Klingande akademi
Klingande akademi på Kungl. Musikhögskolan

Ingår ej i årets festival

Kungasalen
Direktsänds gratis på webben

Erik Lanninger, piano

Blanca Eliasson, horn

Linda Elmersdotter, klarinett

Samuel Lazar Eriksson, cello

Filip Korošec, slagverk

Ella Vahtras, sopran

Sabina Sehovic, slagverk

Octavian Levya Dragomir, piano

Program

Lars-Erik Larsson (1908–1986): Sats 1 ur Concertino för horn och stråkorkester (1955)

Bo Linde (1933–1970): Sonatin för violin och piano op. 15 nr 2 (1955)

Karl-Birger Blomdahl (1916–1968): Danssvit nr 2 (1951)

Sven-Erik Bäck (1919–1994): neither nor (1971)

Musikforskaren Christina Tobeck berättar om kompositionsundervisningen på Kungl. Musikhögskolan under 1900-talet, fram till 1971. Musikhögskolan har sina rötter i Kungl. Musikaliska Akademiens undervisningsverk, vilket gör den till en av de äldsta musikhögskolorna i världen.

Berättelsen vävs samman med musik av fyra av 1900-talets mest namnkunniga tonsättare som alla undervisat eller undervisats på Kungl. Musikhögskolan. Musiken framförs av dagens musikstuderande och pedagoger på skolan.

Kungl. Musikaliska Akademien firar i år sitt 250-årsjubileum. Redan då akademien grundades var ett av ändamålen att bedriva en högre musikalisk utbildning i Sverige. Så här står det i fösta kapitlet av de stadgar som stadfästes av Gustav III:

”Af Svensk infödd Ungdom åtager sig Academien, at utsöka tjenlige ämnen, hvilka på hennes egen bekostnad komma at undervisas i Composition, Sång och uppå Musicaliske Instrumenter, hvar och en efter sin böjelse…”

Med andra ord skulle akademien erbjuda musikaliskt begåvade svenska ungdomar avgiftsfri undervisning i komposition, sång och instrumentspel. Utomlands fanns skolor som försåg operor och orkestrar med, så att säga, ”närproducerade” yrkesmusiker. Redan Johan Helmich Roman insåg att även vi behövde en högre musikutbildning, men inte förrän 1771 bildades Kungl. Musikaliska Akademien.

Att driva verksamheten visade sig långt ifrån enkelt. På grund av akademiens dåliga ekonomi fick undervisning, utgivning och annan planerad och ambitiös verksamhet helt eller delvis läggas på is. Det dröjde en bit in på 1800-talet innan akademien till slut beviljades statsanslag och den högre musikutbildningen blev beständig.

Så småningom omfattade akademiens musikundervisning förutom sång och komposition så gott som alla orkesterns instrument liksom kyrkomusiker, musiklärare och militärmusiker. Skolan gick från att kallas ”läroverk” till ”konservatorium”. 1877 fick akademien ett eget hus på Nybrokajen 11 i Stockholm. Sedan 2011 går lokalerna under namnet ”Musikaliska”, men akademien har sitt kansli vid Blasieholmstorg.

1941 ändrades skolans namn igen, från ”konservatorium” till ”musikhögskola”. Sex år senare, 1947, blev Lars-Erik Larsson landets första professor i komposition. 1960 efterträddes han av Karl-Birger Blomdahl och 1965 utnämndes Ingvar Lidholm till innehavare av professuren. Sven-Erik Bäck hade ingen tjänst vid musikhögskolan, men närvarade ofta på skolans seminarier och undervisade dessutom på dåvarande Sveriges Radios musikskola på Edsbergs slott, som i dag är en del av Kungl. Musikhögskolan.

1971 tog staten över huvudmannaskapet för Kungl. Musikhögskolan, men akademiens avtryck märks fortfarande, om så bara i det lilla, som till exempel att den fortfarande av en del kallas för ”Ackis”. I dag är Kungl. Musikaliska Akademien en fri och obunden akademi som fortfarande bidrar till unga och lovande musikers utbildning, bland annat genom att årligen dela ut miljontals kronor i stipendier.

”Klingande akademi” är ett av akademiens återkommande offentliga evenemang där framförande av musik vävs samman med samtal eller föredrag om ett musikaliskt jubileum, en av akademien utgiven bok eller liknande. Christina Tobeck, själv ledamot av akademien, är en omtyckt och eftertraktad föreläsare som har hållit i flera klingande akademier tidigare.