- Fredrik Högberg (1971): Jubileumsmusik för violin och orgel (2021)
- Gunnar Bucht (1927): Concerto de Marle (1998/2022)
- Peter Lyne (1946): Swans Returning (2010/2022)
- Margareta Hallin (1931–2020): Cadenza (2000)
- Jörgen Häll (1986): Garden Path (2023) uruppförande
- Fredrik Högberg: The Bubble Tune (1998)
En färgrik och klangfull konsert med två av landets mest erfarna och hyllade konsertmusiker i ett program med personligt anslag. Konsertens huvudnummer är Gunnar Buchts violakonsert Concerto de Marle, som uruppfördes av Cecilia Gelland och Håkan Dahlén i oktober 2022 i en nyskriven transkription för viola och orgel. Det var på Cecilia Gellands initiativ som den omarbetade versionen av Buchts violakonsert blev till och tonsättaren Jörgen Häll fick i uppgift att varsamt och noggrant reducera orkesterpartituret till en spelbar men ändå fullödig orgelstämma.
Båda de stora orglarna i Själevads kyrka – där verket uruppfördes – och i Gustaf Vasa kyrka är exempel på romantiska instrument, med stor och varm klang. Båda är dessutom starkt inspirerade av den franska orgelbyggarskolan. Håkan Dahlén framhåller betydelsen av att ha ett instrument med stort klangregister såsom dessa för att göra rättvisa åt ett verk med symfoniskt anslag som Buchts violakonsert. Verkets underfundiga titel syftar på en bikaraktär i Agatha Christies roman Cyankalium och champagne, vars fullständiga namn är Viola Marle.
Till denna konsert har Jörgen Häll också komponerat ett nytt stycke särskilt för Cecilia Gelland och Håkan Dahlén. Titeln på stycket, Garden Path, kommer av att Häll under arbetet kom att betrakta stycket som en trädgård som han påtade i, som ömsom fick växa till sig, ömsom ansades och beskars. Särskilt närande för den musikaliska trädgården var att få skriva för just dessa två skickliga och inspirerande musiker.
Till Kungliga Musikaliska Akademiens 250-årsjubileum komponerade Fredrik Högberg ett jubileumsverk, en gåva från Rosenborg Gehrmans stiftelse som framfördes under hela jubileumsåret 2021 i olika arrangemang. I en intervju beskrev Högberg det som en rolig utmaning att skriva ett verk som skall framföras av allt från små ensembler till symfoniorkestrar och storband. Föredragsbeteckningen, ”with great expectations”, pekar framåt mot akademiens kommande 250 år i musikens tjänst.
Peter Lyne komponerade Swans Returning för viola och piano till syskonen och musikerkollegorna Göran och Johan Fröst men framförs här i tonsättarens egen omarbetade klaverstämma för orgel. Verket har en musikalisk koppling till Camille Saint-Saëns kända sats Svanen ur Djurens karneval och är skrivet för att kunna framföras som ett pendangstycke till Saint-Saëns. Inspirationen har Lyne dock hämtat från själva urkällan: sångsvanarna. När Cecilia Gelland och Håkan Dahlén studerade in verket fick de först inte grepp om musiken, tills denna koppling gjorde att musiken plötsligt framträdde som tydlig och självklar.
Den berömda operasångerskan Margareta Hallin började senare i sin karriär även att komponera musik, och skördade flera framgångar också som tonsättare. Hon skrev sånger, kammarstycken och andra mindre verk såväl som flera större opera- och orkesterverk. Cadenza för soloklarinett tillägnade hon klarinettisten Kjell Fagéus. Det var just Fagéus skickliga och känsliga tolkning av verket som fick Cecilia Gelland att själv vilja spela det – och, som hon säger, brukar dessutom klarinetter och altfioler kunna dela repertoar med varandra.
Hallins original är skrivet för att utnyttja A-klarinettens lägsta ton, ett klingande f. När Gelland studerade in verket transponerade hon ner det för att kunna utnyttja violans lägsta ton, ett klingande c. Hon berättar vidare: ”Med klarinetten andas man som en röst. Med violan andas man med stråken. Varje instrument har, liksom olika röster, sin egen palett av möjligheter. Förhoppningsvis bidrar varje röst till att man får lära känna flera av verkets olika fasetter.”
Konserten avslutas med ett annat verk av Fredrik Högberg, ursprungligen komponerat för orgel och vibrafon på beställning av Härnösands domkyrkoförsamling, men som också framförts i versioner där orgeln paras med sopransaxofon, accordeon eller som här, med violin. Verkets titel beskriver väl musikens lekfulla karaktär och de snabba löpningar som skulle kunna föra tankarna till fräsande kolsyra i ett glas mineralvatten – eller, för att återknyta till konsertens inledande jubileumsmusik, ett glas champagne.
Text: David Saulesco