiken rör sig i ett slags återkommande kretslopp, i detalj såväl som globalt, inom dessa fält, genom olika stämningar.

Text: Madeleine Isaksson

Paula af Malmborg Ward: COOPERANDUM

Med Mauricio Kagels verk Match für drei Spieler som utgångspunkt har jag funderat på hur uttrycksformen “instrumentalteater” kan utvecklas.

Utan att göra anspråk på någon sanning har jag – eftersom jag är närapå besatt av samarbete som fenomen – i COOPERANDUM försökt få fram ett verk där precis allt som vi ser och hör har ett sceniskt eller musikaliskt uttryck: vare sig det är att placera den ena foten framför den andra i en bestämd puls, att plocka upp sitt instrument, att utstöta ljud – vokaler, konsonanter, eller hela ord – som bildar ett konkret budskap, eller helt enkelt spela och lyssna ihop. Sömlöst.

Hela mitt skaparliv har text och ton stått jämbördiga sida vid sida, och efter att ha upplevt UmeDuo vid upprepade tillfällen kom jag fram till att just denna idé kan prövas med just dem. Så vi prövar.

Och det kan hända att resultatet blir politiskt.

Text: Paula af Malmborg Ward

Samtliga verkkommentarer är skrivna av Carl Unander-Scharin.

Carl Unander-Scharin: Suite processionis

Denna svit för två orglar och dansare beställdes av Johan Hammarström till Västerås domkyrka år 2020. En övergripande idé om "rörelse i rummet" var vägledande för tonsättningsarbetet, liksom tanken på att verket skulle kunna utgöra fundament för dans. I samarbete med koreografen Åsa Unander-Scharin skissade jag upp bålverket för sviten och använde även en talserie föreslagen av Åsa som grundmaterial för en av satserna, À la mathématique.

Sviten har nio satser, varav en är repriserad. I undertitlarna framgår vad som varit den rörelseidé som jag utgått ifrån. Den sjätte satsen, …myrstack enligt dröm… bygger, som titeln antyder, på en musik som jag hörde i en dröm och sedan noterade när jag vaknade.

Carl Unander-Scharin: Djupt under dagens yta

Ett verk för dubbelkör med text av Olov Hartman. Verket beställdes av Johan Hammarström till körerna i Västerås domkyrka till den så kallade stavnedläggningen för dåvarande biskop Claes-Bertil Ytterberg, som har disputerat på Olov Hartman. Textunderlaget är en sammanställning av texter som jag fann i Hartmans diktsvit Efter oss: texter med ett starkt ekologiskt och panteistiskt budskap.

Carl Unander-Scharin: Smärtfågeln ur Tokfursten

Operan Tokfursten bygger på Elgard Jonssons självbiografiska bok med samma namn. Under åren 1995–96 tonsatte jag operan, som sedan uruppfördes i Vadstena sommaren 1996. Operan och boken beskriver en ung mans resa ner i schizofreni, en mardröm som fullbordas i början av akt 2. Tokfursten besjunger den totala avstängdheten, och den samtidiga megalomanin, i arian Smärtfågeln med violinsolo som inledning till denna akt.

Carl Unander-Scharin: Salve flos et decor ecclesiae

Som en del i Västerås domkyrkas satsning på att beställa nya körverk fick jag i början av 2018 en förfrågan från domkyrkoorganist Johan Hammarström om att skriva ett verk. Uruppförandet var planerat till en "Nine Lessons and Carol"-gudstjänst i domkyrkan i januari 2019. Det var ett spännande uppdrag, och ganska ovanligt eftersom ramverket kretsar kring en musikalisk gudstjänstform som vi sällan möter i Sverige. Givetvis har svenska körer en stor vana vid att sjunga kända julsånger som O Come All Ye Faithful, men jag hade inte mött denna helhet tidigare.

Efter lite gemensamma efterforskningar märkte både Johan och jag att det finns en tydlig koppling mellan den medeltida sångboken Piae cantiones från Åbo och många av de välkända brittiska carols från 1800- och 1900-talet. Det kändes då naturligt att fördjupa arbetet med det nya verket genom att utforska Piae cantiones. Dessa kretsar kring en rad olika teman, både kring kyrkoåret och kring olika mänskliga aktiviteter och gärningar.

En av sångerna heter Salve flos et decor ecclesiae och har en utsökt melodi och sublim text. Till min förvåning hade denna melodi inte ännu använts i någon nutida tonsättning, inte heller till någon "klassisk" carol. Jag började vända och vrida på materialet, och så småningom tillkom en dubbelkörig komposition med orgelackompanjemang, byggd på det medeltida materialet. Verket skrevs under juli och augusti 2018 på Möja i Stockholms skärgård och är tillägnat Johan Hammarström, Stephen Cleobury och körerna i Västerås domkyrka.

Carl Unander-Scharin: Plåtsax – Hjärtats instrument

Karl-Magnus Fredriksson och jag pratade i många år om att det vore roligt med ett samarbete, med målet att jag skulle komponera en sångcykel till honom. En möjlighet och en idé öppnade sig när vi bägge fastnade för diktsamlingen Plåtsax – Hjärtats instrument av Torgny Lindgren. Det visade sig – till bägges förvåning – att han hade debuterat år 1965 med just denna diktsamling.

År 2001 tonsatte jag Torgny Lindgrens roman Hummelhonung, i samarbete med honom, med uruppförande av operan samma år på Kungliga Operan/Vasan. Vi höll kontakten därefter, och efter Torgnys bortgång blev jag av hans änka Stina Lindgren ombedd att, i linje med Torgnys önskemål, sjunga vid hans begravning i mars 2017. Då jag själv inte kunde göra detta, på grund av ett annat uppdrag, rekommenderade jag Karl-Magnus som åkte ner till Småland och sjöng vid Torgnys stoft och för familjen vid jordfästningen.

Dikterna i samlingen Plåtsax präglas av en närvaro och en jordbundenhet som vi känner igen från Lindgrens många berömda senare böcker, men också av de mycket speciella metafysiska resonemang som han på sitt enastående vis bygger in i sina texter. Sångcykeln Plåtsax – Hjärtats instrument uruppfördes av Karl-Magnus Fredriksson och Magnus Svensson i mars 2018.

Carl Unander-Scharin: Bist du bei mir

Min mormor Karin Unander-Scharin bad mig för länge sedan att lova att jag skulle sjunga Johann Sebastian Bachs Bist du bei mir vid hennes begravning en gång i framtiden. När mormor sedan gick bort år 1999 fann jag det känslomässigt för svårt att själv sjunga vid hennes jordfästning. I stället gjorde jag ett arrangemang för fyrstämmig kör som sjöngs av några nära vänner till familjen. Denna sättning är därför tillägnad hennes minne.

Carl Unander-Scharin: I en spegel av stoft

Under pandemiåren påbörjade jag komponerandet av en svit av verk med texter av Anders Frostenson, som i sin helhet skall heta Spegel av stoft. Jag har, så att säga, en kappsäck med inspirerande texter som jag tonsätter allteftersom. I samband med Svensk Musikvår 2023 färdigställde jag denna komposition för blandad kör och barytonsolo a cappella. Verket är tillägnat Jacob Högström, Johan Hammarström och Stockholms domkyrkokör.

Ida Lundén: Punka

Punka skrevs under pandemins första år, när vi knappt kunde träffa varandra och ingen vågade arrangera konserter med flöjtister. Så här skrev Ida i ett Facebook-inlägg samma dag som uruppförandet:

”I Grünewaldsalen, Stockholm i kväll spelar flöjtkvartetten 40f för femtio personer i en sal som tar mångdubbelt fler. För första gången framför de här mitt nya stycke Punka. Jag skrev färdigt det i somras och tänkte på tiden vi lever i nu. Det är punka på ganska mycket!

”Jag tänkte på flöjter som utmålats som det farligaste instrumentet att spela (aerosoler!), då kan det behövas punkig energi, man kan behöva punka (verb). Punkah är en sorts fläkt, den kan också vara bra att ha för att vädra bort fördomar och förlegat tankegods. Slutligen har det flera gånger detta år känts som att många dörrar har stängts, inte bara på ett negativt sätt. Bland annat slutade planen att lyfta från Bromma flygplats, flygbranschen fick punka så att säga. (Jag hörde lärkan där en sen junikväll!)

”Jag såg framför mig hur planen aldrig skulle lyfta igen, fastna bakom stängda hangardörrar. Tyvärr försvann den där fickan i tiden av blå himlar utan chemtrails, men kanske kan vi bära med oss bilden av lärkan som lever fritt på en tom flygplats, pumpa liv i våra punkterade liv med fortsatt fungerande lungor och hitta andra dörrar, luckor, portar att ta oss ut genom.”

Text: Ida Lundén

Magnus Bunnskog: Herztiers Wiegenlied

Herztiers Wiegenlied komponerades för blockflöjtskvartett 2011 och omarbetades för flöjtkvartett 2020. Titeln och texten är tagna från Herta Müllers roman Hjärtdjur, här i Karin Löfdahls översättning till svenska:

mor säger att
hon ska ge mig
när jag en gång gifter mig tjugo stora kuddar
alla fyllda med myggor tjugo små kuddar
alla fyllda med myror tjugo mjuka kuddar
alla fyllda med vissna löv

Man hör även musikerna viska fragment som härstammar från de inledande raderna ur psalm 407 i Swedbergs psalmbok från 1695, översatt till svenska av Lasse Lucidor efter Johannes Rists O Ewigkeit, du Donnerwort:

O evighet, din längd mig fast förskräcker,
som början har, men aldrig ändan räcker.
O evighet, en tid förutan tid,
din hugkomst gör, att jag där hissnar vid.

Text: Magnus Bunnskog

Marsel Nichan: Synapses

En synaps är den kontaktyta mellan nervcellerna där kommunikationen äger rum. Mellan synapserna överförs impulser som får oss att reagera, tänka och handla. I stycket Synapses vill Marsel Nichan dra paralleller mellan det som finns och sker inom oss, det som finns ute i naturen bland träden, samt det som uppstår mellan musiker när de musicerar tillsammans.

I boken Trädens hemliga liv, som bygger på forskningsresultat om träd, berättar författaren Peter Wohlleben att man har kommit fram till att träd i en skog bildar ett sammanhängande system som fungerar som en superorganism. Träden kan kommunicera med varandra med hjälp av rötterna, som kopplar ihop sig med svampar i ett underjordiskt nätverk.

I samspelet mellan musiker i en ensemble intar instrumenten och musiken rollen som en synaps och noterna som musikerna reagerar efter överför impulser som får dem att reagera, tänka och handla – musicera.

Text: Marsel Nichan

Lotta Wennäkoski: Glimt, skymt

I Glimt, skymt använder sig Lotta Wennäkoski av flöjternas alla klangmöjligheter i en intrikat sammansättning, såväl rytmiskt i snabba partier, som i de nästan lyriskt vackra, lugna delarna. Verket uruppfördes 2019. Titeln är inspirerad av en dikt av den finlandssvenska författaren Tua Forsström ur samlingen En kväll i oktober rodde jag ut på sjön från 2012.

Om snöns inverkan kan också sägas
att det blev livligt och ljust
Man vill vara utomhus hela tiden, ge sig av
utan att fråga någon till råds
Vanessa får ett deltagarbevis av konduktören
Konduktören stämplar hennes deltagarbevis
Kindness sjunger kören, generosity
Kören sjunger: solidarity
Och vattnet blänker och allting blänker och
händer för första gången igen

Text: 40f

Malin Bång: pebbles and eternal thirst

pebbles and eternal thirst kommer ur en gnagande oro och frustration över hur vi människor behandlar vår planet och utarmar dess resurser. Verket är skrivet för två piccolaflöjter och två basflöjter, alla med små mikrofoner inuti instrumenten. Dessa skapar en närhet till varje ljud, från den sköraste andning till fladdertunga och growl. Denna aspekt av mänsklig, fysisk närvaro blir en betydelsefull utgångspunkt för verket. Titeln kommer från en text av den norska sångaren och låtskrivaren Susanne Sundfør, där hon skriver om jordens bräcklighet:

Among whales snoring dark frequencies into the night
We dream of stones now
All the softness is gone
Salt alters all that remains
It shapes pebbles and eternal thirst

Txt: 40f