- Per Mårtensson (1967): Define (2015)
- Joakim Sandgren (1965): bifurcations… (2016)
- André Chini (1945): Rainbow Warrior (2022) uruppförande
Hornisten Sören Hermansson presenterar tre stycken för horn och elektronik som specialskrivits för honom av tre olika svenska tonsättare. I flera år har han fokuserat på att beställa och uruppföra nya verk för horn och elektronik och han belönades 2021 med Föreningen Svenska Tonsättares interpretpris för sin musikaliska gärning.
I Define utforskar Per Mårtensson hornets klang genom att foga samman solistens spel med inspelningar av hornsolon från den klassiska repertoaren. Det historiska materialet varieras under verket och blir successivt mer igenkännbart. Dessutom använder Mårtensson sig av olika sorters brus, svajiga tongeneratorer och en upprepande sekvens av bestämda toner i solostämman. Verket är det första i en trilogi för horn och elektronik.
Joakim Sandgren arbetar i sina kompositioner med brusiga tonkvaliteter som aldrig går över till rena harmoniska spektrum. Verket bifurcations… skrevs ursprungligen 2016. ”Processen var snabb och lustfylld” berättar Sandgren. ”Jag hade träffat Sören några gånger innan för att utforska tekniska möjligheter och förutsättningar.” Olyckliga omständigheter gjorde att verkets uruppförande fick skjutas upp. Två år senare återvände Sandgren till verket och, med nya ögon, upptäckte nya detaljer i musiken. ”I kompositionen utforskar jag de långsammaste av mina ’noterade tremolon’, som inte längre är tremolon. I den lilla formen tas vi med på en resa genom olika tillstånd av tempon och mönster.”
Konserten avslutas med André Chinis Rainbow Warrior: döpt efter Greenpeace-fartyget som sänktes av den franska regeringen på 1980-talet som en hyllning till dem som ”vågar göra aktioner som syftar till att våra barnbarn skall kunna leva här på jorden”, som Chini skriver i sin verkkommentar. Den elektroniska stämman bygger på inspelningar av Sören Hermansson som bearbetats till ett fyrstämmigt ackompanjemang av Sören själv som solist. I verkets första del har Chini haft primärfärgerna rött, blått och gult för ögonen; i den andra sekundärfärgerna orange, grönt och violett; och i finalen blandar han alla färger.
André Chini: Rainbow Warior
Relationen – måhända imaginär och subjektiv – mellan färger och ljud har länge fascinerat konstnärer, författare och musiker. Bland dessa kan nämnas Goethe, Rimbaud, Baudelaire, Kandinskij, Schumann och Debussy. Efter så illustra personligheter, hur vågar jag?!
Lyckligtvis bottnar stycket i fler saker än bara relationen mellan musik och färg. Min gamle vän Philippe Kaisin, konstnären vars målningar jag flätat samman med min musik, lärde jag känna på konservatoriet i Toulouse. Hans föräldrar var sångare vid Parisoperan och undervisade på konservatoriet. Philippe spelade saxofon, ville bli jazzmusiker, men ville också bli skådespelare och regissör och började därför studera teater. Och så målar han underbara tavlor. Det här stycket bevittnar vår långa vänskap.
En annan av styckets bottnar är en protest riktad mot den franska underrättelsetjänsten, som under president François Mitterand sprängde den Greenpeace-ägda båden Rainbow Warrior som låg i Auckland i Nya Zeeland. Det är en hyllning till Greenpeace. Jag har alltid haft mycket sympati med dem, som vågar göra vad andra drömmer om: aktioner som syftar till att våra barnbarn skall kunna leva här på jorden, den enda blå planeten i solsystemet.
Därtill har sedan urminnes tider människor med annorlunda sexuell läggning varit förföljda och torterade, förbjudna och bestraffade med fängelse och ibland dödsstraff. Det är ett inskränkt synsätt som bottnar i skräck och ett klassiskt vi-och-dem-synsätt. Europeiska länder har över lag blivit mer toleranta, men i många delar av världen är situationen oförändrad.
Slutligen några ord om kompositionen, som beställts av och som tillägnas Sören Hermansson. Precis innan pandemin började jag spela in honom på Elektronmusikstudion EMS. Tyvärr blev jag, som många andra gubbar och gummor, tvungen att stanna hemma. Snart förstod jag att de gamla programmen från IRCAM och mina plugins från stenåldern inte skulle räcka till vad jag ville skapa.
Jag skrev först ett stycke för hornkvartett plus solist med primärfärgerna röd, blå och gul som ”förebild”; sedan de sekundära färgerna orange, grön och violett som en blandning av de primära; till sist en final som blandar dem alla. Jag använder mikrointervaller ner till åttondelstonsteg i verket. Efter två år hade Sören lärt sig solostämman och pandemin hade lagt sig. Då arbetade jag i en månad på EMS (ibland tolv timmar i studion; gubben är seg och trögfattad) för att få ihop ett klingande fyrstämmigt ackompanjemang till Sörens solostämma.
Text: André Chini