Festivalprogram 2017

Sven-Erik Bäck (1919–1994) var tonsättare, violinist och pedagog. Han tillhörde modernisterna och var medlem av Måndagsgruppen. 1961 valdes han till ledamot av Musikaliska akademien där han senare blev styrelseledamot. Han var också rektor vid Sveriges radios musikskola i Edsberg.

”Konsten att spinna på melodiska linjer är ett tydligt grunddrag såväl i kammarmusiken som i hans orkestermusik. Det unika i hans konst överhuvud taget är just spänningsförhållandet mellan klar, ja trosviss musikalitet och den dramatiska, högexpressiva känslan i hans skapande personlighet.” Hans-Gunnar Peterson

Sven-Erik Bäck: Fem preludier



 

Victoria Borisova-Ollas föddes 1969 i Vladivostok i Ryssland och utbildade sig vid Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva. Hon kom till Sverige 1992. Tonsättaren fortsatte sin utbildning vid  Musikhögskolan i Malmö och Royal College of Music i London. Hennes genombrott kom 1998 med verket Wings of the Wind som fick pris i tävlingen Masterprize i Storbritannien. Hennes musik har framförts av alla de främsta orkestrarna i Sverige och internationellt av bland annat London Symphony Orchestra, BBC Philharmonic Orchestra, Münchens filharmoniker, Wiens radiosymfoniker och NHK Orchestra i Tokyo. Till hösten kommer Kungliga Operan i Stockholm att sätta upp en helaftons opera Dracula. Handlingen baserar sig på den berömda romanen av Bram Stoker med samma titel.

In a World Unspoken... för saxofonkvartett och orgel framförs i Sverige för första gången. Verket var beställd av kvartetten Tetraphonics från Tyskland och Rikskonserter i Stockholm året 2005. Titel är en parafras på en vemodig dikt  av Humbert Wolfe Requiem: The Soldier. Efter alla dessa år som har gått sedan premiären i Tyskland har många saker förändrats i Sverige och den övriga Europa. Bland annat finns inte Rikskonserter kvar. Stycket känns som ett litet vemodigt ”rekviem” över detta en gång storslagna musikbyråkratiska bygge. Det hör till historiens gång att alla överdimensionerade byråkratiska konstruktioner faller till slut. Musiken består däremot som en stark förenande faktor mellan olika länder och folk. En brygga mellan orgelläktaren och saxofonernas specifika klangvärld byggs upp i verket och bär oss till minnenas rike där ord har inte längre någon betydelse.

Kjell Perder har varit verksam som tonsättare sedan slutet av 80-talet då han tog sitt kompositionsdiplom vid Musikhögskolan i Stockholm. Han har en stor förkärlek för poesi och vokalmusik; har hittills komponerat fem operor, större och mindre oratoriska verk, mängder av körmusik, stycken för röst och orkester m m och en ansenlig mängd kammarmusik. (Se vidare www.perder.se). Hans bok "Älska körsång - teori och praktik för körsångare" har nyligen utkommit på Wessmans förlag.

Perder har samarbetat med många av landets mest betydelsefulla musikinstitutioner, ensembler, körer och solister, hans musik har framförts i närmare 20-talet länder i fyra världsdelar och musiken är utgiven på flera olika musikförlag och skivmärken.

De senaste åren har Perder inriktat sitt skapande i hög grad mot kontextuell konst, ex Catching eyes för 17 sångare, blindkäpp och gåstavar, Prinsessan Erik (genusopera för barn), Hög Visa (kärleksduett för sopran, mezzosopran och stråkar) och klimatoperan Earth and wind. På planeringsbordet ligger en sångcykel och två nya kammaroperor som en naturlig fortsättning på detta skapande där musikalisk integritet interagerar med starkt samhällsengagemang.

JORDEN BEHÖVER FRED (för SSA och piano) tillkom i samarbete med Täby Musikklasser och dirigenten Anders Asp inför en porträttkonsert hösten 2016 inom Samtida Musik-projektet "Min granne tonsättaren". Eftersom konserttemat var Be My Guest - och all musik kretsade kring dagsaktuell flyktingsituation och nödvändigheten av främlingsvänskap i en tid av murbyggande - bad vi de unga sångarna att spontant skriva ned sina tankar kring flykt, hemlängtan, fred och medmänsklighet. Dessa 10/11-åringar visade upp en stark inlevelse och ärlig empati, och jag valde att tonsätta ett knippe korta sentenser av barnens texter som fogades samman till ett naket men uppfordrande körverk. 

Starka krafter försöker idag påverka oss att göra skillnad på människor, att stänga ute istället för att bygga broar och öppna dörrar. Den unga generationen är vårt hopp, för dem blir det aldrig en plattityd att ropa efter fred. (Och "om dessa tiger kommer stenarna att ropa...").            /Kjell Perder

 

Ylva Q. Arkvik har studerat komposition vid Musikhögskolan i Stockholm (diplomexamen 2000) och doktorerade i komposition (PhD) vid University of Huddersfield 2015.

Hon har framför allt komponerat instrumentalmusik alltifrån solostycken till orkester och opera, men även elektroakustiska verk och stycken för instrument och band. Hennes musik är inte sällan kärv, ibland hettande intensiv, men ännu oftare sorgset återhållen till sin karaktär och genomströmmad av en sorts drömsk, skavande melodik. Dessa karakteristiska drag möter man bland annat i stråkkvintetten ”Tid läggs som tunt papper över beröringen”, liksom i ”Qué” för saxofonkvartett och i ”Skarpa, vassa” för soloviolin. I motsats till en del andra i sin generation är inte Arkviks musik nämnvärt präglad av stilblandningar, utan förankrad i en modernistisk tradition och med ett starkt koncentrerat uttryck.

Tony Lundman

A Revelation of Passion

Ett orgelstycke med glöd och fullt av tvära kast mellan svaga och starka karaktärer och olika klangfärger.

Karin Rehnqvist: Ock av törnen

”Ett ofta omnämnt och karakteristiskt drag i Karin Rehnqvists musik är korsbefruktningen av konst- och folkmusik. Bruket av ”kulning” är ett anslående inslag i flera av hennes verk, bland annat Puksånger- lockrop för två kvinnoröster och slagverk och Solsången för sopran, recitation och kammarorkester. Om stycket säger hon: ’Klagosånger har följt människan genom långa tider. Här har jag försökt gestalta en, där fyra saxofoner och en soloröst låter sina klangvärldar mötas och färga av sig på varandra. Genom stycket löper ropet, klagan och sökandet. Att få högljutt klaga ut sin smärta tror jag är livsviktigt (däremot kan vi skippa smågnället). Texterna är hämtade ur Psaltaren och vår svenska psalmbok. Musikaliskt återfinns några av våra traditionella folkliga koraler inbyggda, mer eller mindre hörbart.”

Per-Gunnar Alldahl utbildades först till kyrkomusiker men övergick tidigt till musikteori och komposition. Parallellt med tjänstgöring som gehörslärare vid Kungl. Musikhögskolan har han varit verksam som körledare (Happy Singers, Lidingö Kammarkör, Stockholm Ungdomskör) och tonsättare (bl.a. Sju satser om tid för soli, kör och orkester, Två morgonsånger för kör och piano, Vinterhat för damkör och 1-2 pianon, Jag ville måla…, fem motetter för kör och orgel, Tre svenska trollformler för kör och slagverk, elva-lek för 1-2 pianon).

Fem små sånger skrevs i samband med att UNG I KÖR bildades i november 1985. Texterna utgörs av ungdomars tankar kring stort och smått i livet. De är tänkta för diskantkör och piano, men kan givetvis utföras av alla slags lika röster.

Anna Cederberg-Orreteg

Efter min musikdirektörsexamen 1982 på Kungliga Musikhögskolan kastades jag ut i arbetslivet och insåg ganska snart att det var svårt att hitta repertoar på lagom nivå för skolan. Jag ville fylla de luckor som fattades och började då skriva/arrangera mer "riktad" musik som fungerar med barn i en vanlig skola där alla kan vara med. Fick också bekräftat hur viktigt ämnet musik är, vilken betydelse det har för barn och ungdomars utveckling i ett brett perspektiv. För mig har det alltid varit självklart med skolkör på schemat då kören, körsångaren och körsjungandet ligger mig varmt om hjärtat.

Verket Staden vaknar blev Prisbelönt i Stockholms Kulturnämnds tävling ”Skildra Stockholm”, 1996.

Anna

Bakgrunden till ”Crucifigatur” är en upplevelse som Torsten Nilsson hade vid en vistelse på Capri 1966. Tillsammans med konstnärsvännen Gerry Eckhardt besökte tonsättaren kejsar Tiberius ruinplats Villa Jovis då en solförmörkelse inträffade. Den märkliga och kusliga atmosfär som solförmörkelsen framkallade grep Torsten Nilsson djupt och fick honom att i fantasin uppleva det fasansfulla skådespelet vid Jesu korsfästelse under långfredagsnatten. Korsfästelsen är inritad i partituret, där de grafiskt tecknade, improvisatoriska händelseförloppen dominerar över de traditionellt noterade. I notbilden sker ett unikt möte mellan synbild, ljudbild och texttolkning - i sanning ett allkonstverk med eruptiv kraft! I tunga, obönhörliga bultande oktaver hamrar den gregorianska introitusmelodin in sina toner och ger en djupdimension åt passionsdramat, vars textliga inspiration är hämtad från MATT. 27:22-23.

Birgitta Huldt

Champs d’étoiles (2008-2016)

Verket är en timslång musikalisk svit för kontratenor, blockflöjt, barockviolin, viola da gamba och teorb som tillkommit över en lång rad år, skrivet för musikerna i Lipparella. Verket tilldelades Järnåkerstipendiet 2016 och juryns motivering löd:

"Med utgångspunkt i ett antal intensiva och religiöst färgade texter av Rimbaud, Rilke och Hammarskjöld, samt ytterligare tre anonyma betraktelser, vilka beskriver extatiska uppenbarelser, har Kent Olofsson skapat en svit om 17 satser som beskriver en musikalisk och andlig pilgrimsvandring. Texternas fascination över himlavalvet och tillvaron i stort blir till en bild av vår inre världs rikedom och möjligheter. Genom Kent Olofssons suggestiva och idiomatiska bruk av äldre instrument, i en för barocken typisk generalbasbesättning, beledsagas sången och texterna av ett variationsrikt kammarmusikspel som ständigt driver musiken framåt. Anmärkningsvärt är hur den musikaliska formen tar upp stildrag från senrenässansens madrigaler och den tidiga barockkantaten likväl som epokens instrumentella sviter. Härigenom skapas ett dialogiskt valv som spänner över flera århundraden. Det genomgående subtila användandet av mikrotonalitet och den avslutande presentationen av elektroakustiskt material i svitens coda, ett slags ex deus machina, förenar, som genom ett trollslag, den tidiga musikens experimenterande med vår tids angelägenheter till ett tillstånd av ett gemensamt nu bortom tid och rum. Nicola Vicentino (1511 – 1575) ler säkert lättat i sin himmel över att hans teoretiska visioner slutligen hittat hem och vi som lyssnare kan bara tacka och förundras över ett kammarmusikverk som saknar motstycke inom svensk kammarmusik.

Det bör också tilläggas att ett verk som Champs d’etoiles knappast vore tänkbart utan den kombination av hängivenhet och kunskap som musikerna visar rakt igenom verkets vidsträckta förgreningar. Det är därför tillbörligt och inte mer än rättvist att också Ensemble Lipparella, genom ett lysande framförande, får sin beskärda del av verkets framgång."  Magnus Andersson

Under 2016 spelades verket in på CD och denna konsert blir också en release-konsert för skivan.

Klas Torstensson

Elliott loves bebop  (2016)

Uruppförande

De två instrumentalkvartetterna 

- Sönerna (för sax, trombon, gitarr och slagverk) och

- No slash (för violin, cello, piano och slagverk)

är tänkta att kunna spelas efter varandra och/eller (efter pausen) samtidigt.

När de spelas samtidigt, blir då titeln Elliott loves bebop.

Verken skrevs på beställning av SON-ensemblen (Stockholm) och Ensemblen Either/Or (New York), och finansierades med bidrag från Kulturrådet och Fonds Podiumkunsten, Nederländerna.

De tre delarna har alla en speltid på ca 20 minuter.

‘Elliott’ ur titeln är förstås Elliott Carter (1908-2012), den amerikanska tonsättaren som av många sågs som den viktigaste representanten för den akademiska, ‘europeiska’ uptown-musikkulturen i New York (‘uptown’, d.v.s. norra delen av Manhattan). Själv ville inte Carter tillhöra någon ‘skola’, men när man lyssnar på hans musik, så hör man att den har sina rötter i den ‘seriella’, intellektuella, europeiska musiken. 

Modern musik, som vi väl brukade kalla den. 

Att Carter samtidigt skulle ha älskat bebop, är en ren spekulation från min sida.

Bebop är ett samlingsnamn på den improvisationstil som Charlie Parker, Dizzy Gillespie, Thelonius Monk m.fl. utvecklade på 1940-talet och som Carter ofta hörde på 52nd Street i New York. Eftersom Carter vid något tillfälle har sagt: ‘I was a real jazz fan then’, har jag  tagit mig friheten att retroaktivt också göra honom till en bebop-älskare.

Titlarna – som här har en framförallt administrativ funktion - kanske behöver förklaras:

SON-ensemblens alla medlemmar, liksom tonsättaren, har ett sonnamn. Vad är då lämpligare än att ge stycket titeln Sönerna?

‘No slash’ syftar på att ensemblen Either/Or har ett ‘slash’ (snedstreck ) i namnet.

När jag skulle låta registrera verket hos mitt förlag, visade det sig att snedstreck inte får användas i det operativsystem som de använder (Windows). Inget snedstreck alltså - No slash. 

I min musik kan man höra inslag av både typiskt ‘modernistisk’ musik och (alternativ) pop och jazz. På sätt och vis alltså både uptown och downtown. En amerikansk kollega föreslog benämningen ‘mid-town’.

Elliott loves bebop kommer senare i vår att - av samma ensembler - framföras vid en Composer Portrait-konsert i Miller Theater i New York. 

Se http://www.millertheatre.com/events/klas-torstensson

Klas Torstensson 

Klas Torstenssons verk framförs av orkestrar, ensembler och solister över hela världen. 

Bland beställarna finner vi bl.a. Kungliga Filharmonikerna, Sveriges Radios Symfoniorkester och andra europeiska orkestrar och radiostationer, toppensembler som Ensemble Intercontemporain (Paris), Ensemble Modern (Frankfurt), Klangforum Wien, Asko|Schönbergensemblen (Amsterdam), Nouvel Ensemble Moderne (Montréal) och New European Ensemble (Haag). Av svenska ensembler kan nämnas KammarensembleN, Pärlor för Svin, Norrbotten Neo, Gageego! och Camerata Nordica.

Torstensson har mottagit priser som Matthijs Vermeulen-priset – det viktigaste tonsättarpriset i Nederländerna - och den svenska motsvarigheten - Kungliga Musikaliska Akademiens Stora Christ Johnson-pris, vidare Svenska musikförläggarföreningens Konstmusikpris, Järnåkerspriset och Föreningen Svenska Tonsättares Rosenbergpris. Operan Expeditionen nominerades till Nordiska rådets musikpris, och orkesterverken Fastlandet, Polarhavet och Violinkonserten har samtliga varit nominerade till det holländska Toonzetters-priset.

Till Torstenssons mest kända verk hör cyklerna Licks & Brains, Urban Songs, Lantern Lectures och A cycle of the North. Den sistnämnda trilogin för stor orkester sambeställdes av Kungliga Filharmonikerna, holländska Radiofilharmonikerna, Berwaldhallen/ Östersjöfestivalen, Stavanger Europeisk Kulturhuvudstad och Brabants Orkester.

Den kritikerrosade operan Expeditionen, om Andrées polarexpedition, uruppfördes (i konsertform) i Concertgebouw Amsterdam 1999, och har därefter blivit framförd i flera länder.

Av verk från de senare åren kan nämnas Arcadia 1689 för stor kör som uruppfördes 2015 i Concertgebouw Amsterdam av Nederländska Radiokören. På beställning av fyra svenska körer (Erik Westbergs Vokalensemble, Vocal Art Ensemble, Voces Nordicae och Ensemble Syd) tillkom samma år Drottning Kristina Madrigaler.

2015-2016 skrev Torstenssons bl.a. Paris 1993 för Gageego! (P2:s beställningsverk) och und eine Springflut… för Camerata Nordica.

Hans musik har även spelats på ett stort antal internationella festivaler. 

2009 var Klas Torstensson Sveriges Radios ’vårens tonsättare’. Förutom nyare orkesterverk framfördes då återigen operan Expeditionen i Berwaldhallen. Torstensson var composer in residence bl.a. vid Stockholm New Music 1999, Time of Music 2001 (Finland), Muziekgebouw aan ‘t IJ i Amsterdam (säsongen 2012-2013), vid Brabants Orkester i Eindhoven (2011-2012), Båstads Kammarmusikfestival 2013, och vid festivaler i Krakow, Oslo, Vilnius, Riga, Groningen, Buffalo och Warsawa.

Hemsida: www.klastorstensson.com

Konserten produceras i samverkan med Musik i Syd, Konstnärsnämnden och Kulturrådet

Vad gör en nu levande tonsättare?

Vem blir tonsättare?

Hur låter den nya musiken? 

Frågor som dessa låg till grund för projektet ”Pianorama 2016”. Där sammanfördes tonsättarna Andrea Tarrodi och Ylva Skog med pianoelever från spetsutbildningen i Musik vid Södra Latins Gymnasium. Resultatet blev en samling nya pianoverk som studerats in av eleverna och uruppförs vid konserten 24 mars under Svensk Musikvår.

Initiativtagare till projektet är Ann-Sofi Klingberg, pianist och lärare vid Södra Latin.

Projektet har finansierats av Konstnärsnämnden.

Paulina Sundin f 1970 : Clandestine Parts (2000)


Paulina utforskar förhållandet mellan olika ljudspektra och skalor, både i sin elektroakustiska musik och i instrumentala verk. Hennes musik har framförts över hela världen och utmärks av arbetet med en definierad harmonik, en harmonik bortom den traditionella, tempererade skalan och baserad på de inre akustiska egenskaper som finns i olika vardagliga objekt. 

Mathias Josefson f 1974: On Scientific Music And Poetic Science (2016) 

Mathias Josefson arbete spänner över digitala och analoga medier, ofta med fokus på ljud som en del av rumsliga installationer. Att expandera eller stoppa tiden, upprepningar och olika mytologier är centrala i Mathias Josefsons konst. Han har en examen i Fine Arts från Kungliga Konsthögskolan i (Sthlm) samt en examen i datavetenskap från KTH (Sthlm) och studerar för närvarande komposition vid KMH (Sthlm). Som medlem i Fylkingen och verksam vid EMS han har under de senaste tio åren arbetat i internationella experimentella musikscenen. 

Lars Bröndum f 1961: Suspended in the Pit (2016)


Lars Bröndum (fil.dr) är tonsättare, live-elektronikmusiker, teoretiker och gitarrist. Bröndums musik har uppförts i Sverige, Japan, Skottland, Litauen, Lettland, Ryssland, England, USA, Spanien och Mexico. Lars Bröndums senaste cd “Fallout” vann ett pris i Experimental Musik Kategori av SOM (Svenska Oberoende Musiproducenter) på  Manifestgalan 2016. Lars arbetar ofta med interaktion mellan akustiska och elektroniska instrument och hans musik utforskar gränslandet mellan noterad musik och improvisation. 

Kompositionerna struktureras runt cykliska förlopp, ostinatoliknande figurer och mikrotonala kluster. När Lars spelar live använder han en Buchla Music Easel, ett analogt modulärsystem, en Thermin och ibland en laptop med Max/MSP. 

Helen Hedsund Inuti f 1959 : Inuti (2017)


Helene Hedsund har varit aktiv vid EMS sedan 1994 och doktorerar för närvarande i komposition vid University of Birmingham. 

Lise-Lotte Norelius f 1961: You are the flower (2014)


Lise-Lotte Norelius har mer än 30 års erfarenhet som musiker. Etablerade sig tidigt som slagverkare, men har sedan 00-talet i huvudsak trakterat live-elektronik och allsköns objekt. Hon studerade elektroakustisk komposition vid KMH i Stockholm 1998-2002 och har sedan dess komponerat musik för högtalare, musiker med live-elektronik, poesi, teater, installationer och dansföreställningar. Förkärleken för små, ynkliga, komiska eller fula ljud, rytmiska strukturer och långa linjer kännetecknar ofta hennes musik, som kan vara både vacker, rå och brutal. 

Rolf Enström: f 2015 : Wellen II (2016)


Rolf Enström kan blicka tillbaka på en fyrtofemårsperiod som tonsättare. Verkförteckningen upptar ett sextiotal verk och omfattar ett antal mycket genomarbetade kompositioner av hög konstnärlig kvalitet. Flera av hans stycken har blivit ”klassiker” och uppskattade repertoarstycken såväl i Sverige som utomlands - exempelvis
”Directions” (1979 ), Slutförbannelser (1981 ), Tjidtjag och Tjidtjaggaise (1987 ) vilket erhöll ”Prix Italia” Observatoriemusik ( 2003 ) Echelon ( 2014 ) Sveriges Radios bidrag till ”Prix Italia” 2015. 

Dror Feiler f 1951: Engführung (2016)


Eye-bleeding ultimate composer of intifadic and eruptive lung-outs - music trasher, saxophone screamer and political activist. 

Jakob Riis f 1964: On Noise (2014)


Kompositör, trombonist och laptop musiker. Bor och arbetar i Malmö sedan 2005. 

Kat Hernandez f 1974 Orogenesis (2017)


Katt Hernandez flyttade till Stockholm 2010, där hon snabbt började uppträda och spela med många konstnärer. Utöver sin solo arbete på fiol, var hon med och startade grundade den elektroakustiska ensemblen The Schematics, gick med Fredrik Ljungkvists Yun Kan 10, och har arbetat med många andra musiker och artister sedan sin ankomst i Europa. 2008 börjad hon arbeta med sin musik på EMS och 2014 blev hon klar med sin Maters examen i EAM komposition vid KMH. Hennes “Sånger för Spökkvarteren, Stockholm” uruppfördes på Audiorama 2014. Hon har sedan fortsatt att komponera flerkanals och platsspecifika verk för Norberg Festivalen, HagenExtensions, Stockholm Music and Arts och Intonal Festival. 

Jenny Hettne: A swarm came in from the dark 

För violin och sex instrument.

Inspirationen till stycket växte fram ur en inre bild: hundratals insekter rör sig i ett rum, förflyttar sig i svärm från ett hörn till ett annat; rör sig till synes oförutsägbart, ibland en eller några stycken tillsammans, ibland hela gruppen. De stannar, tystnar - förflyttar sig igen, än hit, än dit. Fjäderlätta fjärilsvingar, knappt skönjbara, eller en hel svärm av vingar som flaxar hårt mot fönsterrutan; skiftningar mellan ett aggressivt massivt surrande och en ensam individ på vift.

Rörelsernas oförutsägbarhet tar sig uttryck i partier av senza misura och a tempo. Solisten intar även rollen som dirigent, likt en solokonsert från barocken. Harmoniskt bygger stycket på stråkarnas naturflageoletter, där violinen och cellon har varsin omstämd sträng. Ett surrande lågt fiss återfinns i alla instrument.

A swarm came in from the dark beställdes av Gageego! med stöd av Kulturrådet. Stycket är tillägnat Karin Hellqvist.

Jenny Hettne föddes 1977 i Göteborg och är numera bosatt i Stockholm. Hon har studerat komposition för bland andra Henrik Strindberg, Ole Lützow-Holm, Jörg Mainka och Bent Sörensen. Hon har en masterexamen i komposition från Högskolan för Scen och Musik vid Göteborgs universitet.

Jennys komponerande fokuserar på ett innovativt klangutforskande, ofta i nära samarbete med musiker. Hon komponerar för såväl orkester som mindre besättningar, ibland i kombination med elektronik. 

Jennys nära samarbete med eminenta musiker såsom Dimas Ruiz Santos, oboe, Jörgen Pettersson, saxofon och Karin Hellqvist, violin har resulterat i specialskrivna soloverk för dessa. Jennys kammar- och orkestermusik har framförts av bland andra Caput, Duo Harpverk (Island), Chamber Ensemble New Music in Ukraine, The Griffyn Ensemble (Australien), Norrbotten Neo, Pärlor för Svin, Duo Ego, Faint Noise, UmeDuo, Gageego! och Jönköpings sinfonietta (Sverige).

Lisa Streich: SAI BALLARE? is a pianotrio for three protagonists. They play in the shadow of a fictitious dance connected to Salò in 1975. The piece is devoted to the crevices between ugliness and beauty and tries to fill them with love.

Lisa Streich, född 1985 i Norra Råda, Sverige har studerat komposition och orgel i Berlin, Stockholm, Salzburg, Paris och Köln. Hennes verk har blivit framförda i Sverige, Tyskland, Israel, Österrike, Frankrike, England, USA och Kanada och har blivit spelade i svenska, tyska, norska och tjeckiska radion. Hennes musik har blivit spelad av bl.a. Quatuor Diotima, Nouvel Ensemble Moderne, Ensemble Recherche, OENM, Ensemble Sonanza och Stockholms Kammarkör vid bl. a. Taschenopernfestival Salzburg, ICMC, Ircam, Deutschlandfunk, Swedish Radio, Ultraschall, Tzlil Meudcan, Acht Brücken, Acanthes, Domkyrkan i Köln, och Schloss Solitude. Hon var stipendiat av Studienstiftung des deutschen Volkes samt uppehållsstipendiat vid Cité des Arts, Paris / Kungliga Musikaliska Akademin, Stockholm. 2013 utsågs hon till pristagare av Anne-Sophie Mutter fonden / Norrköpings Symfoniorkester och vann hon Busoni priset av Akademie der Künste, Berlin.2014 fick hon Konstnärsnämndens arbetsstipendium och hon vann Bernd Alois Zimmermann priset. 2015 fick hon Roche Young Commission av Luzern Festival och erhöll hon Rom priset från tyska regeringen. 2017 kommer en porträtskiva med hennes musik att lanseras av Edition Zeitgenössische Musik / WERGO. 2017/18 är hon composer in residence hos ensemble recherche.

Esaias Järnegard: Isola 

 Durata ca 17’ Isola är slutpunkten på en samling verk jag skrivit de senaste åren, mestadels kommer materialet från ett antal solostudier. Här, i Isola, kommer de samman: utbyter ljud med varandra, men låter också instrumenten i kortare sjok kommentera eller snarast ropa till varandra. Som tonsättare har jag försökt föreställa mig hur jag i en sliten eka, i kamp med en nyckfull vind, ror fram och vänder örat än dit, än hit för att sedan med pennan fånga klangerna där instrumentens röster möts. Isola är beställt av Mimitabu med stöd från Kulturrådet.

Esaias Järnegard (1983) tog masterexamen i komposition vid Högskolan för scen och musik (Göteborg) 2013. De avgörande estetiska intrycken fick han via nära samarbeten med ett fåtal musiker - inte minst i arbetet med det större cykliska arbetet Order (2009-2013) - och de många åren av privata studier för Pierluigi Billone. Fokuset återfinns i mindre kammarsättningar där samspelet mellan kropp och instrument är i fokus, inte sällan söks ett uttryck där musiken snarast anlägger ett rituellt utforskande av klangen.

Johan Svensson: Rita cirklar 

Det är en spännande lek att rita klingande cirklar. Rotationer går att göra på många olika sätt och på många olika nivåer; flera lager av repetitiva mönster. På ett sätt ritades cirklarna i det här stycket när musiken komponerades. Men titeln pekar snarare på musikernas aktioner som ritar cirklarna när musiken framförs.

Johan Svensson (f. 1983) är en svensk tonsättare som utforskar fältet mellan akustisk och elektronisk musik. Hans fokus ligger på kammarmusik men kompositionerna sträcker sig från solo-verk till symfoniorkester. Hans musik innehåller ofta alternativa sätt att, med elektroniska medel, producera ljud. För tillfället intresserar han sig för datorstyrda solenoidrobotar samt relationer mellan musiker och maskin som kan uppstå vid en live-situation. Han är konstnärlig ledare och en av grundarna av ensemblen Mimitabu.

Johan har studerat komposition vid Universität für Musik und darstellende Kunst i Graz, Norges musikkhøgskole i Oslo, Högskolan för scen och musik i Göteborg samt deltagit i flera masterclasses och kurser såsom Darmstädter Ferienkursen für neue Musik och Impuls academy. Han har studerat för Klaus Lang, Pierluigi Billone, Beat Furrer, Asbjørn Schaathun och Ole Lützow-Holm.

Hans musik har blivit framförd på MATA festival i New York, ULTIMA Oslo Contemporary Music Festval, Internationale Ferienkurse für Neue Musik i Darmstadt, Nordic Music Days Tempo Reale i Florens av Norwegian Radio Orchestra, ensemble mosaik, Curious Chamber Players, Athelas Sinfonietta och Ricciotti ensemble med flera.

Marie Samuelsson: Improvisation – Komposition för saxofoner

"Detta stycke komponerades 2007 för två saxofonister, Mats Gustafsson och Jörgen Pettersson, som framförde stycket på flera konserter. Stockholms saxofonkvartett skulle åka till Turkiet nu i sommar och ville gärna ta med och spela stycket, nu i en ny version för fyra saxofoner, och det var ju en rolig idé. Så jag överlämnade med varm hand verket till kvartetten för en ny tolkning.



Musiken rör sig i ett gränsland mellan improvisation och komposition, med improvisationsmaterial i en stämma och noga noterat material i den andra. Jag utgick från några musikaliska ord och grundstrukturer som improvisationen och det noterade kunde samlas kring, och dessa blev också titlarna på de tre delarna i stycket: imitation, variation och maximering". Marie Samuelsson

Maria Lithell Flyg: Tease – Interference

"Detta verk är skrivet till Stockholms Saxofonkvartett 2014-2015. Det börjar med ett altsaxofonsolo – en sorts sorgesång över jorden, framsjungen av Pierrot. Stycket har vuxit fram i tre steg där gemensamma mindre motiv återfinns i alla tre satser och där jag har experimenterat med den interferens som uppstår när toner vibrerar tätt samman – både i enskilda instrument, som multiphonics, eller när de fyra instrumenten tillsammans retar varandra med små, närliggande intervall och rytmiskt snabba figurer". Maria Lithell Flyg

Peter Schuback: Umnachtung

"Verket skrevs 2016 utan avsikt om ett framförande. Så gäller all min musik. Musiken finns i komponerandet då i framförandet element som inte går att styra i komponerandet tillkommer. Det enda jag kan intressera mig för är just vad jag inte helt själv kan kunna förstå även om jag vet hur den är skapad.

Umnachtung (dementia praecox) är en titel hämtad ur Hölderlins värld där förlorandet av våra vanliga föreställningar och ett drömmande är genomgående. Det är en ”förnattning” av tankevärlden och i detta verk söker jag mig till ett nytt tänkande, frågande lyssnande. Cellons jordsligt närvarande klang söker nå den luftighet som saxofonernas klang bär med sig. Samtidigt söker saxofonerna sig till enskilda stämmor men motarbetar sig själva genom att de representerar en enhet. Slagverket strävar mot melodiskt bindande form. Allt misslyckas men just i detta kan eventuellt frågan om hur vårt lyssnande idag verkar. Det är i denna förnattning verket söker sin mening". Peter Schuback

Henrik Strindberg: Femte strängen

Lätthet och snabbhet kommer överst på Italo Calvinos intressanta lista över värden i hans Six Memos for the Next Millenium. Listan fortsätter med Exakthet, Synlighet, Mångfald (Multiplicity) och Följdriktighet. Jag tycker om hans lista!

Femte strängen för soloviolin är den senaste i en familj av verk som jag kallar Rytm och sound. Dessa verk bygger på flageolettarpeggion. I det här speciella verket är arpeggiots längd - antalet toner i ett stråkdrag - en av de tekniska och rytmiska saker jag fokuserat på.

Femte strängen komponerades 2009 i samarbete med den unga, fantastiska violinsten Karin Hellqvist, som uruppförde det på Ultima-festivalen 2011. Verket har sedan dess framförts på fler festivaler och av andra violinister. Det finns också i en duo-version för gitarr och violin som heter Femte handen. Bägge verken finns på cd:n Neptune's Field. 

Anders Hultqvist: Alphabet/Composition No.1

"(1997-98) är, som namnet anger, den första i en serie kompositioner med utgångspunkt i den danska poeten Inger Christensens dikt Alfabet. Poemet är 1306 rader långt och stroferna är ordnade efter alfabetets 14 första bokstäver och en växande princip grundad på den så kallade Fibonacci-talföljden. Stroferna i dikten behandlar just växandet och det förunderliga i att något alls finns till (en slags skapelseberättelse) men också dess totala motsats: vår skrämmande förmåga att frammana ödeläggelse och död.

Karaktären i detta stycke kommer också ur den etymologiska betydelsen av Alphabet. På hebreiska betyder Aleph oxe och Beth betyder hus. Kompositionen är gjord i nära samarbete med Jonny Axelsson och tillägnad honom". Anders Hultqvist

I programmet reNEOvated kartlägger Norrbotten NEO de samtida strömningarna bland de svenska tonsättarna. De två beställningsverken i programmet, komponerade av Andrea Tarrodi och Johan Ullén, blir en nytolkning av ett redan befintligt verk och utgör en exklusiv inramning till programmet.