Vokalensemblen VoNo:s föreställningar har humanistiska frågor och hållbarhet i fokus. Kärnan i En ängel skjuter ifrån är saknad: en personlig men allomfattande känsla som vi alla, på olika sätt och i olika hög grad, bär på eller har burit på. Poeten Mimmi Palm har skrivit två texter som sedan tonsatts i ett verk för röster och solocello av Marie Samuelsson.

”Musiken har vuxit fram i djupa samtal med Mimmi Palm om texten och med VoNo:s dirigent och konstnärliga ledare Lone Larsen” berättar Marie Samuelsson. ”I utforskande workshops har vi undersökt vad begreppet saknad kan innebära för ensemblens medlemmar. Med cellon som central ensam gestalt i rummet rör sig musiken via ett ordlöst sökande med improvisationer fram till genomkomponerade delar med text.” Mimmi Palm beskriver tematiken i En ängel skjuter ifrån så här: ”En människa försvinner – flyter bort. Efter sig lämnar hen ett silverblänk, vita flingor i en ögonfrans, en spegling i näckrosbladen – till tröst för den som blivit kvar med saknaden.”

Ann-Sofi Söderqvists körverk Crossroads beställdes av VoNo till föreställningen I Am Like Many, en skildring av både de vackraste och grymmaste sidorna hos människan: ”En föreställning om flockmentalitet, motstånd och förbjuden kärlek. Ur en grå massa träder en regnbåge fram. Någon drömmer om att få tillhöra gruppen, en annan längtar bort. Några smälter in där andra sticker ut.” Föreställningen bestod av olika musikstycken, med Crossroads som kärna. Malin Hülphers text ställer mänskligheten mot väggen med frågor som ”Vem vill du vara?”, ”Har broderskap ett pris?” och ”Vad tar du med dig till vägskälet?”.

Mellan de två körverken framför Mattias Rodrick och Georg Öquist Dialogo 1 av Daniel Börtz. Verket beställdes av Sveriges Television och uruppfördes i TV2 i februari 1978 av Frans Helmersson och Hans Pålsson. Börtz berättade själv om verket i tv innan det spelades: ”Det är ett spel mellan ljus och mörker, mellan vitt och svart. Det är hela tiden ett väldigt skarpt ljus över början. Sedan dyker man ner i botten och mörkret, och det finns en lång uppgång med en förfärlig massa mörka punkter som blir ljusare och ljusare. Så småningom kommer ett avspänt mellanparti med svaga, stillastående klanger. Sedan börjar en spiralliknande rörelse som åker upp i höjden, och så är man tillbaka i det skarpa, skarpa ljuset.”

Text: David Saulesco