Henrik Strindberg - foto Hampus Andersson
Henrik Strindberg - foto Hampus Andersson
Lunchkonsert på KMH: Porträtt Henrik Strindberg
Kungasalen
Fri entré men biljetter måste bokas.

Studenter vid KMH

No. 4:
Saara Kangas, violin

Senja Ali-Mattila, viola

Annika Valkeajoki violoncell
Herdis-Augusta Linnet, piano

Cheap Thrills:

Tiitta Moilanen, altflöjt
Patricia Träff, basklarinett
Alexandru Munteanu, slagverk
Malin Axelsson, piano

Sonanza

Anna Lindal, violin
Josef Cabrales Alin, violin
Elsbeth Bergh, viola
Chrichan Larsson, cello
Mikael Karlsson, kontrabas
Claes Wahlroth, flöjt
Mats Wallin, klarinett
Mats Widlund, piano
Joakim Anterot, slagverk
Program
  • One pen and One book (2013), 15 min
    fl, kl, vibra, piano, 2 violiner, viola, cello, kontrabas
  • No. 4 (2018), 5 min
    Pianokvartett,  KMH-studenter 
  • Music for Clarinet d’Amore and Strings 3:e satsen (2018), 4 min
    version för A-klarinett, 2 violiner, viola, violoncell, kontrabas
    solist: Mats Wallin
  • Femte strängen (2009), 9 min
    soloviolin: Anna Lindal
  • Näcken epilog (1994, reviderad 2014),  5 min
    klarinett, vibrafon, violin, kontrabas, piano
  • Cheap Thrills (1993), 9 min
    altflöjt, basklarinett, slagverk, piano och dator (Pd-patch)
    LMH-studenter, flöjtsolo: Tiitta Moilanen
  • Tidslinje (2008), 9 min 
    flöjt, klarinett, vibrafon, piano, 2 violiner, viola, violoncell, kontrabas

Alla kompositioner av Henrik Strindberg

Den evigt unge Henrik Strindberg fyller 70 år. Han är Svensk Musikvårs tonsättarprofil 2024 och Sonanza hyllar honom med en porträttkonsert med verk komponerade under dynamiska skeden i hans karriär.

Direkt efter lunchkonserten hålls ett samtal om musiken där Henrik Strindberg och Jan Risberg medverkar med Anna Hedelius som moderator – välkomna att stanna och lyssna!



Jan Risberg, foto Hampus Andersson

Jan Risberg, foto Hampus Andersson
I samarbete med
Verkkommentarer

Henrik Strindberg om One Pen and One Book:

”En dag 2013, strax före klockan fem kom jag körande uppför Sibyllegatan. Jag lyssnade på Ekot och plötsligt blev jag totalt uppmärksam. En flicka talade i FN och säger: ”One child, one teacher, one book and one pen can change the world”. Budskapet och formuleringen var anslående, men vem var hon? Jag väntade ivrigt på kvart i sex-ekot för att få veta mer. Men när sändningen kom var inslaget om flickan som talade i FN:s generalförsamling utbytt emot ännu en misshandel någonstans i Sverige. Jag mejlande och ringde ekoredaktionen och frågade ”Vad har ni för nyhetsvärdering egentligen?” Det lönade sig för under kvällsekot sändes det åter, och flickan hette Malala Yousafzai. Hon blev skjuten av en taliban när hon var på väg till skolan, men överlevde. Hennes ord blev ett motto för ett verk jag skrev för norska Cikada-ensemblen i fyra satser.

I One Pen är den musikaliska metaforen tydlig, violinens böjliga linje är pennan som skriver. One Book hade jag redan börjat på, så där måste metaforen bli något av en efterkonstruktion: Det är många sidor i en bok, många ord och många tecken…”

Henrik Strindberg om No. 4:

”År 2019 skrev jag ett större verk i sju satser för Ensemble Makadam, Seven Movements. Det speciella med verket var att de tre av satserna delvis var improviserade. Den centrala satsen, No. 4, är genomkomponerad. Pianot har en egen roll, det inleder med en lång följd av brutna ackord, klanger som alluderar på Saties sena Nocturner.”

Henrik Strindberg om Music for Clarinet d'Amore and strings:

”Verket skrevs för den norska barockensemblen Nivalis Barokk och solisten Lorenzo Coppola. Clarinet d’amore är det instrument som Mozart komponerade sin berömda klarinettkonsert för. Instrumentet går lägre än den moderna klarinetten, det är ojämnt: vissa toner är starkare, andra svagare, vissa är högre andra lägre. Här hör vi en version av tredje satsen för a-klarinett och sordinerat stråk.

Musiken är helt lugn. Vi hör en följd av samklanger som egentligen är kombinationer av ett fåtal toner i ett trångt lågt register snarare än en följd av harmonier. Klarinetten seglar fritt över den sparsamt varierade lång-kort-rytmen i femtakt.”

Henrik Strindberg om Femte strängen för soloviolin:  

”I och med att Anna Lindal spelar ”Femman” så sluts en cirkel. Anna uruppförde mitt första solostycke Revenir i Paris 1988. Tjugo år senare frågade mig Karin Hellqvist:

  – Har du något solostycke för violin? Ögonblickligen greps jag av insikten att nu kan jag sammanfatta och sträcka ut mitt arbete med flageolett-arpeggion och svarade:

  – Nej, men jag kan skriva ett! 

Tur, för hade jag svarat:
 
  – Ja, Revenir, så hade jag kanske aldrig komponerat Femte strängen.

”Femman” är det fjärde och sista verket i en serie som inleds med pianotrion Bryta snitt (2005), det prisbelönta orkesterverket Neptuni åkrar (2006) och Tidslinje (2008) för Sonanza, vars CD med verket som första spår fick en Grammis 2010.

Anna Lindal är den sjunde violinisten som tolkar detta virtuosa verk, och det är en ynnest att få höra hur olika musiker sätter sin personliga prägel på Femte strängen.”

Henrik Strindberg om Näcken epilog:

”Poeten Stagnelius växte upp i Gärdslösa på Öland, och då jag själv är uppväxt i Kalmar och på somrarna Öland finns där många platser jag har fäst mig vid. Många gånger har jag stått vid ”Silverbäcken”, där den farliga, olyckliga Näcken spelade sin musik. I Näcken epilog får han komma till vila.

Under åren 1987-1997 arbetade jag med algoritmisk komposition. Jag utvecklade två datorprogram för Macinstosh: Kontur och Trigger. Tonhöjder, durationer och dynamik genererades med Kontur genom att två grafer formades, vilka utgjorde gränsvärden för slumpgenerering. Tonmaterialet kunde skapas på tre olika sätt: övertonsserien, frekvensmodulation eller en egen variant inspirerad av Xenakis idé om icke-oktaverande modus. 

Trigger liknade egentligen något som senare kunde göras i Ableton Live. Tänk dig ett mixerbord med olika kanaler. På varje kanal lägger du in manipulationer av toner och rytmer, till exempel förläng var femte ton, radera var sjätte ton, transponera tonen E, osv.

Näcken epilog ingår i familjen av verk som är komponerade med dessa hjälpmedel. Etymology är ett mer känt verk. Näcken epilog är sällan spelat, men har ett tonspråk, som jag tycker är kul! Jag minns det som Zappa-inspirerat, även om jag inte hör det så.”

Henrik Strindberg om Cheap Thrills:


”Cheap Thrills skrevs närmast som en improvisation över en liten melodisk vändning: tre toner från Bennie Maupins underbara album The Jewel in the Lotus. Titeln är fylld av personliga allusioner – på musiker, tonsättare, arbetsmetoder och attityder. Verket beställdes av Samtida Musik och uruppfördes av KammarensembleN under ledning av B Tommy Andersson 1993. 

I samband med framförandet i San Francisco 2007 ombads jag skriva en dokumentation över verket och dess olika tekniska generationer för CNMAT, Berkley-universitetet. Cheap Thrills är ett av de första svenska verken, kanske det allra första, som använde datorstyrd liveelektronik. I stället för att spela med klick-track till en fixerad tape-stämma, användes tre synthesizers kontrollerade av dator och midi-klaviatur när KammarensembleN uruppförde verket 1993. Sju år senare ersattes syntarna av 26 överlappande ljudfiler och en Max-patch. 2004 gjordes en Pure Data (Pd) patch för danska DIEM-ensemblen och 2007 använde San Francisco Contemporary Music Players den MaxMSP-patch som fortfarande används. När verket framfördes 2018 av elever på Södra Latin under Jan Risbergs ledning, var även midi-klaviaturen borta, ersatt av en fotpedal som dirigenten hanterar.”

Henrik Strindberg om Tidslinje:

Tidslinje är ett flödande och repetitivt stycke som arbetar med tidsuppfattning, tidsbrott och tidsluckor samt klangfärgsförskjutning över snabba statiska strukturer. Stycket uruppfördes av Sonanza 2008 och har sedan dess uppförts bl.a i New York och Sydney och är första spår på Sonanzas Grammis-belönade cd Unheard of – Again.

Tack till Fredrik Wallberg som gjorde ett jättefint arbete som min assistent under komponerandet av Tidslinje!”