Klas Torstensson är en svensk tonsättare som varit bosatt i Holland sedan studieåren i Utrecht i början av 1970-talet. Han är högt prisad i både Sverige och Holland och sedan länge även internationellt. Han är gift med den holländska sopranen Charlotte Riedijk, som är en lysande interpret av hans solistiska vokalmusik, och tillika centralgestalt i operan Expeditionen om ingenjör Andrées olyckliga ballongfärd mot polen 1897.

Klas Torstensson förenar svensk och holländsk kultur. Mycket av hans musik närs av kraften i hans naturupplevelser: gråberg, hav, isen i Östersjöns fjärdar, polaris, norrsken. Hans mycket

personliga stil är befryndad med Varese, Xenakis och – på längre håll - Stravinsky.

Han komponerar långsamt och metodiskt (”trettio minuter om året”) vid sitt ritbordsliknande arbetsbord i Haarlem. Han lösgör väldiga energier i sin ibland hårdhänta instrumentalmusik och uttryck för starka känslor i de intensiva kvinnoporträtten i sångcykeln In grosser Sehnsucht och operan Expeditionen. En rad kompositioner kretsar kring Drottning Kristina. A cycle of the North – en familj om tre orkesterverk - skildrar nordliga miljöer: Fastlandet, Polarhavet och Himmelen. Klas Torstensson komponerar gärna sin musik i ”familjer”.

En annan sådan kompositionsfamilj är Lantern Lectures. Lantern Lectures betyder ”föredrag med ljusbilder”. I fyra Lantern Lectures skildrar Klas Torstensson fundamentala element och skeenden i nordisk natur: berggrunden med skiktade minnen av en våldsam tillkomst, spåren av norrskenet och inlandsisens borrningar i berggrunden: de cylindriska hålen efter roterande stenar under isen, jättegrytorna. Han binder samman eller åtskiljer sina bilder med interludier (mellanspel), fyra korta stycken för trumpet, horn och trombon, ”Brass Links”, som även kan framföras separat.

”Efter att ha avslutat min opera Expeditionen (1994-99) kände jag ett behov av att skriva lättare musik i mindre format. Å andra sidan insåg jag att varken jag eller mitt skapande arbete skulle bli det samma igen sedan jag skrivit en opera om död och kärlek!” Medan ha arbetat på operan hade han fått beställningar från en rad ensembler – Asko Ensemble (Amsterdam), Le Nouvel Ensemble Moderne (Montreal), KammarensembleN (Stockholm) och Klangforum Wien. Han beslöt att skriva en cykel av verk för var och en av dessa ensembler – en cykel av kompositioner att framföras separat eller som ”satser” i en större

helhet.

Solid Rocks ”har en bastrumma som spelas med vispar i huvudrollen. Titeln Solid Rocks syftar på de skikt eller strata som man kan finna i musiken: de ådror som pressats in i det musikaliska flödet.” Uruppfördes i Montreal maj 2001 av Le Nouvel Ensemble Moderne.

Solid Rocks II ”Här är uppdelningen i skikt kanske ännu mer påfallande. Frysta ögonblick projiceras mot en aktiv, massiv och perkussiv följd av händelser. Råa ytor ställs mot lekfulla rörelser.” Uruppförd i februari 2003 av Klangforum Wien.

Aurora Borealis. ”Som de flesta av oss känner till frambringar norrskenet, Aurora Borealis, inte några ljud, trots myter som hävdar motsatsen. För många år sedan fick jag en inspelning

av distorderade radiovågor; störningar som var orsakade av norrskenet. Dessa inspelningar bearbetades tills jag fick fram något som jag uppfattade som vackert, flerskiktat elektroniskt

ljud: ljudet av norrsken om norrskenet hade frambringat något ljud. I min opera Expeditionen spelar detta ljud en viktig roll. I några avsnitt av Aurora Borealis har jag transkriberat och orkestrerat ett av de inkommande lagren för ensemble.” Uruppförd av KammarensembleN i Stockholm februari 2002.

Jättegrytor ”är cylindriska hål i berggrunden som skapats under en glaciär av roterande stenar i det rinnande vattnet under en glaciär. I detta verk hör vi musikaliska slingor som roterar på ett liknande sätt.” Verket uruppfördes i Stuttgart i februari 2003.

Lantern Lectures framfördes i sin helhet första gången 26 februari 2003 i Paradiso, Amsterdam, av Asko Ensemble, dirigent Susanna Mälkki.

I ett brev till författaren inför de svenska konserterna 2019 med Lantern Lectures skriver Klas Torstensson om relationen människa/natur ”…det är ju dessa människor vi bevittnar på

scenen: musikerna och dirigenten. Vi ser och hör hur musiken växer fram, ibland harmoniskt, ibland nog så konfliktladdat. (Som du vet, använder jag mig ofta av sociologiska ’konfliktmodeller’ när jag tonsätter: vad händer till exempel när två diametralt olika

musikaliska material möts? Och alla dessa naturkrafter upplevs ju genom våra (dvs människornas) sinnen, hörsel, syn. Nog tycker jag att naturen i Lantern Lectures ibland visa sig även som stillastående vattenytor, färgskiftningar i bladverket, tystnad…(men man skall kanske akta sig för flera metaforer?). Att bana sig en väg genom en snårig skog, att beundra utsikten från en bergstopp, att titta upp mot en klar stjärnhimmel…

Göran Bergendal 18/1 2019 för Konserthuset

Hemsida: www.klastorstensson.com