Klangkupolen, foto Emma-Sofia Olsson
Klangkupolen, foto Emma-Sofia Olsson
Sex svenska elektroakustiska verk (1955-2018)

Ingår ej i årets festival

Lilla Salen
Fri entré
Program

Bengt Hambraeus (1928-2000) - Doppelrohr II (1955) 3'53

Tommy Zwedberg (1946-) - Bavarde (1986) 10'21

Paulina Sundin (1970-)/Monty Adkins (1993-) - Spectral Shards (2018) 10'51 uruppförande

Susanne Skog (1965-) - Singing (2012) 8'30

Lise-Lotte Norelius (1961-) - Bleed (2005) 3'30

David Granström (1987-) - Tessellation (2017) 9’40 uruppförande

Verkkommentarer

Bengt Hambraeus: Doppelrohr II (1955) 3’30’’

Den legendariska Studio für elektronische Musik des Westdeutschen Rundfunks öppnades 1952 i Cologne som världens första studio för elektroakustisk musik och flera av de mest radikala europeiska tonsättarna

kom för att realisera sin musik. Bengt Hambraeus (1928-2000) bjöds 1955 in som förste svensk till studion i Cologne och komponerade Doppelrohr II. Ljudmaterialet är hämtat från orgelklanger som efterhand färgas

och förändras.

Bengt Hambraeus tog organistexamen på Musikhögskolan i Stockholm 1944-1948 och studerade sedan musikvetenskap vid Uppsala universitet 1947-58. Han arbetade som producent vid Sveriges Radio

1957-1972 och flyttade därefter till Montreal för att bli professor i komposition och musikteori vid McGill University där han undervisade, komponerade och byggde upp en elektroakustisk musikstudio. Hans långa

verklista sträcker sig från 1948 fram till 2000 och innehåller instrumentalmusik, vokalmusik samt elektroakustisk musik med olika kombinationer av instrument och elektronik. Han komponerade även en

radioopera, flera kyrkooperor och musik till teater.

Verkkommentarer

Tommy Zwedberg: Bavarde (1986) 10'50 ́ ́

Tommy Zwedberg är från början trumpetare och studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, förstsolist och pedagog, senare komposition med lärare som Gunnar Bucht, Lars-Gunnar Bodin och MiklosMaros. Han utbildade sig även i film hos Jan Bark vid Filmverkstan. Som tonsättare har Tommy Zwedberg ofta engagerat sig i samarbetsprojekt med andra konstnärer, koreografer, regissörer, författare, filmare och bildkonstnärer. Från 1970-talet och framåt har han komponerat såväl instrumentalmusik som elektroakustiska verk.



Bavarde är ett stereoverk, komponerat 1986 i den franska elektroakustiska studion GMEB (Le Groupe de Musique Expérimentale de Bourges) och finns utgivet på CDn Electro-Acoustic Music From Sweden, Phono

Suecia 1988. Bavarde handlar om kommunikation med musik som språk i monologer, dialoger, skratt och den tystnad som följer på skratt. Ljudmaterialet är konkret, uppbyggt av inspelningar från träblås- och

stråkinstrument samt en lampa, som bearbetats i studio.

Verkkommentarer

Paulina Sundin studerade musikvetenskap vid Uppsala universitet samt elektroakustisk musik vid EMS (Elektronmusikstudion i Stockholm). 1999 tog hon examen i komposition/elektroakustisk musik vid Kungliga Musikhögskolan och disputerade därefter vid University of Huddersfield 2010. Hon har komponerat såväl elektroakustisk musik som instrumentalmusik och även arbetat tillsammans med textilkonstnärer, filmare och koreografer. Sedan flera år tillbaka samarbetar hon med den engelske tonsättaren Monty Adkins, professor vid University of Huddersfield. Även Adrian Gierakowski deltar i projektet med programmering i MAX.

Spectral Shards är en bearbetad version av Paulina Sundin/Monty Adkins Shards (2012) för glasobjekt och 8-kanals surround electronics. Den nya versionen är färdigställd av Paulina Sundin i februari 2018. Spectral

Shards är del av ett pågående projekt med utgångspunkt i William A. Sethares bok Tuning, Timbre, Spectrum, Scale (1998). Arbetet utforskar hur ljud med olika spektra kan integreras för att erhålla en ny känsla av harmonik i komponerandet. Sethares koncept gör det möjligt att, i detta fall utifrån inspelningar av glas som processats, undersöka relationerna mellan inharmoniska spektra och skalor, linjärt och vertikalt.

https://paulinasundin.wordpress.com/

https://montyadkins.wordpress.com/

Verkkommentarer

Susanne Skog har länge intresserat sig för experimentell radio, radiodrama och dokumentär, talande röster och fältinspelningar, rumslighet och rörelse. Hon är ljudkonstnär/tonsättare, radioproducent och skribent/

redaktör, tidigare ordförande för Fylkingen och Sound of Stockholm, numera redaktör för tidskriften Nutida musik.



Singing utgör en undersökning av olika skikt av talat språk, bortsett från dess intellektuella innebörd. Stycket utgår ifrån fragment från inspelningar av tal på språk som Susanne Skog inte behärskar, och hennes egen röst

som försöker förstå dessa främmande ljud: lettiska, polska, finska, japanska och estniska, alla processade genom hennes eget svenska medvetande, hennes röst och dator. ”Talar man om man inte vet vad man säger?” 2012 publicerades en längre text kring Singing i tidskriften Divan 3-4, länk finns på tonsättarens egen hemsida.

http://www.susanneskog.se/

Verkkommentarer

Lise-Lotte Norelius: Bleed I (2003) 3’29’’

Bleed I beställdes av EMS/Rikskonserter 2003 inför Fylkingens 70 årsjubileum och var i original ett 8-kanalsverk med video av Fredrik Olofsson. Titeln är hämtad från bleed-parametern i Max/MSP/jitter. Verket

finns utgivet på In Sea, Lise-Lotte Norelius solo-CD från 2005.

Lise-Lotte Norelius studerade elektroakustisk komposition vid KMH i Stockholm 1998-2002. Sedan dess har hon komponerat musik för högtalare, musiker och live-elektronik, dansföreställningar, installationer, teater och poesi. Hon framträder även som soloartist och samarbetar ofta med andra musiker och konstnärer i grupper som Klangsuche med Kristine Scholz, L-L + L med Lars Åkerlund, LUDD med Ida Lundén samt

Syntjuntan med Ann Rosén och Ida Lundén, och även med koreografer och dansare som SU-EN Butoh Company, Katarina Eriksson, Per Sacklén, Marie Fahlin m fl.

http://www.lise-lottenorelius.se/

Verkkommentarer

David Granström: Tessellation (2017) 9’00’’ – uruppförande

Tessellation är ett generativt verk för stereo. Harmoniken är ett resultat av ett antal stämmor med fixerade toner och durationer som repeteras och skiftar i klangfärg och dynamik. Vid konserten spelas en fixerad version, spatialiserad för Klangkupolens högtalare och rum.

David Granström arbetar med generativ musik och algoritmisk komposition. Han arbetar mestadels med syntetiserat ljudmaterial och genererar både material och form i programmeringsmiljön SuperCollider. I sin musik undersöker han olika aspekter av rumslighet, dels den fysiska aspekten genom spatialisering men också de virtuella och inre dimensionerna av rum. Han intresserar sig för tidlösa tillstånd av lyssnande och arbetar med långa durationer och cykliska former i sin musik.



http://davidgranstrom.com