Edu Haubensak Mycel (2023), uruppförande, 10 min
Teorb med skordatura
Chrichan Larson Pair (2002), 12 min
Violin, violoncell
Peter Ablinger Ohne Titel 1-10 (2005), 5 min
Ylva Fred Tre parenteser:
kvittot i påsen – cigaretten efteråt – du är besviken (2016), 5 min
luta, viola da gamba
Utdelande av Svenska Saltöstiftelsens Järnåkerstipendium 2023
Pristagare: Jonatan Sersam för stycket presencia de Sombra
Jonatan Sersam presencia de Sombra (2022), 15 min
Sopran, violoncell, viola da gamba
Lipparella samarbetar under Svensk Musikvårs finaldag med sopranen Alexandra Büchel och cellisten Åsa Åkerberg i en konsert som bland annat bjuder på uruppförandet av Edu Haubensaks Mycel samt svensk premiär för Jonatan Sersams Järnåkerprisbelönade stycke presencia de Sombra.
– Teorben, vilket instrument det är, skriver Edu Haubensak apropå sitt stycke Mycel, som under denna konsert får sitt uruppförande.
Med sina 14 strängar är teorben förankrad i ett mellan- och lågt register. Instrumentets två åtskilda delar – en med sju strängar på greppbrädan, den andra med sju långa bordunsträngar – ger en mycket intensiv klangkaraktär, inte minst i de utklingande basträngarna.
Det låg nära till hands för Haubensak att stämma om en del av strängarna och de två registren har försetts med olika slags skordatura/omstämning. I de högre strängarna finns en skala där tonerna har samma avstånd mellan tonerna, 240 cent, vilket motsvarar en uttänjd helton. I basregistret har i stället vissa strängar stämts om med 33 respektive 66 cent, vilket mellan tonerna E och F ger svävande pulser liknande ett naturligt vibrato. Kompositionen innehåller samklanger från en ren oktav (1200 cent) ner till det minsta intervallet (20 cent).
Styckets titel Mycel betecknar något som växer under markytan, antingen med ett bestämt mål eller i meanderslingor, en process präglad av ständigt sökande och förgreningar. I bästa fall ingår mycelet i symbios med rotsystemet hos ett träd. Detta komplex benämns mykorrhiza. Men i den här musiken handlar det inte så mycket om förgreningar, utan snarare repeterade linjer, avbrott och omvägar.
– Om det ur denna symbios växer fram en svamp och musikverket liknar ett mycel, då är jag lycklig, skriver Edu Haubensak.
Chrichan Larsons Pair skrevs 2002 på uppdrag av Nomus (Nordiska musikkommittén) och fick sitt första framförande på Parkteatret i Oslo året därpå med cellisten Tanja Orning och violinisten Victoria Johnson. I musiken, vars fem satser spelas quasi attacca, uppenbarar sig elva scenarion som i ett kalejdoskopiskt mönster avlöser varandra. Under sin väg utmed tidsaxeln utsätts de för miljöombyten som tvingar dem att så småningom byta skepnad.
Peter Ablingers Ohne Titel 1-10 består av tio korta delar med skiftande antal musikaliska element. Varje notsystem är en självständig enhet och innehåller elementära musikaliska byggstenar som skalrörelser, tonupprepningar, ackord eller pedaltoner. Dessa kunde lika gärna höra hemma i musik från någon tidigare epok, men kombineras här på ett sätt som placerar dem i nya sammanhang och frigör dem från vedertagna modeller för uttolkning. Man kan se det som att Ablinger, i John Cages anda, vill låta klangerna framträda utan någon intention, något som också framgår av hans spelinstruktioner:
Allt väldigt mjukt / väldigt klart / enkelt / inga manér / inget rubato / inget espressivo
Partituret kan realiseras med en valfri instrumentkombination och framförs här i en version för violin, luta och viola da gamba.
Tre parenteser är en liten samling miniatyrer som Ylva Fred skrev för Louise Agnani och Peter Söderberg under ett studentprojekt på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Varje sats har sitt eget modus (bestämda tonmaterial) bland annat Messiaens modus 2, även känt som hel-halvtonsskalan. Satserna har även sina egna kompositionstekniker, där ”cigaretten efteråt” i sin enkelhet är en palindrom fördelad på de två olika stämmorna. Gemensamt för miniatyrerna är de tydliga inslagen av gestik från tidig musik, en slags referensestetik ofta förekommande i Ylvas musik. Här i form av kontrapunktiska rörelser, barockornamentik, arpeggion och till och med en repris (!).
Stycket skrevs med inspiration även från Stockhausens tolv miniatyrer Tierkreis: musik som existerar som komposition utan att vara bundet till en viss instrumentation (vilket i sin tur även det härstammar från en äldre tradition).
När tillfälle getts har Tre parenteser mycket riktigt omarrangerats, framförts i en mängd olika sättningar och blivit ett av Ylvas mest spelade stycken. Versionen för flöjt och klassisk gitarr finns inspelad på skiva med Duo Delinquo.
Jonatan Sersam tilldelas Stiftelsen Saltös Järnåkerstipendium 2023 för verket presencia de Sombra, skrivet för viola da gamba, cello och sopran. Verket som i september 2022 uruppfördes på Le Festival de Royaumont i Paris av ICTUS Ensemble får vid denna konsert, då också Jonatan Sersam tar emot utmärkelsen, sin Sverigepremiär.
I en verkkommentar skriver Sersam själv: ”Rösten som en skugga, projicerad i en klangspegel. Denna klangspegel växer, den skriver sig själv. Som texten av den argentinske poeten Alejandra Pizarnik. En lampa som tänds, en lampa som släcks. Det bildas ett skuggspel som utspelas på väggarna i ett litet rum. En studio kanske. Eller ett mentalt rum, i vilket en skuggas närvaro frammanas. Stillheten, galenskapen, nattens svärta, allt finns i ljuden. Klangerna antyder en skepnad, en närvaro, som uppenbarar sig i skepnaden av en dikt. Något som man upplever läsandes fram och tillbaka. Man omtolkar den i olika belysningar och med olika röster. Och i texten kan man hitta många olika stämmor, med olika tilltal och karaktär. En metafysisk text om att skriva, om gestaltandet av en skugga. Vissa fragment verkar utskurna från något annat, placerade tillsammans med resten av texten, likt skikt av röster som glänser igenom sprickorna, en polyfoni av skuggor...