Arméns musikkår
Per Friman, saxofon
Sebastian Fjellheim, saxofon
Jesper Eriksson, saxofon
Filip Källner, saxofon
Blåskvintetten:
Malin Gustavsson, flöjt
Elin Larsen, oboe
Kristian Möller, klarinett
Bodil Kindlund, fagott
Jonas Lindström, horn
- Albert Schnelzer (1972): Only a Straw-Stuffed Puppet, This Modern Hero! (2005)
- An hallucinated clown
- No courage and no heroism
- Only a straw-stuffed puppet
- Andrea Tarrodi (1981): Szél (2013)
- Mikael Edlund (1950): Musik för dubbel blåskvintett (1984)
Tre olika kammarstycken med musiker ur Arméns musikkår med inspiration från vitt skilda håll. Albert Schnelzers inledande stycke är inspirerat av en essä om Petrusjka-figuren i konst och litteratur. Verkets tre satser, vardera ungefär fem minuter långa, döpta efter citat ur essän. Musikerna byter instrument i de olika satserna. Endast i den sista spelar de på den vanliga kvartettuppsättningen: sopran-, alt-, tenor- och barytonsaxofon.
Titeln på Andrea Tarrodis duett för saxofon och slagverk betyder ”vind” på ungerska. ”Stycket handlar om just vindar och dess olika karaktär” skriver Tarrodi. ”Det kan vara en vindpust, en ljum bris, en isande vind, eller en vind som snabbt och lekfullt letar sig fram i trädkronorna…” Verket beställdes av Duo FriBerg i samband med ensemblens tioårsjubileum. Här framförs det av Per Friman – ena halvan av Duo FriBerg – och slagverkaren Patrik Samuelsson.
Konserten avslutas med Mikael Edlunds verk som ”innehåller ett antal ’teman’ som ganska fritt får röra sig mot varandra”, som tonsättaren skriver i sin kommentar. Influenserna är vidsträckta: fragment ur ett av Bachs kända orgelverk varvas med storbandsharmonik och balkanska klanger.
Albert Schnelzer: Only a Straw-Stuffed Puppet, This Modern Hero!
”En späckad halmdocka blott, denna moderna hjälte! Hans själ är så liten att man kunde hävda att han helt saknar en. De mättade, bjärta färgerna på hans kläder är de enkla böjelser han vanemässigt har bemästrat, och som han representerar under sitt vita teatersmink. Men hans härjade anletsdrag är mänskliga, och stundtals lyser hans ögon med mänsklighetens samlade böner och begär. I sina sista ögonblick är han mänsklig, men i livet endast en nidbild av en människa; en hallucinerad clown vars ryckiga rörelser gestaltar lidelsens komedi. Åskådarna måste glömma lidelsens tragedi. Han är åskådarnas vilja. Han är en vulgär projektionsyta för publikens avsiktliga verklighetsflykt. Han är publikens själ när den saknar dådkraft och hjältemod. Petrusjka är hågkomsten av det som var mänskligt.”
Detta är det första avsnittet i texten Petrouchka’s Wake av Wallace Fowlie som är en kort essä om Petrusjkafiguren i konsten och litteraturen. Verket består av tre satser där varje sats bär namn och har inspirerats av ett citat från texten. Historien om Petrusjka är vad man skulle kunna kalla en ”komisk tragedi”. En komisk figur som är dömd att dö eftersom hans önskan inte kan uppfyllas. Komiken ligger i att hans kärlek är dömd att vara obesvarad. Som Fowlie skriver längre fram i texten: ”Han är redan, i början av varje föreställning, i dödens domäner.” Under den sorglösa ytan finns redan vetskapen om hur det kommer att sluta. Stycket är beställt av Sveriges Radio P2 Musikradion.
Text: Albert Schnelzer
Citat översatta till svenska av David Saulesco
Mikael Edlund: Musik för dubbel blåskvintett
Efter att ha skrivit några stycken där formen var ganska strängt hållen kände jag behov av ett friare förhållningssätt och lite mer diverterande karaktär. Stycket innehåller ett antal ”teman” som ganska fritt får röra sig mot varandra och gå in och ut från varandra: Ett signalmotiv (g, b–f, ess, d) som kommer mer eller mindre ihopdraget; fragment ur Bachs toccata och fuga i d-moll; ett eget balkan-aktigt tema; några ackordföljder som kan ha långväga ursprung från både storbandsmusik och från koraler. Verket beställdes av Regionmusiken och uruppfördes av Omnibus kammarblåsare i Stockholms konserthus den 7 mars 1984.
Text: Mikael Edlund