Unga tankar om musik är en tankesmedja och ett fristående och oberoende nätverk som syftar till att ta vara på potentialen och idérikedomen hos unga yrkesmusiker. Musikpersonligheter från alla genrer möts, utvecklas och arbetar tillsammans för ett utmanande, djärvt och inkluderande kulturliv. I denna konsert uppträder sex av tankesmedjans fyrtio medlemmar, alla framstående musiker på sina respektive instrument.

Leilei Tians In our image, in our likeness är en lekfull duett för violin och blockflöjt. De två stämmorna dansar runt var för sig men härmar också varandra. Ibland möts stämmorna, men oftast rör de sig oberoende av varandra. För detta verk tilldelades hon 2013 års Järnåkerstipendium.

Miklós Maros är en mycket produktiv ungersk-svensk tonsättare med symfonier, solokonserter, elektroakustisk musik och kammarstycken på sin verklista. Här uruppförs hans helt nyskrivna Together, en duett för trumpet och altsaxofon.

Esaias Järnegards Nattarbete delar namn med en diktsamling av Lars Norén, i vilken hans poesi är på väg mot ett slags katatont språk, som växlar mellan bortdomnad orörlighet och manisk, intensiv upprepning. Järnegards verk har en i många avseenden öppen form. Även instrumentationen är öppen; här framförs verket på blockflöjt, trumpet och piano.

Reine Jönsson har komponerat fem operor, orkesterverk och kammarstycken. Bland hans mer uppfinningsrika skapelser är en orkester med tygdjursinstrument som hade premiär i höstas. Här framförs hans duett Vad ljuset visade för violin och altsaxofon.

Dorcas Norre växte upp i Malmberget fyra kilometer norr om Gällivare. Som 21-åring började hon studera hon piano i Stockholm vid det som i dag är Kungl. Musikhögskolan. Senare studerade hon även instrumentation och komposition. Hon började komponera under studieåren och var verksam i hela sitt liv. Bland hennes verk finns denna Sonatin för violin och piano.

Verkkommentarer

Esaias Järnegard: Nattarbete

Verket är namne med Lars Noréns diktsamling från 1976, en diktsamling där poesin är på väg mot något som Mikael Van Reis i sin avhandling ”Det slutna rummet” skulle komma att kalla orderpoesin: ett katatont språk som tar full form i diktsamlingen ”Order” från 1978. Katatoni är ett dysfunktionellt muskulärt tillstånd där patienten antingen befinner sig i total orörlighet, eller i dess motsats: ett maniskt, intensivt och upprepande rörelsemönster.

I både Noréns och mitt Nattarbete är denna domning och intensitet på väg att ta form. Det finns fortfarande spår av känsla. I stycket Nattarbete är partituret i många avseenden öppet, men klangen, doften och känslan är förhoppningsvis omisskännlig.

Esaias Järnegard

Tyvärr måste denna konsert med Norrbotten NEO ställas in på grund av det rådande smittläget. Konserten kommer att ersättas av Far From the Crowd: ett solistprogram med den flerfaldigt prisbelönade ukrainska accordeonisten Irina Serotyuk.

Norrbotten NEO är en unik ensemble som med känslig radar ständigt utforskar den musikaliska samtiden. Ensemblen är inte endast en avlyssnare och passiv återgivare av samtiden. Genom att vara en av de ensembler som beställer flest nya verk av svenska tonsättare är Norrbotten NEO en viktig del i utvecklingen av den samtida musiken. Under rubriken New Sweden undersöker ensemblen strömningarna bland de svenska tonsättarna just nu. Samtliga verk i denna konsert är beställda till Norrbotten NEO.

Jenny Hettnes verk Stimme aus der Ferne komponerades i nära samarbete med musikerna i Norrbotten NEO under hennes tid som vistelsestipendiat vid Studio Acusticum i Piteå. Karin Rehnqvist är en av de mest spelade svenska tonsättarna på den internationella scenen. Här framför de hennes nyskrivna verk Musik i natten. Titeln på Madeleine Isakssons verk, Capsuled Time, hänvisar till komponerad musikalisk tid som omsluter olika tidsrörelser och stämningar. Hilma Scenes är en svit för kammarensemble ur Benjamin Staerns kammaropera Hilma, inspirerad av konstnären Hilma af Klint.

Jenny Hettne har studerat komposition för bland andra Henrik Strindberg, Ole Lützow-Holm, Jörg Mainka och Bent Sørensen. Hon har en masterexamen i komposition från Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet. Hennes komponerande fokuserar på ett innovativt klangutforskande, ofta i nära samarbete med musiker.

Karin Rehnqvists musik rör sig i gränslandet mellan folk- och konstmusik. Den uråldriga sångteknik som kallas kulning har hon integrerat i ett modernistiskt och högst personligt tonspråk. Med musik inom ett brett spektrum har Rehnqvist blivit känd både i Sverige och utomlands och hennes musik är flerfaldigt prisbelönad. Sedan 2009 är Karin Rehnqvist även professor i komposition vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm.

Madeleine Isaksson är en svensk-fransk tonsättare bosatt i Paris. Hennes musik är högkoncentrerad, kännetecknad av stor detaljrikedom och variation i utformandet av fraser och klanger, välintegrerade processer som hålls ihop av en nästan fysisk rörelse i föränderlig metrik. Utgångsramarna kan beskrivas som rum: intervall-, register- och tidsrum, där materialet bearbetas genom olika tidslager och kontrasterande termer som ljust/mörkt, lätt/tungt.

Benjamin Staern har etablerat sig som en av de ledande skandinaviska kompositörerna i den yngre generationen. Han har studerat musikvetenskap vid Lunds universitet och därefter komposition vid Musikhögskolan i Malmö med professorerna Rolf Martinsson, Hans Gefors, Kent Olofsson och Luca Francesconi. Staern har en djup personlig stil med en produktion som inkluderar orkester, kammarverk, soloverk, elektroakustisk musik och opera. Han har en ovanlig förmåga att associera toner och klanger med olika färger och nyanser, en variant av fenomenet som kallas synestesi, som är grundläggande i hans uppfattning och skapelsen som speglar klangvärlden.

1996, kort efter att hon avslutat sina studier vid operahögskolan i Göteborg, startade Monica Danielson den fria operagruppen MusikTeaterVerket. Några år senare, efter att ha arbetat ihop i många olika sammanhang, startade hon Duo Ego tillsammans med slagverkaren Per Sjögren. ”Vi hade mottot ’vi ska ha en duo och ingen jävel får vara med’” berättar Monica Danielson med glimten i ögat.

Båda projekten kom att bli mycket framgångsrika. Världskända Duo Ego har belönats med flera priser, till exempel Carin Malmlöf-Forsslings pris 2013 för sitt modiga och oförtrutna, nyfikna och oförutsägbara arbete. I år firar Duo Ego 20-årsjubileum och duon gästar Svensk Musikvår med ett program som blickar tillbaka, men också har en fot i nutiden.

Konserten inkluderar både duons allra första beställningsverk – Victor Varelas La fraîcheur de la dernière vêprée – och det allra senaste – Cornelia Karlssons Om mödrar och mörker – liksom John Cages Forever and Sunsmell som de haft med på nästan varje konsert i 20 års tid. ”Jag har valt ett program – där faktiskt en och annan jävel får vara med – med tonsättare och kollegor som är och har varit viktiga under åren som gått, och framför allt för Duo Ego:s repertoar” berättar Monica Danielson.

Prisbelönade tonsättaren Paula af Malmborg Ward, känd inte minst för sina operor, skrev 2008 sångcykeln Tre dikter till texter av Lina Ekdahl. Den tredje av de tre sångerna, Min monolog, handlar om hur svårt det är med dialog. Ett ständigt aktuellt tema, inte minst i denna kraftigt polariserade tid. John Cages suggestiva Forever and Sunsmell, till en dikt av den amerikanske poeten e e cummings, komponerades ursprungligen till dansaren Jean Erdman.

Ett av Monicas senaste projekt är festivalen NYTT, som hon startade 2017 tillsammans med ett gäng musikerkollegor. ”För några år sedan träffade jag bland annat världens bästa Jörgen Pettersson. Vi kom på att vi är ett ganska digert gäng nutida musik-utövare som kommer från samma granskog i Småland”, berättar hon. Till förra årets upplaga av NYTT skrev Cornelia Karlsson ett solostycke till Per Sjögren, En stilla kärlek. Det solot har hon nu utökat med en vokalstämma.

Solostycket beskrev tonsättaren som musik till ett möte mellan två människor medan denna utökade version, Om mödrar och mörker, är ”slitningar mellan texten och musiken, och hur de förstärker varandra”. Dikten är hämtad ur diktsamlingen I rörelse av Athena Farrokhzad.

The Wonderful Widow of Eighteen Springs är det första i en rad stycken där John Cage tonsatte texter av James Joyce. I detta stycke är texten hämtad ur romanen Finnegans Wake. Det blev snabbt ett av Cages mest framförda verk. Bland annat framfördes det flera gånger av Cathy Berberian och Luciano Berio. Sångstämman är uppbyggd av endast tre tonhöjder och pianostämman utförs inte på tangenterna – manualens lock skall vara stängt – utan med fingrar, knogar och knytnävar på instrumentets kropp.

Hans Gefors skrev 2020 Lamento för Monica Danielson och saxofonisten Jörgen Pettersson. Även detta verk uruppfördes under fjolårets NYTT-festival. ”Denna klagosång är tillägnad alla dem jag känner som nyligen gått bort i cancer: Mamma, Sven-David, Peter, Mathias” skriver tonsättaren.

Sist i konserten, Duo Ego:s allra första beställningsverk. Victor Varelas La fraîcheur de la dernière vêprée efter en dikt av Guillaume Apollinaire är skrivet i fyra delar. Varje avsnitt behandlar ett specifikt register i sångstämman, kombinerat med en avdelad grupp slagverksinstrument. Tonsättaren, som är född i Caracas, använder rytmiska inslag från venezuelansk folkmusik i verket, ibland som mellanspel eller avbrott i den musikaliska processen och ibland som material i den.

Kring orgeln i Storkyrkan möts domkyrkoorganisten Mattias Wager, flöjtisten Laura Michelin, sopranen Sofia Niklasson och Storkyrkans vokalensemble med sin dirigent Gary Graden. På programmet står sällan spelad svensk musik; Wager har valt ut både äldre musik som har fallit i glömska, och som han vill uppmärksamma, liksom nyare musik som kanske inte har fått fäste hos en bredare lyssnarskara.

Sven-David Sandström behöver knappast någon närmare presentation. Han har gjort outplånliga avtryck i svenskt och internationellt musikliv i sin långa och framgångsrika karriär som tonsättare och pedagog. Två fantasier för Apostladagen och hans Orgelmässa hör båda till Sandströms nyskrivna musik till hela kyrkoårets sön- och helgdagar. Torsten Nilsson verkade som organist och tonsättare i hela sitt yrkesverksamma liv. Ecce ego mitto angelum meum och Consolamini, consolamini popule meus varvar lyriska och melodiska partier med starkt dramatiska inslag.

Laura Netzel, framgångsrik under sitt liv men förbisedd sedan första världskriget, har åter börjat uppmärksammas på senare tid. Denna Prélude et fughetta är ett av relativt få verk som Netzel skrev för orgel. Kristina Forsman skrev Franciskus sång på beställning av Ragnar Bohlin som efter bara två veckor uruppförde verket. Här framförs för första gången en omarbetad version av verket.

Sven-David Sandström inledde 2008 sitt tre år långa jätteprojekt: att skriva ny musik till varje söndag och helgdag i kyrkoåret. ”Meningen är att det skall bli fungerande gudstjänstmusik, annorlunda och ny. Den skall inte vara alltför svår, då blir den meningslös, även om visa stycken kan få vara lite mer utmanande” berättade tonsättaren i en intervju i SvD i mars 2008. Den sista delen i det omfattande projektet, Orgelmässan, fick sitt uruppförande först i februari 2012. Mattias Wager, som verket är tillägnat, spelade mässan då som nu på Storkyrkans orgel. ”Vid uruppförandet väckte musiken stor entusiasm och många kände sig berörda” har Wager beskrivit det rikt varierade verket som rymmer både rytmisk lekfullhet, stämningsfull lyrik och dramatiska utbrott.

Apostladagen infaller 13 veckor efter påskdagen. Från början var dagen ett gemensamt firande för apostlarna Paulus och Petrus. I dag firas dagen i Svenska kyrkan med fokus på lärjungaskap, hur vi kan vara bra lärjungar i vår vardag genom att hjälpa varandra, stärka varandra och trösta varandra så gott vi kan. Två fantasier för Apostladagen för flöjt och orgel skrev Sven-David Sandström relativt tidigt under projektet, redan 2009.

Torsten Nilsson tjänstgjorde som organist på flera håll i Sverige. Längst tid verkade han i Oscars församling i Stockholm, från 1962 till 1982. Han var känd som en dynamisk körledare och skicklig organist, inte minst som improvisatör, bidrog oundvikligen också till hans tonsättargärning som även färgades av mysticism, klangliga dramatik och konfliktalstrande motpoler. Den starkt uttrycksfulla Ecce ego mitto angelum meum – ”Se, jag skall sända ut min ängel” – för orgel, sopransolist och flöjt innehåller alla dessa ingredienser.

Fem år tidigare komponerade Nilsson Consolamini, consolamini popule meus för orgel och sopransolist. Texten är hämtad ur Jesaja i Gamla testamentet: ”Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud.” Ett budskap med ständig relevans och inte minst i dessa tider. Längre fram påminner texten i Jesaja om Carl David af Wirséns text till Sommarpsalm: ”Gräset torkar, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet.” Mot en rörlig orgelstämma sjunger sopransolisten spänstiga melodiska linjer som för tankarna till Sven-Erik Bäcks motetter eller, i de kärvare partierna, till Ingvar Lidholm.

Laura Netzel hade adlig börd och var en societetsdam som rörde sig ledigt såväl vid hovet som i exklusiva borgerliga salonger. Hon visade tidigt musikalisk begåvning och var sedan 1870-talet verksam som tonsättare under pseudonymen ”N. Lago”. Hon hade studerat komposition både i Stockholm och senare i Paris för Charles-Marie Widor. Fransk press hyllade Netzels musik men hemma i Sverige var kritiker som Tor Andrée och Wilhelm Peterson-Berger skoningslösa.

Netzels musik glömdes bort i samband med att fransk kultur föll ur modet på 1910-talet, men på senare år har hon börjat återupptäckas. Hennes pianokonsert i e-moll uruppfördes så sent som i november 2020 med Peter Friis-Johansson som solist. Denna Prélude et fughetta för orgel är ett av Netzels mer okända verk. Kompositionsår saknas, men verket publicerades 1912. Det delar namn med ett tidigare verk för pianotrio, men de två styckena har inget mer än namnet gemensamt.

Till skaran tonsättare som arbetar snabbt kan även Kristina Forsman sälla sig. Hennes kör- och orgelverk Franciskus sång beställdes på hösten 2006 av körledaren Ragnar Bohlin. Mindre än två veckor senare, efter en intensiv kompositions- och repetitionsperiod, uruppfördes verket i Maria Magdalena kyrka under Allhelgonahelgen. Texten är skriven av munken och predikanten Franciskus av Assisi, här i svensk översättning av prästen och psalmdiktaren Olov Hartman. I denna konsert framförs för första gången en omarbetad version av verket med nyskriven flöjtstämma och med körsatsen omarbetad för solokvartett.

Tonsättaren och trombonisten Ivo Nilsson har kurerat denna musikaliska och litterära afton. Programmet kretsar kring den tysk-svenska författaren Nelly Sachs som tilldelades Nobelpriset i litteratur 1966 tillsammans med den israeliske författaren Samuel Agnon. Musiken framförs av respekterade uttolkare av modern konstmusik: internationellt uppmärksammade Ensemble MA och den flitigt anlitade sopranen Alexandra Büchel.

Nelly Sachs, som var av judiskt ursprung, flydde nazisterna och levde i exil här i Sverige. Hon skrev många brev. Bland annat brevväxlade hon med den rumänskfödde poeten och översättaren Paul Celan. Bara några portar bort från Nelly Sachs adress växte Ivo Nilsson upp. När han hittade ett brev som Sachs adresserat till sin hyresvärd på Bergssundsstrand fångade det honom. ”Jag kunde inte släppa tanken på brevet,” berättar Nilsson, ”främst för dess konkreta men samtidigt surrealistiska ton. Som om det sammanfattade hela hennes poetiska universum.”

Resultatet blev stycket Matematik à la Satane för röst och ensemble, döpt efter en kort dikt av Nelly Sachs. Styckets format knyter an till melodramer som Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire och Igor Stravinskijs Historien om en soldat. Målet med stycket beskriver Ivo Nilsson som att ”i musikalisk form synliggöra hur flyktingproblematiken ingalunda är ett nytt fenomen, och hur den förvandling som integrationen innebär kan vara både smärtsam och förlösande.”

Om Nelly Sachs flykt, hennes tillvaro i Sverige och hur exilen påverkade hennes författarskap har Aris Fioretos skrivit om i sin bildbiografi Flykt och förvandling. Fioretos medverkar också under konserten och ger en reflektion med utgångspunkt i biografin.

Dryga decenniet tidigare komponerade Nilsson stycket Lunaria, inspirerat av den italienske journalisten och författaren Italo Calvinos science fiction-novellsamling Kosmokomik. I var och en av novellerna utgick Calvino ifrån ett vetenskapligt faktum och broderade ut en fantasifull, inte sällan absurdistisk historia utifrån det.

Ivo Nilsson har i Lunaria gått tillväga på liknande sätt. Stycket består av tio satser, ”allegorier” som han beskriver dem, med titlar lånade från Calvinos noveller. Även här märks inspiration från Schönberg, men huvudsakligen från Calvinos texter som Nilsson har bearbetat och förvandlat till abstrakta språkljud. Resultatet liknar de märkliga namnen på karaktärerna i Calvinos berättelser, däribland Kgwgk, Ayl, Qfwfq och Vhd Vhd.

På konsertprogrammet står även Paths of wood and pearl av Jenny Hettne, ett stycke med tonhöjd som huvudsakliga idé. Stycket är skrivet för flöjt, violin, cello och piano. I början spelar kvartetten ett begränsat material, bestående av ett fåtal olika toner. Musiken ter sig försiktig, dröjande, sökande. Efter det följer ett avsnitt helt utan tonhöjd, med enbart rytm i fokus. Slutligen ”öppnar sig musiken”, som Hettne själv beskriver det, och antalet tonhöjder som spelas ökar. Rytm är också centralt för verket, både som musikens motor och som dess ryggrad.

Verkkommentarer

Ivo Nilsson: Matematik à la Satane

Matematik à la Satane baseras på ett brev som Nelly Sachs skrev till sin hyresvärd på Bergsundstrand där tematiken flykt och förvandling – som kännetecknar Sachs diktning – paras med konkreta observationer av störande ljud. En tematik som är lika aktuell i dag som när brevet skrevs.

Detta verk ingick i ett större projekt med österrikiska tonsättare som också tonsatt texter av Nelly Sachs. Projektets målsättning var att i en musikalisk form synliggöra hur flyktingproblematiken ingalunda är ett nytt fenomen, samt hur den förvandling som integrationen innebär kan vara både smärtsam och förlösande.

Ivo Nilsson

Jenny Hettne: Paths of wood and pearl

Huvudidén i stycket är tonhöjd. Med utgångspunkt i ett fåtal tonhöjder, ett mycket begränsat material, genomgår stycket en del helt utan tonhöjd och med slagverksljud i fokus. Slutligen öppnar sig musiken för ett större antal tonhöjder. Genom hela stycket löper en rytmisk basso continuo som växlar mellan de olika instrumenten.

Stycket beställdes av Peärls Before Swîne Experience och Kulturrådet och uruppfördes i oktober 2011 under festivalen Sound of Stockholm.

Jenny Hettne

Ivo Nilsson: Lunaria

Inspirationskällan till Lunaria är Italo Calvinos bok "Kosmokomik" från 1965. Satserna hämtar sina rubriker från olika kapitel i boken. Calvino använde sig av korta, vetenskapliga texter kring universums ursprung som utgångsmaterial för sina allegorier i fantastisk stil. På ett motsvarande vis har Ivo Nilsson låtit Arnold Schönbergs Pierrot lunaire bilda utgångspunkt för en serie klangliga fantasier.

Schönberg finns dock inte med i form av direkta citat. Snarare har instrumentbesättningens variationsmöjligheter och själva klangvärldens öppningar mot abstrakta strukturer, inklusive förhållandet till månen, fungerat som en sporre i komponerandet. Calvino-texterna har också de bearbetats och förvandlats till mer abstrakta språkljud, i samma anda som de märkliga namnen på karaktärerna som för berättelserna i Kosmokomik framåt: Kgwgk, Qfwfq, Vhd Vhd och Xlthlx.

Magnus Haglund

Programledaren för 2019 års succé ”She Composes like a Man”, Cathrine Winnes, i en uppdaterad konsertversion av tv-serien tillsammans med Blåsarsymfonikerna. I SVT porträtterades kvinnor i musikhistorien på ett fängslande och personligt sätt med Cathrine som guide. I den här direktsända konserten ligger fokus på de kvinnor som var pionjärer i det svenska musiklivet och som också var bland de första kvinnliga tonsättarna som valdes in i Kungl. Musikaliska Akademien.

Stafettpinnen från akademipionjärerna plockas upp av en av nutidens stora tonsättare, Britta Byström, vars verk Avsked från vildgässen uruppförs. Verket är en sambeställning av Nätverket för professionell blåsmusik i Sverige och en hyllning till 250-årsjubilerande Kungl. Musikaliska Akademien. Som avslutning på konserten uppmärksammas 100-årsjubileet av kvinnlig rösträtt med musik av Ethel Smyth, en av de ledande personerna kring suffragettrörelsen och som kämpade för kvinnlig rösträtt i England.

Jämfört med 1800-talet, eller bara för hundra år sedan, har stor förändring skett i konstmusiklivets könsfördelning såväl vad gäller musiker och dirigenter som tonsättare. Än talar vi om ”kvinnliga tonsättare” och inte bara om ”tonsättare”, men för någon som Britta Byström – född 1977 – var det en självklarhet att få satsa på sitt musikintresse: Först spela trumpet i Sundsvalls kulturskola och sedan, när intresset bytte karaktär, växla om till komposition.

För Fanny Mendelssohn, som var minst lika begåvad som sin lillebror Felix om inte mer, var klivet från pianistlöfte till yrkestonsättare inte bara stort utan oöverstigligt. ”För dig kan musiken aldrig bli mer än en prydnad” skrev pappa Mendelssohn 1820 till då 15 år gamla Fanny. Att det har handlat om sociala fördomar snarare än om konstnärlig förmåga blir tydligt om vi betraktar någon som Elfrida Andrée. Hon blev inte bara Sveriges första kvinnliga telegrafist utan också landets första kvinnliga domkyrkoorganist.

Som tonsättare blev dock Elfrida Andrée upprepade gånger förbisedd på grund av sitt kön. Hennes opera Fritiofs saga med libretto av Selma Lagerlöf sattes aldrig upp under hennes livstid. Först 2019 uppfördes operan i sin helhet, om än i konsertversion. Fritiofs färd på havet ingår i en konsertsvit med musik ur operan som Andrée sammanställde, en svit som numera också finns inspelad på skiva. På senare tid har allt fler verk av kvinnliga tonsättare lyfts fram i ljuset och spelas sida vid sida med verk av deras manliga och kvinnliga kollegor.

Britta Byström är en av dagens tonsättare som tar över stafettpinnen från akademi-pionjärerna. Hennes nya verk Avsked från vildgässen beställdes av Nätverket för professionell blåsmusik i Sverige för att fira Kungl. Musikaliska Akademiens 250-årsjubileum. Inspirationen kom från Selma Lagerlöfs klassiska roman "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" och det är just gässen som inspirerat till musiken: deras läten, deras täta samarbete när de flyger tillsammans och romanens ständiga växling mellan resa och rast.

Som avslutning på konserten uppmärksammas 100-årsjubileet av kvinnors rösträtt med musik av Ethel Smyth, en av de ledande personerna i suffragettrörelsen och som kämpade för kvinnlig rösträtt i England. Ouvertyren till hennes opera The Boatswain’s Mate bygger på Smyths sång The March of the Women som blev suffragettrörelsens de facto kampsång.

Verkkommentarer

Britta Byström: Avsked från vildgässen

Avsked från vildgässen komponerades under hösten 2020 på beställning av Nätverket för professionell blåsmusik i Sverige, som på detta sätt ville fira Kungl. Musikaliska Akademiens 250-årsjubileum 2021. Det var ett speciellt uppdrag: Verket skulle skrivas i sju olika versioner för att kunna spelas av landets alla professionella blåsorkestrar. Dessa förenas förstås av att ingen av dem har några stråkinstrument (bortsett från en ensam kontrabas här och där), men i övrigt är besättningarna förbluffande olika.

Ett musikverk som ska uppträda i sju olika kostymer får inte vila alltför mycket på detaljer, utan måste liksom vara igenkännbart på håll – som ett fågelsträck på himlen… Jag hade nyligen läst Selma Lagerlöfs ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” och blåsmusiken som skulle färdas genom landet fick mig att associera till Lagerlöfs vildgåsflock, som flyger över Sverige och gör nedslag på olika platser. Detta underbara äventyr blev på så sätt musikens utgångspunkt. Genast utkristalliserade sig verkets form: En växling mellan flykt och vila, där flykten är resorna och vilan är nedslagen.

Den som har hört en gås vet att den inte kvittrar, utan ropar. Hos Lagerlöf ropar gässen gärna i kör och de säger allting minst två gånger! Detta passade bra för blåsinstrumenten; jag har försökt skapa ett slags ”repetitivt ropande” på ett främmande språk. Här finns en hel del speciella instrumenttekniker: träblåsarna använder sig av ”bisbigliando”, ett sätt att spela samma ton med olika grepp för att skapa en viss falskhet; brassmusikerna spelar ett parti på endast munstyckena; en trumpet spelar ner i tubans klockstycke medan tubaisten fingrar på ventilerna…

Vildgäss flyger i V-formation – ett avancerat samarbete som gör att varje gås kan dra nytta av den framförliggande individens flaxande. Ledargåsen, som inte flyger i någon annans luftström, har det kämpigast och för att ingen ska trötta ut sig roterar gässen på denna post. Den energisparande V-formationen är, tycker jag, en fin bild av det samarbete som orkesterspel bygger på, där helheten blir till något större än summan av de enskilda stämmorna. I mitt verk stiger också olika instrument eller sektioner fram som ”ledargäss” vid olika tidpunkter, för att sedan dra sig tillbaka och bilda bakgrunden till en ny ledare.

Titeln tog jag från bokens slutkapitel, som innehåller en mycket vemodig scen. Efter ett år som pyssling får Nils Holgersson åter mänsklig gestalt, vilket leder till att han inte längre förstår fåglarnas språk, och fåglarna förstår inte honom. Han tar ett ordlöst avsked från sin älskade vildgåsflock, ett avsked som han vill ta hastigt, medan gässen ännu är ledsna, för, som det står: ”fåglarnas sorg varar aldrig länge”. Och mycket riktigt: Snart lyfter vildgässen på nytt, ivrigt ropande, på väg mot nya äventyr.

Britta Byström

Ensemble VÅR är en för festivalen Svensk Musikvår speciellt sammansatt kvartett på initiativ av saxofonisten Mats Gustafsson. Kvartetten består av musiker och tonsättare med rötter och intressen i elektronisk musik, noisemusik, improviserad musik, tidig musik, punk, text-ljud-konst och nutida konstmusik.

Tillsammans uruppför de VÅR: ett konceptuellt stycke med processade ljud och akustiska instrument i samverkan, såväl som elektroniskt genererade och manipulerade klanger och ljud i en lågdynamisk sfär. Det är tillståndsmusik i en avståndslös, absolut interaktion där alla parametrar samverkar och interagerar.

Kvartetten består av Anna Lindal, frilansande violinist inom både samtida och klassisk repertoar som även ingår i grupper som Ensemble Lipparella och Ensemble Makadam; Mats Gustafsson, improvisationsmusiker och tonsättare känd som solist och i grupper som Fire! Orchestra, The End och Ensemble NU; Joachim Nordwall, elektronmusiker med förkärlek för det psykedeliska och monotona som verkat i grupper som Alvars Orkester och The Skull Defekts; samt kompositören, ljudkonstnären och elektronmusikern Mats Lindström som även bygger egna elektroniska instrument och är studiochef på Elektronmusikstudion EMS.

Vad innebär det att samarbeta, tätt ihop? Vilken slags tillit och ömsesidig respekt krävs när två personer skall samverka på och kring ett enda instrument? Vilka impulser kan denna modell ge samarbete på en större, samhällelig nivå? Dessa frågor ligger till grund för Fyrhändig musik för violoncell av Chengwen Chen och Tobias Klich, ett verk som även är inspirerat av Platon som menade att äkta kunskap inte gick att läsa sig till utan endast kunde nås genom samtal.

I denna konsert kan Ole Lützow-Holms DIANIMA nästan betraktas som en motpol till Chens och Klichs samarbetsbetonade verk. Här är det frågeställningar om huruvida det går att överbrygga klyftorna mellan kropp och själ, förnuft och fantasi, människans yttre och inre tillstånd som gestaltas i, som tonsättaren själv beskriver det, ”en skuggfäktning genom eld och vatten”.

Cellisten och tonsättaren Séverine Ballon beskriver att komponera för sitt eget instrument som ”att promenera i en hemlig trädgård, at ge näring till ljuden som uppstår och betrakta dem i förstoringsglas”. Som cellist arbetar hon ofta nära tonsättarna vars verk hon framför. I uruppförandet av Forêts intérieures är hon både och, på samma gång, och arbetar också nära sin duettpartner, cellisten Åsa Åkerberg.

Verkkommentarer

Ole Lützow-Holm: DIANIMA

DIANIMA – två själar i en skuggfäktning genom eld och vatten – tillkom i en hektisk atmosfär av begär och skräckblandad hybris. Öppningens grimas fungerar likt en grotesk uvertyr och hämtar sitt fanfarliknande material från en militärmarsch, vilken drog mig ur sömn och säng tidigt en maj morgon i Strasbourg 1977. Den är således en ingrediens från en plats utanför musiken och en emblematisk markör av grov kaliber.

Utan att helt kunna förklara det blev denna märkliga upplevelse i en förvriden spegelbild katalysator för saker och ting jag brottades med på den tiden. Till exempel: Kan man någonsin bygga bro över svalget mellan yttre och inre tillstånd, mellan kropp och själ, förnuft och fantasi? Är det något DIANIMA handlar om så är det om just det, och formen är lekens, duellens och dialogens. För övrigt skymtar konturen av två satser som möter varandra i gyllene snittet – den första i rastlöst flimrande bilder; den andra i ett slags hypnotiskt ultrarapid.

Ole Lützow-Holm

Séverine Ballon: Forêts intérieures

Under Frankrikes första lockdown i mars 2020 var Paris parker stängda och det var förbjudet att gå längre än 1 kilometer bort från sitt hem. Jag blev en fånge i min lägenhet och betraktade våren utanför, genom mitt fönster. För första gången i livet tog jag mig tiden att observera hur löven växte.

Så snart restriktionerna hävdes började jag ta regelbundna promenader i skogen. Skogen började växa i min fantasi. Jag tog med mikrofoner ut och började spela in den. Forêts intérieures, ”inre skogar”, föddes ur min upplevelse av att lyssna till skogens ljud med hörlurar, i skydd av ett träd, som att lyssna på mina egna hjärtslag.

Séverine Ballon

(Svensk översättning av David Saulesco)

Chengwen Chen, Tobias Klich: Musik für Violoncello zu vier Händen

Två musiker smälter samman till en varelse med fyra händer runt ett instrument. I den instrumentala musikteaterns tradition är musikerna här inte bara instrumentalister utan samtidigt skådespelare.

Vad innebär det att samarbeta på en så liten yta? Vilken form av tillit och ömsesidig hänsyn krävs samtidigt, för att två personer skall kunna samspela på ett enda instrument? Vilka impulser kan denna modell tillgodogöra för andra, samhälleliga, symbiotiska former av samarbete?

Kanske är detta även en musikalisk och scenisk bild av Platons "Symposion"?

Denna undersökning genomfördes följaktligen också i ett kompositionsmässigt samarbete.

Chengwen Chen & Tobias Klich

(Svensk översättning av David Saulesco)

En ad hoc-konsert på anrika Fylkingen med improvisationsmusiker av högsta klass. FRIM, Föreningen för fri improviserad musik, driver en konsertserie i eget namn på anrika Fylkingen i Stockholm. En torsdag varje månad bjuder föreningen in till en helkväll med både inhemska och internationella improvisationsakter med förhoppningen att skapa en mötesplats för såväl de som är nyfikna på som redan brinner för improviserad musik i olika former.

En kvartett bestående av Alex Zethson, Karin Hellqvist, Lindha Kallerdahl och Ryan Packard möts för första gången i denna konstellation. Alla fyra är framstående improvisationsmusiker som med röst, violin, piano, keyboard, slagverk och elektronik formar en komposition i realtid. Detta är den första akten av två i denna en helaftonskonsert på Fylkingen. Konsertens andra akt bjuder på solistframträdanden av gitarristen Kasper Agnas och saxofonisten Mats Gustafsson.

Se på Youtube

Sedan 2010 har tonsättaren, konsertpianisten och ljudkonstnären Eva Sidén musicerat tillsammans med ljudkonstnären och tonsättaren Jens Hedman som Sidén Hedman duo. I sina verk kombinerar de klaverinstrument med elektroniska och inspelade ljud, och dessutom ljus, video och andra inslag.

Sedan förra året har duon arbetat på Spiritual Matter, deras senaste verk. Det är ett omfattande, multimedialt verk för kör, orgel, flygel och tape samt video- och ljusprojektioner. Verket är skapat särskilt för kyrkorummets speciella akustik. Karaktären på verket beskriver duon som meditativ, men inte stillastående utan i framåtrörelse ”som i en livets ström”.

I denna konsert framförs ett utdrag ur Spiritual Matter i en corona-anpassad, specialdesignad iscensättning filmad i vackra Sofia kyrka i Stockholm med videoprojektioner och med Eva Sidén som både piano- och orgelsolist. I den flerkanaliga, rumsligt utvecklade tapestämman ingår även kören, som inte kan delta i detta uppförandet. Hela Spiritual Matter planerar duon att uruppföra i höst.

Spiritual Matter är typiskt för duons senare verk där de eftersträvar en andlig kontakt i musiken och en stillhet i lyssnandet, som duon vill skall ge publiken en förhöjd inre närvaro och kommunikation med musikens djupare uttryck och innebörd.

Sidén Hedman duo har gjort en serie verk inspirerade av de fem elementen, eller faserna, i kinesisk filosofi. Wuxing är ett koncept som används för att beskriva och förklara en mängd olika fenomen i verkligheten som vi kan uppleva med våra sinnen. De olika elementen är trä, eld, jord, metall och vatten.

Wu Xing: Water är ett rent elektroakustiskt verk för flerkanalig tapestämma och video. Ljudet består av av forsande, ångande, brusande, dånande vatten inspelat på Island, Färöarna och Grönland. Även videoklippen är tagna därifrån. På samtliga platser är vattnet starkt närvarande i alla dess tillstånd och former. I ljudbilden ingår även inspelade och bearbetade ljud från en flygel.

De resulterande klangerna är trollbindande och blandningen av naturljud och pianoklanger skapar både starka kontraster och sällsamma samklanger. Water komponerades under ett residens vid Franska Radions anrika studio för elektroakustisk musik och musique concrète, Group de Recherches Musicales. Ett annat verk i serien, Metal, framförde duon under Svensk Musikvår 2017 i en konsert på Rotundan vid Kungl. Operan.

Konserten avslutas med State of Mind för elektroniskt bearbetad flygel och flerkanalig tapestämma. Sidén Hedman duo skapar ofta musik och installationer genom att söka upp speciella platser och skapa verk som tar sin utgångspunkt i angelägna sociala, kulturella och politiska frågor. State of Mind är en betraktelse över den tid som vi befinner oss i just nu.