Humlegångar

Ylva Q. Arkvik och Paulina Sundin
Ylva Q. Arkvik och Paulina Sundin
Humlegångar
Fri entré

Verket Humlegångar är starten på ett samarbete mellan tonsättarna Ylva Q. Arkvik och Paulina Sundin som tillsammans skapar ett verk för musikerna Jörgen Pettersson och Jonny Axelsson. Tack vare stöd från Kulturrådet och Helge Ax:son Johnsons stiftelse kan projektet genomföras under 2023 och här framförs nu den första delen av verket.

Tonsättarna har spelat in och bearbetat olika ljud från saxofoner och slagverksinstrument. Ett av dessa ljud har också fått ge namn åt verket. ”Vi har haft ett tätt samarbete både vad gäller instrumentstämmor och den elektroniska stämman” berättar de. ”Det har varit intressant att sammanfoga våra olika idéer och arbetssätt till något nytt. Verket är tankemässigt uppdelat i fem delar i ett enda flöde. Här finns mycket intensitet som på olika sätt leder fram till en meditativ tankeuppsamling och slutpunkt.”

Program
  • Paulina Sundin (1970), Ylva Q. Arkvik (1961): Humlegångar (2023)

Rainbow Warrior

Sören Hermansson, foto Hampus Andersson
Sören Hermansson, foto Hampus Andersson
Rainbow Warrior
Fri entré

Hornisten Sören Hermansson presenterar tre stycken för horn och elektronik som specialskrivits för honom av tre olika svenska tonsättare. I flera år har han fokuserat på att beställa och uruppföra nya verk för horn och elektronik och han belönades 2021 med Föreningen Svenska Tonsättares interpretpris för sin musikaliska gärning.

I Define utforskar Per Mårtensson hornets klang genom att foga samman solistens spel med inspelningar av hornsolon från den klassiska repertoaren. Det historiska materialet varieras under verket och blir successivt mer igenkännbart. Dessutom använder Mårtensson sig av olika sorters brus, svajiga tongeneratorer och en upprepande sekvens av bestämda toner i solostämman. Verket är det första i en trilogi för horn och elektronik.

Joakim Sandgren arbetar i sina kompositioner med brusiga tonkvaliteter som aldrig går över till rena harmoniska spektrum. Verket bifurcations… skrevs ursprungligen 2016. ”Processen var snabb och lustfylld” berättar Sandgren. ”Jag hade träffat Sören några gånger innan för att utforska tekniska möjligheter och förutsättningar.” Olyckliga omständigheter gjorde att verkets uruppförande fick skjutas upp. Två år senare återvände Sandgren till verket och, med nya ögon, upptäckte nya detaljer i musiken. ”I kompositionen utforskar jag de långsammaste av mina ’noterade tremolon’, som inte längre är tremolon. I den lilla formen tas vi med på en resa genom olika tillstånd av tempon och mönster.”

Konserten avslutas med André Chinis Rainbow Warrior: döpt efter Greenpeace-fartyget som sänktes av den franska regeringen på 1980-talet som en hyllning till dem som ”vågar göra aktioner som syftar till att våra barnbarn skall kunna leva här på jorden”, som Chini skriver i sin verkkommentar. Den elektroniska stämman bygger på inspelningar av Sören Hermansson som bearbetats till ett fyrstämmigt ackompanjemang av Sören själv som solist. I verkets första del har Chini haft primärfärgerna rött, blått och gult för ögonen; i den andra sekundärfärgerna orange, grönt och violett; och i finalen blandar han alla färger.

Program
  • Per Mårtensson (1967): Define (2015)
  • Joakim Sandgren (1965): bifurcations… (2016)
  • André Chini (1945): Rainbow Warrior (2022) uruppförande

Verkkommentarer

André Chini: Rainbow Warior

Relationen – måhända imaginär och subjektiv – mellan färger och ljud har länge fascinerat konstnärer, författare och musiker. Bland dessa kan nämnas Goethe, Rimbaud, Baudelaire, Kandinskij, Schumann och Debussy. Efter så illustra personligheter, hur vågar jag?!

Lyckligtvis bottnar stycket i fler saker än bara relationen mellan musik och färg. Min gamle vän Philippe Kaisin, konstnären vars målningar jag flätat samman med min musik, lärde jag känna på konservatoriet i Toulouse. Hans föräldrar var sångare vid Parisoperan och undervisade på konservatoriet. Philippe spelade saxofon, ville bli jazzmusiker, men ville också bli skådespelare och regissör och började därför studera teater. Och så målar han underbara tavlor. Det här stycket bevittnar vår långa vänskap.

En annan av styckets bottnar är en protest riktad mot den franska underrättelsetjänsten, som under president François Mitterand sprängde den Greenpeace-ägda båden Rainbow Warrior som låg i Auckland i Nya Zeeland. Det är en hyllning till Greenpeace. Jag har alltid haft mycket sympati med dem, som vågar göra vad andra drömmer om: aktioner som syftar till att våra barnbarn skall kunna leva här på jorden, den enda blå planeten i solsystemet.

Därtill har sedan urminnes tider människor med annorlunda sexuell läggning varit förföljda och torterade, förbjudna och bestraffade med fängelse och ibland dödsstraff. Det är ett inskränkt synsätt som bottnar i skräck och ett klassiskt vi-och-dem-synsätt. Europeiska länder har över lag blivit mer toleranta, men i många delar av världen är situationen oförändrad.

Slutligen några ord om kompositionen, som beställts av och som tillägnas Sören Hermansson. Precis innan pandemin började jag spela in honom på Elektronmusikstudion EMS. Tyvärr blev jag, som många andra gubbar och gummor, tvungen att stanna hemma. Snart förstod jag att de gamla programmen från IRCAM och mina plugins från stenåldern inte skulle räcka till vad jag ville skapa.

Jag skrev först ett stycke för hornkvartett plus solist med primärfärgerna röd, blå och gul som ”förebild”; sedan de sekundära färgerna orange, grön och violett som en blandning av de primära; till sist en final som blandar dem alla. Jag använder mikrointervaller ner till åttondelstonsteg i verket. Efter två år hade Sören lärt sig solostämman och pandemin hade lagt sig. Då arbetade jag i en månad på EMS (ibland tolv timmar i studion; gubben är seg och trögfattad) för att få ihop ett klingande fyrstämmigt ackompanjemang till Sörens solostämma.

Text: André Chini

Mes adieux

Melise Mellinger, Sofia von Atzingen och Åsa Åkerberg
Melise Mellinger, Sofia von Atzingen och Åsa Åkerberg. Foto: Marc Doradzillo och Peter Gwiazda
Mes adieux
Aulan
Biljetter från 120 kr

De tre stråkmusikerna i ensemble recherche presenterar tre verk för stråktrio av tre tonsättare från tre olika länder och med tre olika ingångar i sina kompositioner. Helmut Lachenmann, en tonsättare som är väl bekant för medlemmarna i ensemblen, strävar enligt egen utsago i sina senare verk framåt inte mot det okända, utan mot det kända. I Mes adieux blir det en krock mellan det bekanta och det främmande, mellan stråktrions struktur och tonsättarens egna dito.

Norska Kristine Tjøgersen reflekterar i Habitat över människors och djurs livsmiljöer; urbana ljud från musikernas hemmamiljöer har varvats med ljud från den sydostasiatiska gibbonen och från en australisk grodart med ett säreget, igenkännbart läte. Tebogo Monnakgotla har beskrivit sin kompositionsprocess som att hon ser abstrakta bilder som hon försöker fånga i musik genom att översätta bildernas färger och densitet i klanger. Hon beskriver själv sin musik som organisk och ganska skir. Konserten avslutas med Monnakgotlas Fem stycken för stråktrio.

Program
  • Tebogo Monnakgotla (1972): Fem stycken för stråktrio (2007)
  • Kristine Tjøgersen (1982): Habitat (2022)
  • Helmut Lachenmann (1935): Stråktrio nr 2, ”Mes adieux” (2021/2022)
Medverkande

Verkkommentarer

Helmut Lachenmann: Stråktrio nr 2, ”Mes adieux”

En tonsättares introduktion till vad som har skapats, inte bara för ett programhäfte, borde uppfattas som vilseledande, särskilt utan en förståelse för helheten. En tonsättare har inget att säga till sin omgivning, än mindre till samhället. Laddad av kreativitet måste han skapa någonting, ledd av sina visioner. Han är ett medium. Och den slutliga skapelsen kommer att ”säga” mer till vilken lyssnare som helst, inte minst till tonsättaren själv, än vad han skulle kunna föreställa sig. Men, om det ändå önskas:

Min andra stråktrio är – som vart och ett av mina verk – resultatet av en strävan efter att vidga min kompositionsmetod, som jag utvecklat sedan 1969, till ”instrumental musique concrète”, utan att släppa tillvägagångssättet. Detta tillvägagångssätt har alltid, på olika sätt, placerat ljudets fysiska energi i musikupplevelsens kärna, och därigenom försatt själva begreppet musik, på ett desillusionerande sätt, i fara.

I mina senare verk har det varit ett sätt att sträva framåt inte mot det okända, utan det kända. Lyssnande blir i mötet till observerande – även av en själv – när ens egna struktur krockar med strukturen i ett verk; i denna nya stråktrio i form av mötet med det fullständigt bekanta och samtidigt, i ett annat ljus, med det som har blivit främmande och därmed ”muntert” avvikande. (Än en gång, alltså, som i min tidigare skrivna hornkonsert My Melodies och på samma gång i Mes adieux.)

Text: Helmut Lachenmann
Översatt till svenska av David Saulesco

Kristine Tjøgersen: Habitat

I detta verk har jag utforskat ljuden i olika livsmiljöer och omvandlat dem till en stråktrio. En livsmiljö, ett habitat, är den plats där en organism gör sig hemmastadd, som innehåller allting ett djur behöver för att överleva såsom skydd, vatten, mat och utrymme. Jag har utforskat ljud från både människors och andra djurs livsmiljöer. Inspelningar gjorda av musikerna i ensemble recherche, i deras egna hemmamiljöer – såsom ett gammalt kylskåp och andra köksljud, ett kafé i Paris, fågelsång utanför en lägenhet i Freiburg – har utforskats och omvandlats till deras respektive instrument.

Dessutom hörs i verket olika djurs naturliga livsmiljöer, såsom den sydostasiatiska gibbonen och den australiska grodan limnodynastes interioris, eller ”pobblebonk” som den kallas. Pobblebonk-grodans idealiska livsmiljö är flodslätter och träskmarker. De lever en stor del av sin tid under marken och visar sig endast i parningstid. De är kända för sina typiska ”bonk”-läten. Gibboner lever i den asiatiska regnskogen i tydligt uppdelade revir, som de försvarar med kraftfulla röstliga och kroppsliga uppvisningar. Det vokala inslaget, som kan höras på upp till en kilometers avstånd, är en duett mellan ett gibbonpar.

Gemensamt för de flesta djurarter är att hanar, och i vissa fall även honor, sjunger för att locka till sig en partner, såväl som för att markera sina revir. Utifrån sången går det inte bara att identifiera en viss individ utan också vilket revir den lever i. Både gibbonen och pobblebonk-grodan hotas av att deras livsmiljöer krymper på grund av såväl skogsavverkning som av skogsbränder.

Text: Kristine Tjøgersen
Översatt till svenska av David Saulesco

Sonanza

Sonanza, foto: Henrik Strindberg
Sonanza, foto: Henrik Strindberg
Sonanza
Fri entré

Kammarensemblen Sonanza framträdde 1982 för första gången, och fick ett omedelbart genombrott med Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire. Kvitton på Sonanzas betydelse för ny svensk musik kom snabbt. Tre år senare tilldelades ensemblen Svenska Fonogrampriset och 1989 Edition Reimers pris Kristallen den fina och en Grammis 2010 för årets klassiska CD.

En annan typ av kvitto har kommit i konkret musikalisk form: runt 250 verk har uruppförts genom åren. Visserligen brukar ensembler för nutida musik jobba nära tonsättare, men med Sonanza har tagit ett steg vidare och utvecklat ett arbetssätt där workshops och seminarier varit framträdande inslag vid sidan av konserterna. Sonanza har under sina tjugoåtta år som fast ensemble etablerat sig som en av Skandinaviens ledande inom sitt område. 

Program

Pär Frid (1977):
Patterns of ignorance, uruppförande

Torbjörn Nilsson (1955):
Fyra sånger till text av Tomas Tranströmer op. 22 (2012)

Mattias Lysell (1971):
Gilded Splinters (2007)

Henrik Strindberg (1954):
Bilder (2012)

Medverkande
Sonanza
Anna Lindal, violin
Josef Cabrales Alin, violin
Elsbeth Bergh, viola
Chrichan Larsson, cello
Mikael Karlsson, kontrabas
Claes Wahlroth, flöjt
Mats Wallin, klarinett
Mats Widlund, piano
Joakim Anterot, slagverk

Linus Börjesson, baryton

Södra Latins Symfoniorkester & Kammarkör

Södra Latins SymfoniorkesterSödra Latins Symfoniorkester
Södra Latins Symfoniorkester
Södra Latins Symfoniorkester & Kammarkör
Fri entré

Musikutbildningen på Södra Latin har funnits sedan 1971 och har ett mycket gott rykte i musikkretsar. Utbildningen är en spetsutbildning med riksrekrytering. Åtskilliga av dagens professionella musiker och artister har en gång studerat vid Södra Latins musikprogram. Lärarna är välmeriterade pedagoger och ofta professionella musiker.

Program

David Lennartsson (*1971):
Larm – sånger utan ord för kör och dator (2005) 

Malin Bång (*1974):
Avbrott för violin och dator (2003)

Kaija Saariaho (*1952):
delar ur Lohn för sångerska och elektronik (1995-1996)

Karl-Birger Blomdahl (1916-1968):
Danssvit No. 1 för flöjt, stråktrio och slagverk (1948)

Karen Tanaka (1961):
Night Bird för altsaxofon och elektronik (1996)

Anders Hillborg (1954):
King Tide för stor orkester (1999)

Medverkande

Södra Latins Symfoniorkester & Kammarkör 

Solister:
Kristian Aurelius (Bång)
Linnea Sirborn (Saariaho)
Markus Wesslen (Tanaka)

Jan Risberg, dirigent

Grande Finale: Stamp Music II

Stamp Music II av Lidholm
Stamp Music II av Lidholm
Grande Finale: Stamp Music II
Fri entré

Svensk Musikvår hyllar den svenska konstmusikens nestor, Ingvar Lidholm, som i år fyller 95 år, med ett av av hans kanske mest spridda verk – partituret ryms på ett frimärke, men ensemblen är så stor att den kräver två dirigenter!  

 

Lidholm är en av klassikerna i den nutida svenska musiken. Traditionen spelar en stor roll för honom, alltifrån de antika dramerna och renässansens vokalpolyfoni. Samtidigt hör han till förnyarna; ett kompositoriskt ”håll i gång” är för honom ett okänt begrepp. Han söker i varje verk det unika.

Bo Wallner

 

Program

Ingvar Lidholm (*1921):
Stamp Music II (1971)

Medverkande

Svensk Musikvårs Festivalorkester

Dirigenter: Peter Schuback och André Chini

Norrbotten Neo

Norrbotten Neo, foto: Gustaf Wästerberg
Norrbotten Neo, foto: Gustaf Wästerberg
Norrbotten Neo
Fri entré

Norrbotten NEO bildades 2007 och var då, som nu, landets enda i sitt slag och har, utöver sitt regionala uppdrag, även ett nationellt uppdrag att främja den nutida kammarmusiken. Musikerna fungerar också som stämledare i Norrbottens Kammarorkester och ingår i Piteå Kammaroperas uppsättningar.

Ensemblen beställer nya verk och samarbetar både med nya och mer väletablerade tonsättare; inte minst är samarbeten med tonsättarutbildningar en viktig del i det arbetet. För närvarande samarbetar ensemblen med kompositionsutbildningarna vid Piteå Musikhögskola samt KMH i Stockholm.

Sedan starten har Norrbotten NEO uruppfört över 100 verk och utvecklats till en nationell angelägenhet. För detta arbete belönades ensemblen 2012 med FST:s interpretationspris. Sedan 2013 är Norrbotten NEO även ensemble in residence vid Stockholms Konserthus. 

 

I anslutning till konserten delas Guldkvasten 2015 ut av KVAST:s ordförande Maria Lithell Flyg. Priset går till en aktör inom svenskt musikliv som under det gångna året har arbetat för en mer jämställd repertoar. 


 

Program

Kim Hedås (f.1965):
Silent Plan (2014)

Anders Eliasson (1947-2013):
Trio (2010)

Kent Olofsson (f.1962):
Chiral V (2008)

Karin Rehnqvist (f.1957):
Wings, fl solo

André Chini (f.1945):
Trafficking (2015)

Medverkande

André Chini, dirigent

Tamas Ungvary Celebration Orchestra

Tamas Ungvary
Tamas Ungvary
Tamas Ungvary Celebration Orchestra
Fri entré

Detta uruppförande är en hyllning till jubilaren Tamas Ungvary som fyller 80 år 2016. Han har beskrivits som en elektronmusikens Franz Liszt, med en musik som ofta är storslaget orkestral och mästerligt egensinnig i sin kompromisslösa och eleganta brutalism.

Under många år var han verksam som kompositionslärare och chef för utvecklingen av olika programvaror för EMS datorer.

Som tonsättare har han tagit intryck av György Ligeti, Iannis Xenakis och Jan W Morthenson. Han har även arbetat som professor vid Hochschule für Musik i Wien och bedrivit forskning vid KTH i Stockholm.

Program

Tamas Ungvary (*1936):
soNOdans för ensemble, uruppförande

Medverkande

Tamas Ungvary Celebration Orchestra

Catharina Backmann, accordeon
My Eklund, blockflöjt
Linn Persson, saxofon
Kristine Scholz, piano
Helena  Cavalcante-Schuback, violin
Tommy Adolfsson, trumpet
Magnus Andersson, gitarr
Christer Bothén, basklarinett
Sören Hermansson, horn
Matias Karlsen Björnstad, saxofon
Per Hedlund, saxofon
Leif Karlborg, saxofon
Chrichan Larsson, cello
Ivo Nilsson, trombon
Karl Henrik Ousbäck, slagverk
Jörgen Pettersson, saxofon
Mats  Persson, piano
Valur Pålsson, kontrabas
Peter Schuback, viola
Peter Söderberg, luta
George Kentros, violin

Tamas Ungvary, dirigent

Stockholms Saxofonkvartett

Stockholms Saxofonkvartett, foto: Maria Fäldt
Stockholms Saxofonkvartett, foto: Maria Fäldt
Stockholms Saxofonkvartett
Fri entré

Stockholms Saxofonkvartett har specialiserat sig på svensk och utländsk kammarmusik för saxofoner och avancerad elektroakustisk musik – kvartetten som bildades 1969 av Sven Westerberg har fått sig tillskrivna mer än 500 verk. En röd tråd i deras verksamhet är ett nära samarbete med svenska och utländska tonsättare, liksom blivande kompositörer, framför allt vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Kvartetten håller seminarier, deltar i konserter och samarbetar även med konstnärer i andra genrer än den egna. Deras sätt att arbeta har även utvecklat deras stil och skicklighet och de tillhör våra absolut främsta interpreter på sitt omfattande område. Stockholms Saxofonkvartett drivs av en obändig lust att ständigt utforska och spränga gränserna för vad som sägs vara konstnärligt möjligt att åstadkomma. De framträder ofta på internationella scener och festivaler – de har turnerat i Europa (t.ex. Baltikum, Turkiet, Frankrike, Ungern, Grekland, Tyskland, Rumänien, Ryssland, Italien, Spanien, Georgien, Ukraina) och de har framträtt i Japan, Egypten, Israel, USA, Sydamerika, Sydafrika, Kina och Mongoliet. Stockholms Saxofonkvartett sprider svensk musik i utlandet och tar med sig nya musikaliska erfarenheter och upplevelser hem till den svenska publiken.

Program

Christer Lindwall (1950):
Cut Up (1991)

Lars-Gunnar Bodin (1935):
Utsaga nr 2 för saxofonkvartett och recitatör, uruppförande (2016)

Peter Lindroth (1950):
SX Q II, uruppförande (2015)

Paulina Sundin (1970) / Monty Adkins (1972):
Rondures (2015)

Catharina Backman (1961):
Kinderlied V (2013)

KammarensembleN

KammarensembleN
KammarensembleN
Fri entré

KammarensembleN (KeN) bildades 1984 i Stockholm. Ensemblen spelar samtida musik och utgörs av virtuosa instrumentalister från Sveriges symfoni- och kammarorkestrar. I samarbete med regissörer, ljussättare och videokonstnärer har KammarensembleN gett uppmärksammade konsertserier i Stockholm och framträtt vid internationella festivaler.

Lördagen på Musikaliska inleds med en välkomsthälsning av Susanne Rydén, preses i Kungl. Musikaliska akademien.

Program

Bo Nilsson (*1937):

Szene 1 (1960)

Bengt Hambreus (1928-2000): 

Nocturnals (1990), Incantation - Figures fugitives - Choros

Jan W Morthenson (*1940)

Contra (1990)

Bo Nilsson:

Szene III (1961)

Medverkande

Michael Bartosch, dirigent