Gabriella Gullin

Gabriella Gullin (f.1961) har med sina över 30 år som tonsättare en bredd som sträcker sig från verk för kör, solosånger och orgelverk över kammarmusik och kantater till massiva verk som ”Requiem per l'uomo innocente” och det beställningsverk hon nu arbetar på, ”Concerto San Michele” för orgel och stor orkester (uruppf. Enskede kyrka Sthlm 27/5 samt Donetsk Symfoniorkester, Ukraina).

Hennes personliga och färgstarka tonspråk, och förmåga att integrera både känsla och intellekt, har genererat många beställningsarbeten och framföranden, både internationellt och inom Sverige.

Nämnas kan för de senare åren: ”Stråkkvartett Nr.1” under invigningen av Malmö Live samt Kammarmusikfestival i Perugia; ”Due Pezzi Sacri”, turnè i Syditalien; ”Alla Ballata”, Radions P2 Konserthuset,flera kyrkor i Sthlm samt konserter i Holland, Rumänien, Azerbajdzjan; ”I Skogen” beställt av Berwaldhallen, Radions P2 samt Rumänien, Engelsk Radio, mm.

Gabriella har spelat in två egna skivor på Nosag records: ”Requiem per l'uomo innocente” (nosag CD 2078) med goda recensioner förutom i DN även i Tyskland och USA – samt ”For Those Borne in Mind” (nosag CD 086) med konsertstycken för orgel. 

Verkkommentar till Gullin: Alla Ballata

Konsertstycket Alla Ballata (1991) har undertiteln ”Ecco un racconto vero, ma è detto senza parole”, vilket på Italienska betyder ”Detta är en sann historia, men den är berättad utan ord.”

Berättelsen inleds med ett unisont fiss i fem oktaver som spelas forte fortissimo. Innebörden är entydig: ”Tig! Jag har något viktigt att berätta.” Denna själ som har tröttnat på omgivningens oegentligheter och måste tala om hur det egentligen förhåller sig, börjar sedan berätta, mycket svagt, den historia som sedan väver sig fram genom stämmor och tongångar under styckets gång. "Det finns inga ord. Berättelsen kan bara förstås genom att åhöraren låter hjärtat lyssna till och ledas av musiken."

Sven-David Sandström

Ingen kompositör har gjort ett sådant intryck på det samtida svenska musiklivet som Sven-David Sandström. Hans katalog över verk, som innehåller cirka 300 kompositioner, ger bevis för inte bara en imponerande produktivitet utan innehåller också ett otroligt brett utbud: allt från storslagna operor och oratorior till intim kör- och kammarmusik. Med sin osannolika kombination av kreativitet och noggrannhet i kompositionens hantverk, rastlös nyfikenhet och ständigt roterad formföreställning, ersätter Sandström till alla uppträdanden oroade mellan en sofistikerad orkestralstruktur och musikaliska melodier, filmmusik och musik för kyrkan. På 2000-talet har han särskilt fokuserat på helig körmusik.

Sven-David Sandström hade sitt genombrott 1972 med Through and through , ett orkesterverk som möttes med internationellt svar när två år senare utförs av Concertgebouw orkester i Amsterdam. Sandström etablerade sig snabbt som en ledande modernist i den yngre generationen av skandinaviska kompositörer, inte sällan med värderingar av en skrämmande svårighetsgrad. Pierre Boulez valde till exempel att utföra sitt stycke ytterst med BBC Symphony Orchestra.

Omkring 1980 kom en avgörande vändpunkt i Sven-David Sandströms tonsspråk. Utan att överge de höga kraven på sina exekutionärer blev hans musikaliska form av adress enklare, mer känslomässig. Den epok-making Requiem De ur alla minnen fallna , en mäktig fresco över förintelsen av förintelsen, står ut idag som en av de mest framträdande arbetena i 1900-talets svenska musik. Ett antal körverk började hälla från Sandströms penn, alla eftertraktade av Sveriges många elitkörer. Samtidigt väckte hans intresse för scenen och resulterade bland annat i sex ursprungliga ballettresultat.

High Mass (1994), ett monumentalt arbete för fem kvinnliga vokalsolister, stor kör och orkester, modellerad på JS Bach's Mass in B minor, mottogs med högt tilltalande. Med masstexten i 25 rörelser, precis som modellen, är tonsspråket ändå Sandströms egna hela. Den här kraftfulla mässan utfördes också tio år senare i Bachs stad Leipzig med Gewandhaus-orkesteren under pjäsen av Herbert Blomstedt och en inspelning utfärdades på Deutsche Grammophon.

Redan på 1980-talet hade Sven-David Sandström komponerat ett par moteter för kör efter barockmodeller: ett slags hyllning till Henry Purcell och Dietrich Buxtehude. Efter högmassanbörjade han känna en affinitet med de gamla mästarna, speciellt Bach. Sandström har uttryckt önskan att knyta sig till traditionen. Han har därför gett oss Ordet (The Word) (2004), en storskalig "passion" med den evangelistiska delen skräddarsydd för Anne Sofie von Otter. För librettisten valde han poeten Katarina Frostensson, med vilken han redan samarbetat i den framgångsrika operaen Staden (1996). Vidare komponerade han en Christmas Oratorio (2004), kantaten Wachet auf(2008) och på uppdrag av Helmuth Rilling's Internationale Bachakademie Stuttgart, en Magnificat (2005) med en orkestralstruktur för barockinstrument. Rilling och Oregon Bach Festival ligger också bakom kommission av den kolossala Messias (2009), inställd på exakt samma text som Händels välkända version.

Serien av sex motetter efter Bachs original upptar en speciell position. Initiativet togs av körprofessor Stefan Parkman och resulterade i Lobet den Herrn . Denna inspirerade Ingemar Månsson, som en gång var ledare för Hägersten Motetköret där Sandström hade sjungit med tioårarna i många år, att lägga upp en order för Singet dem Herrn , ett arbete för dubbelkör. 2008 kunde Sandström avsluta denna unika samling motets, var och en avsedd för en skicklig svensk körledare.

Också i sin yrkesroll har Sven-David Sandström blivit inspirerad av St Thomas's stora kantor. 2008, när hans tioåriga professor i sammansättning vid det prestigefyllda Bloomington University i Indiana slutade, kunde han förverkliga en långvarig dröm: att komponera, som Bach, för alla helgdagar i det förkyrkliga året. Han har gärna tagit sig för att regelbundet leverera musik: ett arbete varannan vecka. Kompositprocessen utvecklas i nära samarbete med de musikaliska ensemblerna på Stockholms domkyrka och Gustaf Sjökvist. Men också med körledaren Mona Ehntorp i Stockholms förorten Hässelbys församling, och dess mer blygsamma resurser.

Det här är en så unik som den är generös till den svenska kyrkan och dess aktiva musikaliska liv. Sven-David Sandströms fullständiga kyrkans årcykel är planerad att vara färdig vid våren 2011 och med 65 arbeten som täcker alla söndagar. Huvuddelen av dessa verk är musik av varierande komplexitet för en cappella kör, men det finns också cantator för solist och orgel, såväl som rent instrumentella verk.

Camilla Lundberg

There is a bluer sky, a wall with roses komponerades 2005 och är tillägnat klarinettisten Staffan Mårtensson.

Joakim Andersson, född 1990, är tonsättare och organist i Staffans kyrka, Gävle. Där bedriver han en omfattande konsertverksamhet. Han skriver musik direkt till sina två körer; Staffans Motettkör och Staffanskören, samt för den romantiska läktarorgeln byggd 1932 av Setterquist & son.

Mikael Karlsson är en svensk kompositör med New York som bas. Han har en masterexamen i klassisk komposition från Aaron Copland School of Music i New York.

Mikael har i ett uppmärksammat samarbete med koreografen Alexander Ekman skapat nya versioner av baletterna Svansjön och En midsommarnattsdröm på Oslooperan respektive Stockholmsoperan. Duons senaste balett, Play, hade premiär på Parisoperan i december.

I januari hade Mikaels opera The Echo Drift premiär på Prototype Festival i New York.

Mikael har även skrivit musik till datorspel, film och TV samt samarbetat med popartister som Andreas Kleerup, Lykke Li och Alicia Keys.

2017 var han Composer-in-Residence vid Östergötlands Musikdagar. Klarinettkvintetten är tillägnad Staffan Mårtensson och Dahlkvistkvartetten.

www.mikaelk.com

Våren 2018 ger Folkoperan Salieri vs Mozart med Loa Falkman i rollen som tonsättaren Antonio Salieri. Ramberättelsen bygger på den mytomspunna relationen mellan tonsättarna Mozart och Salieri. Publiken får följa med genom skapandeprocessens hela spektrum, lekfullhet, glädje, kollektiv kreativitet, men också ensamhet och avundsjuka som slutar i giftmord. 

Salieri vs Mozart handlar om förgörande avund och ovilja att släppa ifrån sig makt och ära men även om kollektiv kreativitet, lekfullhet och skaparkris. Föreställningen, som rör sig mellan realism och surrealism, är både en mörk tragedi och en lättsam komedi. Vi befinner oss i den uppburne hovkompositören Salieris ateljé. Han ser tillbaka på sitt konstnärskap som nu ter sig väldigt mediokert i jämförelse med den nya unga stjärnan Wolfgang Amadeus Mozart.

Vi får också följa mästaren Salieri då han tillsammans med en ung författare skall skriva en ny opera på bara fyra dagar. Vad väger tyngst? Är det musiken eller texten? Tradition eller nyskapande? Och vad händer när det plötsligt kommer en avdankad operaprimadonna som vill ge sin syn på saken? Sliten mellan förgörande avundsjuka och underdånig beundran bjuder Salieri in Mozart till en måltid.

Tobias Theorell regisserar en unik sammansättning av de båda enaktarna Mozart och Salieriav Nikolai Rimskij-Korsakov och Prima la musica e poi le parole av Antonio Salieri. Jonas Forssell står för idé och musikaliskt arrangemang och Agnes Östergren är scenograf och kostymör. I rollen som Eleonora ser vi hovsångerskan Hillevi Martinpelto och i de övriga rollerna återfinns Jesper Säll och Frida Österberg.

Mozart och Salieri skrevs av Nikolai Rimskij-Korsakov 1897, efter Aleksandr Pusjkins versdrama från 1830. I den får vi följa relationen mellan kompositörerna Antonio Salieri och Wolfgang Amadeus Mozart, en relation som byggde på kreativitet och avundsjuka och slutade i giftmord. Den legendariska historien om Salieri och Mozart är sedan tidigare känd från Miloš Formans åttafaldigt Oscarbelönade film Amadeus, från 1984.

Prima la musica e poi le parole (Först kommer musiken och sedan orden) av Antonio Salieri med libretto av Giovanni Battista Casti uppfördes första gången 1786 i Wien och debatterar betydelsen av musik och drama i opera.

Salieri vs Mozart har urpremiär 14 februari 2018 och spelas hela våren. 

Elektronmusikstudion presenterar musik av fyra tonsättare som tar sig an den elektroniska musiken med sinsemellan olika utgångspunkter. Under kvällen får vi höra musik för sågklingor, liveframförd datormusik samt två verk för saxonfonkvartett och elektronik.

Styckets titel "Nightmen" kommer från en amerikansk action/sci-fi-serie som jag råkade titta på av misstag för många år sedan. Superhjälten i serien var en saxofonist som, när han inte spelade, kämpade mot brott och våld i storstaden. Jag tyckte att titeln passade väl in på Stockholms Saxofonkvartett, som alltid har varit mycket öppna och hjälpsamma gentemot nya oerfarna kompositörer, som jag själv var på den tiden. Ursprungligen komponerades det här stycket som ett solo för Jörgen Pettersson men utvecklades snabbt till ett verk för hela kvartetten. Ljudmaterialet består av samplingar från Jörgen som sedan bearbetas tillsammans med saxofonerna av en Max/MSP-patch.

Lise-Lotte Norelius har mer än 30 års erfarenhet som musiker. Etablerade sig tidigt som slagverkare, men har sedan 00-talet i huvudsak trakterat live-elektronik och allsköns objekt. Hon studerade elektroakustisk komposition vid KMH i Stockholm 1998-2002 och har sedan dess komponerat musik för högtalare, musiker med live-elektronik, poesi, teater, installationer och dansföreställningar. Förkärleken för små, ynkliga, komiska eller fula ljud, rytmiska strukturer och långa linjer kännetecknar ofta hennes musik, som kan vara både vacker, rå och brutal.

Nio Stationer utgörs av inspelningar från nio stationer:

• Södra Station (Stockholm, Sverige)

• Stockholm Central (Stockholm, Sverige)

• Malmö Central (Malmö, Sverige)

• Köln Hauptbahnhof (Köln, Tyskland)

• Bruxelles Midi (Bryssel, Belgien)

• University (Birmingham, UK)

• Waverley (Edinburgh, UK)

• Gare d'Austerlitz (Paris, Frankrike)

• Hamburg Hauptbahnhof (Hamburg, Tyskland)

De nio starkaste frekvenserna för varje station har analyserats fram. Dessa hörs i bakgrunden genom hela stycket, som en resa. En station i taget. Ovanpå detta hörs de ljud från varje station som är karaktäristiska för just den stationen. T.ex de ekandeutropen i Köln, den myckna basen från de stillastående dieseltågen på Waverley, våra svenska pendeltågs

broms-gnissel-glissandon.

Helene Hedsund, tonsättare med ett förflutet i depprockbandet Nevskij Prospekt. Verksam vid EMS sedan 1990-talet och just nu doktorand vid University of Birmingham.

HÄJÄR

Med inspiration av den norrländska skogsindustrin inkorporerar Louise den klingande metallen i en elektroakustisk Folknoise. Ur utvecklingen av stålet kommer en kvalitet. Ur berättartraditionen en musik. När sågverken står stilla och klingorna avverkat sin livslängd ges dom en ny röst och en ny sång att sjunga.

Louise Magnusson, ursprungligen från Piteå, är utbildad och verksam i Göteborg som kompositör och musiker. Hon är en del av arrangörsföreningen GEIGER samt musiker i Noise-ensemblen GGR BETONG.

I verket Loss, som är en beställning av Stockholms Saxofonkvartett, har Kajsa integrerat sitt sätt att arbeta med fältinspelningar, vilket innebär att ha tre perspektiv i åtanke: de utforskande, tekniska och konstnärliga förhållningssätten hon som kompositör har till ljuden och skapandeprocessen, materialet och kompositionen i sig.

Verket är baserat på ett tillstånd snarare än en komposition med en början och ett slut, och arbetet med Saxofonkvartetten har inneburit ett nära samarbete med musikerna där hon spelat in var och en för sig med sitt instrument för att både komma dem och instrumenten nära. En viktig faktor i Kajsas musik är att låta ljuden styra musiken. I det här fallet har det inneburit att inspelningarna fått styra hur det noterade materialet ser ut, då en ljudbild skapats först. Men också att komma i en direkt och engagerande kommunikation med lyssnaren, vilket har lett till att den rumsliga spridningen och placeringen av ljuden också är någonting väldigt viktigt. I Loss innebär det att kvartetten och de fyra högtalarna tillsammans bildar en oktett placerade i rummet på ett sätt så att ljudrummet omsluter publiken. Verket är finansierat med medel från Statens Kulturråd.

Kajsa Lindgren är en kompositör och ljudkonstnär som arbetar med att utforska miljöer och ämnen i sin musik genom ljudperspektiv. Hennes verk innehåller ofta fältinspelningar och använder intervjuer som metod och strävar efter att hitta nya framförandeformer som är anpassade efter verken snarare än tvärtom. Att använda fältinspelningar har på så sätt blivit ett som ett verktyg för att skaka av sig traditioner och förväntningar på hur man kan skapa musik och ljudkonst. Hennes arbete inkluderar också instrumentala och vokala kompositioner, vilka precis som med användandet av fältinspelningar ofta går ut på att genom lyssnandet uppleva världen, att genom ljud komma i kontakt med miljöer, ämnen och situationer.

Open up a can of wasps är ett verk för vevlira och elektronik från 2017. Ett av vevlirans unika och säregna ljud är dess buzz, hizz, chien, recsegő eller knarr som det här verket bygger på. Dessa ljuden kommer från knarrstallet som ligger löst fasthållet under en bordunsträng mot ljudlådan. När vevens rotationshastighet kort ökas, följer bordunsträngen med hartshjulet en kort bit, men faller snabbt ned tillbaka och orsakar några slag, så kallade knarr, på knarrstallet. Dessa knarr används sedan av tonsättaren för att rytmisera och markera musiken, samt skapa oreda.

Komponerad och framförd av: Fredric Bergström, tonsättare och programmerare, Masthugget.

Kristin Boussard började intressera sig för musik när hon var 5 år och spela fiol. När hon blev äldre började hon även att spela saxofon. Hon tog sin kandidatexamen vid Piteå musikhögskola, där hon numera undervisar i gehör, och sin masterexamen i Stockholm. I sin musik tycker Kristin om att väva in visuella, sceniska element samt använda sig av humoristiska, alternativa inslag. Sceniska detaljer som hon använt sig av är musiker som spelar med akvarium som partitur, musiker som rör på sig enligt instruktioner, blockflöjtister som spelar i vatten och hon själv spelande på torris. Det är lekfullheten, nyfikenheten och helhetsupplevelsen som definierar Kristin Boussards musikaliska uttryck. Det och glädjen i utforskandet av det musikaliska uttrycket tillsammans med musiker.

Den ensamma hunden

År 1930 gjorde sig den folkkära komikern och revyskådespelaren Fridolf Rhudin sig odödlig i Kar De Mummas monolog ” Den ensamma hunden” på Södra Teaterns nyårsrevy. Den mycket underhållande sketchen om en bitter hund som pratar om sina ägares tillkortakommanden anses vara den mest sålda talskivan i Sverige. Stycket ni nu ska få höra är en förvridning av sketchen där jag musikaliskt strävat efter att lyfta fram Rhudins komiska bitterhet ur ett mer typiskt hundperspektiv, samtidigt som jag leker med tidskillnaden, och hyllar det lingvistiska mirakel som är munkforsdialekten. Fridolf Rhudin kommer själv att medverka på stenkaka.

Ida Lundéns musik har ett brett spektrum av uttryck: t ex utforskning av ljud och nya sätt att leka i bitar som Vingring och Susa Donker Low , inspiration, soundwise och rytmisk från andra former av musik som finsk tango i Halusin (jag ville) , Afrikansk vindmusik i Boom-choff-leuit och prestationsbaserade solotyper som Han (Honom) och Spänst åt alla (Vigor till alla). 

Något som genom åren har blivit allt viktigare är ett nära samarbete med musiker när man skriver en ny bit. Till exempel i Murghi Uthahon skrev ett stycke för duon Jonny Axelsson och Ivo Nilsson som har resulterat i musik för en film; "Transire" och Murghi Utha för självkonstruerade synthesizers, trombon, percussion och fem medspelare. I radiespelet samarbetade hon med poeten och musiken Pär Thörn för att skapa en ljudfantasi över bokstaven R.

Hennes musikutbildning har varit lång och grundlig, både som musiker, lärare och kompositör. Pianostudier i jazz och improvisation vid Musikhögskolan, Göteborgs universitet och studier i musiksammansättning med Sven-David Sandström vid Gotlands Musikskola, Pär Lindgren och Bent Sörensen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och Mathias Spahlinger , Musikhögskolan i Freiburg, Tyskland. Mellan 2004-2005 höll hon ett stipendium på KunstForumHellerau, Dresdner Zentrum für Zeitgenössische Musik och 2006 var hon konstnär i hemvist och fick Omega-priset på Visby International Center for Composers. 2011-2013 var hon kompositör i hemvist på Sveriges Radio P2.

Ida Lundén är en vanligt tangentbordsspelare och artist inom improviserad musik, avant pop och annan experimentell musik. Hon samarbetar med artister, filmskapare och dansare och har spelat regelbundet i grupperna Ludd (med slagverkaren Lise-Lotte Norelius), Syntjuntan och Konatus (med Dr Dr Feiler).

Klocka med Mikro

Våren 2002 bodde jag i Freiburg i södra Tyskland, en stad som ligger naturskönt omgiven av gröna berg och kullar. En dag var jag ute på promenad på berget Schönberg, och plötsligt var det som om det fanns en gömd katedral med den skönaste klockklang djupt inne i skogen på berget. Ett mysterium! En stund senare öppnade sig landskapet, och på bergssluttningen var det fullt av betande kor, alla med en unik klocka som vackert spelade tillsammans. Dagen efter gick jag tillbaka med mikrofon, lade mig ner i gräset, och lyssnade. 

Andrea Tarrodi föddes 1981 i Stockholm. Hon började spela piano som åttaåring och redan då väcktes lusten att skapa egen musik. Tarrodi har studerat komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Conservatorio di Musica di Perugia och Musikhögskolan i Piteå för bl a Jan Sandström, Fabio Cifariello-Ciardi, Pär Lindgren, Lars-Erik Rosell, William Brunson och Marie Samuelsson. Hon tog sin masterexamen i komposition från Kungliga Musikhögskolan år 2009.

Sitt genombrott som tonsättare fick hon då hon år 2010 vann första pris i Uppsala Tonsättartävling med verket Zephyros för orkester, något som ledde till flera framföranden av olika orkestrar runt om i världen. Tarrodi har erhållit stipendier från Kungliga Musikaliska Akademien, STIM, Statens Kulturråd och Konstnärsnämnden. 2011-2013 var hon utsedd till Sveriges Radio P2:s hustonsättare, ett uppdrag som inneburit beställningar från Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiokören, Dahlkvistkvartetten med flera. 2012 var hon Vårens Tonsättare i Berwaldhallen, då bland annat hennes orkesterverk Liguria uruppfördes av Sveriges Radios Symfoniorkester under chefsdirigent Daniel Harding. Samma år belönades hon med Musikförläggarnas Pris, Årets Konstmusikpris i kammarmusikkategorin för sitt stycke Empíreo. Under 2013-2014 var Tarrodi Västerås Sinfoniettas Tonsättarprofil. 2015 mottog hon Carin Malmlöf-Forsslings Pris.

Tarrodi skriver för många olika typer av ensembler, och tycker särskilt om att skriva vokal- och orkestermusik. Hennes verk har framförts av bl a Sveriges Radios Symfoniorkester, Kungliga Filharmonikerna, Göteborgs Symfoniker, Cape Philharmonic Orchestra, Spartanburg Philharmonic, Malmö Symfoniorkester, Helsingborgs Symfoniorkester, Svenska Kammarorkestern, Nordiska Kammarorkestern, Uppsala Kammarorkester, DalaSinfoniettan, Västerås Sinfonietta, Stockholms Kammarbrass, KammarensembleN, Radiokören och Eric Ericsons kammarkör. Hennes musik har också uppförts utomlands i bl a U.S.A, Tyskland, Österrike, Frankrike, Norge, Finland, Danmark, Island, Serbien, Portugal, Italien, Nederländerna, Storbrittanien, Turkiet, Bulgarien, Mexico, Japan, Kina, Australien och Sydafrika. Hennes musik har också representerats vid Östersjöfestivalen i Berwaldhallen både år 2010 och 2012. Andrea Tarrodi är medlem i STIM och KVAST och invaldes 2009 i Föreningen Svenska Tonsättare. År 2017 framfördes Tarrodis orkesterverk Liguria på BBC Proms i Royal Albert Hall av Kungliga Filharmonikerna med Sakari Oramo som dirigent.

Kostym för solokontrabas är ursprungligen en introduktion till ett längre sceniskt verk för kontrabas och fyra mansröster som heter Lilla Gumman och Herrarna i Hagen. Här framförs det för första gången som ett eget solostycke.

www.andreatarrodi.com

Gunnar Bucht, f. 1927.

Födelseåret antyder inte bara ett långt liv utan också en lång tonsättarkarriär. Den startade med op. 1, ”Tema med variationer för piano. À la cinqyecento” år 1949 och fick sin preliminära avslutning med ”Reconsidering Beckmesser” för gitarr år 2017. Däremellan ligger en mycket omfattande produktion med 17 symfonier, nästan lika många orkesterverk med olika titlar, en opera, en Luthermässa, ett halvsceniskt oratorium ”Odysseia”(Kazantzakis), fem solokonserter, fem stråkkvartetter mm. Därtill kommer en litterär output av omfattande en självbiografi ”Född på Krigsstigen”, arbeten som behandlar musik i ett filosofiskt och idéhistoriskt perspektiv samt på sistone monografier över Berlioz och den nordiska trion Nielsen/Sibelius/Stenhammar.

På sätt och vis kan min tonsättarkarriär sägas vara slut vid förra millennieskiftet eftersom sedan dess ingen musik av min hand klingat vid olika institutioner. En karakteristik vore att jag är den mest icke-spelade tonsättaren i Sverige. Alltid nåt’ sa’ han som såg Åmål...

Kattens öron (1959)

Verket var en beställning från Sveriges Radio musikavdelning och litterära sektion i förening och uppgiften att göra ett litterärt-musikaliskt radioprogram som var mer genomarbetat, gärna med en röd tråd, än dåtidens tämligen planlösa hopvispning av text och musik. Resultatet blev föreliggande verk där jag bad Lars Forssell att hitta på en story där en talad monolog skulle interfolieras av musikaliska avsnitt som på något sätt skulle korrespondera med texten. Handlingen - if any - utspelar sig i Paris strax efter första världskriget där en totalt ensam man erinrar sig forna dar och ljusglimtar i sin egen tristess och vars enda sällskap är en katt. Som dock mot slutet ledsnar på hans jeremiader och sticker sin väg. Instrumentvalet är tänkt att ge associationer till tiden och musiken blir ibland vältalig och - som någon skrev vid uruppförandet - tar kattens parti. En annan bedömare tyckte att jag hade en naturlig begåvning för musikaliska aforismer. Där fick symfonikern!

Parola Lontana:

Baserad på texter från Decamerone och Fursten behandlar Parola lontana tre ämnen som har arketypiska kvaliteter: den förgängliga av allt omkring oss, njutningen av sinnena och den politiska makten. Dessa arketyper definierar även styckets allmänna struktur.

I den andra delen finns det en referens av Clair Obscur: ett elektroniskt verk av den holländska tonsättaren Ton de Leeuw.

I Clair Obscur använder de Leeuw en folkmelodi med tydligt modalt tecken, melodin som ger musiken en arkaisk och avlägsen karaktär.

Parola lontana komponerades i Göteborg med stöd av Konstnärsnämnden och det är tillägnad Cecilia Vallinder och Gageego!

Sångtexter parola lontana:

I

Manifesta cosa è che, sí come le cose temporali tutte sono

transitorie e mortali, cosí in sé e fuor di sé esser piene di noia, d`angoscia e di fatica...; alle quali senza niuno fallo né potremmo noi, che viviamo mescolati in esse e che siamo parte d`esse, durare né ripararci, se spezial grazia di Dio forza non ci prestasse....

II

Io non so ben ridir qual fu`l piacere

che sí m`ha infiammata,

che io non trovo dí né notte loco. Per che l`udire e`l sentire e`l vedere con forza non usata...

ciascun per sé accese nuovo foco, né mi può altri che tu confortare

o ritornar la virtú sbigottita.

III

E però uno principe savio debba pensare uno modo per il quale li sua cittadini, sempre e in ogni qualità di tempo, abbino bisogno dello stato e di lui; e sempre poi li saranno fideli.

N. Machiavelli Il Principe

G. Boccaccio Decamerone

G. Boccaccio Decamerone

Översättning

I

Allt i denna värld är som vi vet underkastat dödens och

förgänglighetens lagar. Likaså är allt vad mänskligt heter fullt av sorg och smärta, ängslan och bekymmer. Och då vi människor lever mitt i denna osäkra värld och även utgör en del av den, skulle vi aldrig kunna klara oss om inte Gud genom sin oändliga nåd gav oss både förstånd och styrka att uthärda.

II

Jag kan inte riktigt förklara vilken njutning som har eggat mig,

så att jag inte finner ro under dagen eller natten.

Därför att höra, känna och se med ovanlig styrka... Varje och en av dem tänder en ny eld,

Och ingen annan förutom Dig kan trösta och ge mig den försvunna dygden tillbaka.

III

Således bör en klok furste ordna det så, att hans undersåtar

alltid vid alla tillfällen behöver staten och honom, sedan kommer de alltid att vara honom trogna.

Springkällor:

"Springkällor" är ett samarbete mellan tonsättaren Madeleine Isaksson och improvisationspianisten Arne Forsén. Verket rör sig i gränslandet mellan nutida komposition och improvisation och pianostämman baseras på improvisation.

"Springkällor" ingår i projektet Springflod som realiseras hösten 2018 där KammarensembleN och Arne Forsén bland annat samverkar med kulturskolor I Stockholms och Sörmlands län.

Nukok:

Programme Note:

Premiered by Ensemble Art Respirant in Tokyo, February 2012.

Upon reflection, I had also composed a work titled Nukok for solo piano several months before that, so perhaps Nukok II would have been a more appropriate name.

This work depicts a day in the existence of an infant, somewhere in the world, called "Nukok."

The vocal part includes nonsense syllables, such as "mama" and "babu," typical of babies in three different languages:

Japanese, German, and Spanish. The total work is comprised of four parts, which are performed successively without interruption. It depicts the life of a new family, which, simultaneously frantic and peaceful,

is full of moments of parents' adoring words toward their child, and of Nukok's adorable response.

Gusto

The piece is commissioned by KammarensembleN in 2012.



While I was writing this piece, it was one year after my father passed away and the piece is dedicated to my father. My father was a gourmet and loved to gather people around him sharing a good time.



The piece is also about the breath, the one that accompanies us every day of our life and that someday turns into a desperate entropy, but also to a temporal eternity without limits or end.

The whole composition is interrupted by short solos, which lead to the saturation of the harmonic and timbral spaces expressing the anger and the exasperation. These moments of high frequent density and excess of timbre, evoke a vision of helplessness but also the disordered aspect of life and its ferocity.

Jenny Hettne (1977)

Tinkles, Clinks and Heavenly Metal

violin, kontrabasblockflöjt och ljudobjekt

Durata: 10’

Tinkles, clinks and heavenly metal skrevs för Faint Noise och uruppfördes på Klang Avantgarde Music Festival, Köpenhamn 2013. Stycket bygger på samspel mellan kontrabasblockflöjten, violinen och ett antal förstärkta vardagsobjekt, samt ett par ”gömda objekt” (objet cachés).

Per Mårtensson (1967)

Die ganzeren Menschen, die ganzeren Bestien

För blockflöjter och violin

(2017/2018 uruppförande)

Movement 1: ”…höherer, seltnerer,…”

Ofta är de musikaliska idéer jag arbetar med intimt förknippade med musiker. Så är definitivt fallet med "Die ganzeren Menschen, die ganzeren Bestien", skrivet för Anna Petrini och Karin Hellqvist. Jag förknippar båda två som musiker med kontinental experimentlusta och instrumental excellens. Det - och det faktum att stycket är för två diskantinstrument av ganska olika karaktär - har påverkat stycket.

En annan tråd var för något år sedan då jag och Oscar Bianchi ombads beskriva våra respektive verk under arbete för användning i något institutionellt sammanhang. Bianchi presenterade då en text som inspirerats av begreppet ”pathos of distance” i Byung-Chul Hans filosofi.

Jag kom då att tänka på Nietzsches användning av begreppet i Bortom gott och ont. Aforism 257, där begreppet figurerar, har bidragit med satsrubriker men också ett slags intellektuellt motstånd som varit både krävande och klargörande under perioder i arbetet med stycket.

Malin Bång …när korpen vitnar (2003) tar sin utgångspunkt i en svensk medeltida ballad. Sven i Rosengård har under ett slagsmål dödat sin bror och tvingas lämna landet. Den slingrande dialogen före avfärd mellan Sven och hans förtvivlade mor har inspirerat Malin Bång: När kommer du tillbaka? - När korpen vitnar… - När vitnar korpen? - Korpen vitnar aldrig…

Malin Bång (1974)

Split Rudder (2011)

Durata: 9’

For prepared contrabass recorder and electronics

Split Rudder explores the sounds of the Paetzold contrabass recorder from the inside. A microphone inserted in the foot joint captures a rich timbral world and highlights a range of contrasting actions, from a spectrum of intimate air timbres to harsh growls in the lowest bass register. The development of the musical material and the course of events have been influenced by the focused and dramatic storytelling of the ballad “Briggen Blue Bird of Hull” by Swedish composer and troubadour Evert Taube. Malin Bång

Ylva Lund Bergner (1981)

Achenar (2013)

Durata: 9’

violin, kontrabasblockflöjt och ljudobjekt

”’Achenar' is a chamber piece written for the Swedish ensemble Faint Noise in 2013.

The name of the piece, ’Achenar', relates to the constellation called Eridanus. The brightest star there is Achenar. It is blue and flat, caused by its high rotation speed. 

Why this name? It started when the theme for the commissioned piece was: Swedish summer. I began to think about summer and memories from my childhood came back. We were always listening to cassette tapes with stories from the Greek mythology. One of them were about Phaeton, the son of the sun god Helios. Faethon almost destroyed earth and Zeus killed him to save all the humans. His body fell down into the river Eridanus. 

Another inspiration in this piece was an old abandoned fruit garden next to  my house. I used to go around alone and touch the trees, rocks, flowers and leaves. ”

Ylva Lund Bergner