Sven-Erik Bäck (1919–1994) var tonsättare, violinist och pedagog. Han tillhörde modernisterna och var medlem av Måndagsgruppen. 1961 valdes han till ledamot av Musikaliska akademien där han senare blev styrelseledamot. Han var också rektor vid Sveriges radios musikskola i Edsberg.

”Konsten att spinna på melodiska linjer är ett tydligt grunddrag såväl i kammarmusiken som i hans orkestermusik. Det unika i hans konst överhuvud taget är just spänningsförhållandet mellan klar, ja trosviss musikalitet och den dramatiska, högexpressiva känslan i hans skapande personlighet.” Hans-Gunnar Peterson

Sven-Erik Bäck: Fem preludier



 

Victoria Borisova-Ollas föddes 1969 i Vladivostok i Ryssland och utbildade sig vid Tjajkovskijkonservatoriet i Moskva. Hon kom till Sverige 1992. Tonsättaren fortsatte sin utbildning vid  Musikhögskolan i Malmö och Royal College of Music i London. Hennes genombrott kom 1998 med verket Wings of the Wind som fick pris i tävlingen Masterprize i Storbritannien. Hennes musik har framförts av alla de främsta orkestrarna i Sverige och internationellt av bland annat London Symphony Orchestra, BBC Philharmonic Orchestra, Münchens filharmoniker, Wiens radiosymfoniker och NHK Orchestra i Tokyo. Till hösten kommer Kungliga Operan i Stockholm att sätta upp en helaftons opera Dracula. Handlingen baserar sig på den berömda romanen av Bram Stoker med samma titel.

In a World Unspoken... för saxofonkvartett och orgel framförs i Sverige för första gången. Verket var beställd av kvartetten Tetraphonics från Tyskland och Rikskonserter i Stockholm året 2005. Titel är en parafras på en vemodig dikt  av Humbert Wolfe Requiem: The Soldier. Efter alla dessa år som har gått sedan premiären i Tyskland har många saker förändrats i Sverige och den övriga Europa. Bland annat finns inte Rikskonserter kvar. Stycket känns som ett litet vemodigt ”rekviem” över detta en gång storslagna musikbyråkratiska bygge. Det hör till historiens gång att alla överdimensionerade byråkratiska konstruktioner faller till slut. Musiken består däremot som en stark förenande faktor mellan olika länder och folk. En brygga mellan orgelläktaren och saxofonernas specifika klangvärld byggs upp i verket och bär oss till minnenas rike där ord har inte längre någon betydelse.

Kjell Perder har varit verksam som tonsättare sedan slutet av 80-talet då han tog sitt kompositionsdiplom vid Musikhögskolan i Stockholm. Han har en stor förkärlek för poesi och vokalmusik; har hittills komponerat fem operor, större och mindre oratoriska verk, mängder av körmusik, stycken för röst och orkester m m och en ansenlig mängd kammarmusik. (Se vidare www.perder.se). Hans bok "Älska körsång - teori och praktik för körsångare" har nyligen utkommit på Wessmans förlag.

Perder har samarbetat med många av landets mest betydelsefulla musikinstitutioner, ensembler, körer och solister, hans musik har framförts i närmare 20-talet länder i fyra världsdelar och musiken är utgiven på flera olika musikförlag och skivmärken.

De senaste åren har Perder inriktat sitt skapande i hög grad mot kontextuell konst, ex Catching eyes för 17 sångare, blindkäpp och gåstavar, Prinsessan Erik (genusopera för barn), Hög Visa (kärleksduett för sopran, mezzosopran och stråkar) och klimatoperan Earth and wind. På planeringsbordet ligger en sångcykel och två nya kammaroperor som en naturlig fortsättning på detta skapande där musikalisk integritet interagerar med starkt samhällsengagemang.

JORDEN BEHÖVER FRED (för SSA och piano) tillkom i samarbete med Täby Musikklasser och dirigenten Anders Asp inför en porträttkonsert hösten 2016 inom Samtida Musik-projektet "Min granne tonsättaren". Eftersom konserttemat var Be My Guest - och all musik kretsade kring dagsaktuell flyktingsituation och nödvändigheten av främlingsvänskap i en tid av murbyggande - bad vi de unga sångarna att spontant skriva ned sina tankar kring flykt, hemlängtan, fred och medmänsklighet. Dessa 10/11-åringar visade upp en stark inlevelse och ärlig empati, och jag valde att tonsätta ett knippe korta sentenser av barnens texter som fogades samman till ett naket men uppfordrande körverk. 

Starka krafter försöker idag påverka oss att göra skillnad på människor, att stänga ute istället för att bygga broar och öppna dörrar. Den unga generationen är vårt hopp, för dem blir det aldrig en plattityd att ropa efter fred. (Och "om dessa tiger kommer stenarna att ropa...").            /Kjell Perder

 

Ylva Q. Arkvik har studerat komposition vid Musikhögskolan i Stockholm (diplomexamen 2000) och doktorerade i komposition (PhD) vid University of Huddersfield 2015.

Hon har framför allt komponerat instrumentalmusik alltifrån solostycken till orkester och opera, men även elektroakustiska verk och stycken för instrument och band. Hennes musik är inte sällan kärv, ibland hettande intensiv, men ännu oftare sorgset återhållen till sin karaktär och genomströmmad av en sorts drömsk, skavande melodik. Dessa karakteristiska drag möter man bland annat i stråkkvintetten ”Tid läggs som tunt papper över beröringen”, liksom i ”Qué” för saxofonkvartett och i ”Skarpa, vassa” för soloviolin. I motsats till en del andra i sin generation är inte Arkviks musik nämnvärt präglad av stilblandningar, utan förankrad i en modernistisk tradition och med ett starkt koncentrerat uttryck.

Tony Lundman

A Revelation of Passion

Ett orgelstycke med glöd och fullt av tvära kast mellan svaga och starka karaktärer och olika klangfärger.

Karin Rehnqvist: Ock av törnen

”Ett ofta omnämnt och karakteristiskt drag i Karin Rehnqvists musik är korsbefruktningen av konst- och folkmusik. Bruket av ”kulning” är ett anslående inslag i flera av hennes verk, bland annat Puksånger- lockrop för två kvinnoröster och slagverk och Solsången för sopran, recitation och kammarorkester. Om stycket säger hon: ’Klagosånger har följt människan genom långa tider. Här har jag försökt gestalta en, där fyra saxofoner och en soloröst låter sina klangvärldar mötas och färga av sig på varandra. Genom stycket löper ropet, klagan och sökandet. Att få högljutt klaga ut sin smärta tror jag är livsviktigt (däremot kan vi skippa smågnället). Texterna är hämtade ur Psaltaren och vår svenska psalmbok. Musikaliskt återfinns några av våra traditionella folkliga koraler inbyggda, mer eller mindre hörbart.”

Per-Gunnar Alldahl utbildades först till kyrkomusiker men övergick tidigt till musikteori och komposition. Parallellt med tjänstgöring som gehörslärare vid Kungl. Musikhögskolan har han varit verksam som körledare (Happy Singers, Lidingö Kammarkör, Stockholm Ungdomskör) och tonsättare (bl.a. Sju satser om tid för soli, kör och orkester, Två morgonsånger för kör och piano, Vinterhat för damkör och 1-2 pianon, Jag ville måla…, fem motetter för kör och orgel, Tre svenska trollformler för kör och slagverk, elva-lek för 1-2 pianon).

Fem små sånger skrevs i samband med att UNG I KÖR bildades i november 1985. Texterna utgörs av ungdomars tankar kring stort och smått i livet. De är tänkta för diskantkör och piano, men kan givetvis utföras av alla slags lika röster.

Anna Cederberg-Orreteg

Efter min musikdirektörsexamen 1982 på Kungliga Musikhögskolan kastades jag ut i arbetslivet och insåg ganska snart att det var svårt att hitta repertoar på lagom nivå för skolan. Jag ville fylla de luckor som fattades och började då skriva/arrangera mer "riktad" musik som fungerar med barn i en vanlig skola där alla kan vara med. Fick också bekräftat hur viktigt ämnet musik är, vilken betydelse det har för barn och ungdomars utveckling i ett brett perspektiv. För mig har det alltid varit självklart med skolkör på schemat då kören, körsångaren och körsjungandet ligger mig varmt om hjärtat.

Verket Staden vaknar blev Prisbelönt i Stockholms Kulturnämnds tävling ”Skildra Stockholm”, 1996.

Anna

Bakgrunden till ”Crucifigatur” är en upplevelse som Torsten Nilsson hade vid en vistelse på Capri 1966. Tillsammans med konstnärsvännen Gerry Eckhardt besökte tonsättaren kejsar Tiberius ruinplats Villa Jovis då en solförmörkelse inträffade. Den märkliga och kusliga atmosfär som solförmörkelsen framkallade grep Torsten Nilsson djupt och fick honom att i fantasin uppleva det fasansfulla skådespelet vid Jesu korsfästelse under långfredagsnatten. Korsfästelsen är inritad i partituret, där de grafiskt tecknade, improvisatoriska händelseförloppen dominerar över de traditionellt noterade. I notbilden sker ett unikt möte mellan synbild, ljudbild och texttolkning - i sanning ett allkonstverk med eruptiv kraft! I tunga, obönhörliga bultande oktaver hamrar den gregorianska introitusmelodin in sina toner och ger en djupdimension åt passionsdramat, vars textliga inspiration är hämtad från MATT. 27:22-23.

Birgitta Huldt