Program

Ylva Q. Arkvik (1961): Ryck (2013)
Matthew Peterson (1984): Lament for Sven-David Sandström, uruppförande (2020)
Henrik Strindberg (1954): 2 Pianos (1992)
Mirjam Tally (1976): Warm life at the foot of the iceberg (2014)
Kerstin Jeppsson (1948): Solennità (1999)
Gunnar Bucht (1927): Solar plexus, uruppförande (2020)

Observera att denna konsert har fått nytt datum, men starttiden är densamma.

Både slagkraftig och stämningsfull musik samsas i denna konsert som också bjuder på två uruppföranden av två generationer tonsättare.

Gunnar Buchts Solar plexus för saxofonkvartett och två flyglar börjar, som titeln antyder, med ett musikaliskt slag i magen. Efterhand blir musiken dock mer eftertänksam till uttrycket, men först efter ytterligare några vilda och våldsamma attacker. En av centralgestalterna i svensk konstmusik återkommer – med besked!

Amerikanskfödde Matthew Peterson mötte Sven-David Sandström när han studerade komposition på universitetet i Indiana där Sandström under många år verkade som professor. Som för så många andra kom Sandström att vara mycket betydelsefull för Peterson och hans utveckling som tonsättare. Här uruppför Stockholms Saxofonkvartett äntligen Matthew Petersons Lament for Sven-David Sandström som skulle ha framförts redan i fjol på en hyllningskonsert till Sandströms minne.

Henrik Strindberg inspirerades till 2 Pianos av att han sökte information om hur vi förstår musik när vi lyssnar på den. I detta stycke prövar han en idé om att vi förstår musik genom att känna igen mönster. Styckets material presenteras först i en serie variationer, innan musikens sammanhang slutligen bryts sönder. Men då känner lyssnaren förhoppningsvis fortfarande igen byggstenarna, och kan följa med i det kaotiska skeendet.

Ylva Q. Arkvik beskriver Ryck för saxofonkvartett som en blandning av långa linjer med klanger och pockande gester. ”Som ett långt samtal över haven. Och en melodislinga som letar sig fram…” Kopplingen till gränsöverskridande kommunikation knyter också an till att verket skrevs i samband med att Arkvik deltog i ett samarbetsprojekt med bolivianska tonsättare och musiker.

Kerstin Jeppsson har komponerat kammarmusik, orkestermusik och ett betydande antal verk för kör eller soloröst med och utan ackompanjemang till texter av bland andra Edith Södergran, Elsa Grave, Karin Boye och Gunnar Ekelöf. Mattias Rodrick och Anna Christensson framför här hennes stämningsfulla Solennità för cello och piano.

Mirjam Tally, född i Estland men sedan många år bosatt och verksam i Sverige, har döpt sitt verk Warm life at the foot of the iceberg för cello och piano efter ett verk av den estniska poeten Kristiina Ehin. ”Jag tycker att den här titeln väl beskriver verkets karaktär och teknik”, berättar tonsättaren, med ”kontraster mellan ’kalla’ och luftiga klangfärger i höga register och rytmiska, ’steniga’ partier, ibland spelade med extra högt tryck. Som ett smältande isberg, ostadigt och snabbt försvinnande.”


Verkkommentarer

Gunnar Bucht: Solar plexus

Verktiteln antyder något explosivt och öppningen bär syn för sägen: Våldsamma attacker av hela ensemblen. Fortsättningen är början lik och kulminerar i satsens sista takt med ett brutalt slut. Följande sats är, liksom i min femte stråkkvartett, eftersinnande och inåtvänd, varpå följer den avslutande satsen i ett slags uttrycksmässigt mellanläge där en böljande tretakt är ett karakteristiskt drag.

Mellan den femte stråkkvartetten och Solar plexus ligger ett kompositoriskt tomrum på tre år, frånsett gitarrstycket Reconsidering Beckmesser som uruppfördes under Svensk Musikvår 2018. Skälet till avbrottet stavas synproblem som omöjliggjorde fortsatt komponerande. Detta innebar att Stockholms Saxofonkvartetts vänliga uppmaning att skriva något för ensemblen fick ligga ogill, tills min systerdotter skaffade fram notpapper med större plats mellan linjerna.

Under över alla under: Jag är på banan igen, och det första resultatet är just detta verk – Solar plexus för saxofonkvartett och två flyglar – som följaktligen tillägnas Stockholms Saxofonkvartett. Av bara farten har så följt ett orkesterverk med titeln Sfärer, och ett Sfärer II är på gång. Snacka om en ny vår, eller kanske brittsommar…

För att travestera Tage Erlander: ”Huk er gubbar och kärringar, nu laddar han om!”

Gunnar Bucht

Henrik Strindberg: 2 Pianos

Hur förstår vi musik? Hur hänger vi med i det som händer? Från mitten av 1980-talet sökte jag efter litteratur som handlade om perception och kognition av musik, men allt jag fann var en bok av Leonard B. Meyer. Inte heller de musik-akustik-forskare som jag sökte upp på KTH och IRCAM arbetade inom detta fält. Senare, under 2000-talet, kom böcker som berättar om hjärnan och musiken.

Min uppfattning var att vi förstår musik genom att känna igen mönster. 2 Pianos skrevs för att pröva denna idé. Genom en serie variationer lär lyssnaren känna verkets material grundligt. När sammanhangen mot slutet av stycket bryts sönder, och materialet kastas omkring hur som helst, då känns fortfarande alla byggbitar igen och det är en njutning att följa med i det kaotiska skeendet.

I början av 1990-talet utvecklade jag datorprogrammen Kontur och Trigger för algoritmisk komposition. Andra verk från den här tiden – I träd, Etymology och Förstorade fragment av en melodi – skrevs med hjälp av dessa program, så jag tror att jag använde samma metod för 2 Pianos.

2 Pianos hade kanske förblivit ospelat om det inte varit för pianisten Mats Widlund. Det var ingen beställning; jag skrev verket av ett inre tvång och en obändig lust. Det är ett krävande verk, och det visade sig snart vara svårt att få till ett uruppförande. Jag skickade noter till flera pianoduos. En gång skickades noterna tillbaka eftersom mottagaren inte hämtat ut det stora kuvertet från posten. Jag berättade den här dråpliga historien för Mats efter en konsert med Sonanza på Kulturhuset.

Jag förväntade mig ingenting – jag hade aldrig sett honom spela duo – men 1996, ett år senare, ringde Mats: ”Nu är det klart. Einar Henning Smebye och jag skall uruppföra 2 Pianos på festivalen i Odense. Skall du med?” Framförandet var enastående och i Politikken kunde man läsa om ”Henrik Strindbergs fascinerende og stort anlagde 2 Pianos”. Därefter spelades verket på festivaler i Stockholm, New York City, Hong Kong och i Norge. Mats gjorde senare en underbar skivinspelning av verket tillsammans med Ann-Sofi Klingberg.

Henrik Strindberg

Mirjam Tally: Warm life at the foot of the iceberg

Titeln på det här verket är hämtad från den estniska poeten Kristiina Ehn, vars dikter har inspirerat mig flera gånger tidigare. Jag tycker att den här titeln väl beskriver karaktären och tekniken i verket: Kontraster mellan ’kyliga’, luftiga färger i högt register, plus rörelse, och rytmiska ’steniga’ partier, ibland framförda med extra tryck; och glidningar mellan dessa två kontrasterande världar. Som ett smältande isberg, ostadigt på marken, snabbt försvinnande.

Mirjam Tally

Stora salen
Medverkande
Mathias Karlsen Björnstad, sopransaxofon
Jörgen Pettersson, altsaxofon
Theo Hillborg, tenorsaxofon
Linn Persson, barytonsaxofon
I samarbete med
Swish logotype
Det är helt gratis att titta på alla Svensk Musikvårs konserter. Om du ändå vill ge ett bidrag till festivalen så Swisha gärna ditt bidrag till 123 679 04 89. Varmt tack!
Stockholms Saxofonkvartett spelar i stora salen på Musikaliska
Stockholms Saxofonkvartett. Foto: Adam Wrafter