Amanda Maiers 25 Preludier är tillkomna 1869, under tonsättarens studier i Stockholm, och har prägel av övningar i fyrstämmig sats. De är mycket korta, men likafullt intressanta då de påvisar Maiers avsevärda begåvning samt hennes inte obetydliga mod och experimentlusta. Preludierna är antagligen tillkomna med klaverinstrument i åtanke, men har med lätthet låtit sig anpassas för klarinettkvartett, och har för denna konsert grupperats så att de ramar in och harmoniskt sammanfogar de övriga verken.

Bo Lindes Quatuor en miniature pour clarinettes, op. 31 kom till i hemstaden Gävle, då Linde återvänt dit efter studier i Stockholm 1965. Lindes stil är på många vis friare än den dogmatiskt modernistiska stil som var på modet under hans levnad. Linde blandar fritt melodiska, romantiska infall med modernistiska drag, vilket vi även hör prov på i detta verk för klarinettkvartett.

I V utforskar Stråhle samma material på fem radikalt olika vis i fem satser som vardera är en minut långa. Verket uruppförs på dagens konsert. Stråhle skriver:
”V är ett brokigt och kort stycke för fyra klarinetter, där jag ville experimentera med hur mycket jag kunde hushålla med samma tonmaterial och maximera dess användning på så kort speltid som möjligt. Det blev hela fem satser, av vitt skild karaktär, och på endast en ynka minut vardera. Tanken var att om experimentet inte lyckas, är i alla fall pinan kort och nästkommande sats kanske roligare. Verket är dessutom uppbyggt med symfoniska ramar, vilket gör att det skulle kunna ses som en extremt minimal symfoni (men det är kanske att dra det för långt...). Stort och litet på samma gång!”

Sixten Liedbeck har själv framhållit sin Suite för klarinettkvartett som ett av sina främsta kammarverk, men den framförs dessvärre inte särskilt ofta. Verket bjuder på en resa från sökande, kärvare klanger i inledningen, via en lyrisk mellansats till den avslutande, lekfulla finalen.