När pandemin bröt ut drabbades alla på olika sätt. För kulturarbetare ställdes livet på ända, liksom för vårdpersonal och småföretagare, såväl som för enskilda människor. Kristina Forsman har i den här musikdramatiska skildringen av pandemin som vi i dag kan skönja slutet på, men ännu inte är helt förbi, samarbetat med librettisten Sigrid Herrault, i övrigt känd bland annat för sina samarbeten med Johan Ullén i operan Kärleksmaskinen och med Johan Ramström i familjeoperan Den långa, långa resan.

Kristina Forsmans musik hördes senast i förra årets festival, då en omarbetad version av hennes verk Franciskus sång framfördes under en av fjolårets första festivalkonserter. Hon samarbetar regelbundet med olika författare och skriver själv också libretton till sina verk. Forsmans musik omfattar såväl det melankoliska och innerliga som det kraftfulla och lekfulla. Närmast innan detta uruppförande skapade hon musik och ljuddesign till dansföreställningen Sagan om den lilla farbrorn, baserad på Barbro Lindgrens barnbok.

De fyra satserna i Aria Pandemía – som är ett konsertant verk, inte ett sceniskt, även om det mycket riktigt har ett operamässigt anslag – belyser olika stadier i pandemin ur ett svenskt perspektiv med suggestiva titlar: Panikarian, Isolationsarian, Vårdarian, Trädgårdsarian. Mezzosopranen Mia Klein är solist i uruppförandet där även domkyrkoorganist Mattias Wager och Stockholms domkyrkokör medverkar under ledning av Michael Waldenby.