”Det är väl en kreativitet jag har inom mig som jag inte kan stoppa riktigt. Den bara väller ut ur mig.” Så förklarade tonsättaren Sven-David Sandström sin produktivitet som tonsättare i det Sommar i P1 som sändes en månad efter hans död 2019. Också bredden i Sandströms produktion är häpnadsväckande. På verklistan står allt ifrån storslagna operor och oratorier till körlyrik och kammarmusik i det mindre formatet. ”Väldigt mjukt, men nästan svängigt”, lyder den övergripande angivelsen till hans blåskvintett Wind Pieces.

Men först lyssnar vi till saxofonstycket Ki, som Dror Feiler, en av Sveriges ledande improvisationsmusiker, skrev för Stockholms Saxofonkvartett inför en turné i Israel 1998. Titeln betyder ”därför”, på hebreiska och är ett stilla möte mellan judisk bönetradition och en nordisk ton av det slag man kan höra i svensk folkmusik. 

I en splittrad samtid tror Marie Samuelsson att nutida konstmusik kan skapa rum för eftertanke. I hennes tonspråk återfinns naturens, djurens och stadens konkreta ljud i sensualistisk symbios med människans musikinstrument. Katt: Nio Liv spelas återkommande på konserter och kan även höras på digitala plattformar i en inspelning av Royal Stockholm Philharmonic Wind Quintet från 2018. Då Nordiska Blåsarkvintetten tog ut katten på norrländsk turné 2020 blev Örnsköldsviks Allehandas skribent Katarina Östholm förtjust och skrev: ”Jag blev fångad! Satserna rymde en rik mylla av poetiska och stundtals brutala ljudkombinationer. I programmet kunde man läsa att Samuelsson ofta skriver ned ljud i form av onomatopoetiska ord, alltså ord som låter som det de beskriver – fågelsång, blixt och åska. Men satserna innehöll mer än enbart onomatopoetiska ljudkombinationer – man kom i stämning trots alla dissonanser, rytmiska finurligheter och tematiska småbitar. Och det var inte bara var jag som lade märke till den stämning kvintetten skapade med verket – det blev knäpptyst mellan satserna samt efter slutsatsen! Intet tvivel om att både musiken och musiker nådde fram till publiken. Att skapa ett hypermodernt musikverk som mäktar att nå in till publiken på detta sätt, är snudd på genialt.”

Maria Lithell Flygs musik är ofta lekfull och omfattar både sorg och humor. Titeln till hennes   stycke Lament and Tear har en särskild tillkomsthistoria. Då Flyg skrev stycket till Kungliga Filharmonikernas Blåsarkvintett upptäckte hon att musiken bitvis lät sorgsen och suckande som en melankolisk klagosång. Ordet lament passar bra in också på piccolon som återkommande spelar en väldigt melankolisk och skör melodi över de andra instrumenten. Däremellan finns partier som är mer rytmiskt snabba och där det rycker och drar lite. Maria Lithell Flyg använde därför ordet tear med den dubbeltydiga betydelsen slita/dra sönder och tår (som i gråt).

Paula af Malmborg Ward har uppkallat sin saxofonkvartett Yakuzi efter en arg japansk ung dansare. Hon berättar:
”Jag gick min första termin på komposition påbyggnad; minimalismen fascinerade oss alla, liksom formler att sätta i gång hjärnan med.  SATOR AREPO TENET OPERA ROTAS blev till ett funk-riff, passande att lustfyllt dissekera in i minsta klaffljud. Det var jätteroligt att komponera! Resultatet kom att påminna om en bökig karaktär i en musikal jag tänkt skriva flera år tidigare. Han hette Yakuzi, dansade kantigt och expressivt och var en riktig strulputte som var arg på alla hela tiden. Han fick aldrig bli till kött medan hans namne saxofonkvartetten visade sig spelbar. Yakuzi var mitt första verk för Stockholms Saxofonkvartett. De uruppförde det med glans på min födelsedag 1993. Att det ungefär samtidigt lanserades ett nytt sorts bubbelbad som blev väldigt populärt har inte med saken att göra. Men visst, det bubblar ju lite om låten också.”

.