Getögon
Getögon, från vänster: Anton Svanberg, Anton Alfvén, Ciarán Hayes, Chris Moriarty och Holly Chilton
Om jag hade röst
Fri entré

Getögon

Chris Moriarty, klarinetter
Ciarán Hayes, fagott
Frieda Mossop, violin
Vilhelm Bromander, kontrabas
Anton Alfvén, slagverk/diverse
Program

Karin Rehnqvist Sji olwatt (1989), 4 min
soloröst, fem röster och slagverk

Marie Samuelsson Vaggvisa ur Jorun orm i öga (2013), 5 min
vokalsextett

Ciarán Hayes Paraphrase (2022), 8 min
fagottsolo

Kent Olofsson Förbannad. Tid (2024), 9 min
vokalsextett

Chris Moriarty G'wan GET! (2024), uruppförande, 7 min
klarinett, fagott, violin, kontrabas, slagverk

Thomas Jennefelt Två sånger om vinter:
    Sleep now (2018, 2024), 4 min
    En vinternatt (2012, 2024), 7 min
vokalsextett

Vilhelm Bromander Viska i mitt öra (2022), 3 min
saxofon, basklarinett, fagott, violin, kontrabas

Anton Alfvén Förspel till Om (2024), uruppförande, 8 min
Fem röster, oboe, basklarinett, fagott, tuba, slagverk

Då konstmusikgruppen Ensemble Getögon och Vokalharmonin för första gången tar plats på samma scen ges plats åt verk av både den nya generationens tonsättare och etablerade tonsättarprofiler. Konserten på Aliasteatern uppmanar till uppmärksamt lyssnande och ett fördjupat förhållande till både musiken och resten av tillvaron.

Vokalharmonin, foto Mats Becker
Vokalharmonin, foto Mats Becker
Verkkommentarer

Karin Rehnqvists Sji olwatt är ett kort stycke som liksom artikulerar sig fram. Solisten knådar omsorgsfullt sin melodi så att den låter nästan baklänges. Språket är påhittat. Andra damröster svarar genom att energiskt rabbla gamla ordspråk på finska. Till sist ansluter också mansrösterna och alla förenas i ett rytmiskt, intensivt och sprakande crescendo. Sji olwatt är hämtas ur Puksånger-lockrop för två kvinnoröster och slagverk, här omskrivet för soloröst, kör och slagverk.

Jorun orm i öga är en opera i två akter med musik av Marie Samuelsson och libretto av Kerstin Ekman. Operan hade uppmärksammad premiär i Vadstena sommaren 2013. Operans vaggvisa (ur akt 2, scen 10) framförs här i en omarbetad version för fem sångare och ett basinstrument. Vaggvisan vänder sig till en nyfödd flicka och hennes mamma.

I Paraphrase har Ciarán Hayes utgått från första satsen i belgiska violinisten Eugène Ysaÿes femte fiolsonat från 1923 och gjort en parafras för solofagott. Titeln på violinsatsen är L'aurore.

Texten till Kent Olofssons Förbannad. Tid är hämtad ur Peter. Tid av författaren Dmitri Plax och handlar om en ohygglig händelse. En dag i augusti 2019 knackar två poliser på hos Dmitri Plax och meddelar att hans son Peter, 16 år, har blivit mördad av en jämnårig kamrat. Det är ett obegripligt våldsdåd som förefaller vara helt slumpartat. Dmitris liv faller sönder inför det obegripliga han hör, tiden upplöses i fragment. I ett försök att hålla kvar sonen börjar han skriva ner minnen och tankar. Det resulterar så småningom i boken Peter. Tid. Här nedtecknas allt han minns kring sonen: samtal, vardagen, det triviala, alla de stunder de har haft tillsammans. Olika känslolägen blandar sig med skiftande tider, det enda som är konstant är den återkommande frågan: ”Varför?” Peter. Tid är egentligen inte en bok, utan ett stycke tid. Eller som Göran Greider skrev i sin recension: en gravsten som börjat tala. Musiken som framförs vid Svensk Musikvår är delar som planeras ingå i en scenkonstföreställning som bygger på Peter. Tid och ska spelas på Orionteatern under hösten.

G’wan GET! är Chris Moriartys uvertyr till en framtida getbalett. Titeln leker med ordet ”g’wan” som är ett iriskt, idiomatiskt sätt att säga ”go on” i betydelsen ”ut med dig. ”Get” betyder på angloiriska ”get away from me/ge dig iväg från mig”. Styckets titel i sin helhet betyder alltså ”go away from me, get out of here GOAT!/ Ge dig iväg från mig, ut med dig GET!”. Det är en fras som ett djur som beter sig illa på bondgården säkert kan få höra. G’wan GET! är det första i en serie stycken som så småningom kommer att bilda verket Épilogue à minuit de la Chèvre.

Sleep now (Chamber Music XXXIV) är Thomas Jennefelts tonsättning av James Joyces dikt ur boken Chamber Music från 1908. Stycket är ursprungligen komponerat för sopran och kammarensemble, och uruppfördes i Amsterdam av Helena van Heel och Rietveld Ensemble 2018. Denna nya version för sopran och femstämmig vokalensemble får sitt uruppförande vid denna konsert.

Thomas Jennefelts körstycke En vinternatt är en tonsättning av en dikt hämtad ur Tomas Tranströmers bok Den halvfärdiga himlen från 1962. Stycket är ursprungligen komponerat för manskör, och var Katarina Manskörs beställningsverk genom Föreningen Svenska Tonsättares pris till Thomas Bjelkeborn, som valdes till Musikens Möjliggörare 2012. Denna nya version för sexstämmig vokalensemble får sitt uruppförande vid denna konsert.

Viska i mitt öra att du älskar mig är en del av Vilhelm Bromanders svit Aurora (jämför titeln på violinsatsen som inspirerar Ciarán Hayes parafras), skriven för Bromanders utökade blåsensemble med samma namn. Arrangemanget som spelas på Aliasteatern är specialskrivet för Ensemble Getögon.

Anton Alfvéns stycke Om bygger på Lennart Sjögrens dikt med samma namn. Det är ett verk i två delar. Den ena är en fantasi som tar sin utgångspunkt i dikten. I denna del är texten inte hörbar men den genomsyrar ändå musiken genom patos, tematik och stämning samt prosodi och andning. I den andra delen står texten mer uppenbart i fokus. 

Komponerandet av Om liksom konserten i sin helhet har fått ekonomiskt stöd av Helge Ax:son Johnsons stiftelse.

Texter

Sleep now (Chamber Music XXXIV) av James Joyce
Sleep now, O sleep now,
O you unquiet heart!
A voice crying ”Sleep now”
Is heard in my heart.

The voice of the winter
Is heard at the door.
O sleep, for the winter
Is crying ”Sleep no more”.

My kiss will give peace now
And quiet to your heart –
Sleep on in peace now,
O you unquiet heart!

En vinternatt av Tomas Tranströmer
Stormen sätter sin mun till huset
och blåser för att få ton.
Jag sover oroligt, vänder mig, läser
blundande stormens text.

Men barnets ögon är stora i mörkret
och stormen den gnyr för barnet.
Båda tycker om lampor som svänger,
Båda är halvvägs mot språket.

Stormen har barnsliga händer och vingar.
Karavanen skenar mot Lappland.
Och huset känner sin stjärnbild av spikar
som håller väggarna samman.

Natten är stilla över vårt golv
(där alla förklingade steg
vilar som sjunkna löv i en damm)
men därute är natten vild!

Över världen går en mer allvarlig storm,
Den sätter sin mun till vår själ
och blåser för att få ton. Vi räds
att stormen blåser oss tomma.

Om av Lennart Sjögren
Om jag ändå hade fladdermusens tänder
där de sitter i det lilla människoansiktet
beläget mellan ödlans vingar
och om jag hade ormhonans kloka ögon
när hon sprutar giftet i människofoten
som ovetande kom i hennes väg

och om jag i mina lungor 
hade bergens vackra ådror
med hemliga metaller
och om jag hade sländans kropp
som saknar mun:
inte behöver den jaga, inte behöver den äta
redan innan nästa morgon skall den vara löst 
från sitt liv

Om jag hade den röst som finns i vinden
och som överges i samma stund den föds