Emmanuel Laville – oboe
Gustaf Sjökvists Kammarkör
Florian Benfer – dirigent
- Anna Cederberg-Orreteg Lux aeterna (2024), text Anna Högberg, 4 min
- Anna Cederberg-Orreteg Minnena ser mig, ur Två dikter av Tranströmer (2005), 3 min
- Marie Samuelsson Your Wild Shadow för oboe solo (2025), uruppförande, 5 min
- Johannes Pollak Joy (2022, 2024), 6 min
- Karin Rehnqvist Till ängeln med de brinnande händerna (2003), 9 min
Den svenska körskatten berikas ständigt med nya verk som berör och inspirerar. Under en eftermiddag i Kungsholms kyrka står den svenska körmusiken i centrum. Gustaf Sjökvists Kammarkör och oboisten Emmanuel Laville framför verk av Karin Rehnqvist, Marie Samuelsson, Anna Cederberg-Orreteg och Johannes Pollak.
Programmet i Kungsholms kyrka fortsätter med konserten Nynnar som vinden i träden med Adolf Fredriks kyrkas kammarkör samt Minnena ser mig med Gustaf Sjökvists Kammarkör.
Programlängd för alla tre konserter: 2 h (kl 16-18)
Lux Aeterna – the Music of Your Being har Anna Cederberg-Orreteg komponerat till minne av Gustaf Sjökvist, körens grundare och mångårige dirigent.
Det första Tomas Tranströmer skrev efter att ha drabbats av stroke var den lilla minnesboken Minnena ser mig (1993). Denna dikt har Anna Cederberg-Orreteg tonsatt. Stycket oframfördes av Gustaf Sjökvists kammarkör då Tomas Tranströmer mottog Nobelpriset i litteratur 2011.
Johannes Polloks Joy är ett beställningsverk av kören med text av Sara Teasdale (1884-1933):
I am wild, I will sing to the trees,
I will sing to the stars in the sky,
I love, I am loved, he is mine,
Now at last I can die!
I am sandaled with wind and with flame,
I have heart-fire and singing to give,
I can tread on the grass or the stars,
Now at last I can live!
Karin Rehnqvist har länge intresserat sig för hur enskilda instruments klang och röster påverkar varandra. Hon skriver:
”Att komponera för kör och oboe har därför känts oerhört inspirerande.
Jag sökte en text där oboen kunde förhålla sig självständig, som ett motstånd, samtidigt som den ibland skulle kunna smälta samman med kören. Jag fann Björn von Rosens oerhört vackra dikt, som genast gav komponerandet vingar:
Till Ängeln med de brinnande händerna
Sänk dig ner, en gång, mot jordens rund
du högt förbiflygande ängel med brinnande händer.
Under de många vintrar som följt på varandra
har våra ögon och läppar alltmer frusit samman.
Berör oss bara, en gång, med dina glödande handflator
tryck dem bara helt lätt mot våra nedisade ansikten.
Och låt oss sedan sova lugnt
i askan som blir kvar efteråt.
Det musikaliska språket i verket är inspirerat av äldre svensk folkmusik, både i modalitet och vad gäller till exempel användandet av kvartstoner i oboen. Även röstmässigt finns här anknytning till kulning, men det är utkomponerat klangligt i kören, som använder ”vanlig” röstteknik. I mittenpartiet rör sig två solister och oboen i korta melismer över körens rörliga klanger. Här blir rösternas och instrumentets sammansmältning extra tydligt. Vad är röst, vad är instrument?"