Till Hilda, verkkommentar: Tonmaterialet utgår från blåsljuden i några glasflaskor jag hittade längst ner i ett av slagverkaren Daniel Saurs instrumentskåp, men själva flaskorna fick sen aldrig plats i stycket. Musiken är tillägnad min morfars mor, tornedaling från Armasjärvi som flyttade från Älvsbyn till Piteå där hon bodde på Berget, och dog där...ett liv i ultra-rapid.

Om The Turn (2017) The title is from Thomas Fitzsimmons´s poem. Free, unrhythmic flow of musical textures reaches a turning point, where different elements are coming together for a short moment, and fall apart to individual rhythmic patterns. The Turn Blood of autumn stains the trees crisping leaves white figures weave bright silks of silence binding seed into a wheel of seasons rimmed in gold Leaf is luminescent Bushes burn but no voice speaks By Thomas Fitzsimmons.

David Swärd - Windstep

Att studera naturens fluktuationer i vindhavet för att sedan överföra det till det rytmiska flödet i musiken blev en ingång till de fyra styckena i sviten ”Breath of Life”. ”Windstep”, som komponerades först i denna svit, är skrivet för solotrombon. Här använder Swärd data från vindkraftsprojektering där vindhastigheter mellan 0 och 15 m/s överförs till olika hastigheter i musikaliska rörelser. Partier, ett med konstant puls och ett lugnare koralliknande, finns som kontrast insprängda i stycket där inte vinddata har använts. Windstep är ca 11 minuter långt.​

Bo Gunge: “THREE - O - 6”

"De første 5 trioer i denne værkrække skrev jeg under og lige efter mine studieår på konservatoriet i Aarhus, 1992-’97. “THREE - O - 2” er også for klavertrio, men ellers er de alle for ret usædvanlige besætninger. Den første er for obo, slagtøj og klaver fx., den femte for klarinet, horn og cello.

Da jeg altså i arbejdet med denne nye trio bragte mig i forbindelse med en yngre, og en studerende udgave af mig selv, fandt jeg inspiration i det disciplinære. Kun ét tema. Imitationer i alle intervaller. Harmonisk, satsmæssig og instrumental variation, baseret på en frugtbar blanding af fantasi og systematik. En formal disposition, der kunne siges at udspringe af stoffet, men som samtidig udstrålede noget sanseligt og organisk.

Således valgte jeg ikke denne fremgangsmåde fordi den er let, men tværtimod fordi det er svært. Det er ikke meningen, at det skal lyde svært, dog.

Jeg har tilegnet stykket min første kompositionslærer, Hans Abrahamsen."

Britta Byström: Symphony in Yellow

"Symphony in Yellow för pianotrio är upplagd som en ”miniatyrsymfoni” i tre satser. En långsam mittensats omges av två snabbare. Titeln är tagen från en dikt av Oscar Wilde, där olika bilder som alla präglas av något gult glider förbi: en gul buss, gult hö, gula löv...

Under komponerandet var jag på jakt efter en viss stämning eller klangfärg, något ”gult”, som skulle förbli oförändrad medan olika musikaliska händelser utspelade sig. Kanske kan man likna det vid att måla skilda motiv i  en och samma färg?"

Jonas Olofsson: Piano trio 1

Piano Trio No. I är min första komposition som inte är kopplad till något icke-musikaliskt koncept. Redan tidigt i processen kände jag en viss tomhet över att inte ha någon uttalad känsla eller idé att bygga på men det var en skön slags tomhet. Musiken fick tala för sig själv och jag lämnade mina typiska tankeramar ett tag.

Marie Samuelsson: I horisonter

"I horisonter sker olika möten av ljus, mörka stråk och framåtblickande."

Plåtsax - hjärtats instrument

Hovsångaren Karl-Magnus Fredriksson sjunger tillsammans med den hyllade pianisten Magnus Svensson ur Alice Tegnérs Fem sånger, Wilhelm Stenhammars Fem sånger op. 20 samt uruppförandet av ”Plåtsax - Hjärtats instrument” komponerat av Carl Unander-Scharin med text av Torgny Lindgren. Verket bygger på Torgny Lindgrens debut från 1965, diktsamlingen med samma namn, ur vilken Karl-Magnus Fredriksson och Carl Unander-Scharin ställt samman en svit av sju dikter som sedan tonsatts.

"Karl-Magnus och jag har i många år pratat om att det vore roligt med ett samarbete med målet att jag komponerar en sångcykel till honom", säger tonsättaren Carl Unander-Scharin. "En möjlighet och en idé öppnade sig för ett sådant projekt - när vi bägge fastnade för diktsamlingen ”Plåtsax - Hjärtats instrument” - av Torgny Lindgren. Det visade sig (till bägges vår förvåning) att Torgny Lindgren debuterade år 1965 - med just denna diktsamling. Dikterna präglas av en närvaro och en jordbundenhet som vi känner igen från Lindgrens många berömda senare böcker - men också av de mycket speciella metafysiska resonemang som han på sitt enastående vis bygger in i sina texter." Carl Unander-Scharin

Carl Unander-Scharin (f. 1964)

Carl Unander-Scharin är verksam som tonsättare och sångare, och har huvudsakligen komponerat verk med vokala inslag, ofta i en elektroakustisk kontext. Carl har bland annat komponerat 11 operor, två oratorier, sex motetter, musik till tre filmer - samt en rad interaktiva verk i serien "Opera Mecatronica".

Han utbildade sig 1984–91 vid kyrkomusiker-, musiklärar- och körpedagogklasserna på Kungliga Musikhögskolan samt 1991–95 vid Operahögskolan i Stockholm. Studierna bedrevs för lärarna Hans Fagius och Stefan Therstam (orgel), Eric Ericson och Jorma Panula (dirigering), Lars-Erik Rosell (kontrapunkt) samt sång för Solwig Grippe, Hans Gertz, Nicolai Gedda, Erik Saedén och Gösta Winbergh.

Under åren på Operahögskolan studerade han även elektroakustisk musik vid stiftelsen EMS.

Carl har varit engagerad som sångare vid bland annat Folkoperan, Drottningholms Slottsteater, Vadstena-Akademien, MalmöOpera och Kungliga Operan, samt som oratoriesångare. Han utsågs 2015 till ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.

 

Denna Klingande Akademi är ett samarrangemang mellan Kungl. Musikaliska akademien, Kungliga Operan och Svensk Musikvår.

The Wild Swans at Coole

Coole Park är ett gods på Irland som på sin tid ägdes av diktaren W B Yeats' väninna och välgörare Lady Agatha Gregory. I dikten reflekterar författaren över livet och kärleken och beundrar de vackra svanarnas suveräna frihet och oberoende: "Upon the brimming water among the stones are nine-and-fifty swans"... och ja, när Yeats en gång räknade dem var de just femtionio stycken.

Latinsk svit

består av ett antal korta sånger till företrädesvis bibliska texter.

Signals "signaliserar" i sig själv en mörk och dramatisk händelse. I april 1984 drabbas Torsten Nilsson plötsligt av en hjärnblödning, mitt under pågående skivinspelning. Under en längre tid var han medvetslös, men tidigt under 1985 inträdde en snabb och remarkabel förbättring av hans hälsotillstånd. Bakom det häpnadsväckande tillfrisknandet låg inte bara Torsten Nilssons enorma viljekraft (han måste bokstavligt talat återerövra sitt liv, både i tid och rum), utan också själva de kreativa processerna i arbetet med Signals, som han nu kunde återuppta.

I Signals, liksom i så många andra verk, bibehåller komponisten en seriell "ryggrad" i kompositionen, samtidigt som han låter improvisatoriska avsnitt syresätta de sju strukturernas förlopp. "Hjärnan" i formutvecklingen är orgelstämman, som på grund av det enda handikapp tonsättaren har kvar efter sin sjukdom, är utformad för höger hand och pedal. Denna kompositionens realisation kom för tonsättaren att bli identifierad med hans egen hjärna, vars signalsystem han upplevde i en märklig breddning, fördjupning och förfining.

Lennart Reimers

Kristina Forsman, Stockholmsbaserad tonsättare, född 1970 i Umeå, låter en mängd inspirationskällor ta plats i sin musik. Intresset för det rytmiskt lekfulla utgör en underström i Forsmans komponerande och kan höras bland annat i Dinosaurier! för Stockholms saxofonkvartett, i orkesterverket Här och nu! liksom i Berg-slagen för bleck, såg, slagverk, och theremin. Men det är ändå det klangliga detaljarbetat som främst utmärker musiken. Den suckar och glider över småintervall. Täta harmonier öppnar sig i enkla konsonanser och sluter sig sedan igen.

Vila, vila… beställdes 2007 av organisten och entusiasten Henrik Cervin från Göteborg.

Titeln syftar på den vila som kan ske vid en vanlig konsert, meditationsgudstjänst, nattvard, men även vid begravning.

se mer och lyssna på www.kristinaforsman.se

Matthew Peterson

Sedan han flyttade från North Dakota till sverige 2008, har den svensk-amerikanska tonsättaren Matthew Peterson gjort succé med stora opera produktioner och prisvinnande verk. 

Han är en tonsättare som i sitt konstnärskap rör sig dynamisk mellan relevanta nutida opera, färgstarka orkesterverk som hyllar en stor och kraftfull natur, och vackra, lyriska körverk.

Genomfört studier i komposition vid St. Olaf College, Indiana University, och Gotlandstonsättarskolan där han studerade för bl a Sven-David Sandström.

smooth fat nasty (2017)

Innan jag skrev verket, saxofonist Linn Persson och jag spelade in olika tekniker och klanger på hennes baryton sax. Jag skulle beskriva klangen i dessa videos som antingen smidigt, fet, eller lite snuskig. Alltså, “smooth, fat, nasty.” (“Nasty” uppkommer också i ett vidrigt citat från USAs president).

“Smooth fat nasty” var beställd av Linn Persson för 2017 Sound of Stockholm festivalen.

I could describe her playing in these videos as variously smooth, fat, and nasty, hence the title (which was also inspired by noxious quotes by the current US President). Jag ville skriva Linn ett stycke som var rytmisk och klingade, som var växelvis kaxig, efemär, funky och jordnära.



"smooth fat nasty" was commissioned by Linn Persson for the 2017 Sound of Stockholm Festival.

 

www.matthew-peterson.com

Henrik Strindberg

Rytm och sound, så har Henrik Strindberg (1954) formulerat sitt konstnärliga program. Strindberg har komponerat för internationella ensembler och för flera av Sveriges finaste solister, ensembler och orkestrar. Många verk är utgivna på cd och spelas internationellt.

Strindberg belönades med det stora Christ Johnson-priset 2007 för orkesterverket Neptuni åkrar, Rosenberg-priset 2008 samt en delad Grammis 2010 för Tidslinje. Strindberg debuterade i instrumentalgruppen Ragnarök som förknippas med 70- talets "progressiva musikrörelse". Ragnaröks första album från 1976 har blivit en klassiker. Ragnarök har återförenats och gjorde en Japan-turné 2011 och spelar 2-3 gånger årligen.

Henrik Strindberg undervisar i komposition på Gotlands Tonsättarskola och är ledamot nr 968 av Kungliga Musikaliska Akademien. Strindberg är en av initiativtagarna till festivalen Sound of Stockholm och är engagerad i Svensk Musikvår.

Cheap Thrills

Cheap Thrills 3rd Improvisation on an idea by Bennie Maupin

Version för altsax, barytonsax, slagverk, piano och dator.

Cheap Thrills komponerades närmast som en improvisation över en liten melodisk vändning: tre toner från Bennie Maupins underbara album "The Jewel in the Lotus". Titeln är fylld av personliga allusioner - på musiker, tonsättare, arbetsmetoder, attityder…

Liten teknisk historik: Ett av de första svenska verken, kanske det allra första, som använde datorstyrd live-elektronik. Istället för att spela med klicktrack till en fixerad tapestämma, användes tre synthesizers kontrollerade av dator och midiklaviatur när KammarensembleN uruppförde verket 1993. Sju år senare ersattes syntarna av 26 överlappande ljudfiler och en Max-patch. 2004 gjordes en Pure Data patch för danska DIEM-ensemblen och 2007 spelade San Francisco Contemporary Music Players med den MaxMSP-patch som fortfarande används. När verket framfördes 2018 av elever på Södra Latin under Jan Risbergs ledning, var även midi-klaviaturen borta, ersatt av en fotpedal som dirigenten själv hanterade.

Beställt av Samtida Musik, uruppfört av KammarensembleN under ledning av B Tommy Andersson 1993. Cheap Thrills finns på Henrik Strindbergs cd "Within Trees".

Madeleine Jonsson Gille (1991)

Bosatt i Stockholm och verksam tonsättare, producent och ledamot i Konstmusiksystrar. Examen i Komposition vid Högskolan för Scen & Musik i Göteborg.

Under Svensk Musikvår hör ni två nya verk av henne för soloröst och Stockholms Saxofonkvartett. Båda verken rör sig i ett långsamt motstånd där det visuella smälter samman med det ljudande. Under invigningskonserten hör ni henne tolka den samtida röstkonsten i ett kort stycke.

Här kan ni läsa mer om Madeleine Jonsson Gille:

www.cargocollective.com/mjgille

Doth Protest Too Much av Girilal Baars, uruppförande

Doth Protest Too Much är skrivet för saxofonkvartett och röst. Kompositionen är inspirerad av den ryska poeten Nadezda Lvovas öde och. hennes dikt Belyj, belyj, belyj, belyj (Vit, vit, vit, vit). Nadezda Lvova (1891-1913) tog livet av sig med ett pistolskott i hjärtat då hennes gifte älskare fjärmade sig från henne. Utdrag ur dikten, samt egna ord lägger grund för en fundering kring makt förhållanden och (o)möjligheterna att ställa dessa  till rätta.

Dror Feiler f 1951

Född i Tel Aviv 1951. Efter att ha genomgått jordbrukshögskola (1965-69) och militärtjänst (1969-72) bosatte han sig i Sverige 1973. Han studerade 1977-78 musikvetenskap vid Stockholms universitet och 1978-83 komposition för Gunnar Bucht och Brian Ferneyhough vid Musikhögskolan i Stockholm. Han spelar sedan 1976 saxofoner, klarinetter, slagverk och elektronik i musik-gruppen Lokomotiv Konkret, vars ledare han är. Han har framträtt vid radioinspelningar och konserter i Europa och USA. 

Med sin glödande hängivenhet för kallet, måste Dror Feiler räknas till Sveriges ledande improvisationsmusiker, och han slåss för denna musikforms jämställdhet med den komponerade. “Vi kan inte låta bli att lägga märke till hur kompositionspraxis med hela sin historia har fört oss tillbaka till all musiks ursprung: improvisationen.“ Han säger vidare att “Improvisation kan tolkas som en instinktiv handling att försöka uppnå befrielse i ett samhälle där byråkratin och teknokratin härskar. Ett samhälle som skapar en konstnärskår som till stor del är medlöparnas kår och bara i undantagsfall motståndsmännens kår, ett motstånd som är det nödvändigaste materialet för att skapa den nödvärnskonst som är ett måste i dagens läge. Ur den individuella energin ingångsatt av en kollektiv idé springer min musik fram.“

Ki betyder ”därför”, och är ett stilla möte mellan judisk bönetradition och den nordiska ton av det slag man kan höra i svensk folkmusik. Stycket skrevs för Stockholms Saxofonkvartett inför en turné i Israel 1998.

Maria Lithell Flyg

Är en tonsättare som i sin musik gärna infogar andra konstformer, uttryck och jobbar både visuellt, med text eller rörelse. Målet är att spegla vår samtid, göra oss uppmärksamma på hur vi beter oss, vart vi är på väg och beröra. Med sin bakgrund som sångerska vid Kungliga Operan i Stockholm och sin utbildning både inom litteratur, dans, psykologi och filosofi tänker hon ofta i bilder och uttrycker sig sceniskt.

Hennes musik är ofta känslosam och uttrycksfull med ett stråk av sorg uppblandat med absurd humor.

Har studerat för Pär Lindgren och Karin Rehnqvist vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, med konstnärlig masterexamen 2014.

Har skrivit musik till: ensemble recherche (Tyskland), Musica Vitae, Radiokören, KammarensembleN, Sveriges Radio P2/Östersjöfestivalen, Norrköpings Symfoniorkester, Uppsala Vokalensemble, KFUMs Kammarkör, Stockholms Saxofonkvartett, Stockholms Läns Blåsarsymfoniker, Blåsarsymfonikernas Saxofonkvartett, ensemble KROCK, Antonio Hallongren, Magdalena Meitzner, Linn Persson, Symbio, DuoGelland, Cecilia Zilliacus, Olle Persson, David Huang, Åsa Thyllman.

Gick till final i Detroit Symphony Orchestras tävling för ny orkestermusik, 2015, med stycket In and Out för symfoniorkester. Har erbjudits och varit på residens vid Ucross Foundation, Wyoming, USA september 2016.

Khitairon skrevs till Helen Jahren och är tillägnad Ingvar Lidholm. Uruppförandet ägde rum på Fylkingen 1991. (Finns inspelat på Phono Suecia, Oboe con forza). 

Basta. I början av 80-talet komponerade jag en serie virtuoso stycken för solister på olika instrument. Basta var den första av dessa. Här kan du höra exempel på extremt snabba rörelser och ackord som produceras när spelaren sjunger och spelar samtidigt. Samma tekniker, mycket vidareutvecklade, används i min trombonkoncert "Alla ensamma människor ...", som skrevs för Christian Lindberg 1990 och spelades in av honom på BIS CD-etiketten.

Under de följande åren har jag skrivit fler verk för trombon i kombination med andra instrument, alltid för kristen som trombonspelare: "Tintomara" för trumpet och trombone / 1992 / och "Jawbone Five" / 1996 / för trombon och sex slagverkare. Jag har också skrivit musik för andra brassinstrument: "Shazam", för solo trumpet, en konsert för trumpet och sinfonietta, en konsert för fransk horn och strängorkester, "Escalations" för mässingskvintett och Concerto Grosso för mässingskvintet och symfoniorkester .

En vanlig fråga är om det finns en historia bakom "Basta". Jag har aldrig haft någon "story" eller "program" i åtanke när jag skrev Basta, men det är sant att början och slutet satte någon typ av situation ...

Jag fick tanken på att spelaren kunde ses som en slags budbärare som skyndar in och levererar sitt budskap och då - BASTA! - rusar undan (Du vet att "basta" på italienska betyder "NU !!!".) Men bortsett från det finns det ingen ytterligare historia som t ex vad som är tillräckligt? eller vad är meddelandet? eller varför detta brådska? Det är upp till allas fantasi. Men jag tycker att musiken i sig, som den är virtuos, ibland bär en känsla av stress och brådska, i synnerhet i slutet där motiv och motivfragmenter sjugglas runt och fraser inte är färdiga innan nästa bryter in .. ..

Ricerco, från italienskans “ricercare”, betyder ”Jag undersöker". Titeln syftar på min vilja att i verket ordentligt utforska fagottens olika möjligheter. Kompositionen kan översiktligt indelas i fyra delar. Den första baserar sig på ett uppåtgående arpeggio, som i rytmiska variationer utvidgar sig uppåt i registret. 

I den andra delen står ackordspel i fokus – som om arpeggiots toner nu spelas samtidigt som ackord. Små rörliga intermezzi (som dyker upp redan i första delen) finns insprängda i denna sats där även glissandi-effekter introduceras. I slutet av denna del blir staccato-spel mer och mer dominerande. 

Den tredje delen fungerar som en genomföringsdel där alla hittills introducerade spelarter sammanfattas, innan den fjärde delen (Finale) återkopplar till inledningens arpeggio-figurer, utökat med snabba löpningar. Dessa för oss till en avslutande Coda som sätter punkt för detta halsbrytande ekvilibristiska äventyr i en akt för fagottsolo. Ricerco är tillägnat, utarbetat i samarbete med, och skrivet för Henrik Blixt. 

Lost in a tunnel (1993) för solotrombon. Jag komponerade Lost in a tunnel efter att ha varit på en sommarkurs i komposition för tonsättarna Pär Lindgren, Jan Sandström och Anders Hillborg i Framnäs. Parallellt till våran kurs hade musikern Christian Lindberg en internationell kurs i trombonspel. Vi träffades alla för att spela fotboll efter dagens studier men vi gjorde också ett litet projekt tillsammans med dom. 

Efter det behöll jag kontakten med några musiker och Lost in a tunnel är komponerat för Christoffer Sjögren som uruppförde det i Växjö, inom Media Artes konsertserie, och han spelade det även bland annat på sin examenskonsert på Musikhögskolan i Malmö.

Sven-David Sandström

Ingen kompositör har gjort ett sådant intryck på det samtida svenska musiklivet som Sven-David Sandström. Hans katalog över verk, som innehåller cirka 300 kompositioner, ger bevis för inte bara en imponerande produktivitet utan innehåller också ett otroligt brett utbud: allt från storslagna operor och oratorior till intim kör- och kammarmusik. Med sin osannolika kombination av kreativitet och noggrannhet i kompositionens hantverk, rastlös nyfikenhet och ständigt roterad formföreställning, ersätter Sandström till alla uppträdanden oroade mellan en sofistikerad orkestralstruktur och musikaliska melodier, filmmusik och musik för kyrkan. På 2000-talet har han särskilt fokuserat på helig körmusik.

Sven-David Sandström hade sitt genombrott 1972 med Through and through , ett orkesterverk som möttes med internationellt svar när två år senare utförs av Concertgebouw orkester i Amsterdam. Sandström etablerade sig snabbt som en ledande modernist i den yngre generationen av skandinaviska kompositörer, inte sällan med värderingar av en skrämmande svårighetsgrad. Pierre Boulez valde till exempel att utföra sitt stycke ytterst med BBC Symphony Orchestra.

Omkring 1980 kom en avgörande vändpunkt i Sven-David Sandströms tonspråk. Utan att överge de höga kraven på sina exekutionärer blev hans musikaliska form av adress enklare, mer känslomässig. Den epok-making Requiem De ur alla minnen fallna , en mäktig fresco över förintelsen av förintelsen, står ut idag som en av de mest framträdande arbetena i 1900-talets svenska musik. Ett antal körverk började hälla från Sandströms penn, alla eftertraktade av Sveriges många elitkörer. Samtidigt väckte hans intresse för scenen och resulterade bland annat i sex ursprungliga ballettresultat.

High Mass (1994), ett monumentalt arbete för fem kvinnliga vokalsolister, stor kör och orkester, modellerad på JS Bach's Mass in B minor, mottogs med högt tilltalande. Med masstexten i 25 rörelser, precis som modellen, är tonsspråket ändå Sandströms egna hela. Den här kraftfulla mässan utfördes också tio år senare i Bachs stad Leipzig med Gewandhaus-orkesteren under pjäsen av Herbert Blomstedt och en inspelning utfärdades på Deutsche Grammophon.

Redan på 1980-talet hade Sven-David Sandström komponerat ett par moteter för kör efter barockmodeller: ett slags hyllning till Henry Purcell och Dietrich Buxtehude. Efter högmassanbörjade han känna en affinitet med de gamla mästarna, speciellt Bach. Sandström har uttryckt önskan att knyta sig till traditionen. Han har därför gett oss Ordet (The Word) (2004), en storskalig "passion" med den evangelistiska delen skräddarsydd för Anne Sofie von Otter. För librettisten valde han poeten Katarina Frostensson, med vilken han redan samarbetat i den framgångsrika operaen Staden (1996). Vidare komponerade han en Christmas Oratorio (2004), kantaten Wachet auf(2008) och på uppdrag av Helmuth Rilling's Internationale Bachakademie Stuttgart, en Magnificat (2005) med en orkestralstruktur för barockinstrument. Rilling och Oregon Bach Festival ligger också bakom kommission av den kolossala Messias (2009), inställd på exakt samma text som Händels välkända version.

Serien av sex motetter efter Bachs original upptar en speciell position. Initiativet togs av körprofessor Stefan Parkman och resulterade i Lobet den Herrn . Denna inspirerade Ingemar Månsson, som en gång var ledare för Hägersten Motetköret där Sandström hade sjungit med tioårarna i många år, att lägga upp en order för Singet dem Herrn , ett arbete för dubbelkör. 2008 kunde Sandström avsluta denna unika samling motets, var och en avsedd för en skicklig svensk körledare.

Också i sin yrkesroll har Sven-David Sandström blivit inspirerad av St Thomas's stora kantor. 2008, när hans tioåriga professor i sammansättning vid det prestigefyllda Bloomington University i Indiana slutade, kunde han förverkliga en långvarig dröm: att komponera, som Bach, för alla helgdagar i det förkyrkliga året. Han har gärna tagit sig för att regelbundet leverera musik: ett arbete varannan vecka. Kompositprocessen utvecklas i nära samarbete med de musikaliska ensemblerna på Stockholms domkyrka och Gustaf Sjökvist. Men också med körledaren Mona Ehntorp i Stockholms förorten Hässelbys församling, och dess mer blygsamma resurser.

Det här är en så unik som den är generös till den svenska kyrkan och dess aktiva musikaliska liv. Sven-David Sandströms fullständiga kyrkans årcykel är planerad att vara färdig vid våren 2011 och med 65 arbeten som täcker alla söndagar. Huvuddelen av dessa verk är musik av varierande komplexitet för en cappella kör, men det finns också cantator för solist och orgel, såväl som rent instrumentella verk.

Camilla Lundberg

Oboekvartetten komponerades 2014 och uruppfördes samma år av Emmanuel Laville, oboe Genevieve Martineau, violin, Erikka Nylund, viola och Astrid Lindell, cello i Stockholm, Radiohuset, Studio.

Festeggiamento No 2

Den amerikanska saxofonisten Lawrence Gwozdz bad mig att skriva ett verk för sopran- och altsaxofon för en hyllningskonsert för Sigurd Raschèr på sin 90- årsdag. Stycket blev Festeggiamento No 2. Stycket börjar som en fanfar, men den består av virtuosa passager och mycket rörelse. De två instrumenten följer varandra i samma register i stort sett hela tiden men de spelar i olika tonarter, en halvton ifrån varandra. Materialet består av två pentatonskalor, en i B och en i H, som i klingande partitur noteras också med fasta förtecknen, med 5 b, resp. 2 #. Detta skapar en del dissonanser även om varje stämma i sig är helt tonal. Stycket består av flera delar. Den första är just den fanfarliknande, virtuosa löpduellen mellan de båda saxofonerna. Därefter kommer en lugnare del med mycket svagare dynamik. Där spelas en del upprepade toner, som om det vore långsamma drillar. Stämmorna har fortfarande inga gemensamma toner men dissonanserna är mindre påtagliga här. Så småningom tillkommer enstaka, korta, starka staccatototoner i flödet och de blir fler och fler, detta leder till en serie löpningar. Dessa består av treklanger, omväxlande dur och moll, olika i olika stämmor, som hela tiden kompletterar varandra, utan gemensamma toner. Den svagare mellandelen kommer tillbaka något förkortad och en treklangslöpning över nästan hela registret leder stycket till en repris av det

första, rörliga delen och avslutar på höjdpunkter efter ytterligare en lång löpning.

Miklós Maros, född 1943 i Pécs, Ungern. Studerade vid Ferenc Liszt Musikakademi i Budapest, senare vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för Ingvar Lidholm och György Ligeti.

Maros har varit lärare på Musikhögskolan samt på Elektronmusikstudion i Stockholm (EMS). Han är också aktiv som dirigent. 1972 grundade han Marosensemble, som har etablerat sig genom omfattande konserter och inspelningar under 25 år som en av Skandinaviens ledande moderna musikgrupper.

Listan över hans verk innehåller cirka 250 kompositioner, bl.a. en opera, fyra symfonier, konserter för solister och orkester, kammarmusik och elektroakustiska verk.

Han har fått ett flertal utmärkelser och har sedan 1990 innehavare av Statens inkomstgaranti för konstnärer.

Han är medlem av Kungliga Musikaliska Akademien.

Ylva Bentancor (född 1967 i Stockholm, Sverige) är ljudkonstnär/tonsättare.

Hon gick ut Kungliga Musikhögskolans kompositionsutbildning med diplom år 2000, och med fötterna i den moderna konstmusiken har hon utvecklats mer och mer mot politisk ljudkonst, men använder musikens gestik och form för att skapa känslor i ljudlandskapet.

2017 skrev hon ett stort verk, World disorder, på beställning från documenta 14 som tog plats i Kassel och Aten, verket sändes på radio i åtta länder under eventet. Det är en poetisk resa genom en högst personlig bild av världsklimatet som det känns idag på alla plan. Hon arbetar även mycket gentemot skolan med att få in ljudkonst i undervisning för att skapa diskussion och uppmana till kritiskt tänkande bland elever på gymnasiet.

Omen är ett förebud om ett längre stycke som kommer för elektronik och saxofonkvartett. Ljuden till nästa version är hämtade från den resa i Mongoliet 2003 där Omen framfördes av Stockholms Saxofonkvartett under en nomadfestival, The Roaring Hoofs. Omen är ett litet experiment med saxofoner och glissandon av olika slag i en enkel struktur av relativt melodisk karaktär. Ett stycke som skulle vara enkelt att repetera in, gå snabbt att skriva och samtidigt vara jag.

Madeleine Jonsson Gille (1991)

Bosatt i Stockholm och verksam tonsättare, producent och ledamot i Konstmusiksystrar. Examen i Komposition vid Högskolan för Scen & Musik i Göteborg.

Under Svensk Musikvår 2018 hör ni två nya verk av henne för soloröst och Stockholms Saxofonkvartett. Båda verken rör sig i ett långsamt motstånd där det visuella smälter samman med det ljudande. Under invigningskonserten hör ni henne tolka den samtida röstkonsten i ett kort stycke.

Här kan ni läsa mer om Madeleine Jonsson Gille:www.cargocollective.com/mjgille

Sotto Vuoto (2002-03)

per sassofono tenore e trombone

Ivo Nilsson (1966)

Sottovuoto brukar det stå på italienska kaffeburkar, vilket innebär att innehållet är vakuumförpackat. Orden var för sig betyder däremot ”under tomrum”.

Musiken i denna duo befinner sig mellan tonerna. Innan dom blir till eller efter att dom klingat av. I upptakten, pausen och efterklangen. Där lyssnaren själv fyller i.

Konserten arrangeras av Berwaldhallen under namnet SCHUMANN & BORISOVA-OLLAS.

Läs mer om konserten på www.berwaldhallen.se/konsert/schumann-borisova-ollas/

Wunderbare Leiden

Victoria Borisova-Ollas skrev Wunderbare Leiden: Fantasia över teman av Robert och Clara Schumann (2010) som en hyllning till tonsättarkollegorna inför Robert Schumanns 200-årsdag. Stycket är skrivet för orkester och två pianosolister, vilket båda makarna Schumann var. ”Jag hade under en längre tid funderat på idén att skriva en dubbelpianokonsert”, berättar Borisova-Ollas. ”Varför? Förmodligen därför att mina pianistvänner är många och alla vill de ha en konsert skriven till sig. En dubbelkonsert kan vara en möjlighet att göra åtminstone två personer nöjda på en och samma gång. Skämt åsido så passade detta utmärkt för Schumann jubiléet.”

Namnet Wunderbare Leiden (underbara lidanden) kommer från en dagboksanteckning av Robert Schumann från13 februari 1854. Den fångar inte bara tonsättarens känsloliv utan kanske hela romantikens essens, med sin längtan efter storhet och dyrkan av naturen, även den inre naturen. Romantiken som avlöste upplysningstiden präglades av en ungdomlig hänförelse av känslan och lidelsens rätt. Att anteckningen fångar Borisova-Ollas är inte märkligt med tanke på att hennes musik ofta beskrivs som känslosam, uttrycksfull och kommunikativ. Den präglas ofta av en tydlig spänning som måste upplösas, vilket återkopplar till det underbara lidandet. ”Den får gärna vara vacker,” säger hon om sin musik, ”men aldrig banal. Det räcker inte att det låter vackert, det är för enkelt. Det måste finnas en komplexitet som väcker intresse. Musiken måste ha en berättelse och säga något.” Hur viktig berättelsen är för henne framkommer av hur hon komponerar: ”När jag skriver ett partitur känns det ibland som att jag skriver en bok eller ett filmmanus. Jag sätter alltid berättelsen före stilen och det gör att min musik blir obestämbar.”

I Wunderbare Leiden är det paret Schumanns berättelse som lyfts fram: ”Min tanke var att bygga detta stycke kring citat från både Claras och Roberts musik från den tiden då de träffades och levde ihop”, säger Borisova-Ollas. ”Detta är ett slags familjehistoria med stora dramatiska svängningar men också lugna stunder av en enkel mänsklig lycka. Första pianot representerar Robert och det andra Clara.” Stycket är späckat med citat men det är också något eget som Borisova-Ollas vill säga: ”Jag är ute efter att musikaliskt berätta en helt egen historia baserad på deras gemensamma biografi.”

Mats Hansson

Dror Feiler f 1951: Engführung (2016)


Eye-bleeding ultimate composer of intifadic and eruptive lung-outs - music trasher, saxophone screamer and political activist. 

Jakob Riis f 1964: On Noise (2014)


Kompositör, trombonist och laptop musiker. Bor och arbetar i Malmö sedan 2005. 

Kat Hernandez f 1974 Orogenesis (2017)


Katt Hernandez flyttade till Stockholm 2010, där hon snabbt började uppträda och spela med många konstnärer. Utöver sin solo arbete på fiol, var hon med och startade grundade den elektroakustiska ensemblen The Schematics, gick med Fredrik Ljungkvists Yun Kan 10, och har arbetat med många andra musiker och artister sedan sin ankomst i Europa. 2008 börjad hon arbeta med sin musik på EMS och 2014 blev hon klar med sin Maters examen i EAM komposition vid KMH. Hennes “Sånger för Spökkvarteren, Stockholm” uruppfördes på Audiorama 2014. Hon har sedan fortsatt att komponera flerkanals och platsspecifika verk för Norberg Festivalen, HagenExtensions, Stockholm Music and Arts och Intonal Festival.