Han är född 1927, och blev således folkpensionär (säger man så nu för tiden?) 1992, men pensionerat sig har han inte alls, om man med det menar att sluta arbeta: denne synnerligen produktive tonsättare, författare och administratör har fortsatt att producera sig och gör så fortfarande. Ett bevis på det är att han representeras med två uruppföranden under Svensk Musikvår 2021: Stråkkvartett nr 5 och Solar plexus för saxofonkvartett och två flyglar, och mer musik är på gång.

Gunnar Bucht föddes i Stocksund och studerade piano för Yngve Flyckt och Hans Eppstein, men också musikvetenskap i Uppsala för de numera legendariska Carl-Allan Moberg, Ingmar Bengtsson och Sven E. Svensson. De studierna kröntes 1953 med en fil.lic.-examen. Avhandlingen, ”Vadstenanunnornas veckoritual”, handlade om Birgittaordens musik på 1300-talet. Då hade Bucht också mellan 1947 och 1951 studerat komposition för Karl-Birger Blomdahl och Sven-Eric Bäck och debuterat som pianist 1949. Han studerade också komposition utomlands för bland andra Max Deutsch, som varit elev och assistent till Arnold Schönberg och som betydde mycket för Bucht. Komponerandet kom han sedan att betrakta som sin huvuduppgift.

Gunnar Bucht lutar sig över notblad
Gunnar Bucht. Foto: okänd

Med sådana lärare har förstås Gunnar Bucht utvecklats till en tonsättare med ett modernt tonspråk, men han är ingalunda historielös. Hans mycket stora musikaliska produktion har en stark tonvikt på orkesterverk med hela sjutton, ofta långa, symfonier och många andra orkesterverk, dessutom pianomusik och annan kammarmusik, körmusik och scenisk musik, sånger, med mera.

Buchts något kaxiga motto avfattat på engelska lyder: ”Tradition, what do you want from me? Live up to me – if you can!” Vad han menar med det förklarar han så här: ”Mitt förhållande till traditionen är dialogisk. Jag ser traditionen som en utmaning, inte en kudde. Detta synsätt återspeglas i min dubbla verksamhet som tonsättare och musikvetare. De historiska och analytiska perspektiven är alltid närvarande i mina kreativa verk. Samtidigt finns den konstnärliga dimensionen med, när jag undervisar i musikhistoria…”

“En tonsättare med ett modernt tonspråk, men ingalunda historielös”

Gunnar Buchts musik är ofta dramatisk. Det dramatiska återspeglar spänningen mellan känslosamhet och intellektualism. Det oväntade är hos honom en formell princip. Musikens uppbyggnad exploderar nästan inifrån men hålls ändå i strama tyglar. ”Ska man vara elak”, säger Bucht, ”kan min musik beskrivas som en sammansättning av enormt dramatiska och poetiska delar å ena sidan och transportsträckor å den andra.” Hans ”credo” är: ”Jag tror på en absolut musik genomsyrad av utommusikaliska idéer från världen med ekon av historien, med inre bilder och visioner, med ordlöst drama.”

Utöver sin gärning som tonsättare och lärare i musikvetenskap har Gunnar Bucht haft många uppdrag, bland annat som kulturattaché i Bonn 1970–1973, kompositionsprofessor på Kungl. Musikhögskolan 1975–1985 och mellan 1987 och 1993 skolans rektor. Flera av hans kompositionselever är i dag själva framstående tonsättare. Han är också författare till en rad böcker om och kring musik och har fått flera hedersutmärkelser.

Calle Friedner