Tyvärr måste denna konsert med Norrbotten NEO ställas in på grund av det rådande smittläget. Konserten kommer att ersättas av ett program med Amandatrion som består av tre av Sveriges mest namnkunniga kammarmusiker: violinisten Cecilia Zilliacus, cellisten Kati Raitinen och pianisten Bengt Forsberg.

”Med eterofoniska vokaliser i rätta händer transporteras lyssnaren till ett sagoland, här in i Zivkovics bysantinska klangkatedral. Hans tonspråk, format och färgat av mysticism och rituell liturgi, är ett välkommet tillskott till modern konstmusik i Sverige. Det är yppigt och uttrycksfullt i ett hänryckande möte mellan andlighet och fantasy.”

Så skrev Camilla Lundberg i Dagens Nyheter om Citadel of Love efter verkets uruppförande i mars 2020. Mindre än ett år senare belönades Zivkovic med 2020 års Järnåkerstipendium för detta verk. Som Lundberg antyder är Zivkovics musik präglad av den bysantinska musik han upplevde under sin uppväxt i Serbien. Som kommentar till verket citerar tonsättaren själv den bysantinske 1000-talsteologen Nikitas Stithatos:

”När du inser att berömmelse, nöje, överflöd och välstånd inget värde har, eftersom det endast betyder död och förfall, förstår du också det världsligas fåfänglighet och riktar i stället blicken mot det gudomliga. Då skall du också klara allt som verkligen existerar och höja dig över smärta och njutning. Omvandlad till ett heligt tabernakel uppgår du i kärlekens citadell.”

Översatt från italienska betyder undertiteln på Pär Lindgrens verk ”medan vi andas” och Aliti betyder ungefär ”andetag”. Verket frammanar folkmusikaliska traditioner från närbelägna Europa såväl som från fjärran länder. Förhoppningen, enligt tonsättaren, är att skapa något unikt där inga faktorer tar överhanden. Likaså samspelar de fyra instrumenten – flöjt, klarinett, violin och cello – stundtals som ett enda massivt instrument med särpräglad, vibrerande klang – som andas.

Malin Bångs Split Rudder skrevs ursprungligen till blockflöjtisten Anna Petrini för den moderna kontrabasblockflöjten, som uppfanns av Joachim och Herbert Paetzold. Här framförs verket i en omarbetad version för basklarinett, men med samma grundidé som originalet: En mikrofon placeras inuti instrumentets kropp för att fånga, med tonsättarens egna ord, ”ett spektrum av kontrasterande ljud, från sköra andningar och svaga brus till perkussiva klaffljud och råa growls”. Verkets form har inspirerats av händelseförloppet i Evert Taubes Balladen om briggen Blue Bird av Hull.

Matthew Peterson växte upp nära tågkompaniet Great Northerns bangård i Grand Forks i North Dakota. Varje dag hörde han godstågen stångas, tjuta och skrapa mot varandra. Mellan 1883 och 1889 lade tågmagnaten James J. Hills arbetare spår över Minnesota och Dakota och 1893 nådde de Seattle och Stilla havet. I Empire Builder strävar tonsättaren efter att fånga den frustande, våldsamma energi som drev ångloken, som slog i järnspikar med stålhammare, som sprängde bort stora bitar av urberget. Eller, som James J. Hill lär ha sagt: ”Ge mig snus, whiskey och svenskar så bygger jag en järnväg ända till helvetet.”