Lars Brondum, illustration Jenny Soep
Lars Brondum, illustration Jenny Soep

Fylkingen 85 år Preludium

OM FYLKINGEN

Fylkingen - Ny Musik och Intermediakonst är en konstnärsdriven scen och förening för experimentell musik och konst. Föreningen grundades 1933 och utgörs idag av upp emot 300 utövande svenska och internationella konstnärer som utvecklar och presenterar nya verk i Fylkingens lokaler.

Föreningen drivs av en aktiv styrelse, produktionsgrupp och medlemskår.
2018 fyller Fylkingen 85 år vilket gör föreningen till världens äldsta forum i sitt slag.

Fylkingen stöds av Statens Kulturråd, Stockholms Stad Kulturförvaltning och
Stockholms Läns Landsting.

Johan Svensson f 1983 - Down, för violin och elektronik, 2012, 9´

Framförs av Karin Hellqvist, violin


Sten Hanson 1936 - 2013 - Ränn Sten, 2004, 8´

Framförs av Girilal Baars


Alexandra Nilsson f 1979 / Jenny Soep f 1979 - Shapes of Sounds, 2018, Uruppförande, 16´

 

Alexandra Nilsson, div instrument och live-elektronik, Jenny Soep, live drawing
 

Medverkande

Girilal Baars är tonsättare, vokalist och musiker bosatt i Uppsala. Han utforskar olika aspekter av text- och röst-baserad nutida musik. Den senaste tiden har han medverkat i en operauppsättning på Folkoperan, i en Marina Abramovich performance på Moderna Museet, haft premiär på en stråktrio och ett flertal kortfilmer med hans musik. 2015 avslutade han sin doktorsavhandling i komposition på temat "Ballads and Ohms.” Hans musik har framförts i stora delar av världen. Han samarbetar med en rad olika konstnärer både i Sverige och utomlands och är medlem i bl.a. Äijä, Den Arkaiska Rösten och The Great Learning Orchestra…

Karin Hellqvist utforskar aktuell musik internationellt som solist och kammarmusiker. Hon samarbetar med många av världens främsta kompositörer och artister verksamma inom andra konstuttryck och använder sig gärna av elektronik, ljudobjekt, installationer och uttryck i musikaliska gränsland. Efter studier vid högskolorna i Stockholm, Oslo, Berlin och avlagd diplomexamen från Royal College of Music i London 2011 är hon idag vid sidan av sin soloverksamhet medlem i några av Nordens främsta ensembler för ny musik som Cikada (NO), Oslo Sinfonietta (NO), neoN (NO) och Curious Chamber Players (SE) och hon framträder regelbundet vid profile- rade scener över hela världen, på allt från rockklubbar till konserthus.

Alexandra Nilsson (f. 1979) är tonsättare och musiker från Stockholm.
Hon komponerar och framträder företrädesvis med trumpet och / eller andra objekt och live-elektronik. Hennes arbete sträcker sig över ljudkonst, noise, elektronika och fri improvisation. Med bakgrund som jazzmusiker är rytm och improvisation viktiga element i hennes verk likväl samverkan mellan akustiska och elektroniska ljudvärldar. 2010 tog hon sin master i komposition vid KMH med inriktning film och har sedan dess komponerat för teater, film och dans och är verksam i flera projekt med bildkonstnärer och som soloartist- Solovkina. 

Jenny Soep  (f. 1979)
Bildkonstnär, utbildad vid University College Falmouth, Storbritannien, med en master i ‘Illustration: Authorial Practice’. Jenny Soep undersöker ständigt möjligheterna i ”live-tecknande”, i publika, intima och utbildande situationer. Jenny har bland annat tecknat för Polarpriset, SKAP, Fritz’s Corner, Riksdagsbiblioteket, Add Gender and Stockholm Resilience Centre. Hon har stor erfarenhet av att arbeta med teckning med barn och ungdomar. Hon har bland annat gett workshops med fokus på ”Musical drawing” som inkluderat unga flyktingar, gymnasieungdomar och förtidspensionärer.

Verkkommentarer

Sten Hanson föddes den 15 april 1936 i byn Skålan i Klövsjö. Han var tonsättare, poet och performance-artist. Som självlärd tonsättare blev han en av text-ljudkompositionens pionjärer. Han har också haft många administrativa uppdrag, bl.a. som ordförande i föreningarna Fylkingen (1982–84) och FST (1984–93).

Ränn Sten is based on a poem by the mid 18-th century writer Carl Jonas Love Almquist. Rännsten in Swedish means ’gutter’, it’s called ’Rune Stone’ in English only because that has a similar sound. The poem is a nonsense poem. The first verse in the piece is exactly how Almquist wrote it. A very rough translation would be:

My god who is laying there in the gutter?

Oh I see, its my old friend Sten.

But Sten, how in all the world did you get that clumsy?

That, he said, is natural question based on good reasons.

But that question can only be answered by genuine musicians.

The Poem is written to be read out loud with music that gets more and more absurd just as the text does.

Johan Svensson är en svensk tonsättare som utforskar fältet mellan akustisk och elektronisk musik. Hans fokus ligger på kammarmusik men kompositionerna sträcker sig från soloverk till symfoniorkester. Hans musik innehåller ofta alternativa sätt att producera ljud med elektroniska medel. För tillfället intresserar han sig för att konstruera ljudskapande elektromekaniska apparater samt utforska relationer mellan musiker och maskin som kan uppstå vid en livesituation. Han är konstnärlig ledare och en av grundarna av ensemblen Mimitabu (http://mimitabu.se).

Down (2012) for violin and electronics is a piece that explores an unusually low register of the violin. The forth string is tuned down one octave and this string is the far most used in the piece. With this extreme scordatura the pitch is not clear and stable; the intonation is instead fluctuating depending on the dynamics, bow position, playing technique etc.

A synthesized fan sound is used as the only material to create the electronics. This sound is, in its static and synthetic appearance, quite the contrary comparing to the sound of the violin but they do have some similarities, e.g. the same fundamental (low G). In the first half of the piece the electronic sound is stubbornly repeated in the same way, with the length of the sound as the only difference. It is linked to the violin in the way that it is starting and ending as a consequence of the violin sounds. In the second half the synthesized fan is divided into its separate elements. The violin and the electronics are closer connected; violin is not the leader anymore.

Shapes of Sounds

A constantly improvising sonic/visual exploration between 2 artists established in opposing art forms, composer/musician Alexandra Nilsson and visual artist Jenny Soep. Using live electronics and acoustic instruments with projected digital drawing, both Alexandra and Jenny use their dynamic art forms as tools to investigate and express the simultaneous dialogue with each other, sometimes leading, sometimes following, sometimes abstract, sometimes narrative, always listening and looking.