Musik med färgskiftningar, olika temperament och naturstämningar med ensembler ur Blåsarsymfonikerna. Orkesterns egen musiker och tonsättare Anders Emilsson har instrumenterat om två av sina verk för serenadensemble; A ride into the wood*(2016) och Mellanspel ur familjeoperan Kejsarens nya kläder (2016). Serenade in Seven Colours (2013) av Andrea Tarrodi spelas av serenadensemblen och Blåskvintetten framför Lille Bror Söderlundhs Klockrikesvit och Lars-Erik Larssons Quattro Tempi.

Anders Emilsson föddes 1963 i Dala-Järna och studerade klarinett, arrangering, kyrkomusik och dirigering vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och komposition med prof. Jan Sandström på musikhögskolan i Piteå. Anders är verksam som kompositör, organist och dirigent. Sedan 1993 är han klarinettist i Blåsarsymfonikerna. Anders är också arrangör och initiativtagare till musikfestivalen Musik i Ladan.

Leilei Tians bio:

http://www.tianleilei.org/bio.htm

Paulina Sundins bio:

https://paulinasundin.wordpress.com/biography/

Zbigniew Karkowski:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Zbigniew_Karkowski

Karin Rehnqvist – Sleep now Sleep now är en vaggsång i form av ett minidrama. En mamma försöker sjunga sin baby till sömns, vilket inte alltid är så lätt! Under tiden hon sjunger sin lugnande vaggsång blir hon mer och mer otålig och frustrerad vilket förstås bara gör situationen värre. Alla sysslor hon behöver komma ihåg att göra mal samtidigt i hennes huvud: ”måste tvätta, måste ringa mamma, har jag matat katten?”

Paula af Malmborg Ward – ur Vad man måste

I de förfrågningar jag får gällande nya kompositioner ingår inte helt sällan en önskan om lite humor. När Duo Ego hörde av sig om ett sceniskt stycke möttes vi i ambitionen att låta både det tunga och lätta låta. Följaktligen ropade jag in ett finfint tvättbräde på Tradera, skickade maken till Malmö Centralstation att inhandla en persisk daf och hepp: Vad man måste! Ta-Daa! Men vad man också måste är ju att hitta bra texter. Både Per och jag hade i hyllan en underbar liten fransk bok med namnet "Den första klunken öl och andra små njutningar" av Philippe Delerm. Där fanns "Banana-split" som i vår opera kom att bilda fond för en helt annan situation än vad författaren kanske ursprungligen tänkt sej, men jag har nu nogsamt inhämtat tillstånd att använda den svenska översättningen minus de 5 sista meningarna, så allt har gått rätt till. Nå, vi botaniserade vidare, bland dödssynderna och andra uppmuntrande teman som skulle ge vår historia om banana-spliten lite ljus från ett annat håll. Eller rättare sagt mörker. Och min favorit Lina Ekdahl kom än en gång till tals (sjungs?) och kompletterade vårt frossartema med rätta men inte räta vinklar. Ut klev en hopplöst ensam människa som går ett tragiskt öde till mötes. Härligt - ett riktigt operatema! God lyssning önskar Paula af Malmborg Ward, tonsättare

Peter Lyne - Childhood

Peter Lyne är född i England 1946, men sen många år bosatt i Sverige. Han har parallellt med sitt framgångsrika komponerande varit aktiv som pedagog, konsertarrangör och entusiast inom framför allt den nutida musiken. Därmed har han haft en avgörande betydelse för en hel generation svenska tonsättare och musikutövare. Han har skrivit fler än 150 verk och kvällens stycke Childhood är en tonsättning för röst och slagverk där texten är hämtad från en dikt av John Clare. Verket är skrivet för Duo Ego. John Clare (1793-1864) levde under fattiga förhållande som lantbrukare då han 1820 väckte uppmärksamhet med sin första diktsamling. Han blev, troligen bland annat på grund av alkoholmissbruk, psykisk sjuk och avslutade sin levnad på mentalsjukhus. Clare beskrev ofta naturen runt sin hemby i sina dikter och betraktas numera som en av Englands främsta poeter.

Thomas Liljeholm – Ur Dvärgen Gustafs Cirkus (2011) liten musikdramatisk scen för mezzosopran och slagverk När jag fick frågan om jag ville skriva ett nytt verk för Duo Ego gav jag mig själv inte någon betänketid, något som jag borde ha gjort. Plötsligt stod jag där med en beställning – utan text. Tiden hastade. Bodil Malmsten speglar i sin diktning ett förbehållslöst, omedelbart synsätt fyllt av humor och allvar. Hennes språk är organiskt och ligger det musikdramatiska uttrycket nära. I mitt sökande efter texter gav jag mig ånyo i kast med hennes diktning, vilken jag följde ända till begynnelsen – Dvärgen Gustaf, hennes första diktsamling. Jag har klätt Malmstens text i en klingande dräkt som öppnar upp för associationer i flera riktningar. Dikterna – ett urval ur Dvärgen Gustafs Cirkus, som ingår i den större diktsamlingen Dvärgen Gustaf – är ett urval gjort med direkt tanke på Duo Ego. Deras musikdramatiska och kammarmusikaliska fingertoppskänsla har svetsat dem samman till en kropp. I texten framträder berättarjaget som ger oss bilden av ett känslostormande relationsdrama, fyllt av dramatik och vånda: vilja - icke vilja - vilja… Cirkusdirektören, dvärgen Gustaf, styr sitt imperium med järnhand. Gestalterna glider ur och i varandra: Berättarjaget, dvärgen Gustaf, Loppan, ”lilla gumman”, jättedamen Bella och Lindansösen. Cirkusatmosfären vilar tung. Hur förhåller sig en tonsättare till en text som redan säger allt? Att texten utgör inspirationskälla är alldeles uppenbart, men vad tillför tonsättaren själv och vad tillför musikerna? Frågan är inte okomplicerad. Skall en dikt enbart läsas? Tar vi udden av läsarens egen tolkning? Är det överhuvudtaget en tolkningsfråga? Var i så fall går gränsen? Eller, kanske frågan inte är så komplicerad? Här uppstår ett nytt verk - ett helt nytt, självständigt verk. Jag har vidgat de yttre ramarna, men det är fortfarande berättelsen om dvärgen Gustaf som hugger tag i oss, vilket han i sin självupptagenhet säkert inte har något emot? Kan man säga att vi lånar Bodil Malmstens text? Ja, så kanske det är? Vi lånar hennes text. Thomas Liljeholm

Lars Bröndum Five Pages (6’20’’) 2017, uruppförande

Ett grafiskt stycke för tre thereminer, röst och slagverk. Stycket komponerades i

Cortona, Italien i december 2017.

Ylva Q Arkvik Soundscapes (8’35’’) 2012

Ett verk för theremin, elektronik och röst. Skrevs ursprungligen till en

kyrkoföreställning. De olika ljudkällorna står i ett symbiotiskt förhållande till

varandra och bildar tillsammans en klangfull väv. Harmoniken är byggd kring tydliga

intervaller som slingrar sig tätt samman. Trots en tydlig process dröjer sig känslan av

oföränderlighet kvar intill slutet.

Girilal Baars Sarabande for the Neoteric 2018, uruppförande

Koreografi för tre thereminister.

Lars Bröndum Short Circuit (~5’00’’) 2004

Short Circuit är ett grafiskt partitur inspirerat av ett kopplingschema. Musikern har

möjlighet att “koppla om” flödet så olika versioner av stycket uppkommer.

Korslutning kan uppkomma... Stycket komponerades 2004 och uruppfördes av

reSurge. Detta är ett arrangemang för tre thereminer.

Ylva Q Arkvik Gregorian chant (~6’00’’) 2016

För 3 thereminer och röster. Verket är komponerat för The Remin’ Trio och alluderar,

precis som titeln indikerar, till äldre tiders kyrkosång.

Girilal Baars Die Mensch Ions (~6’00’’) 2018, uruppförande

För tre thereminer, två röster och en publik.

Lisa Streich (1985): Z U C K E R (S O C K E R) (2016) 12 min .... består av flöjt, klarinett, slagverk och motoriserade stränginstrument: piano, fiol, cello och gitarr. Motorer är min last. Precis som andra människor går loss på lösgodis "konsumerar" jag gärna en nypa motorer. ZUCKER får och kan fabricera socker därför att socker här inte produceras av människohand utan av maskiner. På det viset lägger musiken av sig sitt patos och är helt enkelt bara socker i sin renaste form helt löst ur den sociokulturella och näringskemiska kontexten. Tillkommer bilden på scenen: Människan mot maskinen. Helt i motsats till den gängse uppfattningen, framför allt förhärskande under det tjugonde århundradet, kan man få intrycket att maskinen är mänskligare är människan.

Sven-Åke Johansson (1943): Wagenstück (1990) 7 min

Rei Munakata (1976): Okaeri II for ensemble (2018) 12 min ¨If you happen to visit the house on Beverly Drive, try to open the window just a little.¨

Kajsa Antonsson (1994): Stycke för klarinett, cello, piano och virvel (2016) 7 min En kontext där ljuden knappt är hörbara kan inbjuda till annorlunda fokus, kommunikation och öppenhet. I detta stycke finns ett antal ljud, som alla härstammar från en mycket svag klangvärld, på gränsen till tystnad. Stycket undersöker på detta vis hur vi anpassar vårt fokus och hur vi påverkas när det gäller trygghet och kontroll.

Malin Bång (1974): Jasmonate Uruppförande (2017) 18 min Vi översvämmas idag av tecken på att planeten börjar tröttna på oss- arktiska glaciärer smälter, nya värmerekord slås i Indien, Kiribatiöarna sjunker långsamt ner i havet och Amazonas krymper stadigt. Vi befinner oss i början till den sjätte utrotningsfasen med utrotningstakt av djur på 114 gånger det normala. Växternas rike har redan blivit varse det här. Jasmonat är ett varningshormon som växter sänder ut när deras livsmiljö hotas. Det musikaliska materialet är hämtat från min musik-dokumentärföreställning ”Kudzu” och innehåller bland annat skrivande om ämnet i fråga som framförs på skrivmaskin och skrivtavla. Det instrumentala materialet är inspirerat av det försämrade tillståndet för luft, vatten och jord, men också av den oerhörda växtkraften som växtriket står för. Här representerat av rörelsemönstret hos två av världens mest snabbväxande arter: kudzu och bambu

Lisa Streich (1985): Z U C K E R (S O C K E R) (2016) 12 min

består av flöjt, klarinett, slagverk och motoriserade stränginstrument: piano, fiol, cello och gitarr. Motorer är min last. Precis som andra människor går loss på lösgodis "konsumerar" jag gärna en nypa motorer. ZUCKER får och kan fabricera socker därför att socker här inte produceras av människohand utan av maskiner. På det viset lägger musiken av sig sitt patos och är helt enkelt bara socker i sin renaste form helt löst ur den sociokulturella och näringskemiska kontexten. Tillkommer bilden på scenen: Människan mot maskinen. Helt i motsats till den gängse uppfattningen, framför allt förhärskande under det tjugonde århundradet, kan man få intrycket att maskinen är mänskligare är människan.

Sven-Åke Johansson (1943): Wagenstück (1990) 7 min

Rei Munakata (1976): Okaeri II for ensemble (2018) 12 min

¨If you happen to visit the house on Beverly Drive, try to open the window just a little.¨

Kajsa Antonsson (1994): Stycke för klarinett, cello, piano och virvel (2016) 7 min

En kontext där ljuden knappt är hörbara kan inbjuda till annorlunda fokus, kommunikation och öppenhet. I detta stycke finns ett antal ljud, som alla härstammar från en mycket svag klangvärld, på gränsen till tystnad. Stycket undersöker på detta vis hur vi anpassar vårt fokus och hur vi påverkas när det gäller trygghet och kontroll.

Malin Bång (1974): Jasmonate Uruppförande (2017) 18 min

Vi översvämmas idag av tecken på att planeten börjar tröttna på oss- arktiska glaciärer smälter, nya värmerekord slås i Indien, Kiribatiöarna sjunker långsamt ner i havet och Amazonas krymper stadigt. Vi befinner oss i början till den sjätte utrotningsfasen med utrotningstakt av djur på 114 gånger det normala. Växternas rike har redan blivit varse det här. Jasmonat är ett varningshormon som växter sänder ut när deras livsmiljö hotas. Det musikaliska materialet är hämtat från min musik-dokumentärföreställning ”Kudzu” och innehåller bland annat skrivande om ämnet i fråga som framförs på skrivmaskin och skrivtavla. Det instrumentala materialet är inspirerat av det försämrade tillståndet för luft, vatten och jord, men också av den oerhörda växtkraften som växtriket står för. Här representerat av rörelsemönstret hos två av världens mest snabbväxande arter: kudzu och bambu

Parola lontana:

Baserad på texter från Decamerone och Fursten behandlar Parola lontana tre ämnen som har arketypiska kvaliteter: den förgängliga av allt omkring oss, njutningen av sinnena och den politiska makten. Dessa arketyper definierar även styckets allmänna struktur.

I den andra delen finns det en referens av Clair Obscur: ett elektroniskt verk av den holländska tonsättaren Ton de Leeuw.

I Clair Obscur använder de Leeuw en folkmelodi med tydligt modalt tecken, melodin som ger musiken en arkaisk och avlägsen karaktär.

Parola lontana komponerades i Göteborg med stöd av Konstnärsnämnden och det är tillägnad Cecilia Vallinder och Gageego!

Sångtexter parola lontana:

I

Manifesta cosa è che, sí come le cose temporali tutte sono

transitorie e mortali, cosí in sé e fuor di sé esser piene di noia, d`angoscia e di fatica...; alle quali senza niuno fallo né potremmo noi, che viviamo mescolati in esse e che siamo parte d`esse, durare né ripararci, se spezial grazia di Dio forza non ci prestasse....

II

Io non so ben ridir qual fu`l piacere

che sí m`ha infiammata,

che io non trovo dí né notte loco. Per che l`udire e`l sentire e`l vedere con forza non usata...

ciascun per sé accese nuovo foco, né mi può altri che tu confortare

o ritornar la virtú sbigottita.

III

E però uno principe savio debba pensare uno modo per il quale li sua cittadini, sempre e in ogni qualità di tempo, abbino bisogno dello stato e di lui; e sempre poi li saranno fideli.

N. Machiavelli Il Principe

G. Boccaccio Decamerone

G. Boccaccio Decamerone

Översättning

I

Allt i denna värld är som vi vet underkastat dödens och

förgänglighetens lagar. Likaså är allt vad mänskligt heter fullt av sorg och smärta, ängslan och bekymmer. Och då vi människor lever mitt i denna osäkra värld och även utgör en del av den, skulle vi aldrig kunna klara oss om inte Gud genom sin oändliga nåd gav oss både förstånd och styrka att uthärda.

II

Jag kan inte riktigt förklara vilken njutning som har eggat mig,

så att jag inte finner ro under dagen eller natten.

Därför att höra, känna och se med ovanlig styrka... Varje och en av dem tänder en ny eld,

Och ingen annan förutom Dig kan trösta och ge mig den försvunna dygden tillbaka.

III

Således bör en klok furste ordna det så, att hans undersåtar

alltid vid alla tillfällen behöver staten och honom, sedan kommer de alltid att vara honom trogna.

"Springkällor" är ett samarbete mellan tonsättaren Madeleine Isaksson och improvisationspianisten Arne Forsén. Verket rör sig i gränslandet mellan nutida komposition och improvisation och pianostämman baseras på improvisation.

"Springkällor" ingår i projektet Springflod som realiseras hösten 2018 där KammarensembleN och Arne Forsén bland annat samverkar med kulturskolor I Stockholms och Sörmlands län.

Nukok

Programme Note: Premiered by Ensemble Art Respirant in Tokyo, February 2012.

Upon reflection, I had also composed a work titled Nukok for solo piano several months before that, so perhaps Nukok II would have been a more appropriate name.

This work depicts a day in the existence of an infant, somewhere in the world, called "Nukok."

The vocal part includes nonsense syllables, such as "mama" and "babu," typical of babies in three different languages:

Japanese, German, and Spanish. The total work is comprised of four parts, which are performed successively without interruption. It depicts the life of a new family, which, simultaneously frantic and peaceful,

is full of moments of parents' adoring words toward their child, and of Nukok's adorable response.

Farangis Nurulla-Khoja (1972) Gusto

The piece is commissioned by KammarensembleN in 2012.



While I was writing this piece, it was one year after my father passed away and the piece is dedicated to my father. My father was a gourmet and loved to gather people around him sharing a good time.



The piece is also about the breath, the one that accompanies us every day of our life and that someday turns into a desperate entropy, but also to a temporal eternity without limits or end.

The whole composition is interrupted by short solos, which lead to the saturation of the harmonic and timbral spaces expressing the anger and the exasperation. These moments of high frequent density and excess of timbre, evoke a vision of helplessness but also the disordered aspect of life and its ferocity.