Fördelat på sex konserter framförs den ungersk-svenske tonsättaren Ákos Rózmanns elektroakustiska storverk Mässa: en suggestiv, drabbande och symbolladdad musikalisk skildring av den eviga kampen mellan gott och ont.

Här, i verkets femte och sista del, betvingar slutligen den tillbedjande, sjungande kören de negativa krafterna – ”Endast du är helig, endast du Herre, endast du Jesus Kristus den högste!” – och i en frustande, jublande avslutning sjunger kören ut sin befrielse.

Läs mer i David Saulescos artikel om Ákos Rózmann och hans Mässa

Läs även Göran Bergendals artikel inför uruppförandet i februari 2005

Läs dessutom Lennart Westmans intervju med Ákos Rózmann från 1997

Fördelat på sex konserter framförs den ungersk-svenske tonsättaren Ákos Rózmanns elektroakustiska storverk Mässa: en suggestiv, drabbande och symbolladdad musikalisk skildring av den eviga kampen mellan gott och ont.

Här framförs verkets fjärde del, där den tillbedjande kören äntligen tycks få överhanden över de destruktiva, illvilliga krafter som försöker dra bort dem från det himmelska ljuset: ”Du som borttager världens synder, förbarma dig över oss!”

Läs mer i David Saulescos artikel om Ákos Rózmann och hans Mässa

Läs även Göran Bergendals artikel inför uruppförandet i februari 2005

Läs dessutom Lennart Westmans intervju med Ákos Rózmann från 1997

Fördelat på sex konserter framförs den ungersk-svenske tonsättaren Ákos Rózmanns elektroakustiska storverk Mässa: en suggestiv, drabbande och symbolladdad musikalisk skildring av den eviga kampen mellan gott och ont.

Här framförs verkets tredje del, där den tillbedjande körens sång – ”Herre, Guds enfödde Son, Jesus Kristus, Guds lamm!” – förvrängs av de mörka makterna till hätska, frustande, blodtörstiga utrop: ”Szaggasd! Zabáld! Tépesd!” ”Riv! Frossa! Slit!”

Läs mer i David Saulescos artikel om Ákos Rózmann och hans Mässa

Läs även Göran Bergendals artikel inför uruppförandet i februari 2005

Läs dessutom Lennart Westmans intervju med Ákos Rózmann från 1997

Fördelat på sex konserter framförs den ungersk-svenske tonsättaren Ákos Rózmanns elektroakustiska storverk Mässa: en suggestiv, drabbande och symbolladdad musikalisk skildring av den eviga kampen mellan gott och ont.

Här framförs den avslutande halvan av verkets andra del, bestående av Orgelstycke VII i tre delar, var och en omkring en timme lång. Här tar den jublande kören åter strid mot de mörka makterna – ”Vi prisar Dig, vi tillber Dig, vi tackar Dig för dina verk!” – men det olycksbådande skrattet i slutet signalerar att striden ännu inte är över.

Läs mer i David Saulescos artikel om Ákos Rózmann och hans Mässa

Läs även Göran Bergendals artikel inför uruppförandet i februari 2005

Läs dessutom Lennart Westmans intervju med Ákos Rózmann från 1997

Fördelat på sex konserter framförs den ungersk-svenske tonsättaren Ákos Rózmanns elektroakustiska storverk Mässa: en suggestiv, drabbande och symbolladdad musikalisk skildring av den eviga kampen mellan gott och ont.

Här framförs den första halvan av verkets andra del, bestående av Orgelstycke V, där en jublande kör som prisar Herren förs ner i mörkret av infernaliska väsen; Orgelstycke VI, en klagosång från den yttersta, nattsvarta ensamheten; och Intermezzo, ett absurt mellanspel, en musikalisk fikapaus med ljud av klirrande porslin och en surrande församling.

Läs mer i David Saulescos artikel om Ákos Rózmann och hans Mässa

Läs även Göran Bergendals artikel inför uruppförandet i februari 2005

Läs dessutom Lennart Westmans intervju med Ákos Rózmann från 1997

Fördelat på sex konserter framförs den ungersk-svenske tonsättaren Ákos Rózmanns elektroakustiska storverk Mässa: en suggestiv, drabbande och symbolladdad musikalisk skildring av den eviga kampen mellan gott och ont.

Här framförs verkets första del, Orgelstycke IV, som är baserad på den första delen i mässordningen – ”Herre, förbarma dig!” ”Kyrie eleison!”.

Läs mer i David Saulescos artikel om Ákos Rózmann och hans Mässa

Läs även Göran Bergendals artikel inför uruppförandet i februari 2005

Läs dessutom Lennart Westmans intervju med Ákos Rózmann från 1997

Kim Hedås Raivadiado beställdes av Elektronmusikstudion EMS. Tonsättaren beskriver verkets grundidé som en koppling mellan musik och text där uttrycket i texten, inte orden, är det betydelsefulla och där rösten är ett instrument bland många. ”Jag ville prova hur vi lyssnar på en röst och hur mycket vi tolkar vad som sägs utifrån hur det sägs” skriver Kim Hedås i sin verkkommentar. ”Är röstens uttryck i själva verket starkare än ordens betydelse?”

”Texterna i stycket är konsekvent vända bak och fram, så man hör alltså aldrig några ord – men kan då rösterna ändå ha en funktion av betydelsebärande element?” fortsätter tonsättaren. Hon beskriver rösten som ”bryggan mellan två världar”, å ena sidan den värld i vilken orden har en betydelse, och i den andra den där musiken tar över. Styckets titel är en sammanflätning av två portugisiska ord: ”raiva” som betyder ilska, och ”adiado” som betyder uppskjuten.

Åke Parmerud har arbetat med musik och multimediakonst sedan slutet av 1970-talet. Hans verklista inkluderar såväl instrumentalmusik som elektroakustiska kompositioner, interaktiv konst, video, samt musik för teater, dans och film. Han har haft stor betydelse för att sprida svensk elektronisk musik nationellt såväl som utomlands och är en internationellt erkänd auktoritet på klangregi, så kallad diffusion. Här framförs två satser, Presto och Coda, ur Louder Than Life: ett femsatsigt verk tillägnat tonsättarens vän Anders Blomqvist som gick ur tiden 2020.

Den Berlin-baserade svenska komponisten och musikern Savannah Agger har komponerat musik för teater, dans och film såväl som både elektroakustiska och instrumentala verk. Bland annat har hon skapat musik till ett tiotal av Cirkus Cirkörs föreställningar och till teaterpjäser iscensatta av Lars Rudolfsson. Hennes elektroniska musik kan beskrivas som dramatisk och spänningsladdad, med klanger som först växer, sedan försvinner och ersätts med nya klangstrukturer.

Hanna Hartman är en annan svensk musiker och komponist bosatt och verksam i Berlin. Hon har i över 30 år komponerat verk för radio, ljudskulpturer och framträtt flitigt runt om i Europa. I sin musik utgår hon från autentiska ljud inspelade runt om i världen. Hon beskriver sin arbetsprocess som syftande till att åskådliggöra dolda samband mellan olikartade auditiva uttryck.

Audiorama presenterar i samarbete med Electric Audio Unit en elektroakustisk konsert med akusmatisk ambisonics-musik komponerad av Ernst van der Loo, Else Marie Pade, Tine Surel Lange, Giuseppe Pisano, Mariam Gviniashvili och Matas Šablauskis. Akusmatisk musik är sådan som komponerats särskilt för att realiseras med högtalare. Ambisonics är en teknik för flerdimensionellt surroundljud, som inte bara omger lyssnaren i sidled utan även i höjdled. Verket av Else Marie Pade – Danmarks första kompositör av musique concrète – har mixats om för ambisonics av Mads Kjeldgaard. Konserten ges med stöd av Nordisk Kulturfond.

Det är fri entré till panelsamtalet, men alla som vill närvara måste skicka in en intresseanmälan före onsdag 23 mars. Om du vill sitta i publiken, skriv till Dina Liberg, kanslist på Föreningen Svenska Tonsättare.

En framåtblickande, insiktsfullt och visionärt panelsamtal om den elektroniska och elektroakustiska musiken i dag och i framtiden. Elektronmusikens framväxt och utveckling under 1900-talet har gått hand i hand med den förbluffande snabba tekniska utvecklingen under århundradet. Med utgångspunkt i dagens musik och ljudkonst diskuterar panelen vilken gestalt detta århundrades musik kan komma att anta. Samtalet modereras av tonsättaren Ida Lundén och inleds av Martin Jonsson Tibblin, ordförande för Föreningen Svenska Tonsättare.

Arméns musikkår är en del av Livgardet i Stockholm och den största av Försvarsmaktens tre professionella orkestrar. I full storlek är den en symfonisk blåsorkester och den uppträder ofta vid betydelsefulla händelser, som till exempel statsbesök eller högtidliga audienser på slottet, samt vid parader och ceremonier. En annan viktig del av kårens uppdrag är att gå i täten för vaktparaden genom Stockholms gator till Kungliga slottet vid högvaktsavlösning.

Musikkåren har också en omfattande konsertverksamhet och uppträder såväl i full styrka som i ett flertal mindre ensembler med olika musikalisk inriktning och besättning. I denna konsert uppträder ett par ensembler ur musikkåren: dels en duo bestående av slagverk och saxofon i Sébastien Holmström Boréns uruppförande, dels en saxofonkvartett i Jan Levanders Nisse, dels en brasskvintett i Andrea Tarrodis och David Björkmans verk.

Om Nisse för saxofonkvartett och slagverk skriver Jan Levander att det är ”ett slags modulsystem, ungefär som en IKEA-produkt”. Jazzen har varit hans musikaliska hemvist sedan tonåren, men Levander har komponerat verk för allsköns olika besättningar och sammanhang. Hans musikaliska signum är möten mellan kammarmusik, improvisation och svensk folkmusik – lite som olika bitar som fogas samman med en insexnyckel. Och, som Levander skriver, ”om det saknas någon del, då tar jag vad som finns hemma”.

Drache-Frau kan översättas som ”drakkvinnan” och syftar till ett antagligen inte alltid så smickrande epitet på ”den åldrade divan”, som Andrea Tarrodi skriver i sin verkkommentar, ”när hon inte längre är ung, vacker och framgångsrik”. Verkets undertitel är en referens till författaren och professorn Karin Johannissons faktabok ”Den sårade divan” om psykiatrins makt och roll, gentemot individens möjlighet att själv ta makt över sin diagnos och sjukdom.

I boken beskriver Johannisson författaren Agnes von Krusenstjerna, konstnären Sigrid Hjertén och författaren Nelly Sachs: samtliga inskrivna på Beckomberga sjukhus för diagnoser som hysteri, schizofreni och paranoia. I sitt verk strävar Tarrodi efter att balansera mellan olika ytterligheter i den sårade divans splittrade personlighet: skönhet och elegans, kontra fulhet och galenskap.

David Björkman är för de flesta antagligen känd som opera- och konsertdirigent, som sådan eftertraktad såväl i Sverige som internationellt, men han är även aktiv som tonsättare. Vid sidan av musiken har Björkman ett stort filmintresse och i Tarantino Suite förenar han dem. Med Modest Musorgskijs klassiska pianosvit som förebild – dessutom finurligt parafraserad i verkets underrubrik – gestaltar Björkman i musik några av filmskaparen Quentin Tarantinos mest minnesvärda karaktärer.

I verket möter vi både hjältar, som den beslutsamma och hämndlystna The Bride från ”Kill Bill”, och skurkar, som den grymme nazistgeneralen Hans Landa från ”Inglorious Basterds”. Björkmans motsvarighet till Musorgskijs promenad-tema representerar här i stället den store exhibitionisten själv, Quentin Tarantino, vars röst återkommer genom hela verket.