Morphosis, Flexus Project – 5th edition 2025/2026

Flexus-projektet är den internationella kreativa plattform som byggts upp kring Morphosis Ensemble. Det är ett globalt nätverk av tonsättare och ljudkonstnärer som i varje upplaga skriver nya verk för ensemblen.

Projektet är musikaliskt till sin form, men också kulturellt och mänskligt till sitt omfång. Det främjar internationellt samarbete, konstnärligt utbyte mellan länder samt utvecklingen av en gemensam global konstnärlig medvetenhet. Varje deltagande tonsättare medverkar till att organisera konserter i sitt hemland, vilket skapar ett nätverk av framträdanden och utbyten mellan städer, samhällen och nationer.

I grunden är Flexus-projektet ett levande ekosystem för skapande, där musiken utvecklas genom dialog, över tid och genom förbindelser mellan olika gemenskaper runt om i världen.

www.morphosisensemble.com/flexus-project/

Off the Stage för klarinett solo av Elo Masing
Verket var ursprungligen tänkt att framföras tillsammans med koreografi, men har sedan dess fått ett eget liv som solostycke. Ursprungligen inspirerad av berättelsen som vägledde dansaren, tycks hennes bilder fortfarande hemsöka soloklarinettklangen.

Translucents av Xavier Gelabert
Likt en ljusstråle som passerar genom oregelbundet glas, suddar klarinettens ljud ut i en sekvens av bräckliga, nästan eteriska övertoner. Elektroniken fungerar som ett osynligt prisma, som fångar varje ton och multiplicerar den i lager som andas och bleknar i realtid. Translucents inbjuder oss att bebo ett rum där instrumentet och dess digitala skugga smälter samman och skapar en atmosfär som svävar mellan transparens och mystik.

El món d’Ulisses för soloklarinett av Manel Ribera 
Verket vecklar ut sig som ett musikaliskt chiaroscuro, inspirerat av Odysseus nekyia – nedstigningen i de dödas rike. En darrande, skör klarinettlinje löses upp i tystnader och dolda sprickor och formar en klangvärld av kromatiskt mörker och återhållen andning. Verket utforskar avgrundsdjupa rum genom flytande texturer, fragmenterade melodiska rester och subtila klangförvandlingar. Ur ett djup av nästan ohörbarhet vänder sig musiken gradvis mot ljuset och tecknar en omvänd båge från skugga till strålglans. Inspirerat av Mercè Rodoredas exilpoesi destillerar stycket mörkret till en ljus, intim och symbolisk klangupplevelse.

Hadrones för klarinett och elektronik av Joan Bagés 
Hadrones har sitt ursprung i verket LHC och ingår i en större cykel av versioner som bygger på samma konceptuella material. Inspirerat av partikelacceleratorn Large Hadron Collider i Schweiz utforskar stycket metaforen om subatomära partiklar som ”korn” av ljud satta i rörelse i mycket hög hastighet. Genom granulära processer omvandlas klarinettens material i realtid av det elektroniska systemet, vilket skapar ny ljudmateria som samspelar med musikern.

Multiplicity av Albena Petrovic
Att känna tillståndet av att vara flera – det är både fysiskt och mentalt, en upplevelse på båda sätten; loop-tekniken hjälper till att upptäcka detta, och med bara en enda soloklarinett hör vi sex eller fler röster.

Inside Voices a Lina Järnegard
Verket är en del av en svit jag kallar Voices, vars huvudfokus är att experimentera med metod och material genom att länka samman verken på olika nivåer. Inom serien sker en cyklisk process där utvalda delar av det musikaliska materialet i varje verk transformeras och ges ny skepnad i nästa verk. Ett verks tillblivelse är avhängigt ett annat och successivt skapas ett musikaliskt ekosystem där alla verk på olika sätt kan kopplas till varandra. Inside Voices för klarinett och elektronik är nummer två i denna svit som hittills består av tre verk. De övriga två är Voices (2023) för soloviolin och Voices for two (2026) för violin och klarinett. 

Lina Järnegard

Tortoise för soloklarinett av Catherine Kontz
Beställd av De klenge Maarnicher Festival för 2025 års klarinettävling är Tortoise ett musikaliskt porträtt av två sköldpaddor, Mango och Teal, som bor hemma hos tonsättaren. Även om sköldpaddor ofta stereotypiskt betraktas som långsamma och passiva, visar Mango och Teal en annan verklighet: de är alerta, nyfikna och förvånansvärt lekfulla.

Verket uruppfördes av tävlingens tre finalister, som var och en tillförde en egen tolkande röst till dess karaktärsdrivna utformning.

Genom hela stycket speglar kontrasterande musikaliska gester sköldpaddornas skilda temperament. Stunder av stillsam balans antyder uppmärksam iakttagelse, medan snabba, rörliga figurer framkallar lekfull rörelse och plötslig nyfikenhet. Snarare än att betona tyngd eller tröghet lyfter musiken fram subtila skiftningar i fokus och energi, burna av klarinettens mångsidiga register och klangfärg.

Detaljerade spelanvisningar vägleder klarinettisten genom dessa skiftande tillstånd och formar artikulation, dynamik och klanglig nyans. Samtidigt är verket medvetet utformat för att lämna tolkningsutrymme, så att varje musikers individualitet och personlighet tydligt kan träda fram. På så sätt blir Tortoise både ett porträtt av Mango och Teal och ett verk genom vilket klarinettistens egen karaktär får lysa igenom.

objets saisis av Joakim Sandgren
Jag skrev "objets saisis" för Boa Pettersson 2012. Jag åkte upp till honom i Norrköping en dag och vi kartlade möjligheterna att spela med munstycke och rör men utan vanlig ton. Varje grepp med blåsljud på ett blåsinstrument har en tydlig tonhöjd, men den är ordentligt skymd av brus. Fint. Eftersom röret inte resonerar som med full ton kan man inte använda överblåsning. Å andra sidan kan man lirka fram vilka grepp som helst och vi hittade till slut trettioen positioner. På dessa gjorde jag en linje. Och på den linjen gjorde jag ett elektroniskt band, som skevt imiterar basklarinetten. Sen blandar jag de båda. I kväll får vi höra Boa spela stycket igen. Vi gjorde så. Morphosis behövde låna en basklarinett och eftersom Boa ändå skulle vara här lånade vi Boa också. Fantastiska Luis har ju tillräckligt att göra på konserten som det redan är. Kul! 

Joakim Sandgren

Multiplicity av Albena Petrovic
Feeling the state of being multiple - it’s in physical and mental, experience in both ways ; the loops technologie help to discover  and only with one solo clarinet we hear 6 or more voices. 

Jonny Axelsson, slagverk

Hymla inte, humla! av Ylva Q Arkvik
Verket inleds med en djup, pulserande trumma som tillsammans med elektroniken långsamt växer i intensitet och sedan avtar, som en andhämtning. Emellanåt bryts den intensiva rytmen av hastiga gestalter och rytmiska utbrott som skär genom det mörka ljudlandskapet. Dessa rytmiska impulser samspelar med de kraftfulla och intensiva crescendon och diminuendon som bygger upp verkets första del, likt en surrande humla. Musiken fortsätter i ett viskande, myllrande kaos av ljud där instrumenten tillsammans skapar ett vibrerande, nästan hypnotiskt ljudsammelsurium. Humlan surrar vidare, nu över långa, glidande glissandon som sträcker sig ut innan ljudlandskapet lägger sig till ro och musiken tonar ut i ett mjukt och stilla, men kraftfullt slut.

Verket är en del i föreställningen ”Humlegångar” som består av tre fristående verk. Deltagare i föreställningsprojektet är Jonny Axelsson slagverk, Jörgen Pettersson saxofon, Paulina Sundin musik och Ylva Q. Arkvik musik. Verket är finansierat med medel från Kulturrådet.

The Empire Never Ended av Bünger
The Empire Never Ended är en transkription av en man som talar i tungor på en inspelning från 1948. Mannen verkar vara i trans och hans yttranden har inte kunnat spåras tillbaka till något känt mänskligt språk. Vi vet ingenting om hans modersmål och heller ingenting om hans religiösa övertygelse.

Under ett framförande av stycket spelas originalinspelningen upp i högtalare medan en eller flera musiker följer inspelningen och notationen så nära de bara kan på sina instrument. Stycket verkar i skärningspunkten mellan fullständig kontroll och fullständig avsaknad av kontroll. För att framföra stycket måste en musiker uppbåda all precision och all koncentration hen förmår. Samtidigt måste hen lägga dessa förmågor i händerna på en makt bortom all mänsklig kontroll. En kraft vi inte vet någonting om.

Nordic Affect

Skymlot – aftonsång av Ida Lundén
I Skymlot – aftonsång utforskas samband och skillnader mellan de olika ljuden av en gråskimlig fladdermus och violinen. Violinen följer med fladdermössen ut i natten och sjunger skymningens och aftonens sånger – Skymlot.

I stycket används ljud av kyrkklockor som ringer till helgsmål, melodiskt material från en Ave Maria-antifon (Vesper) av renässanstonsättaren Josquin Des Prez och fladdermusljud inspelade av musikforskaren Bengt Edqvist.

Shades of Silence av Anna Thorwaldsdottir
Shades of Silence är varmt och innerligt skrivet för Nordic Affect
– en inåtvänd och utåtriktad flykt in i tystnadens subtila nyanser –

Himlen viftade molnen bort av Ida Lundén
”Himlen viftade molnen bort” är ett citat från den svenske 1700-talsförfattaren Bengt Lidner, använd som en metafor för att ta bort eventuella problem. Detta verk började med tankar kring återbeskogningen av Island på grund av klimatförändringar och fortsatte i en undersökning av hur man kan använda en visp av björk som spelpartner. Vispen kan ses som något som bokstavligen vispar och viftar bort obehagliga saker, och den gör det genom att producera ett mycket specifikt ljud. För att vara ett vardagsföremål (perfekt till att röra ihop en mjölredning) har de nakna björkkvistarna sammanbundna i ett knippe med en vidja, ett nästan magiskt utseende. 

Himlen viftade molnen bort är en fantasi över björksus, knastriga ljud, vardagsmagi och björkvispar och en förhoppning om att vi kan lära oss av björkens seghet, generositet mot andra arter och pionjäranda och mana bort de faror som hotar oss och bättre ta hand om varandra och planeten vi lever av.

Time Crystals: Crystals of Seeds av Kent Olofsson och Halla Steinunn Stefánsdóttir
Vi, Halla Steinunn Stefánsdóttir och Kent Olofsson har arbetat tillsammans tidigare och utforskat samarbetsmöjligheter kring instrument och elektroakustisk musik. Denna gång var utgångspunkten AI-verktyget Living Looper (LL), designat av Victor Riley Shepardson vid Intelligent Instruments Lab i Island.  Halla Steinunn spelade in sitt arbete med LL, där den innehöll ”deep learning”-modeller tränade på inspelningar med Halla Steinunns violinspel och Victors gitarrspel. Detta genererade ett grundmaterial med figurationer och harmonik som blev grunden för kompositionen, både för partitur och för elektronik. Parallellt med detta hämtades inspiration från Gilles Deleuzes filosofiska teorier om filmkonsten, där hans begrepp tidskristaller (l’image-cristal) handlar om hur dåtid och nutid kan mötas i film och bli oskiljaktiga; en bild där tiden blir direkt synlig. Resultatet blev kompositionen Time Crystals: Crystals of Seeds, som uruppfördes på Island i somras. Direkt efter konserten spelade Nordic Affect in stycket som nu bearbetas vidare i studio för att utvecklas till ett album: till nya tidskristaller som speglar verkets material i rörelse och omvandling över tid.

Window of Tolerance av Zacharias Ehnvall
Zacharias Ehnvalls Window of Tolerance rullar fram som en ljudlig våg över psyket – en resonant reflektion över tidens gång och sinnenas rymd.

Långsamt, närmast obemärkta, rullande fronter av reformation. Snabbt skimrande revolution. Ett ändlöst skvalande kontinuum, omtag efter omtag. Klipp. Likt drivved på havet: målmedvetet på väg mot strand. De sanna intentionerna helt främmande för planeten det härskar över.

Window of Tolerance är en ljudande undersökning av psykets vågformer och varande över tid.

Zacharias Ehnvall

Timestuck av Paula af Malmborg Ward
Paula af Malmborg Wards Timestuck är en musikalisk dialog mellan orgel och saxofoner, en fascinerande resa genom tidens paradoxer och det mänskliga medvetandet.

"Att spola tillbaka tiden", "tiden kommer ikapp", "i otakt med tiden", "vara ett med sin tid"...begrepp jag funderat och funderar över. Vi levande människor relaterar medvetet till tid; vi känner tid. Och vi befolkar tiden vare sig vi vill eller inte.

Jag fascineras av detta. Tid har förresten alltid varit en viktig parameter i mitt komponerande. Men nu tycker jag tiden är i olag. Kan inte förklara det bättre.

Om jag blundar hårt, kan jag få fastna en stund i en tid utan oönskade vetskaper som plötsligt överrumplar mig?

Om jag blundar riktigt hårt?

Arbetet med Timestuck började som en pianoimprovisation. Steg för steg växte en dialog  mellan orgel och saxofonkvartett fram; ett uttrycksmöte kring ett omöjligt - eller kanske möjligt uppdrag.

Paula af Malmborg Ward

Vertigo av David Riebe
”Vertigo” är ett verk för saxofonkvartett och orgel som tar sin utgångspunkt i en känsla av svindel, av limbo och gränsland, känslan av att inte veta var man är eller vad som är vad. Stycket bygger vidare på musikaliska idéer från saxofonkvartetten ”Kostymen sys i det tysta” från 2022, i vilken de båda spelteknikerna embouchure-glissando och multiphonics skapar ljudlandskap där klangerna går in och ut ur varandra så att man till slut inte vet vem som spelar vad. Nu adderas även orgeln till ljudbilden, med sin mångfacetterade klangpalett och sin förmåga att fylla hela kyrkorummet med sina toner. På så sätt skapas en känsla av att musiken kommer från överallt och ingenstans, något som dessutom förstärks av att saxofonisterna under andra halvan av stycket börjar röra sig runt om i kyrkorummet. ”Vertigo” är också en resa mellan olika energinivåer och känslotillstånd, där det våldsamma och kaotiska övergår i det kusliga och hemlighetsfulla eller det eftertänksamma och lugna.

Stycket är beställt av Svensk Musikvår med finansiering från Kulturrådet.

Credo ur Missa Popularis av Mårten Jansson
Alla satser i denna mässa har inspirerats av olika typer av svensk folkmusik som jag ofta hörde i barndomshemmet framförd på fiol av min far, medan glädjen i att vara kreativ kommer från min mor. Credo, som är mässans mittpunkt, är en "Gånglåt". En folkloristisk marsch, medan de andra satserna är pardanser. Min idé var att se hur dessa folkloristiska genrer kunde interagera med texter från den traditionella mässan på latin. Mitt mål var inte att skriva äkta folkmusik, utan att använda den som utgångspunkt och låta texterna leda vägen.

Mårten Jansson

Stjärnorna av Emil Sundberg
Stjärnorna skrevs 2012 när jag var 22 år och precis hade avbrutit mina studier vid Musikhögskolan. Det var min första komposition och ett försök att hitta/uttrycka min egen musikstil. Stycket skrevs till och uruppfördes av min dåvarande kör Immanuel Nova. Jag hade egentligen först lekt fram huvudpartiet av stycket vid pianot och lagt grunden till "musiken" innan jag hittade dikten Stjärnorna och tyckte att den passade in, vilket tillsammans mynnade ut i det färdiga stycket. 

Det finns många sätt att tolka tanken och känslan i stycket och det vill jag helst lämna öppet för lyssnaren, men själv så ser jag framför mig en person som sitter utomhus i den stjärnklara natten, kanske lutad mot ett träd och tänker. Jag har tänkt mig en utgångspunkt med viss grad av ensamhet, vilsenhet och sorg - som kanske ännu mer går att läsa in i stycket Önskenatt, som i mitt tänkta scenario föregår Stjärnorna. Från utgångskänslan av vilsenhet och ett inre tumult växer hoppfullhet och ro fram, samt tillit och hopp till framtiden eller till något större/spirituellt och i stycket Stjärnorna har personen landat i ett lugn. Kanske kan man likna känslan vid när man som barn (eller vuxen för den delen) hade varit ledsen och gråtit och efteråt när man gråtit klart kunde andas ut, slappna av och känna ett lugn och vila i den känslan.

Nu är det slut. Nu vaknar jag.
Och det är lugnt och lätt att gå,
när inget finns att vänta mer
och inget finns att bära på.
Rött guld i går, torrt löv i dag.
I morgon finns där ingenting.
Men stjärnor brinner tyst som förr
i natt i rymden runtomkring.
Nu vill jag skänka bort mig själv,
så har jag ingen smula kvar.
Säg, stjärnor, vill ni ta emot
en själ, som inga skatter har?
Hos er är frihet utan vank
i fjärran evigheters frid.
Den såg väl aldrig himlen tom,
som gav åt er sin dröm och strid.

– Stjärnorna ur Gömda land (1924), Karin Boye (1900-1941)

Emil Sundberg

När natten skänker frid av Karin Rehnqvist med text av Gunnar Björling

När natten skänker frid
låt dagen vara all
när dag ej plågar mer
och lugn mitt öga bjuder
när hjärtat är med tröst
med mod
och livet utan sorg mig minner

– När natten skänker frid (1943), Gunnar Björling (1887-1960)

En enkel, vacker dikt är allt en tonsättare behöver. 

Karin Rehnqvist

Make Me Dwell in Safety av Erik Hanspers
Texter med en skenbar enkelhet har alltid fascinerat mig, och de erbjuder ofta en spännande grund för en tonsättning. Texten från Psaltaren 4:8 är enkel och koncis i sin framtoning, men har under ytan större djup och tyngd som öppnar upp nya rum. Stycket uruppfördes hösten 2017 i Katarina kyrka i Stockholm, vars rika akustik gav en extra dimension åt stycket.

In peace I will lie down and sleep,
    for you alone, Lord,
    make me dwell in safety.

Psaltaren 4:8, New International Version

Erik Hanspers

Mirjam Tally, Vårtidens ljus
Vårtidens ljus är skrivet till en dikt av den samiska poeten Nils-Aslak Valkeapää. Styckets improvisatoriska element övergår till mer strukturerade delar, karaktär skiftar mellan suggestivt och polyrytmiskt. Visslande och viskande är ju vanligt förekommande i nutida körmusik, men en större utmaning till körsångare är att även spela på crotales som bland annat doppas i skålar med vatten. Då blir framförandet även mer sceniskt.

Gustav Lindsten, Intermezzo #1, #2
Gustav Lindstens improvisationer med liveelektronik fungerar i denna konsert som meditativa mellanspel mellan satserna till Tomas de Luis Victoria. De fungerar som en klanglig länk som bär lyssnaren från en sats till nästa, där målet är att skapa en klanglig helhet för verket.

Lina Järnegard, Fourth Person Singular
För många år sedan snöade jag in på Virginia Woolf och hamnade i en tankekedja kring identitetsbegreppet. Jag skrev ett antal verk där Woolfs litteratur var den största inspirationskällan. Nu har jag många år senare på annan väg återkommit till dessa tankar men med lite nytt perspektiv. Denna gång med utgångspunkt i den fenomenala boken Fourth Person Singular av Nuar Alsadir. Titeln är en lek med pronomen och syftar till idén att identiteten sträcker sig bortom ett enhetligt jag. Genom poesi, mikroessäer och reflektioner undersöker hon identitetens komplexitet. Hur den förhåller sig till språk, till tid och den sociala interaktionen. Språket både hjälper och stjälper, både avslöjar och döljer. Musiken är i en vidare mening ju också språk. Hur dessa tankar om identitet överförs till musik är på intet sätt tydligt, inte ens för mig. Jag ser det delvis, liksom Nuar, som en lek. Och den leken är både ytterst allvarlig men ibland också fånigt lättsam. Verket är finansierat med medel från Kulturrådet och tillägnat Stockholms Saxofonkvartett. 

Anders Hillborg, Mouyayoum 
Mouyayoum från 1983 är ett av den svenske tonsättaren Anders Hillborgs allra tidigaste verk. Hillborg var tidigt influerad av elektronmusik och det hörs också i det sextonstämmiga körstycket, som först ansågs omöjligt att sjunga, men sedan har framförts tusentals gånger över hela världen och än i dag är Hillborgs mest populära.
​ – Många människor som hör det kan inte förstå att det endast är människor som sjunger i kör, de är säkra på att det är någon form av elektronik inblandad. Jag gillar den typen av lek med lyssnarens perception, har Hillborg sagt. 
Stycket leker med klangliga nyanser och bygger på en rytmiskt komplex övertonsserie. Hillborgs öra för röstens subtiliteter och hans lyriska tonspråk är omisskännliga. Verket är en intrikat och fascinerande utflykt i samma universum som Steve Reich. Stycket skrevs först med text, men denna kasserade Hillborg trotsigt för att i stället bara använda ordlösa stavelser.
​ – Musiken gör ofta texten en otjänst. En text kan vara en inspirationskälla som musiken målar. Sedan kan man ta bort orden. De finns ju i alla fall där. I musiken.

Anna Hedelius

Jonas Olsson, piano

Mosaic patterns av Johan Svensson
Beställd av och tillägnad Jonas Olsson med stöd av Konstnärsnämnden.
Lyssna på en inspelning av verket här.

Tolv preludier, bok 2 av Martin Skafte
12 preludier - bok 2 är den andra och avslutande delen av 24 preludier, inspirerade av Claude Debussys båda böcker med pianopreludier.

24 preludier föddes ur idén att jag skulle upprätta en musikalisk dialog med Claude Debussy för att försöka lära mig någonting nytt av honom. Problemet var bara att han dog redan 1918, så för att försöka hitta en väg in i hans musik så utgick jag från en enkel tanke: Tänk om ett av hans preludier helt enkelt lyckats glömma bort sig självt och allt som återstod var dess namn? Vad skulle då kunna uppstå för musik om det preludiet nu plötsligt försökte ”komma ihåg” sig självt igen över 100 år efter att det blev till, med minnets alla egenheter och brister?

Det första jag gjorde därefter var helt enkelt att börja slita i och dra isär Debussys musik för att sedan bristfälligt pussla ihop den igen, likt ett barn som råkat leka lite för vilt med sina favoritleksaker. Gradvis byggde jag sedan upp egna, nya preludier som alla på något sätt var inspirerade av, eller fick ha en egen ”dialog” med var sitt av Debussys 24 preludier. 

Lagom till 12 preludier – bok 2 har kopplingarna till Debussy hunnit bli alltmer vaga. Om första boken i första hand handlade om att skriva sig i riktning mot hans musik så handlar den andra om motsatsen. Tanken var ända från början att alla dessa konstruerade dialoger i slutändan skulle leda fram till att min egen musik både kunde förändras och förädlas genom processen, och kanske till och med att den - i allra bästa fall - kunde föra över och bära med sig någon slags essens från Debussys musik in i min egen? 

12 preludier – bok 2 är tillägnad pianisten Jonas Olsson som varit med varje steg på vägen sedan de första preludierna kom till.

Martin Skafte

Verket tilldelades Järnåkerstipendiet år 2025. Juryns motivering:
’Tolv preludier – bok 2’, är en alldeles unik resa genom ett musikaliskt universum fyllt av överraskande avtagsvägar och stigar som ibland leder till välkända platser, men allt som oftast till något mer obekant ’hörn’ som ej tidigare är utforskat. Med stor skicklighet och musikalitet leder tonsättaren lyssnaren på färden genom tolv infallsrika, rytmiskt intrikata och färgrika preludier. Tilltalet är direkt och ger en mycket fascinerande och inspirerande musikalisk upplevelse.

Tusen tungor

Enter av Adele Kosman
Ett stycke romantik och mystik som ämnar att avtäcka ett heligt utrymme. I takt med att kören gradvis blottar detta rum bjuds lyssnaren in att följa med och själv upptäcka. Verket beställdes i samband med Konstmusiksystrars 10-årsjubileum och uruppfördes i maj 2025 i föreställningen TUSEN TUNGOR + DUNKA DUNKA i Eric Ericsonhallen. 

Unveil
big sheet of plastic
Unfolds
to
My new song
Create a dim lit wall
Two more
A dim lit room
Now please Enter
One thing left
Just
Enter

Almarna av Lo Kristensson
Den första versionen av verket komponerades för fyra sångare, i samarbete med konstnären Hanna Ljungh, ett film- och ljudverk för almarna i Kungsträdgården. Från början var idén att skapa ett slags eko av den historiska händelse som ägde rum för över 50 år sedan då bland annat operakören kom ut och sjöng för träden. Men ju mer vi samtalade runt detta, ju mer handlade det just om de träd som står där än idag. Lo tog in fyra sångare i projektet och komponerade ett minimalistiskt ljudverk för röster i nära samarbete med sångarna - med åtanken att kunna genomföras sent på natten. Stämningen som vi ville fånga är stillsam, en slags vila från dagen. På natten mellan 11-12 maj 2024, vid 3-tiden på morgonen, satte vi upp kameror, mikrofoner och kaffetermosar i Kungsträdgården och sångarna sjöng tillsammans med träden. Rösterna fick skapa ljudbilden ihop med de befintliga ljuden på platsen. Verket arrangerades senare till en 8-stämmig version för Tusen Tungor i samband med Konstmusiksystrars 10-årsjubileum.

Minns du vad du lovte mig ifjol av Linnea Landström
En vispolska efter Petrus Per från Gagnef i ett nytt arrangemang av Linnea Landström för diskantkör och 3 solister. Körens delar bygger på en version av Ulrika Bodén, medan solisternas utsmyckningar och modala tongångar varvar mellan att gå med och mot kören. Tillsammans skapas en slags växelsång, ett ambivalent tillstånd som förkroppsligar den brutala sorgen i ett brustet hjärta.

Davids Nimm av Karin Rehnqvist
Davids Nimm är en transkription av polskan Minns du vad du lovte mig ifjol - uppspelad baklänges. Den komponerades 1983 för sångerskorna Lena Willemark och Susanne Rosenberg, och blev hennes stora genombrottsverk. Genom att bearbeta den korta inspelningen och betona den omvända artikulationen skapades ett kraftfullt verk som genomsyras av svensk folkmusik på ett helt nytt och oväntat sätt - fritt från nationalromantikens folkmusikaliska influenser. Att inkorporera lockrop och vallmusik i konstmusikaliska verk har sedan dess blivit ett signum för hennes kompositoriska gärning. 

Heirloom av Hillevi Duus
I Heirloom vävs fonetiska skiftningar, mekaniska pulser och fragmenterad text samman. I Heirloom utforskas kören som instrument, där fonetiska skiftningar blir ett sätt att variera klangfärgen. Verket har formats tillsammans med Siri Anna Flensburg och Elin Oskarsson, sångare och vikarierande dirigenter i Tusen Tungor. Texten är baserad på fragment ur dikten Weaving av Lucy Larcom (1824-1893).

When we sing av Lina Nyberg
“When we sing har tillkommit med inspiration från körmedlemmarna, då jag använt mig av en enkät för att få veta vad körens tankar runt att sjunga tillsammans är. Att låta sina röster klinga samman och i grupp fokusera på ett gemensamt mål eller gemensam klang är för mig en vacker bild av hur demokratin fungerar. Musiken är ett böljande mellan att anpassa sig i en grupp, för allas bästa och att låta individen skina igenom. Att låta sin röst ta plats i rummet är också för mig grundläggande för yttrandefriheten, du sjunger alltså finns du. With our voices we move air, sjunger kören, och vi vet att en förändring är möjlig.”

- Lina Nyberg, februari 2026.

Ljuset av Marta Forsberg
Ljuset är baserat på korta utdrag ur Martas anteckningsbok, och förekom först i det elektroakustiska verket Sjunger för varandra (2013), då sjunget av hennes bror Tomasz Forsberg i en mer fragmentarisk form. Hon längtade dock efter att ge verket en egen gestalt. I mötet med Tusen Tungor fick Ljuset sin slutgiltiga form som en femstämmig kanon, specialkomponerat för diskantkör. Verket uruppfördes i december 2024 och finns tillgängligt på Bandcamp. 

Ljuset tog plats
under mitt ögonlock
morlar värmen
tryggt i sin skugga

”The Wanderers är inspirerad av mina funderingar över den tidiga medelåldern som en övergångsrit, med dess sökande och vilsenhet, födande och föräldraskap, makt och slit, vinst och förlust. Jag har vävt samman texter med fragment av Bergslagens berömda poeter Dan Andersson och Gustaf Fröding, i egen översättning till engelska. Deras suggestiva texter är starkt förankrade i det lokala, men har en universell resonans. Varje sats i symfonin bebor en annan miljö, dessa som metaforer för en annan aspekt av resan mitt i livet: skogen om natten, fält i solsken, en eldig smedja, en tjärn i skogen. Kören och orkestern vävs samman i en ny sorts ljudorganism, på en musikalisk resa genom vidsträckta marker.”

– Matthew Peterson.”

The Wanderers för kör och orkester är en beställning av Musik i Dalarna för Radiokören och Dalasinfoniettan som del av Matthew Petersons uppdrag som Dalasinfoniettans Composer-in-Residence 2024–2026. Verket är Matthew Petersons andra symfoni och har komponerats med stöd av Kulturådet.

Läs Boel Adlers intervju med Matthew Peterson