Nigeriansk-schweiziske tonsättaren Charles Uzors Mothertongue är ett utforskande av modersmål, huruvida ens modersmål kan förändras, och om det går att få ett nytt modersmål utan att förlora något längs vägen. ”Ens modersmål kan gå förlorat – och återfinnas” skriver Charles Uzor själv om sitt verk. Här möter nutida västerländsk konstmusik ett hundratals år gammalt språk, för de flesta av oss helt okänt, som låter väldigt olikt vårt men som talas av uppemot 18 miljoner människor.

Charles Uzor föddes i Nigeria där han också fick lära sig sitt modersmål: det nigerianska språket igbo. Sju år gammal kom han till Schweiz som krigsbarn och adopterades av ett par i staden Sankt Gallen. Han kan inte längre tala igbo, även om han genom sin mamma har fått lära sig några ordspråk på igbo, och reflekterar i det fem satser långa verket Mothertongue över modersmålet, dess betydelse och smärtan av att förlora sitt eget modersmål.

Verket framförs här av KammarensembleN, en av de mest drivande aktörerna på den svenska nutida musikscenen. De leds av sin nuvarande conductor-in-residence, den uppmärksammade dirigenten Christian Karlsen. Sångsolist är mezzosopranen Isabel Pfefferkorn, lika hemma i nyskriven musik som i klassiska lieder och som framfört Mothertongue flera gånger tidigare.

Uzor blev kvar i Sankt Gallen och det var där han påbörjade sin musikaliska bana. På hans verklista finns flera större verk som operor, dansmusik och orkesterverk, men han föredrar det mindre formatet och mindre besättningar. Mothertongue är skrivet för en mindre besättning men är desto större till omfånget. Mitt i det fem satser långa verket, i satsen Fire/mimicri, hörs bearbetade ljudupptagningar av hans mamma Maria Christina Uzor som reciterar dessa gamla ordspråk på igbo. De andra två inspelade rösterna som hörs i verket är Mark Radcliffe och Leenamaija Pirkanaho.

I de övriga satserna hörs texter av rumänskfödde poeten Paul Celan, författaren och dramatikern Samuel Beckett, Markku Rauhavirta samt av friherren och författaren Friedrich von Hardenberg som publicerades under pseudonymen Novalis. Redan 2007 skrev Uzor Mother Tongue, ett halvtimmeslångt verk för sångsolist och kammarensemble. I det äldre verket bestod texten enbart av de gamla ordspråken. Till denna dag, berättade Charles Uzor i en intervju i december av 2020, bearbetar han smärtan av att det gick så lätt att glömma bort sitt modersmål.

I musiken förenar Uzor sitt nigerianska arv – språkljud, rytmer, klanger och mönster – med allt han fått med sig under sitt liv i Schweiz. Tyvärr upplever han även rasism – dagligen, säger han – och är smärtsamt medveten om rasismen runt om i världen. Efter att George Floyd dödades av poliser i USA komponerade han verket 8’46”: lika lång som Floyds dödskamp. Verket, som endast består av andetag och andningsljud, uruppfördes i Bern i september 2020.

I musiken förenar Uzor alla sidor av sitt liv. I sin doktorsavhandling skrev han om melodi och inre tidsmedvetenhet. Både ljudet och tystnaden är viktiga i Uzors verk, likaså både traditionen och utvecklingen. Tidig musik, såväl som nutida. Sista satsen i Mothertongue bygger delvis på musik av Guillaume de Machaut och Costanzo Festa, samt på det centralafrikanska bayafolkets musik. Världar möts och förenas – och blir, som Aristoteles beskrev det, en helhet som är någonting annat än sina delar.

Se konserten på Konserthuset Play