Omnia tempus habent. Allt har sin tid. Arne Mellnäs tonsättning av texten i Predikaren är skriven för solosopran och förmedlar i ord och ton ett trösterikt budskap; det svåra är övergående, så småningom kommer ljuset åter. Verket, som helst bör sjungas i ett rum med stor akustik, uruppfördes i Visby domkyrka av Marianne Mellnäs 1972.

Vägar, flyktvägar för sopran och slagverk av Ylva Q Arkvik är en triptyk där tematiken kretsar kring det förflutnas fångenskap, längtan att fly bort och att fly till, och magin i det oväntade ögonblickets befrielse. Dikterna är hämtade ur en kommande samling av dramatikern, librettisten och författaren Kerstin Perski. Musiken tar fasta på det drömska i texterna och spännvidden mellan den känsla av fäste i verkligheten som försvinner då man plötsligt finner sig någon annanstans och den smärtsamma längtan som då infinner sig.  

Jag märker allting av Hans Gefors är en kantat i prolog och tolv satser där en recitatör leder oss genom musiken. I verket har Gefors ställt samman repliker ur Strindbergs sena vandringsdrama Till Damaskus med dikter av den spanske 1900-talspoeten Juan Ramón Jimenez. Som musikalisk förebild står barocktidens brokiga kantater med recitativ, kör a cappella, countertenorens arior liksom hela ensemblen i tutti. Mångfalden av uttryck i verket är som ett helt liv i koncentrat. Även besättningen är barock: recitation, countertenor, kör, två violiner, cello, slagverk och teorb, akustiskt och förstärkt.

Ur Vägar, flyktvägar av Kerstin Perski

Så snart jag öppnar ögonen

Så snart jag öppnar ögonen är hon där
gnistrande ögon
giftgrönt leende
knuffar mig över kanten
med lätt hand

Jag glider ner
famlar efter ett fäste
faller
famlar

tar spjärn

faller

fäller ut änglavingarna
spärrar ut ordklorna

Varför
Ja, varför

Varför valde jag inte den rätta stigen
den rätta röda
satte mig inte på rätt stol
när hela havet stormade

Varför skrev jag inte det avgörande brevet
i den rätta stunden

Varför kysste jag fel groda på fel plats

Varför kröp jag inte in i rätt kropp i rätt tid

Varför sökte jag rätt svar
på fel fråga

Eller tvärtom

Jag borde blivit född som svan eller svala
åtminstone skrattmås

Med ett förtvivlat jamande
skulle jag bre ut vingarna

lyfta

Vill fly

Vill fly
flyktigt
flyhänt
och i flykten
förvandlas till
ingenting
vara i
ingenting
oåtkomlig
o åtkomlig
för den blå dimman
skymningsklangen
ljusen ur diset
fjärran ögon
bortom
en hälsning
hitom
en hemlig ö
att styra mot
en slät klippa
att göra upp eld på
tigande
 

Rena fönster

Sent omsider
tvättar jag mina fönster
rena

Där ligger den
Världen

En stam med löv på
En låda med fyrkanter av glas

Bortom den fläckfria ytan
hörs samma ljud som igår
tuggandet sväljandet
skrikandet skränandet
jakten grabba tag hålla fast fyllas av
som vore vi alla barn
på förra årets nöjesfält
sockervadden redan smet
mot den ivriga tungan

En förrymd vind sliter i det fastnaglade trädet

Med rullgardinen nerdragen till hälften
blir jag stående
snöret i handen

Högt därovan
sida vid sida
rör sig två luftballonger
över den rodnande kvällshimlen

Kerstin Perski

Jag märker allting – programkommentar

’Jag’ står i centrum i detta verk, en hyperkänslig själ som lägger märke till allting. 
Det är Den okände, diktaren August Strindbergs alter ego, som intar scenen.

Han vänder sig direkt till dig och mig som lyssnar och säger: ’Du är sänd i min väg.
Antingen för att rädda mig eller att förgöra mig.’

På sin vandring genom verket genomgår han många tillstånd: hat, ensamhet, gränslös skaparkraft, hot om förintelse, övermod, minnen av människor han älskar.

Till sist säger han: ’Stora, mörka ögon, fortsätt att betrakta mig.’
’Är vi mörkrets barn, eftersom vi skälver inför ljuset?’

Jag märker allting är en kantat i prolog och tolv satser där en recitatör leder oss genom musiken. Jag har själv ställt samman repliker ur Strindbergs sena vandringsdrama Till Damaskus med dikter av den spanske 1900-talspoeten Juan Ramón Jimenez.

Musikaliskt har barocktidens brokiga kantater varit min förebild med recitativ, körsatser a cappella, countertenorens arior liksom hela ensemblen i tutti. Mångfalden av uttryck i verket är som ett helt liv i koncentrat.

Besättningen är också barock: recitation, countertenor, kör, två violiner, cello, slagverk och inte minst teorb, både akustiskt och förstärkt. Verket är skrivet mellan 2016 och 2020.

Hans Gefors