Emmy Lindström f 1984
Tintomara (2013) 10'
Anna-Lena Laurin f 1962
Tempus Fugit (2017) 9'
Anders Nilsson f 1954
Ballade för altflöjt & gitarr (2004/2017) 6'
Daniel Nelson f 1965
Overcoming the monster (2015) 10'
Andrea Tarrodi f 1981
Aprilsnö (2015) 6'
Benjamin Staern f 1978
Opposing Dance (2013) 12'
Emmy Lindström Tintomara (2012)
Emmy Lindström (född 1984) är tonsättare, violinist och sjuksköterska. Som violinist har hon även gjort sceniska roller (Spelman på taket). För klarinettisten Emil Jonasson skrev hon debutverket Magnolia och klarinettkonserten ”At the Hills of Hampstead Heath”.
Tintomara för Haga Duo anknyter till den androgyna huvudpersonen i CJL Almqvists roman Drottningens juvelsmycke som skildrar händelser kring mordet på Gustaf III 1792.
”Jag läste boken som tonåring, och fascinerades direkt av detta väsen. På många sätt kunde jag identifiera mig med Tintomara…Jag har i stycket velat få fram just det kontrasterande inom henne, allvaret och den fängslande smärtan i 1700-talets societets-Stockholm, samt det fria upprymda naturnära i hennes väsen, i de djupa Kolmårds-skogarna. Vi följer henne till sist mot mörkret i Hagaparken; men Tintomaras ande blir slutligen fri…”
http://emmylindstrom.se
Anna-Lena Laurin: Tempus fugit (2017)
Anna-Lena Laurin (född 1962) är till sin natur en bred och mångsidig musiker, som mest rör sig i gränsområdena mellan jazz och klassisk musik, ”cross-over”. Hon komponerar nu mest färgstark miljö- och samtidsmedveten musik för konsertsal och scen. Till hennes samarbetspartners hör maken, trumpetaren Anders Bergcrantz.
Kompositionen Tempus fugit har fått sin titel från en versrad ur Vergilius Georgica: ”Sed fugit interea, fugit irreparabile tempus”, det vill säga "Under tiden flyr den oersättliga tiden". Medan musiken klingar försvinner den? I Anna-Lena Laurins händer har sentensen blivit en fri fantasi, en dialog i förvandling.
Anders Nilsson: Ballade (2004/17)
Anders Nilsson (född 1954) växte upp med proggen i Östan Sol, Västan Måne på 1970-talet, och jobbade som teatermusiker på Stadsteatern. Han är en modernistisk romantiker som skrivit solokonserter, fem symfonier, ett requiem, den självbiografiska operan Klassresan och operan Zarah om sångerskan Zarah Leander på Folkoperan.
”Jag vill helt enkelt utleva, uttrycka, mitt inre känsloliv.” 2004 komponerade han Ballade för engelskt horn och piano, med oboisten Helen Jahren i åtanke. När hon avslutade sin solistkarriär låg balladen ännu ospelad. Därför bearbetade Anders Nilsson den för altflöjt och gitarr (Haga Duo) 2017. www.andersnilssoncomposer.com
Daniel Nelson: Overcoming the Monster (2015)
Daniel Nelson (född 1965) är född i USA men kom som femåring till Sverige. Han har i det svenska musiklandskapet gjort sig känd som en”pulsorienterad” postminimalist med en tydlig nyromantisk ådra och stänk av ironi.
Overcoming the Monster är en svit i fem satser. Daniel Nelson säger att titeln döljer hans skygghet för att komponera för gitarr; det är alltså gitarren som är monstret.
http://www.composernelson.com
Andrea Tarrodi: Aprilsnö - Tre haikudikter för flöjt och gitarr (2015)
Andrea Tarrodi (född 1981) är dotter till trombonisten m.m. Christian Lindberg, och är en av våra mest uppmärksammade och uppskattade yngre tonsättare. I sin musik arbetar Andrea Tarrodi påtagligt med fantasi och sydländsk lyster.
I Aprilsnö har Andrea Tarrodi satt musik till tre nutida japanska haikudikter, som hon fann i en poesibok i bokhyllan. Det är korta naturimpressioner i sträng poetisk form. Andrea har gett dikterna en varsam impressionistisk klädnad, med sprittande guldfiskar och drivande moln.
www.andreatarrodi.com
Benjamin Staern: Opposing Dance (2013)
Benjamin Staern (född 1978), är en frodig och fantasifull expressionist i verk som The Threat of War, klarinettkonserten Worried Souls och Tranströmersångerna för alt och ensemble. Färgrika verktitlar skvallrar om Staerns starka intresse för samband mellan musik och färg.
I Opposing Dance (”Allegro like a funky duo”) kastas flöjt och gitarr direkt ut i en intuitiv lek. Benjamin liknar själv Opposing Dance vid ”en busig Rossiniuvertyr”.
Texter Göran Bergendal 25 september 2017