Alt i Radiokören och domkyrkoorganist i Västerås. Musiken har följt Agneta Sköld genom livet. I dag är hon pensionär och komponerar för glatta livet.

Text: Anna Hedelius

  – Jag har alltid tyckt att det är pretentiöst att kalla mig tonsättare, men jag sätter ju toner, säger hon då vi slår oss ner i en soffa på Kyrkbacksgården i Västerås.

  Ja, de satta tonerna har blivit många under åren. Verkslistan innefattar vid det här laget bortåt 90 opus. Uteslutande vokalmusik.

  – Eftersom jag är sångare själv tänker jag väldigt vokalt. Jag tycker mig ha kunskap om rösten och vet var utmaningarna och begränsningarna finns. 

  Med mamma Birgit, kyrkomusiker, och pappa Gunnar, violinist, fanns körmusiken med från början i barndomshemmet i Västerås. Som ung var Agneta Sköld (då Norrman) själv alt i Bror Samuelsons Mariakör. Även pianot fanns med under uppväxten. Ett gammalt tidningsklipp berättar om gymnasissan Agneta Norrman på besök i Stockholm för att spela Haydns pianokonsert i D-dur. Efter studenten sökte hon sig till Musikhögskolan i huvudstaden.

  – Jag var lycklig för att hålla på med musik och få bra undervisning med väldigt kunniga lärare. På den tiden ingick studier till högre organist, högre kantor samt musiklärare i examen för att man sedan skulle kunna söka en kyrkomusikertjänst.
  Någon undervisning i komposition var det däremot aldrig tal om.

  – Jag hade inte en tanke på att skriva musik. Min inriktning var en helt annan. Till en början ville jag sjunga, så det gjorde jag väldigt länge. 

  Parallellt med en kyrkomusikertjänst i Gnesta sjöng Agneta Sköld i Radiokören samt Eric Ericsons kammarkör.

  – Både i Radiokören och kammarkören sjöng vi ju den absolut senaste musiken, den som måste finnas för att körmusiken ska utvecklas. Det var väldigt roligt, men ibland funderade jag redan då på vem som skulle kunna sjunga dessa stycken efter att vi hade uruppfört dem.

  Hennes eget tonsättande inleddes mer bruksmässigt. Dåvarande maken Stefan Sköld undervisade på Musikhögskolan och var i behov av barnkörmusik till ett metodikprojekt.

  – Han bad mig skriva några stycken med ett visst omfång och viss svårighetsgrad. Det slutade med att jag skrev två häften musik.

  När flytten gick till Västerås och Agneta Sköld så småningom tog över den kör där hon själv skolats som ung körsångare fortsatte hon skriva bruksmusik.

  – Förutom Mariakören ledde jag Domkyrkans barn- ungdoms- och vuxenkörer, så jag började skriva för dem helt enkelt. Jag skrev för gudstjänstbruk, ofta med latinska texter, som Gloria och Ave Maria. 

  Så började beställningarna ramla in, ett damkörsstycke till Immanuelskyrkan i Stockholm, ett rekviem till Västerås. Agneta Sköld ser pragmatiskt på sitt tonsättande och vill att de stycken hon skriver ska bli använda. 

  – Mozart och Brahms skrev rekvier som kräver körer och stora orkestrar. Mitt Requiem är skrivet för kör och orgel och går att framföra de år då det inte finns pengar till de stora verken. 

  År 2014 gick Agneta Sköld i pension från sin tjänst i Västerås Domkyrka och har mer tid för tonsättandet. Då vi ses ligger beställningar från Margaretakyrkan i Oslo, manskören Orphei Drängar, Stockholms Stifts kyrkosångsförbund och Visby Domkyrka på skrivbordet.

  – Till Visby ska jag skriva för kör och Gotlands blåsarkvintett. Det är en utmaning. Jag har skrivit gudstjänstmusik för brass, men inte för den här typen av konstellation, så jag måste kolla upp vad instrumenten har för möjligheter och begränsningar.

  Kompositionsidéerna kommer över henne när hon minst anar det.  

  – Först går jag bara och funderar. Sedan kan jag vakna på morgonen och ha något klart som jag måste skriva ner. Det kan vara en start eller något med texten. Eftersom jag skriver vokal musik börjar jag ofta just med texten och undersöker vad den ger för impulser, vad den har för rytm och vilken typ av musikdräkt den ska få. Sedan tar jag det i etapper och ser vartåt det bär. Jag har ingen form från början, allt är en fortskridande process. 

  Att hon fyller 77 i vår är inget hinder för energin även om hon är ödmjuk.

  – Jag hoppas jag hinner allting jag vill göra. Så tänkte jag ju inte för 30 år sedan, även om jag kunde ha gått ut i gatan och blivit överkörd även då.

  Hur viktig är musiken i våra liv?

  – Jätteviktig! Att musiken tar vid där orden tar slut är en gammal klyscha, men en väldigt sann sådan. Man når ut till människor genom musiken. Men jag märker också att många slutar lyssna om de uppfattar musiken som för svår. Den musik jag skriver bygger mycket på melodi och harmonik. Jag gillar klanger och att låta det växa. På det sättet är jag ganska klassisk. Jag vill att man ska tycka om att sjunga min musik.

Agneta Sköld

Yrke: Organist, dirigent, tonsättare
Verk i urval:  There is no rose för blandad kör. Requiem i sju satser för blandad kör, sopransolo och orgel. Sanctus för diskantkör och piano
Familj: Make och fem vuxna barn, sexton barnbarn
Passion vid sidan om musiken: Släktforskning, ett intresse hon tog över efter sin mamma