Från basklarinettens mörka djup till klarinettens ljusa, rörliga ton bjuds vi in i ett levande möte mellan kraft, smidighet och finstämd närvaro. I Ny musik för shō öppnar sig ett annat ljudlandskap: det japanska munorgelinstrumentet med sina sjutton bambupipor låter skimrande ackord sväva genom rummet. Musikföreningen Klang Konst bjuder på ljudbio med elektroakustisk musik av åtta tonsättare. Det blir en kväll där klang, stillhet och samtida uttryck möts i en förtätad och lyhörd dialog
Klarinettduo Harg/Pettersson
Arne Mellnäs Rendez-vous för klarinett och basklarinett (1979), 9 min
Niklas Breman I can’t imagine why för klarinett och basklarinett, (2025), uruppförande, 5 min
David Swärd Interaction för basklarinett och elektronik (2026), uruppförande, 7 min
Henrik Strindberg Mlob för klarinett och basklarinett (2026), uruppförande, 5 min
Madeleine Isaksson Blivande för klarinett och basklarinett (2025), uruppförande, 11 min
Klang Konst – Ljudbio
Leo Nilsson Early Ear (1972), 7 min
Paulina Sundin Utresa (2003), 7 min
Andra Hand Biopic (2025), 4 min
Anna-Karin Brus Fake Horses (2017), 7 min
Girilal Baars R******d (2018), 5 min
Maria Lindström Råttfällan (2016), 7 min
Thommy Wahlström I den mörka kvällens ohörbara/oerhörda/oerhörbara ljud (2025), 8 min
Helene Hedsund AirIac (2018), 8 min
Konserten är kurerad av Thommy Wahlström och Girilal Baars
Ny musik för shō
Kristofer Svensson Aria (2026), för shō, uruppförande, 5 min
Kristofer Svensson Passacaglia (2026), för shō, uruppförande, 5 min
Kristofer Svensson Sarabande (2026), för shō, uruppförande, 5 min.
Kristofer Svensson Chaconne (2026), för shō, uruppförande, 3 min.
Tove Kättström Captions (2026), uruppförande, ca 6 min.
Arvid Kraft Music for Shō & Live-electronics (2026), uruppförande, 8 min
Verkkommentarer
Klarinettduo Harg/Pettersson
Rendez-vous av Arne Mellnäs
Rendez-Vous nr 1 för klarinett och basklarinett börjar från ett solo för basklarinett i det låga registret och efter att ha förenats med klarinetten börjar stycket utveckla idéer. De två instrumenten kommenterar och försöker ta över varandras idéer.
De olika Mellnästeknikerna är kvartstoner och multiphonics. Detta är tydligt i stycket. Det ger ett mycket introvert och ett fantastiskt uttryck. Den långa kvarttonsekvensen efter en mycket hög sektion där klarinetten och basklarinetten spelar i en extremt hög tessitura är ett stort bidragande uttryck till stycket.
Rendez-vous är en tour de force för båda spelarna.
Det skrevs för Kjell-Inge Stevensson och Harry Sparnaay för en konsertturné i Sverige.
Stefan Harg
I can’t imagine why av Niklas Breman
Musiken bygger på ett antal övertonsserier härledda ur förhållandet mellan vintergatans planeter och solen. Omloppshastighet, massa och relativa avstånd till varann spelar in. Men kan någon höra detta? Förmodligen inte! Titeln belyser problematiken med just användandet av titlar och vad musiken i sig kan framkalla för bilder eller ge associationer till. Oavsett avsikt från tonsättaren med en viss titel får publiken associationer med stor variation och högst personlig variation, dessutom finns möjligheten att associationer som tonsättaren inte alls tänkt sig förekommer. Just denna titel är en ironisk slutreplik i en film från 1970-talet men för att förstå ironin krävs att man sett densamma eller har förståelse för i vilken kontext detta uttalas. Ni inbjuds i stället att uppleva musiken utan att ha någon förutfattad mening eller förväntning på vad som väntar!
Niklas Breman komponist
Interaction av David Swärd
Man kan säga att ”Interaction” är en trio för tre basklarinetter där bara en musiker utför alla tre stämmorna. Större delen av stycket är rytmiskt utmärkande och det blir tydligt hur dom tre stämmorna interagerar med varann. En periodiserat återkommande markering ligger till grund genom hela stycket men störs vid två tillfällen då musiken leds ut i ett mer tidlöst tillstånd.
David Swärd tonsättare
Mlob av Henrik Strindberg
Under hösten 2025 gick jag igenom Ragna Berlins konstförråd. Med tunna vita fingervantar öppnade jag varsamt förpackade målningar, mätte dem, letade i hennes dator efter deras namn och foton och fotade också själv ibland. Det var en fin tid, lite som att åter arbeta tillsammans. Sajten arkivet.ragnaberlin.com kom till. Under arbetet snubblade jag över namnet "Mlob". Underligt, gåtfullt, lekfullt. Utan att kunna fråga Ragna så tog jag namnet till den här duon.
Det viktigaste musikaliska materialet till klarinettduon Mlob har kommit till genom att Boa, Stefan och jag har hjälpts åt. Att få arbeta med fantastiska musiker hör till det bästa jag vet!
HS
Blivande av Madeleine Isaksson
Titeln är förankrad i ett livs första skeden då allt är skört och trevande, där rytmiska korn och mikromelodiska ljud rör sig genom omgivande, långsamma andningar, där vägen stabiliseras genom ständigt nya omtagningar, varierade och växande. De två klarinetterna byter sinsemellan initiativ, efterhärmningar i ett allt större andrum, kontinuum.
Klarinettduon Blivande är komponerad för Stefan Harg, b-klarinett, och Boa Pettersson, basklarinett.
Madeleine Isaksson komponist
Klang Konst – Ljudbio
Early Ear av Leo Nilsson
De första stapplande stegen inom datorkomposition togs på 70-talet. Stora EMS - studion i Stockholm var under uppbyggnad men parallellt gjordes många andra innovativa försök med programmerbara sequensers och minidatorer. Erkki Kureniemi i Finland konstruerade en ”musikmaskin - Andromatic" som jag en tid arbetade med. Här kunde man ge instruktioner, komponera, genom att sticka ner nålar i ett plottingbord som gav olika utvecklingsbanor för de ljudande strukturerna. En viss situation, en programmeringsregel", kunde geupphov till variationer i ett valt tema som kunde förvandlas snart nog oändligt. I kompositionen ”Early ear” utgick jag ifrån ett enkelt intervall, ett tersfall, som fick röra sig i arpeggio-banor och som hela tiden gav upphov till nya förvandlingar. I denna inspelning hör ni introduktionen (A) och ca. 10 min.senare ett andra utsnitt (B). Kompositionen förvandlade sig sedan oändligt vidare. Denna för tiden nya situation där människa och maskin samverkar för att komponera musik var då ny men har sedan dess blivit alltmer aktuell genom att AI-möjligheterna utvecklats. På vilket sätt, med vilka medel, kommer vi musiker ha inflytande över den kommande musiken?
Utresa av Paulina Sundin
I verket Utresa använder jag mig av en harmonik baserad på ett inspelat ljud som inte har ett harmoniskt spektrum, utan ett s.k. inharmoniskt spektrum. Utifrån en analys av ljudets deltoner har jag skapat skalor och samklangsintervaller som tar fasta på konsonans och dissonans utifrån ett psykoakustiskt perspektiv, en konstnärlig vidareutveckling av bl.a. W. A. Sethares forskning inom området. Skalorna och samklangsintervallen/ackorden som används är helt unika för just det här verket och skapar en harmonik som känns bekant men ändå inte. Alla ljud som används i verket har bearbetats, d.v.s. filtrerats, transponerats eller syntetiserats, för att passa till just denna harmonik. Atmosfären och storformen på Utresa är baserat på en tolkning av textil konstnärinnan Britt-Marie Hanssons textil med samma namn och verket uruppfördes på Textilmuseet i Borås 2003 som en del av projektet Öronblick.
Biopic av Andra Hand
Mellan tagningarna, bakgrundsbruset från en berättelse, studion sprakar när bandet vill lyckas.
Fake Horses av Anna-Karin Brus
Anna-Karin Brus är en bild- och ljudkonstnär som utforskar vår perception. I en tid där det är svårt att skilja på vad som är falskt eller äkta, så vill konstnären tydligt deklarera att: "Det här är absolut INTE hästar". Vi luras lätt av det verklighetstrogna, men om man granskar Brus konstverk närmare, så märker man att helheten består av många olika delar, som tillsammans skapar en berättelse, på ett liknande sätt som när vi sammanfogar vår egen uppfattning av verkligheten. I det fyr-kanaliga ljudkonstverket "Fake Horses" beter sig ljudet av hästar gradvis mer och mer "overkligt", de galopperar i rytmer och befinner sig alldeles för många på samma punkt. Lite som René Magritte's "Ca c'est ne pas une pipe” fast med ljud.
R******d av Girilal Baars
R******d är en utforskning och en hyllning av oönskade ljud – ljud och klanger som rensats bort från tonsättarens andra inspelningsprojekt. Ljud som filtrerats och klippts bort för att de inte är välkomna, saknar sex-appeal eller har fel estetiskt ursprung. Dessa ljud har hamnat på fel sida om den ständigt förskjutna gränsdragningen mellan vad som anses vara bra respektive dåligt ljud. Kort sagt blev de bortvalda. Titeln kan om man vill tolkas som en anspelning på “redacted” eller “recycled”. Avsikten är dock inte enbart att antropomorfisera oönskade ljud i ett försök att parafrasera samhälleliga tendenser. Verket är också en uppriktig undersökning av verktygen och förhållningssätten inom samtida ljudteknik. Den estetiska tröskeln för vad som uppfattas som t.ex. ”brusigt” förskjuts i takt med den teknologiska utvecklingen av digitala verktyg som gör det möjligt att identifiera och isolera oönskade ljud. Och påverkar därmed kanske rent av vår uppfattning och tolkning av ljud.
R******d uruppfördes vid NYCEMF i New York i juni 2019 i ett 16-kanaligt system. I november 2019 framfördes verket på BEAST i Birmingham, deras 28-kanaliga system. Kvällens quadrofoniska format kan - om man vill - betraktas som en kommentar till fyrkantigt tänkande.
Råttfällan av Maria Lindström
Bjursmål är en dialekt som talas i Bjursås socken i sydöstra Dalarna. Dialekten är idag nästintill utdöd. Materialet till "Råttfällan" grundar sig på ett kort urklipp från en berättelse på bjursmål. Ljuden i musiken är inspelade i trakten kring Bjursås och berättelsen handlar om en råttfälla. Vokalernas ordning har utformat kompositionen. "Å på môron när ja va dit å såg ättär hur ä ha gått då, sô var ä tôlv i hinken då. Å så sännä vart dä så där en fäm säx nån natt då. Män så vart dä slut sänd.
I den mörka kvällens ohörbara/oerhörda/oerhörbara ljud av Thommy Wahlström
I det ohörbara ljudet som ingen kan höra, inte heller jag själv, men utan minsta tvekan kan erfara via andra sinnen än de vi alltid benämner. Benämna är möjligtvis en omöjlighet, åtminståne då det gäller något som vi inte tycker finns, eller något som är så tunt i sitt varande att vår blotta närvaro får det att dra sig undan. Därför behöver vi med största varsamhet lyssna efter det. Kanske.
AirIac av Helene Hedsund
AirIac är ett instrument och en samling ljud från Linköpings flygverksamhet hämtade från www.soundsofchanges.eu. Stycket och instrumentet skrevs under en arbetsvistelse på ”Inter Arts Center" i Malmö, inför en konsert på Linköping Flygmuseum i maj 2018.
Ny musik för shō
I projektet Ny musik för shō har musikern och tonsättaren Mattias Hållsten beställt ny musik för shō av de tre svenska tonsättarna Kristofer Svensson, Arvid Kraft och Tove Kättström.
Shō ingår i instrumentfamiljen munorgel, och består av 17 bambupipor, alla med en fritunga (likt ett västerländskt dragspel), och alla dessa pipor sitter fast i en central luftkammare. Det går alltså att spela ackord på instrumentet, vilket är hur instrumentet oftast används traditionellt. Instrumentet har en över 1000 år lång historia, som började efter att det kom till det japanska hovet från Kina på 600-talet, och används traditionellt i ensemblen som spelar den japanska hovmusiken gagaku. Genom åren har instrumentet och musiken förändrats, och sedan mitten på 1900-talet har instrumentet även kommit att användas i mer nutida musikaliska kontexter, bland annat med större verk av tonsättare som John Cage och Helmut Lachenmann.
Genom detta projekt ges de tre inblandade tonsättarna en unik möjlighet att utforska instrumentet och komponera ny musik för det. Mattias Hållsten är den enda professionella shō-spelaren i Norden, och har genom både sin egen musik och olika ensembler utforskat traditionella och icke-traditionella musikaliska kontexter och sätt att spela instrumentet på. Detta har har skapat förutsättningarna för tonsättarna i projektet att skriva musik som, utöver att härledas från deras särskilda respektive tonspråk, är förankrad både i instrumentets tradition likväl som Hållstens särskilda förhållande till instrumentet.
Projektet genomförs med stöd från Konstnärsnämnden.
Aria; Passacaglia; Sarabande; Chaconne av Kristofer Svensson
De fyra styckena för shō—Passacaglia, Aria, Sarabande och Chaconne—är skrivna för Mattias Hållsten som en svit buren av en enkel idé: upprepade melodiska och harmoniska motiv som långsamt förändras, inte som ‘variation’ i traditionell mening utan som en stilla intensifiering: samma grund återkommer, men med en gradvis ökad täthet. De traditionella titlarna pekar inte huvudsakligen mot barockdans som stil, utan kommer istället från Toshio Arimotos måleri, där titlar efter barockdanser ofta ramar in en solomusiker som övar på sitt instrument i en slags tidlös, ikonlik närvaro.
Kristofer Svensson
Captions av Tove Kättström
I stycket Captions har jag utforskat olika delar av instrumentet shō, där traditionella spelsätt som ackordspel samsas med mer subtila ljud, såsom visslingar som kan blåsas ur piporna eller perkussiva ljud där fingertoppar studsar mot instrumentet. Med ett fritt förhållningssätt till metrik kan stycket spelas intuitivt med förankring i shō:ns idiomatik, med endast några få tidsangivelser som ram. Stycket består av tre korta satser, där sats nummer ett och tre ackompanjeras av en bandstämma inspelad med Mattias Hållsten, som förstärker och stöttar upp delar av de ljudsvaga spelteknikerna på instrumentet.
Tove Kättström
Music for Shō & Live-electronics av Arvid Kraft
Music for Shō & Live-electronics är inspirerat av ett ögonblick då musikern Mattias Hållsten värmde upp sin shō inför framförandet av sin musik för shō och elektronik vid ett evenemang i Göteborg 2025. Medan han satt ner och värmde sitt instrument som förberedelse inför sitt stycke, hördes en svag drone från högtalarna runt omkring honom. Processen genom vilken shōn blev varm förvandlades till ett performance i sig. Detta ögonblick upplevde jag som rituellt och meditativt, framförallt väldigt vackert. När han var färdig började hans stycke för shō och elektronik.
Med mitt verk har jag försökt skapa en slags överdriven och personlig tolkning av det jag upplevde under Mattias framträdande i Göteborg. Jag har integrerat,och fiktionaliserat, denna process av (bokstavligen) uppvärmning in i den musikaliska formen, för att leka med instrumentets dramaturgiska aspekter. Det som följer är en form av musik för shō – och live-elektronik – som strävar efter att omfamna och transformera den upplevelse jag hade av shōn under konserten.
Arvid Kraft