Con intensità skrevs strax efter Textures (1977-78) som uruppfördes i slutet av april 1979. Under Ung Nordisk Musik på Circus i Stockholm med Leif Segerstam och Radiosymfonikerna, väckte den rejält med uppseende. 

År 1978 började jag i kompositionsklassen på Musikhögskolan i Stockholm för Professor Gunnar Bucht. Con intensità var det första jag gjorde som elev och det var en studieuppgift. Jag tänkte aldrig att stycket någonsin skulle spelas så det blev en verklig överraskning när Duo Gelland spelade in verket för en kortfilm 37 år senare. Det märkliga är att jag då också kom ihåg musiken i stort sett frånsett några mindre detaljer. Då vid 20 års ålder hade jag aldrig skrivit för två violiner. Men eftersom jag hade spelat lite cello under några år så var stråkinstrument inte obekant för mig. Intuitivt sökande vid pianot började jag att skriva på den inledande signalerande rytmfrasen. I inlyssnandet uppstod små hållpunkter i det avbrutna, smått dramatiska skeendet. Musiken färdas mellan olika psykologiska episoder, ibland med en linjär utveckling och ibland med plötsligt tvära kast. En förtätad musik av ett betydligt längre stycke känns det som. 

Canto cromàtico komponerades våren och försommaren 2003. Jag tror jag hade Vivaldis violinmusik i bakhuvudet samtidigt som jag också tänkte på de fantastiska violinduetterna av Bartok som jag brukade spela med min lärare Otto Kyndel. Efter några veckors komponerande började jag förstå att jag skrev ett stycke för och om fåglar som sjöng i min trädgård på Gotland. Jag hade aldrig tidigare tänkt på att deras sånger var så fyllda av virtuositet, komplexitet, kromatik och andra icke noterbara tonsteg.

Sats 1 är utåtriktad musik som flödar av liv, glädje och besatthet. Någonting har börjat vakna på nytt och ett fasthållande av detta "något" blir en bärande ide genom hela satsen - kanske är det livet som återvänder?

I sats 2 återfinns en atmosfår av stillhet och mystik ungefär som när ljuset sänker sig en försommarkväll men då man fortfarande kan se klart. Kanske går solen upp till slut och ett utbrott av energi avlöser den stilla meditationen.

Sats 3 följer direkt på sats 2. Här återfmns dansanta men samtidigt trevande rytmer. Kanske är inte allting så självklart. Säkert finns desto mer att utforska!

del altro al altro per due violini. Stycket är en fortsättning på den tematik som finns i ett tidigare verk för två celli, Speculatio från 1992. Speculatio betyder spegling som är ett avbildande av något outsagt. Vad som sker när något avspeglar sig är att det uppstår ett flertal med början i två. Ursprunget av två är ett. Ett speglar sig och att spekulera är att vilja se fler möjligheter. Ett grekiskt ordspråk säger “oinos anthropon dioptron" vilket betyder att vinet är människans spegel. "In vino veritas" var rommarnas något förenklade översättning av detta viktiga ordspråk som framhåller att människans sanning endast kan fångas ur en spegling. I båda verken Speculatio och Del altro al altro rör det sig om ett evigt speglande spelande mellan de två stämmorna, ett sätt av att ge och att ta. När akten av speglingen uppstår blir singularis pluralis varpå en ändlös metarmorfos tar sin början. Del altro al altro skrevs för Duo Gelland 2001. Och söker fånga det obestämda i det samspel som uppstår i mötet mellan de båda stämmorna. Det är det obestämda och en tydlig otydlighet som ger nya möjligheter att uppstå och som kan leda framåt. Samma och mer ut- och in-vecklade idé finns i de senare verken Lettere di Don Giovanni för cello (2002) och Risposti för violin (2016) eller i Conversations après la fin för violin och cello (2015) där var verk speglar sig inåt och med varandra utan att i samtidigheten verka i ett egentligt samspel. Det blir då en studie eller en sång i ensamhet och koncentration såsom i Del altro al altro.