Kungliga Musikhögskolan presenterar tre konserter med ett brett spektrum av svensk musik, komponerad mellan 1727 och 2023 av arton olika tonsättare. Programmen rymmer såväl elektroakustiska verk som musik komponerad för blockflöjt, barockcello, cembalo, bambuflöjt, preparerat piano, med mera.

I första avdelningen framför Stina Ahlgren Form före funktion för viola och elektronik av William Sundman Sääf; Kajsa Nilsson och Jerry Adbo spelar Polska ur Tor Aulins Fyra akvareller; Armand van Wijck framför sitt eget verk Piano dan Seruling tillsammans med Arttu Ahovaara; Casper Vikström framför två satser ur sin egen Orgelsymfoni i c-moll; dessutom spelas Luka Arons fixed media-verk Gyronny of 6.

I andra avdelningen spelar Jerry Adbo, Eskil Hamrin och Pauline Burke-Clason Eggs, Trails & Circles av Andrea Tarrodi; David Kronström spelar Joel Janson Johansens Ostinato IV/V för orgel, telefon och trådlös högtalare; och stråkensemblen Strängt förbjudet framför Vävstämma.

Kungliga Musikhögskolan presenterar tre konserter med ett brett spektrum av svensk musik, komponerad mellan 1727 och 2023 av arton olika tonsättare. Programmen rymmer såväl elektroakustiska verk som musik komponerad för blockflöjt, barockcello, cembalo, bambuflöjt, preparerat piano, med mera.

I denna konsert uruppför Emilie Pfeil Encore av Stefan Levin; Jennie Ollikainen och Louise Rosenholm spelar Baladă și joc (”ballad och dans”) av György Ligeti; flöjtisten Sara Hammarström spelar Rounds av Kim Hedås och uruppför Fredrik Hedelins Valv; och så spelas fixed media-verken sirens av Nora Pollak och Floating av Marika Markström.

Audiorama presenterar en högtalarkonsert med elektroakustiska verk av sex samtida svenska tonsättare. Konserten är cirka 60 minuter lång. Efter pausen delas Föreningen Svenska Tonsättares nyinstiftade Elektronmusikpris ut och Audiorama framför två verk av pristagaren. Konsertkvällen avslutas med mingel i Moderna Dansteaterns foajé.

Med det nyinstiftade Elektronmusikpriset vill Föreningen Svenska Tonsättare främja och synliggöra den elektroniska konstmusiken i dess olika former. FST:s Elektronmusikpris skall belöna särskilda och betydande verk inom elektronmusik, elektroakustisk musik eller live-elektronisk musik, alternativt musik som i huvudsak innehåller elektroniska inslag. Syftet med priset är att över tid spegla bredden av konstnärliga uttryck inom det elektroniska konstmusikaliska fältet. Prissumman är 75 000 kronor. Mer information om Elektronmusikpriset finns på FST:s webbsida.

Observera att insläpp sker via övre entrén på Slupskjulsvägen 32C.

Den ungerske kompositören György Ligeti skulle ha fyllt 100 år i år och hans musik har varit ett återkommande inslag i Berwaldhallens repertoar under det gångna året. Ligeti hade även under sin levnad en stark koppling till Stockholm – som han såg som sin andra hemstad – och till Berwaldhallen. Från 1961 till 1975 var han i två omgångar gästprofessor i komposition på Kungliga Musikhögskolan. Här blev han nära vän med bland annat Eric Ericson och Ingvar Lidholm.

I denna konsert presenteras två stycken av Ligeti från olika perioder i hans liv, men båda med koppling till Stockholm. Lux Aeterna komponerades 1966, under Ligetis tid på Kungliga Musikhögskolan. Drei Phantasien nach Friedrich Hölderlin skrevs 1982 och uruppfördes året därpå i Berwaldhallen av Eric Ericsons kammarkör. Det ingår alltså även ett 40-årsjubileum i denna konsert. Dessutom framför pianisten Fredrik Ullén tre satser ur Ligetis Études pour piano.

Båda de två körverken är skrivna för 16-stämmig kör a cappella. Lux Aeterna är ett mikropolyfoniskt mästerverk med text ur den katolska dödsmässan, medan Drei Hölderlin Phantasien bygger på dikter av den romantiske poeten Friedrich Hölderlin och är, trots inspiration från ungersk folkmusik, än mer strukturellt komplicerat.

Under samma tid som Ligeti var anställd på Kungliga Musikhögskolan arbetade även Lars Edlund där som lärare i bland annat gehörslära. Edlund var en av de första svenska förespråkarna för tidig musik, och tog mycket inspiration från bland annat gregoriansk sång i sitt eget komponerande. Edlund konverterade även till katolicismen, och hans Gloria från 1969 för blandad kör och tenorsolo kom senare att ingå i Missa Sancti Nicolai, ett beställningsverk till den katolska kyrkan i Stockholms 700-årsjubileum.

Lars Johan Werle var en tonsättare ur samma generation som Ligeti och Edlund, men som musikaliskt valde att gå andra vägar. Till skillnad från Ligeti, vars Lux Aeterna blev berömd efter att Stanley Kubrick använde den i filmen 2001: A Space Odyssey, skrev Werle självmant musik till film. Bland annat komponerade han musik till Ingmar Bergmans filmer Vargtimmen och Persona. Canzone 126 från 1967 är Werles första verk för kör a cappella, med text ur 1300-talspoeten Francesco Petrarcas samling av kärleksdikter.

Poesi av det modernare slaget ligger till grund för Esa-Pekka Salonens Två sånger till dikter av Ann Jäderlund skrivna specifikt till Radiokörens 75-årsjubileum år 2000. Dikterna är hämtade från samlingen Kalender röd levande av is som gavs ut samma år. I Kyss min mun försöker Salonen skapa en sensuell laddning i musiken och tar fasta på ord som ”hal”, ”rund” och ”lös” i sin tonsättning. Djupt i rummet inleds i Palestrina-liknande kontrapunkt. Salonen har brutit upp dikten i fonem som han använder i ett slags musikaliskt spel som blir mer och mer virtuost, men avslutas i en enkel koral med långsamma harmoniska vågor.

Text: Bodil Hasselgren

Programpresentationen återpubliceras här med tacksamt tillstånd från Sveriges Radio Berwaldhallen. Läs mer om konserten på Berwaldhallens webbsida.

Vokalensemblen VoNo:s föreställningar har humanistiska frågor och hållbarhet i fokus. Kärnan i En ängel skjuter ifrån är saknad: en personlig men allomfattande känsla som vi alla, på olika sätt och i olika hög grad, bär på eller har burit på. Poeten Mimmi Palm har skrivit två texter som sedan tonsatts i ett verk för röster och solocello av Marie Samuelsson.

”Musiken har vuxit fram i djupa samtal med Mimmi Palm om texten och med VoNo:s dirigent och konstnärliga ledare Lone Larsen” berättar Marie Samuelsson. ”I utforskande workshops har vi undersökt vad begreppet saknad kan innebära för ensemblens medlemmar. Med cellon som central ensam gestalt i rummet rör sig musiken via ett ordlöst sökande med improvisationer fram till genomkomponerade delar med text.” Mimmi Palm beskriver tematiken i En ängel skjuter ifrån så här: ”En människa försvinner – flyter bort. Efter sig lämnar hen ett silverblänk, vita flingor i en ögonfrans, en spegling i näckrosbladen – till tröst för den som blivit kvar med saknaden.”

Ann-Sofi Söderqvists körverk Crossroads beställdes av VoNo till föreställningen I Am Like Many, en skildring av både de vackraste och grymmaste sidorna hos människan: ”En föreställning om flockmentalitet, motstånd och förbjuden kärlek. Ur en grå massa träder en regnbåge fram. Någon drömmer om att få tillhöra gruppen, en annan längtar bort. Några smälter in där andra sticker ut.” Föreställningen bestod av olika musikstycken, med Crossroads som kärna. Malin Hülphers text ställer mänskligheten mot väggen med frågor som ”Vem vill du vara?”, ”Har broderskap ett pris?” och ”Vad tar du med dig till vägskälet?”.

Mellan de två körverken framför Mattias Rodrick och Georg Öquist Dialogo 1 av Daniel Börtz. Verket beställdes av Sveriges Television och uruppfördes i TV2 i februari 1978 av Frans Helmersson och Hans Pålsson. Börtz berättade själv om verket i tv innan det spelades: ”Det är ett spel mellan ljus och mörker, mellan vitt och svart. Det är hela tiden ett väldigt skarpt ljus över början. Sedan dyker man ner i botten och mörkret, och det finns en lång uppgång med en förfärlig massa mörka punkter som blir ljusare och ljusare. Så småningom kommer ett avspänt mellanparti med svaga, stillastående klanger. Sedan börjar en spiralliknande rörelse som åker upp i höjden, och så är man tillbaka i det skarpa, skarpa ljuset.”

Text: David Saulesco

Konserten inleds med två verk av svenska tonsättare. Paula af Malmborg Wards Desire Encapsulated är ömsom explosiv och utåtriktad musik, ömsom trevande och försiktig, med ett genomgående lekfullt anslag. Titeln på Henrik Strindbergs On a Single Subject syftar på att verket uteslutande bygger på en väv av subtila multiphonics. ”De två tenorsaxofonerna skapar verkets horisont, baryton och alt tecknar några få detaljer” skriver tonsättaren i sin verkkommentar.

Tonsättaren och violinisten Nenad Firšt komponerade Hip ursprungligen för klarinettsextett, men omarbetade den ett antal år senare för saxofonkvartett. Titeln betyder ungefär ”ögonblick” på slovenska. Stycket är uppbyggt av korta motiv som bildar en fragmentarisk ljudbild på ett sätt som speglar verkets titel. Urška Pompe inspirerades till Almost Silenced av den stilbildande grekiske lyrikern Konstantinos Kavafis dikt He Asked About the Quality.

I SAXi utgår Matej Bonin ifrån saxofonkvartettens homogena klangkropp och prövar olika sätt att såväl bryta ner den i virtuosa, polyfona texturer, som hålla samman den i långa, unisona toner. Programmet avslutas med jazzgitarristen och bandledaren Igor Lunders tolkning av folkvisan Zeleni Jure från regionen Krain i södra Slovenien. I folksången lockar ljudet av vindspel fram Gröne Georg som dansar fram i vinden. Lunders svängiga arrangemang kan nog få även publikens händer och fötter att röra sig.

En färgrik och klangfull konsert med två av landets mest erfarna och hyllade konsertmusiker i ett program med personligt anslag. Konsertens huvudnummer är Gunnar Buchts violakonsert Concerto de Marle, som uruppfördes av Cecilia Gelland och Håkan Dahlén i oktober 2022 i en nyskriven transkription för viola och orgel. Det var på Cecilia Gellands initiativ som den omarbetade versionen av Buchts violakonsert blev till och tonsättaren Jörgen Häll fick i uppgift att varsamt och noggrant reducera orkesterpartituret till en spelbar men ändå fullödig orgelstämma.

Båda de stora orglarna i Själevads kyrka – där verket uruppfördes – och i Gustaf Vasa kyrka är exempel på romantiska instrument, med stor och varm klang. Båda är dessutom starkt inspirerade av den franska orgelbyggarskolan. Håkan Dahlén framhåller betydelsen av att ha ett instrument med stort klangregister såsom dessa för att göra rättvisa åt ett verk med symfoniskt anslag som Buchts violakonsert. Verkets underfundiga titel syftar på en bikaraktär i Agatha Christies roman Cyankalium och champagne, vars fullständiga namn är Viola Marle.

Till denna konsert har Jörgen Häll också komponerat ett nytt stycke särskilt för Cecilia Gelland och Håkan Dahlén. Titeln på stycket, Garden Path, kommer av att Häll under arbetet kom att betrakta stycket som en trädgård som han påtade i, som ömsom fick växa till sig, ömsom ansades och beskars. Särskilt närande för den musikaliska trädgården var att få skriva för just dessa två skickliga och inspirerande musiker.

Till Kungliga Musikaliska Akademiens 250-årsjubileum komponerade Fredrik Högberg ett jubileumsverk, en gåva från Rosenborg Gehrmans stiftelse som framfördes under hela jubileumsåret 2021 i olika arrangemang. I en intervju beskrev Högberg det som en rolig utmaning att skriva ett verk som skall framföras av allt från små ensembler till symfoniorkestrar och storband. Föredragsbeteckningen, ”with great expectations”, pekar framåt mot akademiens kommande 250 år i musikens tjänst.

Peter Lyne komponerade Swans Returning för viola och piano till syskonen och musikerkollegorna Göran och Johan Fröst men framförs här i tonsättarens egen omarbetade klaverstämma för orgel. Verket har en musikalisk koppling till Camille Saint-Saëns kända sats Svanen ur Djurens karneval och är skrivet för att kunna framföras som ett pendangstycke till Saint-Saëns. Inspirationen har Lyne dock hämtat från själva urkällan: sångsvanarna. När Cecilia Gelland och Håkan Dahlén studerade in verket fick de först inte grepp om musiken, tills denna koppling gjorde att musiken plötsligt framträdde som tydlig och självklar.

Den berömda operasångerskan Margareta Hallin började senare i sin karriär även att komponera musik, och skördade flera framgångar också som tonsättare. Hon skrev sånger, kammarstycken och andra mindre verk såväl som flera större opera- och orkesterverk. Cadenza för soloklarinett tillägnade hon klarinettisten Kjell Fagéus. Det var just Fagéus skickliga och känsliga tolkning av verket som fick Cecilia Gelland att själv vilja spela det – och, som hon säger, brukar dessutom klarinetter och altfioler kunna dela repertoar med varandra.

Hallins original är skrivet för att utnyttja A-klarinettens lägsta ton, ett klingande f. När Gelland studerade in verket transponerade hon ner det för att kunna utnyttja violans lägsta ton, ett klingande c. Hon berättar vidare: ”Med klarinetten andas man som en röst. Med violan andas man med stråken. Varje instrument har, liksom olika röster, sin egen palett av möjligheter. Förhoppningsvis bidrar varje röst till att man får lära känna flera av verkets olika fasetter.”

Konserten avslutas med ett annat verk av Fredrik Högberg, ursprungligen komponerat för orgel och vibrafon på beställning av Härnösands domkyrkoförsamling, men som också framförts i versioner där orgeln paras med sopransaxofon, accordeon eller som här, med violin. Verkets titel beskriver väl musikens lekfulla karaktär och de snabba löpningar som skulle kunna föra tankarna till fräsande kolsyra i ett glas mineralvatten – eller, för att återknyta till konsertens inledande jubileumsmusik, ett glas champagne.

Text: David Saulesco

Gustaf Sjökvists Kammarkör presenterar ett kontrastrikt program med a cappella-verk som visar den svenska körlitteraturens mångfald. Miklós Maros Turba, per coro e maestro från 1969 kan betraktas som en grafiskt noterad klassiker. Catharina Palmérs As the stars of heaven, efter ett citat ur Första mosebok, och Cecilia Frankes tonsättning av Lars-Magnus Magnussons text Övervakningskamera bjuder på flödande ljudvågor och uttrycksfull textbehandling.

Konserten avslutas med uruppförandet av Rosenfingrad, Henrik Strindbergs tonsättning av fragment ur Homeros Odysséen i översättningar av Erland Lagerlöf och Ingvar Björkeson.

Tre olika kammarstycken med musiker ur Arméns musikkår med inspiration från vitt skilda håll. Albert Schnelzers inledande stycke är inspirerat av en essä om Petrusjka-figuren i konst och litteratur. Verkets tre satser, vardera ungefär fem minuter långa, döpta efter citat ur essän. Musikerna byter instrument i de olika satserna. Endast i den sista spelar de på den vanliga kvartettuppsättningen: sopran-, alt-, tenor- och barytonsaxofon.

Titeln på Andrea Tarrodis duett för saxofon och slagverk betyder ”vind” på ungerska. ”Stycket handlar om just vindar och dess olika karaktär” skriver Tarrodi. ”Det kan vara en vindpust, en ljum bris, en isande vind, eller en vind som snabbt och lekfullt letar sig fram i trädkronorna…” Verket beställdes av Duo FriBerg i samband med ensemblens tioårsjubileum. Här framförs det av Per Friman – ena halvan av Duo FriBerg – och slagverkaren Patrik Samuelsson.

Konserten avslutas med Mikael Edlunds verk som ”innehåller ett antal ’teman’ som ganska fritt får röra sig mot varandra”, som tonsättaren skriver i sin kommentar. Influenserna är vidsträckta: fragment ur ett av Bachs kända orgelverk varvas med storbandsharmonik och balkanska klanger.

Madeleine Isaksson är en svensk-fransk tonsättare bosatt i Paris. Hennes musik är koncentrerad och kännetecknas av stor detaljrikedom och variation i utformandet av fraser och klanger. Capsuled Time kan betraktas som ett klangstycke, där slagverket har en framträdande roll, stundtals tillsammans med pianot.

Malin Bångs Split Rudder för basklarinett utforskar ljuden från insidan instrumentet med hjälp av en mikrofon som sätts in i instrumentkroppen. Utvecklingen av det musikaliska materialet och händelseförloppet har påverkats av Evert Taubes visa om det förlista skeppet Blue Bird av Hull.

Johan Svensson är verksam inom både den akustiska och elektroniska musiken. Flera av hans verk är skrivna för en kombination av akustiska instrument och elektroniska ljudkällor. Morendo är ett sådant verk, uppbyggt av ett väldigt begränsat musikaliskt material som består av flera cykliska lager med olika varaktighet. Löst inspirerat av analoga synthesizers är varje lager skapat som en ”step sequencer”, som börjar om så snart den nått sin slutpunkt.

Mikael Edlunds Trio sol komponerades 1980 på beställning av Rikskonserter och är tillägnat ”alla som röstade nej och till dem som kommer att göra det”, syftande på den då högaktuella svenska kärnkraftsomröstningen. Edlund, som en gång startade sin karriär som rock- och jazzmusiker på 1960-talet, är känd för att komponera långsamt, vilket märks i hans sparsmakade stil, där varje detalj är exakt och subtilt utmejslad.

Zacharias Ehnvall arbetar huvudsakligen som tonsättare men också med att ständigt förbättra sitt orgelspel, driven av en djup kärlek till improvisationen. 2019 tog han sin masterexamen i komposition för professor Karin Rehnqvist. Hans konstnärliga estetik bygger på bland annat på hans djupa kunskap om ljud, förvärvad genom år av orgelerfarenhet och intresset för tidig musik. I stycket Tillfälligt krumhorn utslaget i rumtid blommar likt frosten utgår han från tre anslag som han utvecklar och förbinder.

Text: Norrbottensmusiken