Den ungerske kompositören György Ligeti skulle ha fyllt 100 år i år och hans musik har varit ett återkommande inslag i Berwaldhallens repertoar under det gångna året. Ligeti hade även under sin levnad en stark koppling till Stockholm – som han såg som sin andra hemstad – och till Berwaldhallen. Från 1961 till 1975 var han i två omgångar gästprofessor i komposition på Kungliga Musikhögskolan. Här blev han nära vän med bland annat Eric Ericson och Ingvar Lidholm.

I denna konsert presenteras två stycken av Ligeti från olika perioder i hans liv, men båda med koppling till Stockholm. Lux Aeterna komponerades 1966, under Ligetis tid på Kungliga Musikhögskolan. Drei Phantasien nach Friedrich Hölderlin skrevs 1982 och uruppfördes året därpå i Berwaldhallen av Eric Ericsons kammarkör. Det ingår alltså även ett 40-årsjubileum i denna konsert. Dessutom framför pianisten Fredrik Ullén tre satser ur Ligetis Études pour piano.

Båda de två körverken är skrivna för 16-stämmig kör a cappella. Lux Aeterna är ett mikropolyfoniskt mästerverk med text ur den katolska dödsmässan, medan Drei Hölderlin Phantasien bygger på dikter av den romantiske poeten Friedrich Hölderlin och är, trots inspiration från ungersk folkmusik, än mer strukturellt komplicerat.

Under samma tid som Ligeti var anställd på Kungliga Musikhögskolan arbetade även Lars Edlund där som lärare i bland annat gehörslära. Edlund var en av de första svenska förespråkarna för tidig musik, och tog mycket inspiration från bland annat gregoriansk sång i sitt eget komponerande. Edlund konverterade även till katolicismen, och hans Gloria från 1969 för blandad kör och tenorsolo kom senare att ingå i Missa Sancti Nicolai, ett beställningsverk till den katolska kyrkan i Stockholms 700-årsjubileum.

Lars Johan Werle var en tonsättare ur samma generation som Ligeti och Edlund, men som musikaliskt valde att gå andra vägar. Till skillnad från Ligeti, vars Lux Aeterna blev berömd efter att Stanley Kubrick använde den i filmen 2001: A Space Odyssey, skrev Werle självmant musik till film. Bland annat komponerade han musik till Ingmar Bergmans filmer Vargtimmen och Persona. Canzone 126 från 1967 är Werles första verk för kör a cappella, med text ur 1300-talspoeten Francesco Petrarcas samling av kärleksdikter.

Poesi av det modernare slaget ligger till grund för Esa-Pekka Salonens Två sånger till dikter av Ann Jäderlund skrivna specifikt till Radiokörens 75-årsjubileum år 2000. Dikterna är hämtade från samlingen Kalender röd levande av is som gavs ut samma år. I Kyss min mun försöker Salonen skapa en sensuell laddning i musiken och tar fasta på ord som ”hal”, ”rund” och ”lös” i sin tonsättning. Djupt i rummet inleds i Palestrina-liknande kontrapunkt. Salonen har brutit upp dikten i fonem som han använder i ett slags musikaliskt spel som blir mer och mer virtuost, men avslutas i en enkel koral med långsamma harmoniska vågor.

Text: Bodil Hasselgren

Programpresentationen återpubliceras här med tacksamt tillstånd från Sveriges Radio Berwaldhallen. Läs mer om konserten på Berwaldhallens webbsida.