Medlemmarna i ensemblen 40f
Ensemblen 40f
Punka!

Ingår ej i årets festival

Fri entré

40f

40f
Ann Elkjär, flöjt
Jill Widén, flöjt
Åsa Karlberg, flöjt
Anna Svensdotter, flöjt
Program
  • Ida Lundén (1971): Punka (2020)
  • Magnus Bunnskog (1974): Herztiers Wiegenlied (2011/2020)
  • Marsel Nichan (1981): Synapses (2023) uruppförande
  • Lotta Wennäkoski (1970): Glimt, skymt (2019)
  • Malin Bång (1974): pebbles and eternal thirst (2020)

Flöjtkvartetten 40f från Göteborg presenterar musik med koppling till litteratur, till naturen och till livet. Ida Lundén skrev Punka sommaren 2020, tidigt i coronapandemin, när det ”var punka på ganska mycket”, som tonsättaren beskriver det. Men där fanns ändå en förhoppning om att pumpa ny luft i våra punkterade liv. Titeln på Malin Bångs pebbles and eternal thirst kommer från en text av en norsk låtskrivare som beskriver jordens bräcklighet. Med mikrofoner placerade inuti instrumenten eftersträvar Bång en känsla av närhet till varje ljud, och därigenom av mänsklig närvaro.

Finländske tonsättaren Lotta Wennäkoski har i Glimt, skymt utnyttjat den mångsidiga flöjtens alla uttrycksmöjligheter: dess flinka vighet i rytmiskt pregnanta, snabba partier, liksom dess eleganta böjlighet i vackert lyriska avsnitt. Titeln kommer från en dikt av den finlandssvenska författaren Tua Forsström. Magnus Bunnskog har i Hertiers Wiegenlied citerat Herta Müllers roman Hjärtdjur, om den förtryckta tyska minoriteten i det kommunistiska Rumänien på 1900-talet. Och i Synapses utgår Marsel Nichan ifrån kommunikation mellan nervceller i människokroppen eller mellan träd i en stor skog, och behandlar musikerna i ensemblen som samma slags organism med tonerna som de signalsubstanser som förenar dem.

I samarbete med
Verkkommentarer

Ida Lundén: Punka

Punka skrevs under pandemins första år, när vi knappt kunde träffa varandra och ingen vågade arrangera konserter med flöjtister. Så här skrev Ida i ett Facebook-inlägg samma dag som uruppförandet:

”I Grünewaldsalen, Stockholm i kväll spelar flöjtkvartetten 40f för femtio personer i en sal som tar mångdubbelt fler. För första gången framför de här mitt nya stycke Punka. Jag skrev färdigt det i somras och tänkte på tiden vi lever i nu. Det är punka på ganska mycket!

”Jag tänkte på flöjter som utmålats som det farligaste instrumentet att spela (aerosoler!), då kan det behövas punkig energi, man kan behöva punka (verb). Punkah är en sorts fläkt, den kan också vara bra att ha för att vädra bort fördomar och förlegat tankegods. Slutligen har det flera gånger detta år känts som att många dörrar har stängts, inte bara på ett negativt sätt. Bland annat slutade planen att lyfta från Bromma flygplats, flygbranschen fick punka så att säga. (Jag hörde lärkan där en sen junikväll!)

”Jag såg framför mig hur planen aldrig skulle lyfta igen, fastna bakom stängda hangardörrar. Tyvärr försvann den där fickan i tiden av blå himlar utan chemtrails, men kanske kan vi bära med oss bilden av lärkan som lever fritt på en tom flygplats, pumpa liv i våra punkterade liv med fortsatt fungerande lungor och hitta andra dörrar, luckor, portar att ta oss ut genom.”

Text: Ida Lundén

Magnus Bunnskog: Herztiers Wiegenlied

Herztiers Wiegenlied komponerades för blockflöjtskvartett 2011 och omarbetades för flöjtkvartett 2020. Titeln och texten är tagna från Herta Müllers roman Hjärtdjur, här i Karin Löfdahls översättning till svenska:

mor säger att
hon ska ge mig
när jag en gång gifter mig tjugo stora kuddar
alla fyllda med myggor tjugo små kuddar
alla fyllda med myror tjugo mjuka kuddar
alla fyllda med vissna löv

Man hör även musikerna viska fragment som härstammar från de inledande raderna ur psalm 407 i Swedbergs psalmbok från 1695, översatt till svenska av Lasse Lucidor efter Johannes Rists O Ewigkeit, du Donnerwort:

O evighet, din längd mig fast förskräcker,
som början har, men aldrig ändan räcker.
O evighet, en tid förutan tid,
din hugkomst gör, att jag där hissnar vid.

Text: Magnus Bunnskog

Marsel Nichan: Synapses

En synaps är den kontaktyta mellan nervcellerna där kommunikationen äger rum. Mellan synapserna överförs impulser som får oss att reagera, tänka och handla. I stycket Synapses vill Marsel Nichan dra paralleller mellan det som finns och sker inom oss, det som finns ute i naturen bland träden, samt det som uppstår mellan musiker när de musicerar tillsammans.

I boken Trädens hemliga liv, som bygger på forskningsresultat om träd, berättar författaren Peter Wohlleben att man har kommit fram till att träd i en skog bildar ett sammanhängande system som fungerar som en superorganism. Träden kan kommunicera med varandra med hjälp av rötterna, som kopplar ihop sig med svampar i ett underjordiskt nätverk.

I samspelet mellan musiker i en ensemble intar instrumenten och musiken rollen som en synaps och noterna som musikerna reagerar efter överför impulser som får dem att reagera, tänka och handla – musicera.

Text: Marsel Nichan

Lotta Wennäkoski: Glimt, skymt

I Glimt, skymt använder sig Lotta Wennäkoski av flöjternas alla klangmöjligheter i en intrikat sammansättning, såväl rytmiskt i snabba partier, som i de nästan lyriskt vackra, lugna delarna. Verket uruppfördes 2019. Titeln är inspirerad av en dikt av den finlandssvenska författaren Tua Forsström ur samlingen En kväll i oktober rodde jag ut på sjön från 2012.

Om snöns inverkan kan också sägas
att det blev livligt och ljust
Man vill vara utomhus hela tiden, ge sig av
utan att fråga någon till råds
Vanessa får ett deltagarbevis av konduktören
Konduktören stämplar hennes deltagarbevis
Kindness sjunger kören, generosity
Kören sjunger: solidarity
Och vattnet blänker och allting blänker och
händer för första gången igen

Text: 40f

Malin Bång: pebbles and eternal thirst

pebbles and eternal thirst kommer ur en gnagande oro och frustration över hur vi människor behandlar vår planet och utarmar dess resurser. Verket är skrivet för två piccolaflöjter och två basflöjter, alla med små mikrofoner inuti instrumenten. Dessa skapar en närhet till varje ljud, från den sköraste andning till fladdertunga och growl. Denna aspekt av mänsklig, fysisk närvaro blir en betydelsefull utgångspunkt för verket. Titeln kommer från en text av den norska sångaren och låtskrivaren Susanne Sundfør, där hon skriver om jordens bräcklighet:

Among whales snoring dark frequencies into the night
We dream of stones now
All the softness is gone
Salt alters all that remains
It shapes pebbles and eternal thirst

Txt: 40f