- Paula af Malmborg Ward (1962): Desire Encapsulated (2013)
- Henrik Strindberg (1954): On a Single Subject (2014)
- Nenad Firšt (1964): Hip (2007/2012)
- Urška Pompe (1969): Almost Silenced (2013)
- Matej Bonin (1986): SAXi (2007/2008)
- Igor Lunder (1969): Zeleni Jure (2008)
Konserten inleds med två verk av svenska tonsättare. Paula af Malmborg Wards Desire Encapsulated är ömsom explosiv och utåtriktad musik, ömsom trevande och försiktig, med ett genomgående lekfullt anslag. Titeln på Henrik Strindbergs On a Single Subject syftar på att verket uteslutande bygger på en väv av subtila multiphonics. ”De två tenorsaxofonerna skapar verkets horisont, baryton och alt tecknar några få detaljer” skriver tonsättaren i sin verkkommentar.
Tonsättaren och violinisten Nenad Firšt komponerade Hip ursprungligen för klarinettsextett, men omarbetade den ett antal år senare för saxofonkvartett. Titeln betyder ungefär ”ögonblick” på slovenska. Stycket är uppbyggt av korta motiv som bildar en fragmentarisk ljudbild på ett sätt som speglar verkets titel. Urška Pompe inspirerades till Almost Silenced av den stilbildande grekiske lyrikern Konstantinos Kavafis dikt He Asked About the Quality.
I SAXi utgår Matej Bonin ifrån saxofonkvartettens homogena klangkropp och prövar olika sätt att såväl bryta ner den i virtuosa, polyfona texturer, som hålla samman den i långa, unisona toner. Programmet avslutas med jazzgitarristen och bandledaren Igor Lunders tolkning av folkvisan Zeleni Jure från regionen Krain i södra Slovenien. I folksången lockar ljudet av vindspel fram Gröne Georg som dansar fram i vinden. Lunders svängiga arrangemang kan nog få även publikens händer och fötter att röra sig.
Henrik Strindberg: On a Single Subject
Länge undvek jag multiphonics. Jag hade ingen användning för dessa ofta starka och uttrycksfulla ljud. Ändå är den här musiken helt baserad på multiphonics. Tillsammans med Stockholms Saxofonkvartett har vi letat och prövat den typ av multiphonics som jag ville ha, de subtila. För att kunna förlänga dem genom växelvis spel började vi med två tenorer och två altar, för att landa i besättningen två tenorer, alt och baryton. De två tenorerna skapar verkets horisont, baryton och alt tecknar några få detaljer.
Verket beställdes av Stockholms Saxofonkvartett med stöd av Kulturrådet och uruppfördes under festivalen Dark Music Days i Reykjavik 2014.
Text: Henrik Strindberg
Matej Bonin: SAXi
Verket tillkom 2007, och när jag tänker tillbaka på det så kom inspirationen på ett väldigt intuitivt sätt från visuella ”impulser”, lite som ett flöde av färger och strukturer som skapas över tid.
Saxofonkvartetten är en extremt homogen kammarensemble vad gäller klangfärg, vilket är anledningen till att verkets olika sektioner inleds med relativt grundläggande element. I början av verket föds klangkroppen ur långa, unisona toner – som senare oktaveras – med tydliga, korta impulser. Jag expanderar gradvis den här klangkroppen, eller texturen, och leder den in i mer punkterade, polyrytmiska linjer som tillsammans bildar en slags vertikala pulser.
I mittendelen återvänder jag till långa ackord som förflyttar sig i crescendon och diminuendon, som gradvis bryts upp än en gång till pulserande polyrytmik. Den här texturen omvandlas till rytmiskt samstämmig musik med väldigt tydliga linjer, tills musiken når sin höjdpunkt då texturen ”utplånas”. Den sista delen är på sätt och vis en upprepning av inledningen, men i kombination med de crescendon och diminuendon som introducerades i mittendelen.
Text: Matej Bonin
Översatt till svenska av David Saulesco