Per-Markus Heggestad, filminslag
Anders Högstedt, arrangemang av Mendelssohn, Andrée, Lund och Smyth
Fanny Mendelssohn Hensel (1805–1847): Ouvertyr i C-dur (1830–1832)
Amanda Maier-Röntgen (1853–1894): Zwiegespräche nr 3 (1882)
Elfrida Andrée (1841–1929): Fritiofs färd på havet ur Fritiof-svit (1909)
Signe Lund (1868–1950): Valse de Concert (1914)
Britta Byström (1977): Avsked från vildgässen, uruppförande (2020)
Ethel Smyth (1858–1944): Ouvertyr till operan The Boatswain’s Mate (1913–1914)
Programledaren för 2019 års succé ”She Composes like a Man”, Cathrine Winnes, i en uppdaterad konsertversion av tv-serien tillsammans med Blåsarsymfonikerna. I SVT porträtterades kvinnor i musikhistorien på ett fängslande och personligt sätt med Cathrine som guide. I den här direktsända konserten ligger fokus på de kvinnor som var pionjärer i det svenska musiklivet och som också var bland de första kvinnliga tonsättarna som valdes in i Kungl. Musikaliska Akademien.
Stafettpinnen från akademipionjärerna plockas upp av en av nutidens stora tonsättare, Britta Byström, vars verk Avsked från vildgässen uruppförs. Verket är en sambeställning av Nätverket för professionell blåsmusik i Sverige och en hyllning till 250-årsjubilerande Kungl. Musikaliska Akademien. Som avslutning på konserten uppmärksammas 100-årsjubileet av kvinnlig rösträtt med musik av Ethel Smyth, en av de ledande personerna kring suffragettrörelsen och som kämpade för kvinnlig rösträtt i England.
Jämfört med 1800-talet, eller bara för hundra år sedan, har stor förändring skett i konstmusiklivets könsfördelning såväl vad gäller musiker och dirigenter som tonsättare. Än talar vi om ”kvinnliga tonsättare” och inte bara om ”tonsättare”, men för någon som Britta Byström – född 1977 – var det en självklarhet att få satsa på sitt musikintresse: Först spela trumpet i Sundsvalls kulturskola och sedan, när intresset bytte karaktär, växla om till komposition.
För Fanny Mendelssohn, som var minst lika begåvad som sin lillebror Felix om inte mer, var klivet från pianistlöfte till yrkestonsättare inte bara stort utan oöverstigligt. ”För dig kan musiken aldrig bli mer än en prydnad” skrev pappa Mendelssohn 1820 till då 15 år gamla Fanny. Att det har handlat om sociala fördomar snarare än om konstnärlig förmåga blir tydligt om vi betraktar någon som Elfrida Andrée. Hon blev inte bara Sveriges första kvinnliga telegrafist utan också landets första kvinnliga domkyrkoorganist.
Som tonsättare blev dock Elfrida Andrée upprepade gånger förbisedd på grund av sitt kön. Hennes opera Fritiofs saga med libretto av Selma Lagerlöf sattes aldrig upp under hennes livstid. Först 2019 uppfördes operan i sin helhet, om än i konsertversion. Fritiofs färd på havet ingår i en konsertsvit med musik ur operan som Andrée sammanställde, en svit som numera också finns inspelad på skiva. På senare tid har allt fler verk av kvinnliga tonsättare lyfts fram i ljuset och spelas sida vid sida med verk av deras manliga och kvinnliga kollegor.
Britta Byström är en av dagens tonsättare som tar över stafettpinnen från akademi-pionjärerna. Hennes nya verk Avsked från vildgässen beställdes av Nätverket för professionell blåsmusik i Sverige för att fira Kungl. Musikaliska Akademiens 250-årsjubileum. Inspirationen kom från Selma Lagerlöfs klassiska roman "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" och det är just gässen som inspirerat till musiken: deras läten, deras täta samarbete när de flyger tillsammans och romanens ständiga växling mellan resa och rast.
Som avslutning på konserten uppmärksammas 100-årsjubileet av kvinnors rösträtt med musik av Ethel Smyth, en av de ledande personerna i suffragettrörelsen och som kämpade för kvinnlig rösträtt i England. Ouvertyren till hennes opera The Boatswain’s Mate bygger på Smyths sång The March of the Women som blev suffragettrörelsens de facto kampsång.
Verkkommentarer
Britta Byström: Avsked från vildgässen
Avsked från vildgässen komponerades under hösten 2020 på beställning av Nätverket för professionell blåsmusik i Sverige, som på detta sätt ville fira Kungl. Musikaliska Akademiens 250-årsjubileum 2021. Det var ett speciellt uppdrag: Verket skulle skrivas i sju olika versioner för att kunna spelas av landets alla professionella blåsorkestrar. Dessa förenas förstås av att ingen av dem har några stråkinstrument (bortsett från en ensam kontrabas här och där), men i övrigt är besättningarna förbluffande olika.
Ett musikverk som ska uppträda i sju olika kostymer får inte vila alltför mycket på detaljer, utan måste liksom vara igenkännbart på håll – som ett fågelsträck på himlen… Jag hade nyligen läst Selma Lagerlöfs ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” och blåsmusiken som skulle färdas genom landet fick mig att associera till Lagerlöfs vildgåsflock, som flyger över Sverige och gör nedslag på olika platser. Detta underbara äventyr blev på så sätt musikens utgångspunkt. Genast utkristalliserade sig verkets form: En växling mellan flykt och vila, där flykten är resorna och vilan är nedslagen.
Den som har hört en gås vet att den inte kvittrar, utan ropar. Hos Lagerlöf ropar gässen gärna i kör och de säger allting minst två gånger! Detta passade bra för blåsinstrumenten; jag har försökt skapa ett slags ”repetitivt ropande” på ett främmande språk. Här finns en hel del speciella instrumenttekniker: träblåsarna använder sig av ”bisbigliando”, ett sätt att spela samma ton med olika grepp för att skapa en viss falskhet; brassmusikerna spelar ett parti på endast munstyckena; en trumpet spelar ner i tubans klockstycke medan tubaisten fingrar på ventilerna…
Vildgäss flyger i V-formation – ett avancerat samarbete som gör att varje gås kan dra nytta av den framförliggande individens flaxande. Ledargåsen, som inte flyger i någon annans luftström, har det kämpigast och för att ingen ska trötta ut sig roterar gässen på denna post. Den energisparande V-formationen är, tycker jag, en fin bild av det samarbete som orkesterspel bygger på, där helheten blir till något större än summan av de enskilda stämmorna. I mitt verk stiger också olika instrument eller sektioner fram som ”ledargäss” vid olika tidpunkter, för att sedan dra sig tillbaka och bilda bakgrunden till en ny ledare.
Titeln tog jag från bokens slutkapitel, som innehåller en mycket vemodig scen. Efter ett år som pyssling får Nils Holgersson åter mänsklig gestalt, vilket leder till att han inte längre förstår fåglarnas språk, och fåglarna förstår inte honom. Han tar ett ordlöst avsked från sin älskade vildgåsflock, ett avsked som han vill ta hastigt, medan gässen ännu är ledsna, för, som det står: ”fåglarnas sorg varar aldrig länge”. Och mycket riktigt: Snart lyfter vildgässen på nytt, ivrigt ropande, på väg mot nya äventyr.
Britta Byström