Torsten Nilsson (1920–1999): Ecce ego mitto angelum meum (1970)
Laura Netzel (1839–1927): Prélude et fughetta op. 87
Sven-David Sandström (1942–2019): Orgelmässa (2012)
Torsten Nilsson: Consolamini, consolamini popule meus (1965)
Sven-David Sandström: Två fantasier för Apostladagen (2009)
Kristina Forsman (1970): Franciskus sång, uruppförande av ny version (2006/2021)
Kring orgeln i Storkyrkan möts domkyrkoorganisten Mattias Wager, flöjtisten Laura Michelin, sopranen Sofia Niklasson och Storkyrkans vokalensemble med sin dirigent Gary Graden. På programmet står sällan spelad svensk musik; Wager har valt ut både äldre musik som har fallit i glömska, och som han vill uppmärksamma, liksom nyare musik som kanske inte har fått fäste hos en bredare lyssnarskara.
Sven-David Sandström behöver knappast någon närmare presentation. Han har gjort outplånliga avtryck i svenskt och internationellt musikliv i sin långa och framgångsrika karriär som tonsättare och pedagog. Två fantasier för Apostladagen och hans Orgelmässa hör båda till Sandströms nyskrivna musik till hela kyrkoårets sön- och helgdagar. Torsten Nilsson verkade som organist och tonsättare i hela sitt yrkesverksamma liv. Ecce ego mitto angelum meum och Consolamini, consolamini popule meus varvar lyriska och melodiska partier med starkt dramatiska inslag.
Laura Netzel, framgångsrik under sitt liv men förbisedd sedan första världskriget, har åter börjat uppmärksammas på senare tid. Denna Prélude et fughetta är ett av relativt få verk som Netzel skrev för orgel. Kristina Forsman skrev Franciskus sång på beställning av Ragnar Bohlin som efter bara två veckor uruppförde verket. Här framförs för första gången en omarbetad version av verket.
Sven-David Sandström inledde 2008 sitt tre år långa jätteprojekt: att skriva ny musik till varje söndag och helgdag i kyrkoåret. ”Meningen är att det skall bli fungerande gudstjänstmusik, annorlunda och ny. Den skall inte vara alltför svår, då blir den meningslös, även om visa stycken kan få vara lite mer utmanande” berättade tonsättaren i en intervju i SvD i mars 2008. Den sista delen i det omfattande projektet, Orgelmässan, fick sitt uruppförande först i februari 2012. Mattias Wager, som verket är tillägnat, spelade mässan då som nu på Storkyrkans orgel. ”Vid uruppförandet väckte musiken stor entusiasm och många kände sig berörda” har Wager beskrivit det rikt varierade verket som rymmer både rytmisk lekfullhet, stämningsfull lyrik och dramatiska utbrott.
Apostladagen infaller 13 veckor efter påskdagen. Från början var dagen ett gemensamt firande för apostlarna Paulus och Petrus. I dag firas dagen i Svenska kyrkan med fokus på lärjungaskap, hur vi kan vara bra lärjungar i vår vardag genom att hjälpa varandra, stärka varandra och trösta varandra så gott vi kan. Två fantasier för Apostladagen för flöjt och orgel skrev Sven-David Sandström relativt tidigt under projektet, redan 2009.
Torsten Nilsson tjänstgjorde som organist på flera håll i Sverige. Längst tid verkade han i Oscars församling i Stockholm, från 1962 till 1982. Han var känd som en dynamisk körledare och skicklig organist, inte minst som improvisatör, bidrog oundvikligen också till hans tonsättargärning som även färgades av mysticism, klangliga dramatik och konfliktalstrande motpoler. Den starkt uttrycksfulla Ecce ego mitto angelum meum – ”Se, jag skall sända ut min ängel” – för orgel, sopransolist och flöjt innehåller alla dessa ingredienser.
Fem år tidigare komponerade Nilsson Consolamini, consolamini popule meus för orgel och sopransolist. Texten är hämtad ur Jesaja i Gamla testamentet: ”Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud.” Ett budskap med ständig relevans och inte minst i dessa tider. Längre fram påminner texten i Jesaja om Carl David af Wirséns text till Sommarpsalm: ”Gräset torkar, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet.” Mot en rörlig orgelstämma sjunger sopransolisten spänstiga melodiska linjer som för tankarna till Sven-Erik Bäcks motetter eller, i de kärvare partierna, till Ingvar Lidholm.
Laura Netzel hade adlig börd och var en societetsdam som rörde sig ledigt såväl vid hovet som i exklusiva borgerliga salonger. Hon visade tidigt musikalisk begåvning och var sedan 1870-talet verksam som tonsättare under pseudonymen ”N. Lago”. Hon hade studerat komposition både i Stockholm och senare i Paris för Charles-Marie Widor. Fransk press hyllade Netzels musik men hemma i Sverige var kritiker som Tor Andrée och Wilhelm Peterson-Berger skoningslösa.
Netzels musik glömdes bort i samband med att fransk kultur föll ur modet på 1910-talet, men på senare år har hon börjat återupptäckas. Hennes pianokonsert i e-moll uruppfördes så sent som i november 2020 med Peter Friis-Johansson som solist. Denna Prélude et fughetta för orgel är ett av Netzels mer okända verk. Kompositionsår saknas, men verket publicerades 1912. Det delar namn med ett tidigare verk för pianotrio, men de två styckena har inget mer än namnet gemensamt.
Till skaran tonsättare som arbetar snabbt kan även Kristina Forsman sälla sig. Hennes kör- och orgelverk Franciskus sång beställdes på hösten 2006 av körledaren Ragnar Bohlin. Mindre än två veckor senare, efter en intensiv kompositions- och repetitionsperiod, uruppfördes verket i Maria Magdalena kyrka under Allhelgonahelgen. Texten är skriven av munken och predikanten Franciskus av Assisi, här i svensk översättning av prästen och psalmdiktaren Olov Hartman. I denna konsert framförs för första gången en omarbetad version av verket med nyskriven flöjtstämma och med körsatsen omarbetad för solokvartett.