Dror Feiler och Hans-Ola Ericsson in Concert

Dror Feiler och Hans-Ola Ericsson
Dror Feiler och Hans-Ola Ericsson
Dror Feiler och Hans-Ola Ericsson in Concert
Fri entré

Dror Feiler och Hans-Ola Ericsson har samarbetat till och från under många år. Dels har Hans-Ola framfört en stor del av Drors orgelverk, dels har Dror regisserat en kyrkoopera av Hans-Ola och tillsammans har de satt upp Bachs Matteuspassion. Dessutom har de vid åtskilliga festivaler uppträtt som musiker tillsammans. Nu möter vi dem båda i en unik konsert som firar den andliga närvaron.

Verkkommentarer

När en sträng ordning upprätthålls och allt är på sin plats – noggrant arrangerat men saknar äkta substans – blir vår upplevelse av saker genom den inget annat än ett långt tråkigt koncept, vilket leder till att känslan av absurditet triumferar över alla våra förhoppningar... Frånvaro är av en annan art; man upplever den – man är ibland berusad av den – när den plötsligt kastar oss utanför varje mänsklig ordning och in i världens stora oljud i all dess skrämmande tydlighet. Och eftersom ingen myt har överlevt för att dämpa eller filtrera dess våld, är vi bländade av det som så många mystiker därför har kallat den mörka materian.

 

Musiken firar närvaron, sjunger om dess vara, precis som musiker och lyssnare gör i nuet; den kan förbereda oss andligt för att möta den, men den kan inte i sig själv tillåta oss att uppnå den.


Text: Dror Feiler/Hans-Ola Ericsson

Magneter och motrörelser

Zöllner-Roche Duo
Eva Zöllner och Heather Roche
Magneter och motrörelser
Fri entré
Program
  • Julie Zhu nadir aux pommes (2021), svensk premiär, 9 min
    klarinett, accordion och video
  • Martin Rane Bauck sondern die sterne, die sterne der erde (2024), svensk premiär, 8 min
    klarinett, accordion (med stöd av Arts Council Norge)
  • Jonatan Sersam passing lodestones (2020), 6 min
    klarinett, accordion
  • Lina Järnegard In Wind, Water and Waiting (2020), 8 min
    klarinett, accordion
  • Johan Svensson double dubbing (firefly song) (2021), 12 min
    klarinett, accordion och 16 piezo buzzers
     

Klarinettisten Heather Roche och accordionisten Eva Zöllner är två av den nutida konstmusikens mest mångsidiga och anpassningsbara röster, kända för sitt utforskande av experimentella framförandeformer och utökade tekniker. På Aliasteatern bjuder de på ett program där vi kan höra vindens klagan, genomträngande högtalarpip och det stilla ljudet av en guldfisk i en skål.

Verkkommentarer

Julie Zhu är tonsättare, konstnär och klockspelare. Titeln till hennes stycke nadir aux pommes är hämtad från den franska 1970-talsfilmen Céline och Julie gör en båttur. Stycket handlar om två vänner som är lika men samtidigt väldigt olika. Deras relation är växelvis charmig, följsam, komisk och konfliktfylld. Ibland har de behov av att hävda sig, ibland vill de dansa med varandra. En guldfisk i en skål (levande eller virtuell) är vittne till deras interaktion. Kompositionen handlar också om distraktion och den absurditet som kan uppstå genom att ge uppmärksamhet åt specifika ljudobjekt. 

 

Martin Raune Baucks stycke sondern die sterne, die sterne der erde har lånat sin titel från Rilkes sjunde elegi, vars text i svensk översättning lyder:

Inte bara sommarens alla morgnar – inte bara
hur de omvandlar sig i dag och strålar av begynnelse.
Inte bara dagarna, så milda kring blommorna, och rika
och fullständiga uppe kring trädens formade kronor.
Inte bara dessa utsprungna krafters andakt,
inte bara vägarna, inte bara ängarna om kvällen,
inte bara andningens klarhet efter ett sent åskväder,
inte bara den stundande sömnen och kvällsaningar…
utan nätterna! Utan de höga, sommarens
nätter, utan stjärnorna, jordens stjärnor.
O att en gång vara död och oändligt omfatta dem,
alla stjärnorna: för hur, hur, hur glömma dem!

 

Jonatan Sersam skriver om passing lodestones:

En kropp passerar en annan, attraherar, avvisar, med tvetydiga avsikter, svävar i och över spektra, rör vid noder och partiklar, lätt, fortsätter genom tunnlar byggda på harmonigrunder, ackord. Andas i lager, varje lager med sin rörelse, sjunger genom varma bultande gälar. En melodi antyds, andas, uppmuntras att bli linjär, blir en seende, analyserande och sökande kropp. Återigen attraktion och avvisande. Kanske uppstår syntes, sammansmältning. Ögon fortsätter se ögon, kropp dras till kropp, form skriker efter annan form. Som magneter. 

 

I november 2019 då Lina Järnegard skrev duetten I vind, vatten och väntan vistades hon i Chile. Det pågick massdemonstrationer mot ojämlikheten och mot konstitutionen som fortfarande härrörde från Pinochets era. Datumet för folkomröstning om ny konstitution sattes till den 26 april. Folket kunde inte göra annat än att vänta, men de fortsatte samtidigt att manifestera sin åsikt i dagliga demonstrationer. I mars sköts folkomröstningen upp till den 26 oktober. Folket fortsatte vänta. I stycket finns dikttitlar av Sylvia Plath sammanflätade med klarinettens del. Dessa viskas in i klarinetten, inte hörda som distinkta ord utan för att forma det luftiga ljudet. Effekten är en organisk ljudbild som liknar vinden, eller kanske ett avlägset hav.

 

Dubbel dubbning (firefly song) är en komposition för tre aktörer: en klarinettist, en dragspelare och en specialtillverkad enhet med 16 piezobuzzers (summers) utspridda i rummet och försedda med blinkande LED-lampor. En piezobuzzer är ett litet högtalarelement med en inbyggd oscillator. Den är tillverkad för att producera endast ett högt ljud, men om den behandlas försiktigt kan den visa en dold, färgstark palett av ljud. Kompositionen är en utforskning av situationer där vissa aspekter av beteendet hos en aktör omedelbart imiteras av de andra. 

Katter och vindars klagan

Arméns musikkår, foto: Christian Ekstedt/Försvarsmakten
Arméns musikkår, foto: Christian Ekstedt/Försvarsmakten
Katter och vindars klagan
Fri entré

Arméns musikkår

Saxofonkvartetten:
Per Friman, saxofon
Sebastian Fjellheim, saxofon
Jesper Eriksson, saxofon
Filip Källner, saxofon

Blåskvintetten:
Malin Gustavsson, flöjt
Elin Larsen, oboe
Kristian Möller, klarinett
Bodil Kindlund, fagott
Jonas Lindström, horn
Program

Dror Feiler Ki (1998), 3 min
saxofonkvartett

Sven-David Sandström Wind Pieces (1996), 15 min 
blåskvintett

Marie Samuelsson Katt: Nio Liv (1989), 7 min 
blåskvintett

Maria Lithell Flyg Lament and tear (2020), 12 min
blåskvintett

Paula af Malmborg Ward Yakuzi (1993), 7 min
saxofonkvartett

Arméns musikkår är den största av Försvarsmaktens tre professionella orkestrar med 53 heltidsanställda musiker. När de blåser upp i Marabouparken står Sven-David Sandströms svängiga blåskvintett Wind Pieces på repertoaren. Dessutom tre energiska blåsarverk av Marie Samuelsson, Paula af Malmborg Ward och Maria Lithell Flyg samt en begrundande saxofonkvartett av Dror Feiler.

Verkkommentarer

”Det är väl en kreativitet jag har inom mig som jag inte kan stoppa riktigt. Den bara väller ut ur mig.” Så förklarade tonsättaren Sven-David Sandström sin produktivitet som tonsättare i det Sommar i P1 som sändes en månad efter hans död 2019. Också bredden i Sandströms produktion är häpnadsväckande. På verklistan står allt ifrån storslagna operor och oratorier till körlyrik och kammarmusik i det mindre formatet. ”Väldigt mjukt, men nästan svängigt”, lyder den övergripande angivelsen till hans blåskvintett Wind Pieces.

Men först lyssnar vi till saxofonstycket Ki, som Dror Feiler, en av Sveriges ledande improvisationsmusiker, skrev för Stockholms Saxofonkvartett inför en turné i Israel 1998. Titeln betyder ”därför”, på hebreiska och är ett stilla möte mellan judisk bönetradition och en nordisk ton av det slag man kan höra i svensk folkmusik. 

I en splittrad samtid tror Marie Samuelsson att nutida konstmusik kan skapa rum för eftertanke. I hennes tonspråk återfinns naturens, djurens och stadens konkreta ljud i sensualistisk symbios med människans musikinstrument. Katt: Nio Liv spelas återkommande på konserter och kan även höras på digitala plattformar i en inspelning av Royal Stockholm Philharmonic Wind Quintet från 2018. Då Nordiska Blåsarkvintetten tog ut katten på norrländsk turné 2020 blev Örnsköldsviks Allehandas skribent Katarina Östholm förtjust och skrev: ”Jag blev fångad! Satserna rymde en rik mylla av poetiska och stundtals brutala ljudkombinationer. I programmet kunde man läsa att Samuelsson ofta skriver ned ljud i form av onomatopoetiska ord, alltså ord som låter som det de beskriver – fågelsång, blixt och åska. Men satserna innehöll mer än enbart onomatopoetiska ljudkombinationer – man kom i stämning trots alla dissonanser, rytmiska finurligheter och tematiska småbitar. Och det var inte bara var jag som lade märke till den stämning kvintetten skapade med verket – det blev knäpptyst mellan satserna samt efter slutsatsen! Intet tvivel om att både musiken och musiker nådde fram till publiken. Att skapa ett hypermodernt musikverk som mäktar att nå in till publiken på detta sätt, är snudd på genialt.”

Maria Lithell Flygs musik är ofta lekfull och omfattar både sorg och humor. Titeln till hennes   stycke Lament and Tear har en särskild tillkomsthistoria. Då Flyg skrev stycket till Kungliga Filharmonikernas Blåsarkvintett upptäckte hon att musiken bitvis lät sorgsen och suckande som en melankolisk klagosång. Ordet lament passar bra in också på piccolon som återkommande spelar en väldigt melankolisk och skör melodi över de andra instrumenten. Däremellan finns partier som är mer rytmiskt snabba och där det rycker och drar lite. Maria Lithell Flyg använde därför ordet tear med den dubbeltydiga betydelsen slita/dra sönder och tår (som i gråt).

Paula af Malmborg Ward har uppkallat sin saxofonkvartett Yakuzi efter en arg japansk ung dansare. Hon berättar:
”Jag gick min första termin på komposition påbyggnad; minimalismen fascinerade oss alla, liksom formler att sätta i gång hjärnan med.  SATOR AREPO TENET OPERA ROTAS blev till ett funk-riff, passande att lustfyllt dissekera in i minsta klaffljud. Det var jätteroligt att komponera! Resultatet kom att påminna om en bökig karaktär i en musikal jag tänkt skriva flera år tidigare. Han hette Yakuzi, dansade kantigt och expressivt och var en riktig strulputte som var arg på alla hela tiden. Han fick aldrig bli till kött medan hans namne saxofonkvartetten visade sig spelbar. Yakuzi var mitt första verk för Stockholms Saxofonkvartett. De uruppförde det med glans på min födelsedag 1993. Att det ungefär samtidigt lanserades ett nytt sorts bubbelbad som blev väldigt populärt har inte med saken att göra. Men visst, det bubblar ju lite om låten också.”

Luftburna landskap

Stockholms Saxofonkvartett, foto  Johannes Bergmark
Stockholms Saxofonkvartett, foto Johannes Bergmark
Luftburna landskap
Fri entré
Program

Henrik Strindberg Modell 3 (1984/2004), 4 min
fyra sopransaxofoner       

Leilei Tian La caverne des idées (2010), 10 min
saxofonkvartett 

David Riebe Kostymen sys i det tysta (2022), 10 min
saxofonkvartett

Diana Rotaru Fly in Amber (2010), 13 min

Karin Rehnqvist …and so the day ends (1994/2024), 6 min
altsaxofon, två tenorsaxofoner, barytonsaxofon  
 

När Stockholms Saxofonkvartett bjuder in till konsert i Tyska kyrkan står fem verk som skrivits direkt för ensemblen på repertoaren. Musik av Karin Rehnqvist, Henrik Strindberg, Leilei Tian, David Riebe och Diana Rotaru. 

 

I samarbete med
Verkkommentarer

Första versionen av Henrik Strindbergs stycke Modell är från 1984. Strindberg gick i kompositionsklassen när Anders Loguin bad om ett kort stycke för flöjt och tre malletinstrument. Verket planerades minutiöst på rutpapper. Det är inspirerat av 1950-tals-modernismens hårt strukturerade kompositionstekniker, men applicerat på få notvärden och ett pentatoniskt tonförråd som så småningom krymps eller tänjs genom multiplikation. Fraslängderna är strikt förutbestämda och speglas som om det vore tolvtonsserier, men är delar av en den ganska långa melodi i jämna åttondelar som presenteras i starten. Den inledande delen är unison, andra delen en tvåstämmig kanon, tredje delen en fyrstämmig kanon. 

Vid uruppförandet hette verket hustle an’ bustle. Michael Pettersson spelade flöjtstämman. År 2004 bad han Strindberg göra en version för Tribukait/Pettersson/Berg Trio. Denna finns utgiven på deras cd Sounds of Transparence. 

– Jag döpte om stycket till Modell. Några år senare tänkte jag att det skulle vara spännande med en version för fyra sopransaxofoner, det blev Modell 3.


La caverne des idées. Idéernas grotta. Lei lei Tians stycke är inspirerat av den grottallegori som den grekiske filosofen Platon använde i sitt verk Staten i ett försök att illustrera verklighetens natur. Allegorin är skriven som en fiktiv dialog mellan Platons lärare Sokrates och Platons bror Glaucon. I dialogen beskriver Sokrates en grupp människor som har levt fastkedjade vid väggen i en grotta hela sitt liv, vända mot en tom vägg. På väggen ser människorna skuggor av saker som passerar bakom dem, och de börjar tillskriva dessa skuggor former. Enligt Sokrates är skuggorna det närmaste fångarna kommer att se verkligheten. Han förklarar sedan att filosofen är som en fånge som befriad från grottan kommer att förstå att skuggorna på väggen inte alls utgör verkligheten, eftersom han kan uppfatta verklighetens sanna form snarare än skuggorna. Allegorin relaterar till Platons formteori, enligt vilken "formerna" (eller "idéerna") och inte den materiella förändringsvärlden som vi känner till genom sensation, besitter den högsta och mest grundläggande typen av verklighet.
 

David Riebes stycke Kostymen sys i det tysta är en personlig komposition som handlar om både tacksamhet över livet och oro inför döden och det okända. Riebe berättar:
– År 2016 drabbades jag av leukemi, 27 år gammal, och genomgick flera behandlingar, bland annat stamcellstransplantation. I vår del av världen är det vanligt att man lever i en känsla av att vara nästan odödlig – olyckor, sjukdom, våld och krig är något som drabbar andra, inte mig. I detta stycke vill jag reflektera över vad som händer med oss när döden plötsligt kommer obehagligt nära, till exempel om vi själva drabbas av en potentiellt dödlig sjukdom. Musikaliskt har jag utgått från två speltekniker som är idiomatiska för saxofon: embouchure-glissandon och multiphonics. Båda dessa skapar genom sin natur en osäkerhet och ambivalens i musiken som här blir en illustration av oro och ångest. Men de kan också frambringa ljudlandskap fulla av eftertanke som passar väl till att förmedla flera av de positiva idéerna bakom stycket: betydelsen av mänskliga relationer, tacksamhet över livet och vetenskapen, och hur man växer som människa av att plötsligt inse att man inte är odödlig. 

Titeln kommer ur sista strofen i Tranströmers dikt Svarta vykort

Mitt i livet händer att döden kommer och tar mått på människan. 
Det besöket glöms och livet fortsätter. 
Men kostymen sys i det tysta.

Stycket tillägnas Stockholms Saxofonkvartett, samt Riebes syster Anna. 
– Utan hennes stamceller hade jag kanske inte levt idag.

 

Diana Rotarus stycke Fly in Amber är inspirerat av den skotske målaren Graeme Todds visuella värld. Liksom många av Todds verk är de tre korta styckena tre imaginära landskap, uppenbarligen monokromatiska, som överlappar olika nivåer av perception eller minne. De fyra saxofonerna (SATB) behandlas som en orgel, en enda röst med olika böjningar, de solistiska ögonblicken är mycket sällsynta. Styckets sista del, Very delicately but stubbornly hypnotical, utforskar ett annat slags hypnotisk trans: den repetitiva mekanismen.

 

En långsamt spunnen melodi. En noga utarbetad bordun. Kromatiska slingor som faller och stiger. Det är beståndsdelarna i Karin Rehnqvists kvällssång …and so the day ends. Grunden till stycket är hämtad från sista satsen av hennes tidigare verk Solsången. Kvartetten som består av en alt-, två tenorer- och en barytonsaxofon ger en mörk klang. 
– Saxofonernas förmåga att nästan ljudlöst smyga in och ur varandras toner ville jag framhäva. Jag sökte ett uttryck av andlöshet och suggestion, skriver Rehnqvist.

Inställningen till melodi intresserar henne.
– Hur långsam kan den vara för att musikerna ska kunna hålla i fraserna, och för att den fortfarande ska uppfattas som en melodi?
.…and so the day ends är skriven för Stockholms Saxofonkvartett. 
 – Vårt samarbete över åren har varit oerhört kreativt och givande.

Stämmor och skuggspel

Liparella
Lipparella: Peter Söderberg, Anna Lindal, Louise Agnani och Kerstin Frödin (Kerstin medverkar ej i Svensk Musikvår 2024). Foto: Simon Söderberg
Stämmor och skuggspel
Fri entré
Program

Edu Haubensak Mycel (2023), uruppförande, 10 min
Teorb med skordatura

Chrichan Larson Pair (2002), 12 min
Violin, violoncell

Peter Ablinger Ohne Titel 1-10 (2005), 5 min

Ylva Fred Tre parenteser:
kvittot i påsen – cigaretten efteråt – du är besviken (2016), 5 min
luta, viola da gamba

Utdelande av Svenska Saltöstiftelsens Järnåkerstipendium 2023
Pristagare: Jonatan Sersam för stycket presencia de Sombra

Jonatan Sersam presencia de Sombra (2022), 15 min
Sopran, violoncell, viola da gamba

Lipparella samarbetar under Svensk Musikvårs finaldag med sopranen Alexandra Büchel och cellisten Åsa Åkerberg i en konsert som bland annat bjuder på uruppförandet av Edu Haubensaks Mycel samt svensk premiär för Jonatan Sersams Järnåkerprisbelönade stycke presencia de Sombra.

Verkkommentarer

 – Teorben, vilket instrument det är, skriver Edu Haubensak apropå sitt stycke Mycel, som under denna konsert får sitt uruppförande.

Med sina 14 strängar är teorben förankrad i ett mellan- och lågt register. Instrumentets två åtskilda delar – en med sju strängar på greppbrädan, den andra med sju långa bordunsträngar – ger en mycket intensiv klangkaraktär, inte minst i de utklingande basträngarna.

Det låg nära till hands för Haubensak att stämma om en del av strängarna och de två registren har försetts med olika slags skordatura/omstämning. I de högre strängarna finns en skala där tonerna har samma avstånd mellan tonerna, 240 cent, vilket motsvarar en uttänjd helton. I basregistret har i stället vissa strängar stämts om med 33 respektive 66 cent, vilket mellan tonerna E och F ger svävande pulser liknande ett naturligt vibrato. Kompositionen innehåller samklanger från en ren oktav (1200 cent) ner till det minsta intervallet (20 cent).

Styckets titel Mycel betecknar något som växer under markytan, antingen med ett bestämt mål eller i meanderslingor, en process präglad av ständigt sökande och förgreningar. I bästa fall ingår mycelet i symbios med rotsystemet hos ett träd. Detta komplex benämns mykorrhiza. Men i den här musiken handlar det inte så mycket om förgreningar, utan snarare repeterade linjer, avbrott och omvägar. 

 – Om det ur denna symbios växer fram en svamp och musikverket liknar ett mycel, då är jag lycklig, skriver Edu Haubensak.

 

Chrichan Larsons Pair skrevs 2002 på uppdrag av Nomus (Nordiska musikkommittén) och fick sitt första framförande på Parkteatret i Oslo året därpå med cellisten Tanja Orning och violinisten Victoria Johnson. I musiken, vars fem satser spelas quasi attacca, uppenbarar sig elva scenarion som i ett kalejdoskopiskt mönster avlöser varandra. Under sin väg utmed tidsaxeln utsätts de för miljöombyten som tvingar dem att så småningom byta skepnad.

 

Peter Ablingers Ohne Titel 1-10 består av tio korta delar med skiftande antal musikaliska element. Varje notsystem är en självständig enhet och innehåller elementära musikaliska byggstenar som skalrörelser, tonupprepningar, ackord eller pedaltoner. Dessa kunde lika gärna höra hemma i musik från någon tidigare epok, men kombineras här på ett sätt som placerar dem i nya sammanhang och frigör dem från vedertagna modeller för uttolkning. Man kan se det som att Ablinger, i John Cages anda, vill låta klangerna framträda utan någon intention, något som också framgår av hans spelinstruktioner:

Allt väldigt mjukt / väldigt klart / enkelt / inga manér / inget rubato / inget espressivo

Partituret kan realiseras med en valfri instrumentkombination och framförs här i en version för violin, luta och viola da gamba. 

 

Tre parenteser är en liten samling miniatyrer som Ylva Fred skrev för Louise Agnani och Peter Söderberg under ett studentprojekt på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Varje sats har sitt eget modus (bestämda tonmaterial) bland annat Messiaens modus 2, även känt som hel-halvtonsskalan. Satserna har även sina egna kompositionstekniker, där ”cigaretten efteråt” i sin enkelhet är en palindrom fördelad på de två olika stämmorna. Gemensamt för miniatyrerna är de tydliga inslagen av gestik från tidig musik, en slags referensestetik ofta förekommande i Ylvas musik. Här i form av kontrapunktiska rörelser, barockornamentik, arpeggion och till och med en repris (!).

Stycket skrevs med inspiration även från Stockhausens tolv miniatyrer Tierkreis: musik som existerar som komposition utan att vara bundet till en viss instrumentation (vilket i sin tur även det härstammar från en äldre tradition). 

När tillfälle getts har Tre parenteser mycket riktigt omarrangerats, framförts i en mängd olika sättningar och blivit ett av Ylvas mest spelade stycken. Versionen för flöjt och klassisk gitarr finns inspelad på skiva med Duo Delinquo.

​​

Jonatan Sersam tilldelas Stiftelsen Saltös Järnåkerstipendium 2023  för verket presencia de Sombra, skrivet för viola da gamba, cello och sopran. Verket som i september 2022 uruppfördes på Le Festival de Royaumont i Paris av ICTUS Ensemble får vid denna konsert, då också Jonatan Sersam tar emot utmärkelsen, sin Sverigepremiär. 

I en verkkommentar skriver Sersam själv: ”Rösten som en skugga, projicerad i en klangspegel. Denna klangspegel växer, den skriver sig själv. Som texten av den argentinske poeten Alejandra Pizarnik. En lampa som tänds, en lampa som släcks. Det bildas ett skuggspel som utspelas på väggarna i ett litet rum. En studio kanske. Eller ett mentalt rum, i vilket en skuggas närvaro frammanas. Stillheten, galenskapen, nattens svärta, allt finns i ljuden. Klangerna antyder en skepnad, en närvaro, som uppenbarar sig i skepnaden av en dikt. Något som man upplever läsandes fram och tillbaka. Man omtolkar den i olika belysningar och med olika röster. Och i texten kan man hitta många olika stämmor, med olika tilltal och karaktär. En metafysisk text om att skriva, om gestaltandet av en skugga. Vissa fragment verkar utskurna från något annat, placerade tillsammans med resten av texten, likt skikt av röster som glänser igenom sprickorna, en polyfoni av skuggor...

Läs mer om Stiftelsen Saltös Järnåkerstipendium 2023.

ensemble neo

ensembleneo, fototograf Marie Lundgren
ensemble neo, fototograf Marie Lundgren
ensemble neo
Fri entré

ensemble neo

Fredrik Burstedt, dirigent
Sara Hammarstöm, flöjter
Robert Ek, klarinetter
Mårten Landström, piano
Daniel Saur, slagverk
Brusk Zanganeh, violin
Damon Taheri, viola
Nick Shugaev, cello
Program
  • Jenny Hettne  As they flutter about (2023), 10 min
    baskl + elektronik
  • Kim Hedås Under luften (2002), 12 min
    altfl, baskl, vla, vlc
  • Djuro Zivkovic Citadel of Love (2019/20), 35 min
    fl, kl, pi, slv, vln, vla, vlc

År 2023 firade ensemble neo 17 år i frontlinjen för nutida kammarmusik. Den internationellt hyllade ensemblen har sedan starten strävat efter att vara en distinkt röst på den svenska nutida musikscenen.

Verkkommentarer

Jenny Hettne arbetar innovativt och gärna i nära samarbete med musiker då hon utforskar musikens klangliga möjligheter. Hon komponerar för såväl orkester som mindre besättningar, ibland i kombination med elektronik. Hennes akustiska musik är starkt influerad av elektroakustisk musik och vice versa. Stycket As they flutter about för basklarinett och elektronik är komponerat i nära samarbete med och tillägnat klarinettisten Robert Ek. 

Musiken startar i basklarinettens djupaste register, i ett statiskt ljudlandskap av knappt skönjbara variationer, lätt böljande eller försiktigt skorrande. I styckets andra del expanderar rörelserna; vibrerar, fladdrar och skimrar. Solisten och den elektroniska stämman fungerar som en duo där de ibland byter funktion med varandra: speciella tekniker på instrumentet skapar en närmast elektronisk klang medan obearbetade klarinettinspelningar hörs i den elektroniska stämman.

Dovt och mörkt i klangen eller en annan sorts intensitet och lyster? Kim Hedås fick lust att höra altflöjt, basklarinett, viola och violoncell tillsammans, ge plats för deras speciella klangfärger. Den första idén var att skriva en sorts fyrkantig musik, där uttrycken var mycket återhållna. Den sista idén var att låta musiken bli som den ville, spräckligare och friare med det fyrkantiga som fond. Under luften är musik om det som kanske inte syns men som hela tiden pågår under tiden, under jorden, under luften.

Citadel of Love beställdes av och skrevs för ensemble neo år 2019-20. Trots att kompositionen är rent instrumentell använder Zivkovic olika texter som inte sjungs utan talas av utövarna. Verket fick Järnåkerstipendiet år 2020 med motiveringen: Citadel of Love är ett högst personligt ensemblestycke som lyckas skapa en unik och intim atmosfär utifrån en instrumentation som idag är mycket utbredd. Pianots berättande röst tillsammans med de andra sex instrumenten, som var och en subtilt lägger till vokalröst samt olika slagverk, för lyssnaren från början till slut genom ett intensivt inre drama och rika klangvärldar.

Zivkovic skriver själv om Citadel of Love:

Tills du lär känna dig själv genom ödmjukhet och andlig visdom är ditt liv ett slit och svett. Att lära känna sig själv betyder att du måste bevaka dig omsorgsfullt från allt utanför dig; det betyder uppskov från världsliga bekymmer och granskning av samvetet. Och sedan sjunker plötsligt en slags superrationell gudomlig ödmjukhet över själen, som ger ånger och tårar av brinnande samvetskval till hjärtat, du kommer att fyllas med en annorlunda, obeskrivlig berusning – berusning av samvete – och kommer att gå in i djupet av ödmjukhet. 

När du inser att berömmelse, nöje, överflöd och välstånd inget värde har, eftersom det endast betyder död och förfall, förstår du också det världsligas fåfänglighet och riktar i stället blicken mot det gudomliga. Då ska du också klara allt som verkligen existerar och höja dig över smärta och njutning. Omvandlad till ett heligt tabernakel uppgår du i kärlekens citadell.

– Nikitas Stithatos, från Om Tingens inre natur (Filokalia)

In time

Gary Graden och Helene Stureborg – foto Graden: Staffan Engwall
Gary Graden och Helene Stureborg – foto Graden: Staffan Engwall
In time
Fri entré
Program
  • Agneta Sköld Den levande Maria (2018) – svit i fem satser 
    Let your light come (2019)
  • Paula af Malmborg Ward ur Missa Praesentis Dialectica, 
  • In time, Interiorem ur Projektet, Crooning,  
  • Den äng som höljts uruppförande & Full fathom five

Konsertlängd 1 h 15 minuter fri entré | Insamling till musikverksamheten I samarbete med Svensk musikvår.

Samtida klanger med ekon av kyrklig tradition blir det då musik av Paula af Malmborg Ward och Agneta Sköld står på programmet.

Verkkommentarer

Då S:t Jacobs kammarkör beställde Den levande Maria 2018 fick Agneta Sköld fria händer att leta fram texterna. 
   – Det finns många Ave Maria-texter. I första satsen blandar jag Ave Maria på latin med Erik Axel Karlfeldts text om den unga oskyldiga Jungfru Maria. En ny ingång till Maria fick jag då jag hittade Ebba Lindqvists texter om vanliga Marior som också har ett barn på armen. Dessa texter använder jag i de tre mellansatserna. I sista satsen använder jag den engelska texten till Marias lovsång Magnificat.
   Let your light come är en tonsättning av psalm 42, som börjar med orden ”As the deer pants for streams of water, so my soul pants for you, O God.”

I Malmborg Wards Kyrie ur Missa Praesentis Dialectica åtföljs den traditionella mässtexten av Tomas Tranströmers dikt Klangen. Interiorem är en sats ur skapelseberättelsen Projektet och Full Fathom Five för sopransolist och piano är en tonsättning av Ariels sång ur Shakespeares Stormen. Orgelfanfaren In time skrevs för festivalen Organspace hösten 2023 och i a cappellastycket Den äng som höljts, med text av Åsa Hagberg, stiger lovsången till Gud. 

The Aleatoric Chamber Ensemble

The Aleatoric Chamber Ensemble
The Aleatoric Chamber Ensemble
The Aleatoric Chamber Ensemble
Fri entré
Program
  • Lars Bröndum Sentient Entities, 12 min
  • Per Gärdin Eleventh Hour, 13 min 
  • My Eklund, Lars Bröndum, Daniel Borgegård Älgå, Per Gärdin Alea iacta est, 15 min
  • Lars Bröndum Aleatoric Anthem for Tunisia, 8 min

Ordet aleatorik kommer från det latinska ordet alea, som betyder tärning. I aleatorisk musik har musikerna som framför stycket möjlighet att improvisera inom  en av tonsättaren fastställd ram.

Verkkommentarer

Lars Bröndums Sentient Entities utforskar olika former av rytmisk aleatorik, i vilken tonspråket formas ur en tolvtonsserie. Styckets idé och tema är hämtade från buddhismens tanke om att föremål, som till exempel stenar och träd, kan ha medvetande och perception, men befinner sig i en annan dimension av tid. Dessa är typiskt sett inte väckta, och är därför begränsade till döden, återfödelsen och dukkha (lidande). Kanske kan denna idé i framtiden även innefatta maskiner och AI? Stycket komponerades 2023 för The Aleatoric Chamber Ensembles andra album Sentient Entities and other Things. 

Per Gärdins Eleventh Hour komponerades av Per Gärdin år 2023 med programförklaringen "Den tidpunkt då något senast kan ske eller till vilket något som mest kan uppskjutas.”

Alea iacta est är en improvisation som utforskar olika texturer och densiteter. Allt och intet kan hända.  

Idéen bakom det antinationalistiska projektet Aleatoric Anthems började under Covid-19-pandemin. Lars Bröndum genererade 149 aleatoriska hymner, en för varje land i världen. Alla hymnerna baserades på ett och samma grafiska partitur. Detta partitur tolkades av musiker runtom i världen och från deras inspelningar datorgenererades aleatoriska kompositioner. 

The Aleatoric Chamber Ensemble har som tradition att avsluta varje konsert med en liveversion av den aleatoriska hymn som har sitt ursprung i det land som råkar ha någon form av nationalhelg den aktuella dagen. Den 20 mars är det Tunisiens tur, detta med anledning av landets självständighetsdag.

KammarensembleN 40 år

Kammarensemblen i Grünewaldsalen 2023, foto Lisa Arfwidson
Kammarensemblen i Grünewaldsalen 2023, foto Lisa Arfwidson
KammarensembleN 40 år
Grünewaldsalen

KammarensembleN

Peter Fridholm, flöjt
Malin Klingborg, oboe
Magnus Holmander, klarinett
Martin Krafft, fagott
Jörgen Pettersson, saxofon
Tom Poulson, trumpet
Sören Hermansson, horn
Ivo Nilsson, trombon
Niklas Brommare, slagverk
Magdalena Meitzner, slagverk
Anders Kilström, piano
Laura Stephenson, harpa
Jeffrey Lee, violin
Karin Hellqvist, violin
Göran Fröst, viola
Hanna Dahlkvist, cello
Valur Pálsson, kontrabas
Recitatör i Rotorelief: Chrichan Larson
Dirigent: Franck Ollu
Program

I fyrtio år har KammarensembleN varit den samtida musiken trogen. Vid 40-årsjubileet har man bjudit in dirigentens konstnärlige ledare under många år, Franck Ollu, att leda ett program som pekar både bakåt och framåt. På repertoaren står några av ensemblens återkommande klassiker samt en beställd sångcykel som leder oss in i framtiden.

Verkkommentarer

Henrik Strindbergs Etymology beställdes av Sveriges Radio och uruppfördes av KammarensembleN 1990. Strindberg skrev verket då han bodde i Paris och var mycket engagerad i datorprogrammering. Verkets sju korta satser, växelvis för ensemble och solo, är döpta efter olika kommandon i programmeringsspråket C. De lätta, rytmiskt intensiva och bitvis repetitiva styckena går att spelas var för sig eller i slumpmässig följd. 

Då Ylva Fred inför jubileet fick en beställning från KammarensembleN frågade hon genast om de hade lust att ta in en sångsolist. Med mezzon Emma Sventelius i åtanke har hon komponerat en sångcykel med texter plockade ur den svenske poeten Axel Winqvists samling Den sista människans leende.
– Scenbilden är en postapokalyptisk värld, i vilken det finns en ensam människa kvar. Dikterna är abstrakta och öppna för tolkning. Det är allvarliga texter, men de innehåller också mycket humor. Naturlyrik blandas med modernt språk och trots en underliggande smärta finns det en lätthet i språket, berättar hon.
Även Ylva Freds sånger, som hon ser på som låtarna på en EP, är fulla av kontraster. Solistinslag varvas med tuttipartier och det finns inslag av såväl barockornamentik som jazziga harmonier.

I Rotorelief, som skrevs 1998-2001, uttrycker Ivo Nilsson sin fascination för konstnären Marcel Duchamps och Man Rays film Anémic Cinéma (1926), som består av tredimensionella spiraler som roterar omväxlande med franska nonsenstexter. Nilssons svit är skriven för recitatör, solist och ensemble. Recitatören läser texterna och musikerna spelar förutom på traditionella instrument även med schackpjäser, mynt och saxar, det vill säga ett slags klingande ready-mades.

Tack till Stockholms Musikpedagogiska Institut (SMI) som bidragit med repetitionslokaler och instrument. 
Konserten spelas in av Sveriges Radio.

Vi är blommor

Vi är blommor -Jenny Soeps
Vi är blommor
Hörsalen
Entré 200 kr vuxna, 100 kr barn

Nya blomster, ny musik

Välkommen till Svensk Musikvår, som fortsätter att berika musikrepertoaren för unga röster med högkvalitativ musik. Vår lyckade satsning "Ny musik för unga röster", där några av Sveriges främsta tonsättare bidrar med nyskriven musik för barnkörer sprids nu runt om i Sverige. Tillsammans med Adolf Fredriks musikklasser, Stockholms Saxofonkvartett och andra framstående musiker på scenen, bjuds publiken in till en unik och oförglömlig konsert, musikalisk glädje och kreativitet. Evenemanget görs i samarbete med Föreningen Svenska Tonsättare och sker i samspel med satsningen Sjungande barn vid Kungl. Musikaliska Akademien där barnkörer under 2023-24 även i andra delar av landet skriver nya sånger tillsammans med tonsättare och kompositionsstudenter.

Nyskriven musik av bl.a. Karin Rehnqvist, Mårten Jansson, Kristina Forsman, Monica Dominique, Georg Riedel, Ingvar Karkoff och Olov Helge.

På scenen får ni se och höra 180 barn från årskurs 6 i Adolf Fredriks musikklasser under ledning och instudering av Lina Sandborgh, Karin Alvan, Elisabeth Ljunggren Kurbany och Fredrik Winberg. 


Medverkande musiker

Stockholms Saxofonkvartett  
Mathias Karlsén Björnstad, sopransaxofon     
Jörgen Pettersson, altsaxofon     
Theo Hillborg, tenorsaxofon     
Linn Persson, barytonsaxofon

Thomas Rudberg, piano 
André Ferrari, slagverk    
Mats Gustafsson, kontrabas 

Presentatör: Anna Hedelius


Arrangör: Kulturhuset stadsteatern, Svensk Musikvår, och Adolf Fredriks musikklasser.

Tack till Kulturrådet, Region Stockholm och Stockholms stad.