Julie Zhu är tonsättare, konstnär och klockspelare. Titeln till hennes stycke nadir aux pommes är hämtad från den franska 1970-talsfilmen Céline och Julie gör en båttur. Stycket handlar om två vänner som är lika men samtidigt väldigt olika. Deras relation är växelvis charmig, följsam, komisk och konfliktfylld. Ibland har de behov av att hävda sig, ibland vill de dansa med varandra. En guldfisk i en skål (levande eller virtuell) är vittne till deras interaktion. Kompositionen handlar också om distraktion och den absurditet som kan uppstå genom att ge uppmärksamhet åt specifika ljudobjekt. 

Martin Raune Baucks stycke sondern die sterne, die sterne der erde har lånat sin titel från Rilkes sjunde elegi, vars text i svensk översättning lyder:

Inte bara sommarens alla morgnar – inte bara
hur de omvandlar sig i dag och strålar av begynnelse.
Inte bara dagarna, så milda kring blommorna, och rika
och fullständiga uppe kring trädens formade kronor.
Inte bara dessa utsprungna krafters andakt,
inte bara vägarna, inte bara ängarna om kvällen,
inte bara andningens klarhet efter ett sent åskväder,
inte bara den stundande sömnen och kvällsaningar…
utan nätterna! Utan de höga, sommarens
nätter, utan stjärnorna, jordens stjärnor.
O att en gång vara död och oändligt omfatta dem,
alla stjärnorna: för hur, hur, hur glömma dem!

Jonatan Sersam skriver om passing lodestones:

En kropp passerar en annan, attraherar, avvisar, med tvetydiga avsikter, svävar i och över spektra, rör vid noder och partiklar, lätt, fortsätter genom tunnlar byggda på harmonigrunder, ackord. Andas i lager, varje lager med sin rörelse, sjunger genom varma bultande gälar. En melodi antyds, andas, uppmuntras att bli linjär, blir en seende, analyserande och sökande kropp. Återigen attraktion och avvisande. Kanske uppstår syntes, sammansmältning. Ögon fortsätter se ögon, kropp dras till kropp, form skriker efter annan form. Som magneter. 

I november 2019 då Lina Järnegard skrev duetten I vind, vatten och väntan vistades hon i Chile. Det pågick massdemonstrationer mot ojämlikheten och mot konstitutionen som fortfarande härrörde från Pinochets era. Datumet för folkomröstning om ny konstitution sattes till den 26 april. Folket kunde inte göra annat än att vänta, men de fortsatte samtidigt att manifestera sin åsikt i dagliga demonstrationer. I mars sköts folkomröstningen upp till den 26 oktober. Folket fortsatte vänta. I stycket finns dikttitlar av Sylvia Plath sammanflätade med klarinettens del. Dessa viskas in i klarinetten, inte hörda som distinkta ord utan för att forma det luftiga ljudet. Effekten är en organisk ljudbild som liknar vinden, eller kanske ett avlägset hav.

Dubbel dubbning (firefly song) är en komposition för tre aktörer: en klarinettist, en dragspelare och en specialtillverkad enhet med 16 piezobuzzers (summers) utspridda i rummet och försedda med blinkande LED-lampor. En piezobuzzer är ett litet högtalarelement med en inbyggd oscillator. Den är tillverkad för att producera endast ett högt ljud, men om den behandlas försiktigt kan den visa en dold, färgstark palett av ljud. Kompositionen är en utforskning av situationer där vissa aspekter av beteendet hos en aktör omedelbart imiteras av de andra.